Könsdiskriminerande att dammsuga, Fed up med EU, jag i TV, och sex ska in i varje skolämne – say what?

Varning för jättelångt inlägg – men läs gärna hela eftersom det är fullt av information som jag hade proppat in i en plastlåda här hemma som jag nu öppnat. 🙂

Rätten att dammsuga är universell och könlös!

Min fredagsdammsugning – vilken befriande känsla! 🙂

Det här är ju rena galenskapen – Reklamombudsmannen fastslår att Electrolux annons i VillaFakta med en dammsugande kvinna är könsdiskriminerande då den “ger en stereotyp bild av könsrollerna”. Reklamen gällde en tystgående dammsugare och medan kvinnan dammsuger sitter mannen “tillbakalutad i soffan med en laptop i knät”. Electrolux tillbakavisar anklagelserna och menar att man måste se till helheten där man i sin reklam omväxlande använder både män och kvinnor för hushållets sysslor, och att det just i det här fallet råkade vara en kvinna. Så här skriver anmälaren: ”Vi delar väl på hushållets sysslor? Om hon är hemmafru så har hon städat innan han kom hem, att hon städar medan mannen ligger i soffan indikerar att hon arbetat hel dag precis som han gjort. Jättebra att sätta kvinnans naturliga plats – vid dammsugaren. Vilket år är det? 1960?”

Oj, glömde stoppa in sladden – tyckte väl att den var lite för tystgående…

I ärlighetens namn – hur kan anmälaren veta att det ens är en kvinna på bilden? Det vittnar om ett fördomsfullt sätt att se på kön, där yttre markörer skulle skvallra om könstillhörighet. Vilket år är det? 1980? Så hur vet anmälaren att personen på bilden identifierar sig som kvinna, det skulle vara intressant att veta. Jag föreslår att Electrolux anmäler anmälaren. Och hur vet anmälaren att mannen inte jobbade hemifrån?! Det öppnar för möjligheten att hon kanske visst är hemmafru! Och att dammsuga upp det patriarkala stoff som ligger över vårt samhälle och därmed våra golv är väl för övrigt en medborgerlig plikt idag? Själv försökte jag faktiskt dammsuga igår, men efter ett tag när jag tyckte att dammsugaren var lite väl tyst, så upptäckte jag att sladden inte var i. Det är däremot något som borde anmälas – varför ska jag som kvinna vara beroende av ström? Tänk på att enheten för strömstyrka, Ampere är uppkallad efter en fransk man, enheten Volt  för elektrisk spänning är uppkallad efter en italiensk man, och sambandet mellan strömstyrka, spänning och resistans – Ohms lag – är uppkallat efter en tysk man, och resistansen – en omskrivning för det patriarkala motståndet – anges givetvis i enheten Ohm, sedan har vi enheten för effekt, Watt, uppkallad efter en skotsk man, laddningsenheten Coulomb  och inte minst Coulombs lag – uppkallade efter en fransk man, så har vi enheten Joule och Joules lag uppkallade efter en brittisk man osv och så här fortsätter det  – och en joule är just vad som krävs för att lyfta ett 102 gram tungt äpple en meter rakt upp i luften för att sedan kasta det på dammsugaren om den inte suger upp dammet. Vad i h-ete – inte ska man väl behöva krypa för patriarkatet och stoppa sladden i vägguttaget när strömmen är så ojämställd!?

Jag är ett genusmedvetet föredöme av rang

Och på tal om elektricitet – ingen är så genusmedveten som jag. Här ser ni vad jag i all min genusmedvetenhet köpte till min dotter i födelsedagspresent i år (bland annat, blev ju mer, men detta var det mest intressanta ur genussynpunkt) – jag gick till Kjell & Co och köpte: lödkolv, lödtenn (blyfri i min miljömedvetenhet dessutom!) lysdioder, resistorer, sladdar, kopplingsscheman och strömbrytare – som ni ser på hela presenten utlagd här på bilden bredvid. Jag kan med all säkerhet hävda att så genusmedveten är inte ens en genusforskare på Nationella Sekretariatet, och ingen annan genusvetare heller för den delen. Jag skulle vilja se den som köpt detta till sin dotter i 11-årspresent, och hon blev jätteglad faktiskt, så det är dags att börja bygga. 🙂

Som jag tidigare nämnt, eller glömt att nämna faktiskt, men gör det nu, så har vi redan tidigare byggt en enkel elektrisk krets med batteri, lampa och strömbrytare för att sätta på den nya kattkojans altan av kartong – och som ni ser är katten jättelycklig! Jag ser att det är dålig belysning – därav lampan ju, klicka på bilden för att se den upplysta altanen bättre.

Jag började bygga elektriska kretsar under lågstadiet, men det berodde på att det alltid låg elektriska komponenter överallt i huset där jag växte upp, och klart att ett barn vill prova att göra det föräldrarna gör, och jag kom på att min dotter inte fått tillfälle att konstruera något sådant så jag tänkte att det kunde vara en idé att se om hon skulle roas av det – och om inte så kan ju alltid jag leka med sakerna. 🙂 Jag vet att det här inlägget kan bli för långt, jag har ju egentligen just börjat, och som ni ser här så håller jag upp en av ca tio långa remsor med ihoptejpade lappar med anteckningar och utklipp som jag sparat i en platslåda, och detta är det blivande blogginlägget – vars längd avspeglar det totala ihoptejpade papperstrasslets längd, och jag tror man kan räkna med att en meter papperslappar ger just en meters blogginlägg i utprintat skick – men jag vet inte riktigt, ibland gör jag ju utsvävningar… måste konstruera en formel för det här och inkludera en inte helt försumbar störningsfaktor.

Jag i SVT: ”Opinionen är på vår sida, men det är inte den som syns i media”

Plötsligt sänktes en mic ner framför oss – var det FRA?

