VARNING FÖR JÄTTELÅNGT INLÄGG!
Hej alla! Jag är ledsen att jag inte återkom med ett inlägg som skulle utgöra en fortsättning på det förra, det passade sig inte att publicera ett starkt humoristiskt inlägg just när tragedin i Norge ägt rum, så jag skippade de planerna förra helgen (men sparade textmassan till kommande inlägg) och tänkte att jag istället skulle montera ihop några IKEA-hyllor medan jag följde händelseutvecklingen i radio. IKEA har jag skrivit om tidigare (Lusttur på IKEA) vill jag minnas, och det var som bekant författaren och läkaren Richard Fuchs som insåg att ”Livet är som att sätta ihop en möbel från IKEA: det är svårt att förstå vad det går ut på, man får inte bitarna att passa ihop, någon väsentlig del saknas alltid och slutresultatet blir inte alls vad man hade hoppats på.” Dock, när jag monterade ihop några Billy bokhyllor saknades inga bitar, spånplattorna smulades inte sönder och slutresultatet blev just vad det skulle bli – mer förvaringsutrymme för blandat genusvansinne jag printat ut från nätet de senaste åren, och som trängt undan mina matteböcker och sju års lager av samlade forskningsartiklar från nätet, något som jag egentligen borde blogga om istället. Innehållet i forskningsartiklarna alltså. Alla borde exempelvis känna till att
Där 
I vilket fall hade det funnits fördelar med att blogga om matematik istället för genus och vansinne, inte minst för att medan det i andra sammanhang ses som negativt att generalisera, är detta något som faktiskt är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man nämligen behandla alla specialfall, särfall och psykfall var för sig. Detta sparar en hel del tid.
Jag ser att några hundra personer kommit till min blogg den senaste veckan genom att googla det aktuella ordet kulturmarxism. Detta är intressant, eftersom jag vad jag vill minnas bara tagit upp det i ett enda inlägg, nämligen i moment två i kursupplägget på min kurs Härskarteknik 7.5 hp som jag hoppas att ni alla gått. Även Genusmaffian håller i kurser i härskarteknik, men dessa saknar synliga kursupplägg, vilket man ironiskt nog kan se som utövandet av härskarteknik nummer tre: ”undanhållande av information”. Genusmaffian gör sig även ofta skyldig till härskartekniken ”Osynliggörande” som innebär att ”Att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem” (källa). Ett exempel är när jag skulle debattera genuscertfiering i Filosofiska Rummet (lyssna här eller här), och man inte lyckades få någon tid att fungera för Tiina Rosenberg, vilket resulterade i att jag fick vara ensam kvinna i studion med tre manliga professorer och en manlig programledare och en manlig ljudtekniker. Ska det vara genusjämställt eller var det tänkt att någon skulle dekonstruera sitt kön precis före programmet?
Göran Bexell, jag, Tomas Brage och Svante Nordin
Dock ”tog jag för mig” som det heter, på bekostnad av alla männen i programmet och pratade mest, då jag hade mest att säga eftersom jag scannat av hela projektrapporten om genuscertifiering med mitt fotografiska minne och sedan återgav kriterierna, vilket fick förre rektorn för Lunds Universitet att sätta kaffet, eller snarare bubbelvattnet, i halsen (min 31:50-32:14, jämför detta med uttalandet min 2:53-2:56). Det kan han dock ha med tanke på att jag själv sätter både kaffe, te och smörgås, och ibland även själva tidningen (om det inte är nättidningen jag kollar på) i halsen varje gång jag öppnar en svensk dagstidning, undantaget Corren då, vars ledarsida på senare kommit att återställa balansen i Universum, eller åtminstone i mitt av genusvansinne hårt sargade psyke.