Jag fick ett samtal av en vän häromdagen om att jag visst varit med i TV, och det var tydligen över en månad sedan och någon repris hade gått, så jag kollade det och det stämde ju, det var en minut bara, i Utbildningsradions dokumentär ”De obekväma: Alice Teodorescu”. Jag var på ett Timbroseminarium för flera månader sedan, och jag minns att det plötsligt kom en stor mic från himlen som sänktes ner till just vårt bord i form av en en enorm fallossymbol – och jag undrade om FRA inte kunde vara lite mer övertydliga, eller om det var Timbros egna interna dokumentation, men efter att jag skrattat färdigt och sagt till kompisen jag kom dit med att vi kanske ska tänka på vad vi säger nu med en enorm mic framför oss, så berättade TV-teamet att de var med Alice dygnet runt ett tag för att följa hennes verksamhet. Och i vilket fall, i programmet kom en minut med (min 15:30 – 16:30) där vi pratade som ni kan lyssna till i länken på UR Play här – men se gärna hela programmet om Alice och hennes liv som opinionsbildare (28 min). Jag minns inte allt jag sa den kvarten, det måste ha varit minst ett blogginlägg jag hävde ur mig – men nu när jag hör det så var det väl inte några konstigheter – Alice nämner att hon ställs mot människor på ett sätt så att hon ska framstå som kall och logisk, vilket jag antar man kan kalla patriarkatets fanbärare då i dessa människors ögon, men Alice påpekar att hon ändå tycker att de flesta är ganska vettiga och jag instämmer men påpekar att det inte är de som syns i media och att opinionen är på vår sida när det gäller de här sakerna (jag tror vi pratade om jämställdhetsfrågan, men minns inte exakt vilken detalj, det var nog generellt) – här har ni en sammanfattande bild som ni kan klicka på. 🙂

Jag skulle ju kunna bli serietecknare också märker jag  🙂 och med tanke på förfallet i dagens skola är det väl lika bra att de stora nyhetsmedierna börjar anamma denna metod för sin nyhetsförmedling.

“Vi är ett segrarfolk – det är inprogrammerat i våra gener “

Varför kan inte svenska toppolitker säga något vettigt någon gång?

Där fick ni allt en liten chock va? 🙂 Det fick jag också, när jag såg förrförrförrförra Dokument Utifråns ”Putin- tsarens återkomst” (fanns på SVT play här – men det var bara tillgängligt fram till 25 februari så går dessvärre inte att se denna dokumentär längre…) och han inledde sitt torgmöte med de orden: ”Vi är ett segrarfolk – det är inprogrammerat i våra gener.” Detta uttalande måste vara oerhört provocerande för bland annat svensk journalistkår, som länge, långt innan Ukrainakrisen, gjort allt i sin makt för att svartmåla Ryssland och får god draghälp av Carl Bildt, som när det gäller detta land, till skillnad från när det gäller USA och nya NSA-skandaler med spionage med radiovågor (P1 Studio Ett – 14 minuter – lyssna!) plötsligt ser konspirationer, hemliga försöka att så split mellan USA och EU genom redigering av material (som tex Nulands ”Fuck the EU”-uttalande (13 min)  – snälla, redigering?) bakom varje gathörn. Tror man däremot att NSA och USA har något annat uppsått med Den Totala Övervakningen än att se över våra kostvanor till vår fördel och förhindra terrorism (ni vet, det där eviga kriget som aldrig tar slut – vilket måste vara oerhört tråkigt för vapenindustrin som ju måste jobba på högvarv), då är man verkligen en foliehatt…

Glöm inte att ni alltid kan nå viktiga myndigheter genom att lämna ett direktmeddelande via sms. 😉

Som bekant lagrar NSA 200 miljoner sms per dag och som bekant avlyssnar NSA 125 miljarder samtal per månad men det är ju bara för vårt eget bästa. NSA har inte kommit på att kriminella krypterar både sms och datatrafik, men för allas vårt bästa och för att inte världen ska gå under så är det bäst att lagra allt om alla för all framtid. Nu tror jag knappast man har resurser (men vem vet?) att aktivt avlyssna så många samtal, men att de spelas in i förebyggande syfte kan man lugnt utgå ifrån – jag försöker bara vara lite skeptisk här och tänka att man inte har tid att avlyssna så mycket aktivt. Förutom att studera våra kostvanor och se till så att vi alla äter våra ekologiska kikärtor (kikärtor är ett av de livsmedel som innehåller mest folsyra – och studier visar att det finns ett entydigt samband mellan elevers skolresultat och nivån av folsyra i blodet, bara något att tänka på – men detta får mig att inse att man snarare vill se till så att vi inte äter våra ekologiska kikärtor, annars kan inte fördumningsindustrin slå igenom fullt ut) och att alla sköter sina hushållssysslor jämställt – tänk på alla genusbråk som måste finnas lagrade i form av ojämställda äktenskap – så kan det ju vara bra att ha informaton om alla – för makten kan inte idag veta vem som blir intressant om tio år, och då är det bra att ha hållhakar så att man kan peta efter behag – icke-marionetter göre sig icke besvär.

Vilken söt mobil övervakningskamera – den måste jag ha! 🙂

Detta är vägen till den totala kontrollen – och helt ärligt, är vi inte alla lite kontrollfreaks från och till? Vi kontrollerar att vi städat ordentligt, att vi låst dörren, att tvätten torkat, att katterna är kammade, att mjölken i kylen inte gått ut, att vi inte missat någon naturdokumentär på TV och att vi inte spillt kaffepulver på spisen. Ja, just det, och NSA vill bara hjälpa oss att få kontroll över vårt kontrollbehov. 🙂 Då kan man ju maila om man glömt något, och fråga vad det var man glömde kolla upp, vad bråket med barndomskompisen handlade om, då allt finns lagrat så kan man ju  begära ut det (eller har man inte rätt till sin egen information?) och ge direkt till sin KBT-terapeut, och är man riktigt medveten så låter man NSA montera in en kamera i ens lägenhet, ty hur många gånger har ni inte glömt att hämta tvätten i tvättstugan så att den blivit skrynklig och måste tvättas om? Nä, just det – tänk på det nästa gång ni tar ställning i denna viktiga fråga. Typ… Eller gör som Wolodarski – kräv att google tar bort sökträffar du inte gillar – här kan man höra honom framföra kravet på Publicistklubbens inspelade  debatt “Hotet mot journalistiken” 1 timme och 3 minuter in i debatten – ska journalister och tidningsredaktörer ha särskilda privilegier när det gäller sökmotorers utfall? Är vissa mer värda än andra och ska därför särbehandlas av stora sökmotorer? Eller menar han att vi alla ska ha den rätten?

Och nu när jag ändå var inne på Dokument Utifrån så kan jag rekommendera ett avsnitt som fortfarande sänds, till 10 juni, nämligen “Död på distans” (SVT PLAY) där vi får veta att USA:s militär samarbetar med dataspelsutvecklarna för att konstruera spel med drönarattacker som inslag – och således behöver framtidens soldater inte alls utbildas på traditionellt sätt med kunskaper i överlevnadsstrategier, stresstålighet eller ens hålla i ett vapen – det går bra att plocka några dataspelsberoende ungdomar som specialiserat sig på drönarattacker med en hamburgare i ena handen och läskeblask i den andra – knappt medvetna om att de med sina knapptryckningar medverkar till att döda civila (min 21 och framåt), för i programmet framträder nämligen en soldat som fått skuldkänslor, och kanske är det då bättre att rekrytera folk som inte gör skillnad på spel och verklighet?

Och som man säger i slutet av den här dokumentären så har det aldrig funnits en krigsteknik som inte också till slut tagit i bruk av fienden – så vad är det för värld som väntar när kriget avhumaniseras, frågar man sig. (För övrigt – nu kan man även köpa en drönare för privat bruk för några tusenlappar, dock för övervakning bara, kika in i grannens fönster osv) Och, det behöver inte tilläggas men kan inte nog betonas, att en överväldigande majoritet av USA:s befolkning inte vill ha de här krigen – trots massiva kampanjer. Således finns ändå visst hopp för mänskligheten. Det finns alltid hopp. Det är alltså inte som man kunde höra i P1:s radioföljetong för ett tag sedan (15 januari) under en uppläsning av en av Lena Anderssons (förra årets Augustpristagare) böcker (“Egenmäktigt förfarande”) att “hoppet är en parasit på människokroppen” – utan hoppet är tvärtom något vi ska odla och nära i kampen mot galenskap och idioti – hoppet är inte en parasit utan vår livsluft. Förvisso hänvisades här till hoppet i ett annat avseende (vad gäller kärlek) – men jag ville bara klargöra hoppets innebörd för den som av en slump, liksom jag själv  gjorde den dagen, hörde detta på P1 och undrade vad det var för dystopiskt trams som sändes ut i etern.

Efter helgen blir det fortsatt varmt eftersom varm luft drar in från Ryssland – detta kunde man läsa på text-TV den 14 maj, och måste väl betraktas som den enda positiva nyhet om Ryssland i svensk media på år och dag. Jag var bara tvungen att föreviga denna unika händelse.

Just det ja, jag är inte färdig med min kommentar kring Putins uttalande. Att vara ett ”segrarfolk” kan väl passera, inte minst då svensk vänstermedia ser sig själv som representativ för svenska folket och därutöver överlägsen resten av jordens folk vad gäller övertygelser och moral – helt utan insikt om sin egen naivitet och helt i enlighet med den bristande sjukdomsinsikt jag skrev om i ett äldre inlägg med den fullständiga medicinska diagnosen på denna fördumningsindustrins fanbärare, men det som är värre här är ju troligen det chockerande uttrycket ”inprogrammerat i våra gener”. Detta patriarkala vetenskapliga snömos, att det finns gener, i vilka något kan vara inprogrammerat, bygger på den maskulina galenskapen om att verkligheten är objektiv och på något sätt kan sägas vara på ett visst sätt och dessutom observeras av oberoende forskare med patriarkala legobyggen som elekronmikroskop och annat hitte-på. Snälla, först är det gener och sedan är det vibrerande strängar världen är uppbyggd av – nu har de faktiskt en gång för alla avslöjat sig.

Vad är väl ett tidsintervall annat än ett patriarkalt påfund? Avskaffa kausaliteten – det är nya tider nu!

Alla genusforksare av rang vet att det är Moder Urvibrator som skapat alla vibrerande strängar och sedan kastat ut dem i universm under en jungfrufödsel, eller förlåt, jag menar efter en lyckad insemination. Att denna Urvibrator måste ha byggts av någon, kanske manliga forskare från en parallellt universum som tagit sig in i vår rumtid, har inte slagit genusvetarna – men det är ju det som är hela innebörden av att våra liv är ett socialt experiment: genusvetarna har åkt bakåt i tiden – som ju kan dekonstrueras eftersom den bara är en social konstruktion av den galning = man som uppfann klockan och började mäta något han kallade ”tidsintervall” mellan två givna påhittade så kallade ”ögonblick”, alla vet att det inte finns något givet ögonblick eftersom om ett sådant funnes hade det sedan länge fångats in och ställts ut på något tidsmuseum för tekniska nördar.

Och sedan har de åkt in i det parallella universat och pillat i konstruktionen av Moder Urvibrator – bland annat har en fjäder lossnat och flera välkända vibrationsfrekvenser är borta, vilket resulterat i en överproduktion av galenskap och ett disharmoniskt universum, vilket exempelvis visar sig i skillanden mellan den engelska wikipediasidan om vibration  med fokus på ”Vibration analysis”och den svenska dito där man istället för de matematiska ekvationer som behövs för att förstå och kunna räkna på fenomenet, helt inriktat sidan på ”Vibration och människokroppen” och ”Särskild hälsorisk av stötformig vibration” mm (se själva och jämför sidorna!) Jag hittade dock inte teorin om Moder Urvibrator på wiki, så jag måste ha fått detta från någon annanstans… 🙂 och ni kan ju även notera att fjädern till vänster saknas på den svenska wiki-sidan, vilket beror på att meningen ”some potential energy is stored in the spring” av genusmaffian tolkats som att fjädern är potent, en egenskap som inte är önskvärd i ett genusmedvetet universum. Som ni ser är den harmoniska oscillatorn till vänster i vilket fall perfekt för att beskriva ett genusmedvetet system som oscillerar kring jämställdhetspunkten.

Jag märker att jag hela tiden tappar tråden här… jag ville ju kommentera Dokument utifrån, som inte längre sänds, så det får bli att kommentera den här skärmdumpen från programmet istället.

För att återgå till citatet (vad gäller tidpunkten så måste uttalandet ha gjorts senast i januari eftersom dokumentären sändes då) – att vara ett ”segrarfolk” tolkar jag som att att övervinna sina egna svårigheter, både som individer och som folk (och där individerna ingår i en folkgemenskap där man, förhoppningsvis, hjälper varandra) oavsett om man står inför inre eller yttre hot, men antagligen kommer svensk media att medvetet feltolka det här givetvis, samtidigt som de själva skriver om svenska superkvinnor och supermän varje dag, som klarar av livspusslet med dagishämtning och genuspropaganda på jobbet och jämställd matlagning där ingen jävel hackar en morot extra om inte den andra också hackar en andra lök i exakt lika många bitar och på exakt samma utsatta tid så att båda kan sägas ha gjort lika mycket enligt svensk antagen lag – nämligen proposition 2005/06:155 om jämn fördelning av det obetalda hemarbetet, där man för övrigt inte ställt samma krav på samkönade förhållanden eftersom det står att ”kvinnor och män” ska ta lika stort ansvar för det obetalda hemarbetet.

Behöver vi dessa ”nyheter”?