Correns ledarredaktion skrev i våras ett inlägg om ett av mina blogginlägg, i ”Bevakningen av SD – hönan eller ägget?” och det handlade alltså om mitt inlägg ”SD och gensuvansinnet”. Så Corren känner ni redan till. Correns ledarsida (huvudsida här – följ gärna den!) har just inlett en intervjuserie med ”personer som påverkar samhällsdebatten utan att tillhöra politiken eller opinionsjournalistiken. Vi kallar dem annorlunda opinionsbildare”. Först ut i denna intervjuserie var Macijej Zaremba, vars utmärkta artiklar om kränkthet och skola vi alla tagit del av – läs Correns intervju med Zaremba här. Och idag kan vi idag läsa intervjun ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” som jag återger här (jag har lagt till några källlhänvisningar bara i form av länkarna och det inom [] ):
Tanja Bergkvist är matematikern som startade en blogg ”mot fördumningsindustrin”, bara för att få skriva av sig. I dag är hon en Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till, trots att hon fortfarande är matematiker i det civila: En annorlunda opinionsbildare. Alla som har läst Tanja Bergkvists blogg någon gång vet att inläggen är långa, med vilda associationer och tankehopp, men bibehållen analytisk precision. Att telefonintervjua henne är om möjligt snäppet häftigare. Det är som att befinna sig i en kulspruteeld av sylvassa tankar. Tanja förklarar att hon letar efter ett telefonheadset och snart ska hämta sitt barn på fritids, samtidigt som hon snabbt och på mild skånska sprutar ur sig sina iakttagelser om Sverige i dag.
Vad vill du uppnå med bloggandet?
– Jag halkade ju in på det här av en slump, när jag upptäckte [genustrumpet] att ett så kallat genustänkande måste prägla utvecklingen inom alla samhällsområden och i alla vetenskapliga discipliner. Från början trodde jag att om jag bara uppmärksammar världen på galenskapen så blir det en förändring. Men då hade jag inte insett hur institutionaliserat genusvansinnet är. Det är en fördumningsindustri, allt ska lösas med genusteori, trots att det ofta är helt irrelevant för flertalet aktuella samhällsproblem. Indirekt påverkar genusvansinnet oss alla genom att det tar resurser från annan verksamhet. Hon börjar prata om sina egna ämnen – matematik och fysik – och att genusvetarna vill få fler kvinnor att välja den banan.
I Östeuropa och Asien läser kvinnor matematik och naturvetenskap i högre utsträckning än här för att ämnena har högre status i de kulturerna. I Sverige tror man att man ska uppnå samma sak genom att ge genusforskarna tillträde till den akademiska utbildningen i de ämnena. Titta på litteraturlistorna för lärarutbildare – det är sida efter sida med genusvetenskap. När elevresultaten försämras borde man se till att lärarna får bättre ämneskunskaper. Det går inte att lösa med genusvetenskap, tvärtom konkurrerar genusstudierna ut ämneskunskaperna. Dessutom har vissa genusforskare ambitionen att i grunden förändra de andra ämnena, som anses bygga på ”manlig rationalitet”. [del 1 , del 2]
Upplever du att bloggen påverkar och ger effekt?
– Det är massor av människor som hör av sig, och många är tacksamma. Kanske är det fler som vågar säga ifrån när de ser att jag gör det. Men genusexperterna har ju redan infiltrerat alla myndigheter, så frågan är om det går att förändra något.
– Jag tror att folk i gemen är trötta och förbannade, genusteorierna handlar ju oftast inte längre om jämställdhet och likabehandling. Dessutom måste genusexperterna hela tiden bli mer extrema för att kunna motivera sin verksamhet – målet är rörligt för det är meningen att vi aldrig ska nå dit.
– Nu utvidgar man dessutom genusteorin, lägger nya perspektiv vid sidan om könsperspektivet: sexuell läggning, etnicitet, ålder, funktionalitet och så vidare. Det som inte skulle spela någon roll blir plötsligt helt avgörande – genusvetarnas verksamhet är kontraproduktiv.
Tanja pekar på hur genusvetarna vänder upp och ned på vad som är manligt och kvinnligt, biologiskt och socialt.
Är ägget passivt och spermierna aktiva, eller är det i själva verket tvärtom? Hur påverkas egentligen eleverna av det forskarna kallar fakta? Frejaskolan i Gnesta ligger steget före med genusarbetet i anatomiundervisningen.
– ”Att motverka metaforen om aktiva spermier och passiva ägg”, i anatomiundervisningen som beskrivits som exempel på ”föredömligt jämställdhetsarbete” i en skola – det är ju absurt. Genusforskarna bidrar själva till att nedvärdera det traditionellt kvinnliga och tycks själva alltid ha det manliga som norm. Tänk om de gjorde något konstruktivt i stället, som att argumentera för att kvinnodominerade yrkesgrupper som sjuksköterskor och lärare ska ha åtminstone lika hög lön som golvläggare.