Dessutom är det ju ett solklart fall för DO att man utelämnat alla ensamhushåll som bebos av en person som inte brukar byta genus under dagens gång, och därför inte kan sägas dela lika på arbetet mellan sin kvinnliga och manliga sida – utan bara det, givetvis felaktiga, kön man anser sig vara född in i tar ensamt hela ansvaret – en orättvisa som heter duga. Alla ensamstående kvinnor har därför rätt till en statsfinansierad man som kommer och diskar och kammar katter – jag ska ta upp detta med en jurist så vi kan få ett prejudikat här. Nu tappade jag ju tråden märker jag, just det, dessa super- och segrarpersoner som själva fixar allt i ett dysfuktionellt samhälle som det svenska med fallande PISA-resultat och övervinner alla livets svårigheter, kan kollektivt sägas utgöra ett segrarfolk – det är en attityd till livet där man vägrar låta sig trampas på av politiskt korrekta åsiktspoliser, och där man bygger sitt samhälle med omtanke om sina medmänniskor och övervinner problem med kargt klimat och skördar och skolor som slår fel, där man kastar DN, Expressen och Aftonbladet i närmsta sopnedkast eller använder dem för att elda i kaminen när kylan slår till. Skippa elräkningen och låt det statliga presstödet till PK-media betala för er uppvärmning, istället för att konsumera idiotin och sedan inte kunna betala för den psykvård ni kommer att behöva till följd av denna ohälsosamma konsumtion. 😉

Även hos hjärntvättens fanbärare sätts dessa egenskaper på prov – varje dag den alkoholiserade Expressen-journalisten måste bygga om sin igloo på Sergels torg för att övervinna sin hemlöshet då presstödet rykt och ingen vill bygga lägenheter eftersom lyftkranar är fallossymboler inplacerade i statsbilden enkom för att markera den manliga maktfullkomligheten och dominansen, och varje dag den psykotiske DN-skribenten måste bryta sig ut från psykakuten för att hinna till redaktionen innan tidningen går i tryck – det är dessa dagliga utmaningar som måste övervinnas och som gör dem alla till människor och en del av segrarandan – även om just denna aspekt av den är negativ till sin natur och bryter ner det omgivande samhället – ty dessa extremindividualister ser bara till sin egen karriär i första hand och i andra hand till sina egna insnöade kollegors karriärer, till nästa presstöd och struntar fullständigt i konsekvenserna av sin verksamhet – som att den globala uppvärmningen eskalerar i takt med att allt fler använder deras tidningar till att värma upp sina bostäder med osv. Så utöver att besegra sina dagliga utmaningar så läggs alltså en massa energi från detta håll också på att förtrycka det egna folket – och dessa personer kan i mening inte ingå i ett segrarfolk utan måste avlägsnas från redaktioner, politiska arenor och oheliga allianser så att de kan få hjälp med sina problem (evolutionen kommer som vanligt att sköta det). Ett rehabiliteringsprogram som enligt svensk modell ödmjukt låter dem fråga sig själva ”Vad i helvet sysslar jag med?!” varje morgon vore en bra början.

Expressen ljög om docent i fysikalisk kemi.

PK-media ljuger helt samvetslöst – jag litar mer på bloggare och alternativa medier

Just det, minns ni docenten i fysikalisk kemi (Jim Olsson) som tillskrev diverse citat efter Expressens granskning av kommentarer på Disqus-konton, och som skällde ut Expressen i dörrppningen?  En vecka efter drevet mot denna privatperson, skrev Expressen en kort notis under ”Expressen rättar” där man erkänner att två av citaten, nämligen just de två mest komprommeterande om ”inbördeskrig” och ”militära insatser”, var falska – läs om detta HÄR. Hur man lyckades tillskriva docent Olsson två helt felaktiga kommentarer, som alltså visade sig vara någon annans, av totalt sex stycken, när man är inne på ett visst Disquskonto och kanske bör dubbelkolla en extra gång innan man publicerar i en dagstidning – övergår ju ens förstånd. Man ska således inte bli förvånad över ihopfabulerade saker från Expressen- och researchhåll, utan snarare utgå ifrån att de skrivit en saga med ett intersektionellt normkritiskt genusperspektiv som huvudtema, och med Lögnen som övergripande metod.

Jag borde börja runda av men det är nu störningskonstanten kommer in

Det finns minst tio sådana här pappersrader kvar och därmed lika många inlägg, men jag inser att jag måste sluta skriva nu. 🙂

Eller konstant och konstant, den är ju en variabel givetvis och totalt oförutsägbar till sin natur, men den verkar vara mest beroende av tiden – dels är den en funktion av tiden sedan det senaste inlägget, och dels av tiden jag har kvar av dagen jag tänkt lägga upp mitt inlägg, men också av mängden kaffe jag druckit och hur stor högen av trassel med papperslappar är, just nu är den 1 dm hög, och jag inser att jag inte kan ta upp allt, så jag försöker avrunda nu – vi får se hur bra det går. 🙂 Just nu är det Metro som spökar, av alla Metro jag samlat på mig hade jag visst rivit ut några småsaker därifrån också. För det första vill jag rekommendera alla att läsa Joakim Lamottes kolumn ”Schulmans pappakritik osar folkförakt”  Det är ord och inga visor, äntligen något läsvärt i Metro 🙂 förutom ett antal viktiga poänger så är den också skriven med humor, så det finns ju fortfarande anledning att ibland plocka på sig en Metrotidning på morgonen. Några stycken ur den, som är en reaktion på en artikel Alex Schulman skrivit om pappalediga män:

”De sura uppstötningarna har kommit allt mer frekvent senaste tiden. Som när jag, häromveckan, läste Alex Schulmans hatkrönika om män som är dåliga på att ta ut pappaledighet. I krönikan beskriver han två män på lekplatsen, som pratar om hur de ordnat det för sig med föräldraledigheten, så att den sammanfaller med semestern. Till saken hör, enligt Alex Schulman, att de två männen är överviktiga, och verkar vara sådana där typer som äter kebab. Det ihop med deras livsplanering får honom att HATA de två männen….

För er som missat det har Alex Schulman de senaste åren genomgått en metamorfos. Från att ha varit en elak näthatare, har han gjort karriär och tar nu gärna ställning i goda frågor, som exempelvis jämställdhet. Han vill bli folklig, men hans riktiga jag lyser igenom gång efter annan… Alex Schulman vill så gärna vara folklig, men både arv, miljö och personlighet gör det omöjligt för honom, istället hatar han vanligt folk, och pissar på de som inte tillhör hans kategori av människor.

Samtidigt kan jag inte uppbringa det hat som den privilegierade mannen av adlig börd känner när han, från uteserveringen på Riche, blickar ner på det inte lika upplysta fotfolket, och analyserar utseende och matvanor. Det avslöjar endast ett översitteri, som är allt annat än smickrande för honom.

Jag kan heller inte låta bli att fundera över vilken typ av pappa jag själv skulle vilja ha, om valet stod mellan en lönnfet person med smak för orientalisk snabbmat, eller en välkammad men självupptagen och ryggradslös medieprofil, som byggt sin karriär på kommersiell skolgårdsmobbning. Vad skulle du valt?”