– Det uppochnedvända blir allra tydligast när det handlar om moderskapet – jämför synen på en mamma och en pappa som är hemma med barn. Hon är förtryckt, för honom är det berikande. Varför är det inte berikande för kvinnor att läsa sagor för sina barn när det är det för män? Om det traditionellt manliga ska vara norm för kvinnor och det traditionellt kvinnliga norm för män, då vill man bara vända på stereotyperna.
Hon förstår inte varför politikerna satt som mål att nå 50/50-utfall.
– Regeringen skriver att lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för könen ska leda till 50/50-utfall – att resultatet bättre avspeglar ett jämställt samhälle (prop 2005/06:155) men hur blir det då med den fria viljan? Är det genusforskarna som ska definiera den?
Var står du politiskt?
– Jag antar att jag är konservativ. Inte för att jag vill konservera det rådande genusvansinnet, men ideologiskt är jag konservativ.
Du har kritiserat genusvetarnas förklaring till pojkars dåliga skolresultat – vad tror du är lösningen?
– Genusexperterna skyller ju på att det är ”konstruktionen av maskulinitet/manlig identitet som är boven i dramat” (SOU 2009:64), men problemet är att alla underpresterar, flickor också. Sverige sjunker både jämfört med omvärlden och med våra tidigare resultat, vi har sänkt kraven och döljer det bakom betygsinflation.
– När pojkar tar för sig genom att prata rakt ut i klassrummet utan att räcka upp handen – då är lösningen att genusforskare ska dekonstruera maskuliniteten. Varför inte gå tillbaka till något funktionellt, att ge läraren befogenheter? När jag gick i skolan sade lärarna bara att man räcker upp handen om man vill prata och det funkade ju då, utan genusanalys.
– Men i Sverige kan man aldrig gå tillbaka till någon tidigare metod, hur funktionell den än må vara, då är man reaktionär. Modernitetstänkandet är ett problem för Sverige.
– Här försöker vi lösa alla problem med genusforskning. Genusexperterna har fått politikerna att sätta likhetstecken mellan genusvetenskap och jämställdhet, och ingen vågar ju vara emot jämställdhet. Så har man lyckats tysta ner ett helt folk.
Hon beskriver en genusutbildning som polisen fick och som de anställda upplevde som kränkande. [källa]
– Utbildaren visar en bild på några personer och frågar: ”Är det här en familj?” Vad du än svarar, ja eller nej, så visar du att du har fördomar – de idiotförklarar människor.
– Jag tror inte att politikerna följer upp sina egna beslut, de är nöjda med att det låter bra med jämställdhet. Samtidigt säger de ju att alla ska få vara sig själva. Det är litet åsiktsförtryck i det här genusvansinnet. Om man ifrågasätter så anklagas man för att vara emot jämställdhet.
Tanja Bergkvist får hämta sitt barn och jag läser på hennes blogg att hon den senaste tiden citerats av bland annat amerikansk, brittisk, holländsk och brasiliansk media om ”det svenska genusvansinnet”. Kanske kan hennes varnande röst hjälpa dessa länder att inte styra ned i genusfällan som vi har gjort. Men hur ska det gå för oss? Jag är rädd att inte ens Tanja Bergkvist – trots att hennes djärvhet och företagsamhet påminner en del om Pippi Långstrump – kan ändra färdriktningen på sin fritid.
Kanske om Fredrik Reinfeldt gjorde henne till jämställdhetsminister?
Marika Formgren
Låt min bara göra ett tillägg, eller kanske några tillägg, eller kanske ganska många ska jag säga redan nu eftersom jag känner mig själv. Om ni inte orkar läsa får ni printa ut inlägget och häfta ihop det till en bok för att sedan läsa några sidor varje kväll.