Detta var några stycken men läs gärna hela. 🙂

Jag har en fri vilja – men inte genusvetarna

Som matematiker har jag bevisligen enligt genuslogik agerat utifrån fri vilja (då mitt yrke är mansdominerat – väljer man ett sådant yrke som kvinna har tydligen den fria viljan talat) – och därmed gäller detta även mitt dammsugande. Vad säger detta om genusvetarnas fria vilja? Ursäkta alla dammsugarbilder, men jag har inga andra just nu. 🙂

Nästa Metro-lapp jag finner handlar om, och jag vet att detta är gammalt, att Facebook ger femtiosex möjligheter att ange sitt kön.  (och själva listan här). Så här har man alltså utarbetat en massa alternativ i alla sin genusmedvetenhet, istället för att göra det självklara: ge användaren en tom ruta och möjlighet att själv skriva in sitt kön – hur svårt kan det vara? Nästa Metrolapp handlar om att (hittar inte artikeln på nätet): ”Kina idag: 29 procent av företagen ägs av kvinnor”. Citat: ”Landets utbildningssytem bygger strikt på meriter… – I Kina ser man bara till resultaten och vad du kan åstadkomma, inte till om du är man eller kvinna [säger en brobyggare mellan svenska och kinesiska företag i en intervju till chef.se]… Kina ligger i topp när det gäller kvinnliga chefer. Siffran är hela 51 procent…”.

Det finns fortfarande en chans att återgå till normaltillståndet

Intressant, och inga genusvetare där heller… påminner ju om hur det var i Bulgarien, där min mamma kommer ifrån och där jag har två kvinnliga släktingar som är professorer (två av min mormors systrar, och de är födda på 20-talet!) och hur det var i Sverige under hela min uppväxt och skoltid –  jag, och inte heller mina lärare,  tänkte aldrig på könet som en faktor när jag växte upp, så antingen hade jag en totalt annorlunda tursam uppväxt där jag kände att man hade alla möjligheter att bli vad man ville i Sverige på 70-, 80- och 90-talet, bara man ansträngde sig och var fokuserad och målmedveten, eller så är det genusforskarna som gjort könsfrågan till en jättefråga och skapat genusproblematiken själva – när könet ju inte skulle spela någon roll. Kanske, om man istället för att ensidigt fokusera på kön istället fokuserar på vad personer kan och säger och undervisar i själva skolämnena istället för att väva in normkritiska hbtq-perspektiv i dem, så kommer allt att ordna sig. Inte bara vad gäller jämställdhet utan även andra frågor. Men då jämställdhet idag inte är definierat som individens fria val utifrån lika möjligheter, utan med fokus på ett 50/50-utfall (lagstadgat som explicit mål i prop 2005/06:155)  så kanske vi aldrig kommer vidare – då man har lagstiftat bort den fria viljan på jämställdhetens, definierat som utfallets, altare. Smart politisk strategi att få riksdagen att klubba igenom ett mål man aldrig kan uppnå i praktiken, med exakt 50% män respektive kvinnnor i varje yrkeskategori och på varje arbetsplats.

Hoppas inte genusvetarna blir sura över att de faktiskt  inte valt sitt yrke utifrån fri vilja

Det är intressant då att notera, att om en tjej vill bli sjuksköterska – då är hon offer för omgivande patriarkala strukturer och gör inte sitt val av egen fri vilja. Men om hon vill bli chef för nationella insatsstyrkan – då har hon verkligen gjort ett fritt val. Så det som engagerat filosoferna i årtusenden – vad som är fri vilja och vad som inte är det – har alltså genusvetarna svaret på. Men vänta nu * en sekunds logiskt tänkande* det betyder ju att jag som valt att bli matematiker (mansdominerat) agerat utifrån fri vilja, medan genusforskarna själva, som valt att bli genusforskare (kvinnodominerat yrke) inte valt detta yrke utifrån sin fria vilja utan själva är offer för patriarkala strukturer genom sitt yrkesval – där ser man! 🙂

Och angående skolresultaten och PISA i december 2013 så påminnner jag om Inger Enkvists artikel i SVD från 2007 som avslutas med följande ord:

”Att under skoltiden leva i ett minisamhälle där regler efterföljs är den allra bästa förberedelsen för att som vuxen leva i ett rättssamhälle. Men dessa värden har skjutits åt sidan av den nya pedagogiken. Det är inte längre ansträngning utan elevens omedelbara tillfredsställelse som räknas. I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns. Att återupprätta respekten för inlärning, för lärare och för skolan som institution löser inte alla problem, men många.”

På Frejaskolan i Gnesta vill man komma bort från metaforen att spermien är aktiv och ägget passivt i biologiundervisningen.

Ja, men Skolverket är faktiskt upptaget med att integrera sex i varje skolämne – här RFSU:s förslag och kort därpå kom givetvis  Skolverkets satsning på att förse lärarna med verktyg för att integrera ”sex och samlevnad” i varje skolämne – och här har vi ju det blygsamma materialet på 190 sidor från Skolverket från november 2013 (ladda ner som pdf här ) som riktar sig till lärare för åk 7-9 ”Det här stödmaterialet riktar sig till lärare i grundskolans senare år och ger exempel på hur frågor om jämställdhet, sexualitet och relationer kan integreras i ämnesundervisningen.” Ja men det är ju helt rätt prioriterat när man frågar sig varför svenska elever presterar under OECD-genomsnittet – citat: ”Vi behöver mer kunskap om orsaker men skolan måste också ges allt stöd för att stärka elevernas breda kunskaper och förmågor.”

Och Skolverket har hållit flera konferenser nu 2014 efter de nedslående resultaten från december 2013, och här är resultatet – upplagt på Skolverkets hemsida den 19 maj 2014: ”Sex och samlevnad – en pusselbit i ämnesundervisningen”  (låt mig bara poängtera att sex och samlevnad inte är oviktigt, och att även det har sin plats – men det ska inte behöva integreras in i varje skolämne – det är ju befängt). Citat: ”Skolverket arbetar för att stärka den lärarledda sex- och samlevnadsundervisningen som utgår från styrdokumenten och är en naturlig del av kunskaps- och värdegrundsuppdraget. Nedan finns material från konferenserna 2014 samlade.” Som sagt – helt rätt prioriterat att inleda en turné med RFSU och RFSL och hålla en massa heldagskonferenser om hur normkritik och sexualitet ska in i varje skolämne. Lärarna har ju inget annat för sig ändå, de har ju tid så det räcker och blir över med alla intressanta värdegrundsuppdrag. Tänk om vi skulle integrera lite sunt förnuft i alla skolämnen istället, eller kanske rent av i Skolverket? Nä så radikal kanske man inte kan vara i dagens Sverige, vi får backa bandet sakta.

Låt oss först fråga oss vad skolan är till för. Redan där har vi ett problem. På regeringens hemsida kan vi läsa att skolans främsta uppdrag är att utgöra en indoktrineringsanstalt för ungdomen och att det yttersta syftet är att förvirra och fördumma alla så att man får lojala väljare, och att sänka IQ:n är ett led i den processen så att eleverna hamnar på samma låga nivå som regeringens samlade intelligens – ha ha 🙂 ok jag skojar bara, det står inget i den stilen, men det var lätt att bara skriva ihop en lögn sådär – nu vet jag hur det skulle kännas att skriva i vissa tidningar, eller sitta i regeringen. 😉

Så här ska en välläst mattebok se ut 🙂

Låt mig göra ett litet tillägg till Enkvists artikel ovan, det jag hade tänk skriva innan jag kom på vad Skolverket var upptaget med. Idag odlas, med genusmaffian i spetsen, dessutom en förödande mentalitet där man alltid är offer för olika strukturer – misslyckas man på provet så var det inte genusmedvetet utformat, eller så ”tog inte läraren sitt ansvar” (!) eller så saknades ett normkritiskt perspektiv på elektronbanan, och kvantfluktuationen som möjligtvis råkade resultera i universums tillblivelse är patriarkal kunskap som verkligen inte hör ett modernt samhälle till.

COBE-satelliten

Efter denna fluktuation följde ju alla patriarkala strukturer som förstorades under den inflationistiska fasen ganska direkt efter universums tillblivelse – redan då tog patriarkatet makten – och detta vet vi genom observationerna av COBE (Cosmic Background Explorer)  som sändes upp 1989 och som sedermera upptäckte den anisotropi i den kosmiska bakgrundsstrålningen som gjorde att galaxer bildades och därmed de ojämlika strukturerna i universum där vissa har större massa än andra och där olika kroppar består av olika grundämnen – detta belönades med Nobelpriset i fysik 2006, men i ett moderna genusmedvetet samhälle kan inte detta kallas ”kunskap” eftersom både satelliten och Nobelpristagarna var maskulint kodade och för att inte tala om att satellitdatan fortfarande inte är kontrollerad av genusvetarna. Kan det bero på att de inte förstår datan? Men varför ska de behöva förstå den? De kan väl uttala sig utifrån sin egen vardagliga världsbild, som är lika verklig som fysikgubbarnas – någon jämställdhet ska vi väl ha? Det var ju tråkigt att man inte lät Genusmaffian följa med på COBE:s resa till universums utkant – för där finns verkligen ingen jämställdhet – det vet vi nu. Aktuellt lästips: Skolverket ger falsk bild av enig forskning.

Och i en Metrotidning såg jag att det nya inom konsten är att skapa moln inomhus med en rökmaskin och kreativ belysning, ingen länk på nätet men såhär beskrivs det i Metro från 15 april: ”För någon som tycker att konstens budskap är ”dimmigt” så förklarar Milde för Metro: ”Molnen skapar ett slags mellanrum i verkligheten när de presenteras utanför sitt naturliga sammanhang. Det ger oss möjligheten att projicera en mängd tankar och idéer på dem. Verket problematiserar betydelserna av begreppen ute och inne, hyllar flyktigheten, det immateriella och oberäkneliga.”” Det där kunde till och med jag förstå – även om jag inte är konstnär, trots att jag ju lagt ut mitt bidrag till den moderna konsten på bloggen förut. 🙂

Det där molnet var klart snyggare än de jag brukar se här utanför – där konstnären istället regelbundet försöker skapa ett ortogonalt koordinatsystem med mer eller mindre lyckat utfall. Ska kolla vad det här är med Luftfartsverket, jag vill inte ha några koordinatsystem på himlen när jag går ut på mina skogspromenader, utan fluffiga, helst rosa givetvis 🙂 moln som man kan bli avslappnad av, annars tänker jag bara på matte, och jag går inte ut för att få ett fyrkantigt sinne utan ett fluffigt avslappnat rosa sinne, så jag ska be Metro skicka hit den där belgiske konstnären för lite variation.

Romson kallade Reinfeldt för en ”motsträvig åsna”

Och sista metroutklippet då: Romson kallade Reinfeldt för åsna! Citat: ”…klimatpolitiken är i behov av en stridshingst, och så har man fått en motsträvig åsna” säger Romson med ”adress till statsministern”. Så här är det – vi vet alla vad Reinfeldt sysslar med (och inte bara han) ger successivt bort vår självbestämmanderätt till EU (där varje ny överföring av befogenheter bedöms som ett separat steg i jämförelse med tidigare gjorda överlåtelser och inte tillsammans med dem som en totalitet för att på så sätt undkomma det faktum att maktöverlåtelsen är grundlagsstridig) för att sedan framställa det som en stor seger (gärna folklig och som exponeras stort i medierna som en ”seger för Sverige”) när någon politiker där borta lyckas återta en promille av den i form av någon liten konkret sakfråga – samma politiker som aktivt jobbar för att flytta ännu mer makt till EU – ett hyckleri som heter duga.

Någon väljare hade visst fått nog och skrivit Fed-up på Federleys EU-valaffisch – sannolikt avsågs EU som institution och inte Federley som person.

Har de tänkt på att man kan både samarbeta och bedriva frihandel utan att ha ett parlament och 40.000 byråkrater, en gemensam utrikesminister osv? Fast det är klart att det underlättar om Europas länder kan utgöra EN bricka i det internationella maktspelet istället för en massa brickor att hålla ordning på – fråga bara Carl Bildt hur mycket enklare det blir. Varför ska man förhandla med en massa människor, när man istället kan förhandla med en, helst ryggradslös, och få sin vilja igenom? Det gäller ju att effektivisera arbetet. Eller personen behöver förvisso inte vara ryggradslös, den kan också vara en del i teamet liksom, och då ligger lojaliteten där, men inte hos de europeiska folkens, det kan man ju ha klart för sig vid det här laget. Men tänk vad duktiga de svenska politikerna är – som lyckas få till stånd en ”svensk seger i slaget om snuset” samtidigt som de helt och fullt stödjer en maktförskjutning till EU på det stora hela. Bröd och skådespel heter det. Och de där personerna ska ha våra röster? Tillåt mig att gapskratta. Eller gråta kanske man borde, när hyckleriet är så uppenbart.

Låt mig i sammanhanget också passa på att påminna om den svenska insättningsgarantin som alltså är kopplad till euron sedan regeringen fattade beslut om det 2010. Det betyder att om euron blir värdelös en dag (ja det är hypotetiskt, men en principfråga – jag såg med egna ögon hyperinflationen i Östeuropa på 90-talet, där folk växlade sina pengar till dollar så fort de fått dem i handen eftersom priserna fördubblades veckan därpå) så kommer svenska sparare inte att få ut sina pengar (ring själva er bank och fråga) – eller snarare kommer de att få ut vad de är värda i euro då.