Det här svarta hålet som jag upptäckte en dag efter skolan, har nu visat sig vara ett intergalaktiskt centrum för genusvansinne, som vi obönhörligt färdas mot i ca 2000 km/s
Jag antar att jag är en annorlunda opinionsbildare, men inte en annorlunda matematiker, förutom att jag började blogga i februari 2009. Jag hade noterat att medan jag som matematiker arbetade hårt för att göra det komplicerade enkelt och begripligt för andra, så arbetade andra istället försöker göra det enkla och uppenbara totalt obegripligt. Detta upptäckte jag första gången jag öppnade en svensk dagstidning 2008, och det var så fascinerande att jag var tvungen att undersöka det närmare. Men min uppväxt var inte särskilt annorlunda, mitt intresse för naturvetenskapen började när jag i de tidigare tonåren införskaffade ett teleskop. Sedan var jag fast och spenderade de kommande åren med att läsa populärvetenskapliga böcker i kosmologi och teoretisk fysik, och under gymnasietiden startade jag och några vänner upp en Unga Forskare-förening där vi kunde utvecklas i en vettig riktning i isolation från omgivningen.
Vi byggde teleskop, åkte på solförmörkelseexpedition till Finland, bjöd in olika föreläsare från universitetet och en gång kom en student som på två dagar försökte förmedla hela grunden logik och boolesk algebra genom en intensivkurs i digitalteknik och då var det ju tur att jag och min ett år yngre bror (som disputerade i elektroteknik vid KTH 2007) vuxit upp med att löda kretskort (eftersom pappa jobbade med att hålla igång alla tekniska prylar vid Atomfysik i Lund). Egentligen började det här (jag vet inte riktigt vad jag menar med ”det här”, men ni förstår nog vad jag menar, även om jag inte gör det själv) redan när mamma (fysiker och programmerare) satte mig och min bror på en BASIC-programmeringskurs när vi var sju resp åtta år gamla.
Feynmandiagram - en beräkningsmetod inom kvantfältteorin
Eller kanske började det redan när min mormor hälsade på från Bulgarien när vi var fyra och fem för att lära oss det kyrilliska alfabetet och att spela schack, utöver att recitera Sovjethyllande dikter då. Min uppväxt var således helt normal, när kompisar fyllde år fick de vackra teckningar av Feynmandiagram med bifogad förklaring, om jag inte lyckats fota de galileiska månarna runt Jupiter med mitt teleskop. Efter gymnasiet började jag läsa till teoretisk fysiker vid Lunds Universitet, men insåg snart att varje teoretisk fysiker med nödvändighet också måste vara matematiker, och så blev jag det.
Hm, sedan står det i högermarginalen i Corren att jag är fil dr i matematik, och det stämmer, men liksom en genusvetare, som alltid givetvis även är ”utvecklingskonsult”, ”pedagog”, ”kognitiv handledare” och ”sociolog” på en och samma gång, minst, så har även jag en massa andra titlar, som jag inte brukar skryta om men som alla vet att jag fått mig tilldelade av folket genom hårt och hängivet arbete. Exempelvis är jag utöver fil dr i matematik även mamma, matte-pilot, bloggare, pedagog, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, förändringskonsult, whistleblower, allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister. Dessutom är jag givetvis PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning.
En annan titel, som är lite inofficiell, men som en lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV och radio vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag hållt låda i riksdagen. Om man läser mina krönikor i Axess inser man att jag även är krönikör. Men om man dessutom synar innehållet inser man snabbt att jag även är värdegrundanalytiker, genetiker, utbildningsexpert, ledande evolutionsforskare och zoolog (flera professorer i zoologi mailade och tackade tex för krönikan ”Vantolkning av altruism”), hjärncoach och dessutom integrationsexpert – som matematiker vet jag, till skillnad från politikerna, att man man vid integrationsproblem ska prova något av följande: partialintegration eller variabelbyte. Detta säger jag inte bara för att jag är en insnöad mattenörd, utan för att begreppen även har sin motsvarighet utanför matematiken, att exempelvis partialintegrera upprepade gånger skulle kunna vara en väg framåt, och ett variabelbyte kan tolkas som att ersätta vissa politiker osv. Allt bygger på matematik, och att jag insett detta gör mig även till en framstående filosof. Jag har fler titlar men nu får jag inte plats med fler.
Jo en till, jag svarade nog inte ordentligt på frågan ”Vad vill du uppnå med bloggandet?” Jag kom på att syftet ju är att initiera en revolution, eller snarare påskynda den, den är ju redan på gång, jag tänkte bara agera katalysator, vilket alltså är en annan titel jag har. För den som inte vet vad det är, man vet ju inte hur det står till med utbildningsväsendet nuförtiden, från wiki:
”En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck.”