Nä men nu skulle jag ju komma till saken om åsnan – hur kan Miljöpartiets Romson kalla Reinfeldt för ”motsträvig åsna” när man behöver en stridshingst? Detta med motsträvig åsna och stridshingst avspeglar stereotypa uppfattningar om djurens karaktär. Genom att påpeka att hingsten och åsnan har olika egenskaper så rangordnar hon dem och detta till hingstens favör – olikheter är alltid av ondo och innebär per automatik en rangordning (som inte alls avspeglar PK-maffians egna fördomar, inte alls…) och det hör inte hemma i 2000-talet att tala om olikheter och generalisera sådär. I synnerhet inte om man är politiker. Allt och alla är exakt likadana – punkt. Sådär ja, nu har jag återskapat balansen i samhället genom att påpeka detta – ska skicka räkningen till regeringen. 🙂 Som matematiker är det däremot både tillåtet och tillrådligt att generalisera, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man nämligen behandla alla specialfall, särfall och psykfall var för sig, och detta sparar en hel del tid.

Björndjuret är det coolaste som finns – det överlever allt: att kokas, frysas ner till -272 grader, kosmisk strålning, och därmed troligen även manlig lukt – ett genusmedvetet djur!!

Den sista nyheten jag fann på en lapp i den rad jag visade er är att mäns doft stressar djur –  ”Manliga forskare luktar så mycket att försöksdjuren blir stressade, vilket riskerar att påverka de vetenskapliga resultaten, enligt en ny studie… Djuren reagerar på de doftpartiklar, feromoner, som vi människor och alla andra däggdjur utsöndrar. Män utsöndrar betydligt fler av dessa partiklar än kvinnor.” Det här är faktiskt en allvarlig genusfråga – på ett sätt kanske svenska genusforskare gläds åt denna nyhet så att män kan trängas ut ur labbet – fast vi alla vet att de redan befinner sig i ett: nämligen det svenska genuslabbet – men samtidigt kanske det finns andra lösningar – som att plasta in männen i gladpack? Jag visste väl att det räcker med lite köksutrustning för att förändra världen. 🙂 Och slutligen, och nu är det verkligen slut, för den där raden med lappar är avverkad och min hjärna har slut på glukos – det är ju inte lite ni kräver av mig när ni vill ha ett nytt blogginlägg 😉 – här är ett uppfriskande youtubeklipp med Nigel Farage – se det!

Freedomfest 2013 och tillåt mig att säga några sanningens ord – som alltid :-)

Hur går det med att ge mig kontroll över solen?

Hur har det gått, har någon av er köpt solen till mig såsom jag begärde sist i förra inlägget?  Ni har inte heller försökt att upphäva årstiderna genom att räta upp Jordaxelns lutning på 23.5 grader mot banellipsens normal så att det blir jämställt i årstidsfrågan och soltillgången så att alla på sikt får samma hudfärg och Genusmaffian därmed kan lägga ner sin ”kritiska vithetsforskning”? Jag har inte känt av något så jag antar att ni bara latat er? Nåväl, ni har ju 100.000 år på er, ty även om solen kommer att finnas kvar i några miljarder år till innan den likt Alliansen sväller upp till en röd jätte så är ju problemet att det nergrävda kärnbränslet faktiskt kommer att läcka ut om 100.000 år – se Dokument Utifrån 100.000-årsproblemet (SVT PLAY) – ska vi verkligen finna oss i detta, ska mänskligheten bara få finnas i 100.000 år till? När bestämdes det och hur förklarar vi det för våra barn? Vi skulle lätt kunna forska fram nya energikällor om pengarna gick till detta istället för genusvansinnet. Bara björndjuret  kommer att klara detta, och vi kommer att få se denna livsform utvecklas till något intressant:

Björndjuret är det coolaste jag sett på länge!

Björndjur är med sin storlek på 0,05 till 1,25 millimeter inte bara några av de minsta flercelliga djuren – de tillhör även de mest hårdhudade. Nu har forskarna visat att de till och med tål kosmisk strålning, som normalt är dödlig. De mikroskopiska djuren packades i en behållare och åkte ut i rymden med den ryska rymdkapseln Foton. Efter uppskjutningen öppnades behållaren, så att djuren var oskyddade mot den kosmiska strålningen under den 14 dagar långa resan. Försök på jorden har tidigare visat att de robusta björndjuren tål det mest otroliga. Det beror på att de kan torka ut helt och gå in i ett särskilt dvaltillstånd, kallat kryptobios, då de inte har någon mätbar ämnesomsättning. I detta tillstånd kan de kokas, frysas ned till minus 272 grader Celsius, utsättas för strålning, placeras i vakuum eller sänkas ned i lösningsmedel utan att ta skada. Efter resan tog forskarna ett prov på 18 djur. Redan efter en kvart vaknade den första individen upp. Totalt överlevde 80 procent av djuren den oskyddade turen i rymden, vilket motsvarar mängden överlevande djur i den kontrollgrupp som inte var med på resan. Experimentet har vidsträckta perspektiv, då det visar att det är möjligt för liv i form av små, robusta skapelser att spridas genom rymden, till exempel via meteoriter.

Man skulle kunna tro att genusmaffian är en släkting till detta björndjur, då den ju aldrig försvinner, men betänk att genussamfundet upprätthåller sin existens genom konstgjord andning i form av skattemedel – utan dessa hade den inte funnits kvar särskilt länge, och de knasiga idéerna hade bara omfamnats av ett fåtal, och stannat där – inte propagerats för genom ett regeringsbeslut om genuspropaganda från 1997.

Klaus Bernpaintner

Och nu till saken. NI INBJUDS HÄRMED ALLA TILL FREEDOMFEST 2013 (se programmet mm) nu på lördag den 11 maj kl 9.30-18.30. Arrangör är frihetsaktivisten, ingenjören och ekonomen Klaus Bernpaintner. Föranmäl er eller betala i entrén. Jag kommer att prata om genusforskning eftersom jag ju är expert på det (på att prata alltså ;-)). Andra högaktuella och intressanta ämnen som kommer att avhandlas denna dag är lärdomar från det romerska imperiet, bankväsendet, hemundervisning, den moderna konstens konstighet, dagens demokratur och så kommer Slöseriombudsmannen att prata (jag ska anmäla genusvansinnet på plats).Och på tal om ekonomi, som jag skrev i förra inlägget har ju nuvarande regering kopplat insättningsgarantin till euron, vilket innebär att om den blir värdelös, så kommer alla svenska sparare att förlora sina sparpengar. Är det pga den annalkande monetära kollapsen som svenska staten bränner alla pengar på genusidioti? Det skulle ju i så fall förklara en del… Samtidigt står Borg och Reinfeldt och pratar om hur ansvarsfulla de är när det gäller euro-frågan. Vilket hyckleri. Men det är ni kära läsare som kommer att betala för den kommande krisen.