Randen är som bekant en sluten mängd
Och ni känner ju till termodynamik från era fysikstudier, om inte annat borde alla vid det här laget veta att vårt samhälle följer termodynamikens andra huvudsats vilket innebär att det totala oredan, även känt som entropin, i ett slutet system alltid ökar med tiden. Nu kanske ni tänker att Sverige inte är ett slutet system utan snarare öppet eftersom politikerna säger det, men även om Sverige är öppet rent fysiskt, utom på randen, som ju alltid är sluten vilket varje matematikt bevandrad person som läst topologi vet, så är man inte öppen för en uppluckring av de mentala processerna som lett oss in i ett tillstånd av gensuvansinne. Och därför säger oss termodynamiken att måttet av oordning hela tiden ökar.
Ni får göra ett IQ-test så att jag vet om jag kan ta upp sådana här fysik- och mattesaker, jag ska genast konstruera ett nytt eftersom facit läckt ut till mitt gamla, men tills vidare kan svara på de här frågorna:
1. (fysik/datavetenskap) Vilket tangentsbord-tecken ska stå här:___?
a) En smily.
b) En punkt, eftersom det är denna interpunktion som mest kan liknas vid den ensamma exciterade elementarpartikel som utgör ett förstadium till den enda hjärncell som svävar runt i politikernas hjärnor, och som när den övergår från sitt exciterade tillstånd till grundtillståndet kommer att frigöra precis den energimängd som krävs för att genom interferens neutralisera den chockvåg som kommer att gå genom etablissemanget den dag jag bloggar bort genusvetarna från det offentliga rummet.
2. (Minne/ögonfunktion) Hur många tecken innehöll detta blogginlägg? (Ni får inte läsa om det och absolut inte fuska genom att klistra in texten i word och använda verktyg räkna ord!!)
a) Som vanligt alldeles för många
b) Ca 19 000
3. (Genusvetenskap) Vad är gubbslem?
a) Den halva av befolkningen som till följd av Patriarkatets förtryck konstruerat ett manligt genus.
b) En encellig alg som exploderar när man rör vid den och utgör ett hot mot badgäster.
4. (Kombinatorik) På hur många sätt kan man välja tre genusmedvetna genusforskare från ett fikabord med tjugo stycken som dricker både det ena och det andra under arbetstid och som dessutom inte lämnar in sina forskningsrapporter i tid för att de är upptagna med att missionera runt som det kall de har att göra oss alla genusupplysta för att inte tala om att svämma över internet med hundratals olika hemsidor om könets sociala karaktär och dagligen spamma oss om nya genuskonferenser, lobba för nya genuspengar och allmänt vimsa omkring utan mål och mening i det offentliga rummet på bekostnad av annan samhällsutveckling, vetenskapliga framsteg och inte minst den allmänna IQ-nivån, som är omvänt proportionell mot antalet genusforskare som flyger runt som förvirrade löv och bidrar till en ytterligare ökning av entropin i ett land som sedan tidernas begynnelse eftersträvat ordning och reda.
a) Ett – alla är ju identiska
b)
Jag tror jag svävade iväg lite som vanligt, men jag måste ju få skriva av mig, någon måste säga som det är, och vem är bättre lämpad för det än en matematiker? Ni känner kanske till ordspråket ”Bakom varje samhällsförändring av betydelse döljer sig alltid en hårt arbetande matematiker som försöker hålla låg profil för att inte bli störd i sin tankeverksamhet.” Inte? Nä, men det är ivf ett ordspråk jag kommer att mynta när Genusväldet väl är raserat så det var ju inte konstigt att ni inte kände till det ännu. Jag ska försöka att inte gå händelserna i förväg. Låt mig avsluta med Genusväldet drar fram, en sång om genustrumpeten (text här) för nytillkomnna läsare:
Lästips: Correns ledarsida, Zaremba i Corren, jag i Corren (annan länk till samma artikel här), Newsmill-artikel: I dagens skola skall en pojke helst vara en flicka, Axessbloggen, Stort språng med politiskt korrekt kinesiska, Filosof om Norge, Newsmill-debatt om Norge.
Publicerat av genusbloggen 
Genusbloggen's Blog 