Bäst ni kollar att ni inte fått volfram istället

Reinfeldt köper säkert guld för sina pengar, men även där kan man bli lurad – det har visat sig att folk och länder som plockat ut sin guldreserv fått tillbaka volfram istället (med ett tunt lager guld ovanpå) – dessa två ämnen har nämligen nästan samma densitet (19300 resp 19250 kg per kubikmeter). Såga alltså itu era guldtackor därhemma  – om ni nu har några 🙂 . Nu fick jag just veta att SD (Alfsson) kommer att lyfta frågan om att åter koppla insättningsgarantin till kronan i höst. Sedan kan valforskarna sitta och klia sig i huvudet i sin undran kring varför SD växer. Och enligt en färsk rapport idag från SOM-institutet vill bara nio procent (inslag på sr.se) av svenskarna införa euron som valuta och bara 42 procent skulle idag rösta ja till ett svenskt medlemskap i EU.

Såg ni partiledardebatten på Agenda igår (SVT PLAY)? Jag såg bara sista timmen. Notera här vad Reinfeldt svarar min 35:55-36:17 (dvs ca 7 min innan hela debatten är avslutad) Om klimatpolitik.

Fråga: Men är det viktigare att göra de här insatserna då utomlands än i Sverige och Europa?

Reinfeldt: Nja, det hänger ihop tycker jag därför att det som man ofta får betala fem kronor för i Sverige att åstadkomma i klimatreduktion det kan man göra med fem öre i fattiga delar av världen. Och det är för mig en gåta – att rödgröna partier inte vill använda resurserna på det sättet, därför att vi har inte oändligt med resurser, vi måste rädda klimatet på ett resurseffektivt  sätt.

Se ni den uppenbara humorn här? När SD säger att man kan hjälpa hundratals fler flyktingar på plats i närområdet för en viss summa som bara kan komma en enda flykting till del i Sverige – då börjar Reinfeldt rabbla floskler och tappar helt förmågan att tänka. Men när det gäller klimatet – ja då kan man plötsligt resonera om kostnadseffektivitet. Ha ha ha tillåt mig att gapskratta åt den logiska förmågan hos den som är statsminister i Sverige! 🙂 (se de 27 sekunderna i videon nederst i inlägget om SVT Play-länken ovan inte fungerar).

Vi måste bygga ett öppet tolerant humant ömsesidigt passiviserande men samtidigt totalitärt övervakningssamhälle för att kunna värna de grundläggande rättigheterna som för med sig rätten att rösta på vilket 7-klöverparti man vill utan att för den sakens skull göra avkall på den fria rörligheten över blockgränserna där alla ligger med alla och där vi planerar hur vi ska rasera er ekonomi er skola era ambitioner och era hjärnceller tills ni faller till siste man eller kvinna. Oj jag glömde ju sätta ut kommatecken nåja språket förändras men det gör inte vi i vår vision om att detaljstyra och slutligen i ren glädjeyra rasera era liv.

I den kritiska introduktionen skriven av Erwin Leiser (som flydde från Nazityskland till Sverige 1938) till 1970 års utgåva av Mein Kampf kan man läsa: ”De intellektuella tog varken boken eller författaren på allvar. En man som regelbundet sågs äta flera bakelser i rad på konditori i München och som dels hopade adjektiv, dels verkade osäker både när det gällde ordföljd och kommatering, kunde inte vara farlig.” Det här ska verkligen inte ses som att jag liknar Reinfeldt vid Hitler, de är ju väldigt olika på alla sätt, utan vad jag vill ha sagt är följande: man kan aldrig veta vad som döljer sig under ytan på en bakelseätande man! 😉 Som kvinna däremot får man äta hur många bakelser man vill i rad utan att bli ifrågasatt, just nu äter jag tex en mazarin, och det betyder inte alls att jag har några hemliga planer på att störta genusväldet – mina planer är helt i öppen dager och jag vet  att vi har opinionen på vår sida, även polisen har fått nog nu av fördummande genuspropaganda.

I förra inlägget tog jag ju upp Sandelins och Arnstbergs senaste bok och den togs inte upp i PK-media men nu har Aftonbladet recenserat den och precis som väntat präglas recensionen av balans, insikt, objektivitet och den professionalism som utmärker Aftonbladet:

Under rubriken ”Samma gamla rasism fast i ny rapport” kan vi läsa:

”Extremnationalisterna” sitter runt köksbordet, på arbetsplatserna, i akademin och i riksdagen – när de går till jobbet (uniformerade givetvis) ekar stöveltrampen. Va, har ni missat det!?

”Den svenska extremnationalismen har på senare år fått in ett parti i riksdagen. Samtidigt har det formerats en krets av intellektuella – journalister, forskare och andra – som verkar inom samma idésfär och får allt större plats i offentligheten. De framträder inte som partirepresentanter, utan som oberoende debattörer. Ett par av de mer namnkunniga är journalisten Gunnar Sandelin och etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg. De har nu tillsammans satt ihop en bok – Invandring och mörkläggning – som helt och hållet befinner sig inom Sverigedemokraternas ideologiska månlandskap. Författarna tragglar det gamla vanliga köret om att invandringen kostar så och så mycket pengar… det handlar om undantryckta sanningar som ”man inte får prata om”. All kritik mot deras och andra extremnationalisters påståenden och utgångspunkter kan därför förklaras med en massiv konspiration där myndigheter, journalister och forskare hjälps åt… I övrigt spelar Arnstberg ur forskarkortet mest genom diverse svingar mot ”forskarnas svek”, där han pekar ut en handfull namnkunniga personer som ”pseudoforskare”” osv osv.

Ser ni Aftonbladets kulturredaktion där borta någonstans

Månlandskap? Vad innebär det? Det enda månlandskapet jag skådat med mitt teleskop är den torftiga, karga, syrefattiga Aftonbladsredaktionens landskap där ytgravitationen liksom på månen är 1/6 av Jordens, varför bokrecensenterna där svävar runt och till synes flyger på fyllan medan de skriver sina artiklar. Ha ha ”extremnationalism”? 🙂 Vilken pajas. Och ursäkta herr Aftonbladet-recensent, men denna ”krets av intellektuella” som inte är direkt överlycklig över landets förfall (vi är även oroliga över er mentala hälsa på redaktionen där borta, jag fick förresten just veta att det håller på att skrivas en bok om er – hoppas det är en självhjälpsbok…) har funnits länge, bara det att en del av dem ju råkar gå i pension just nu och därför kan träda fram, men det kommer fler. Massor – det är ju därför som regeringen vill höja pensionsåldern nu! 😉 Aftonbladets kulturredaktion kommer att drunkna bland alla dessa ”nya” intellektuella som kommer att ta över offentligheten, media och slutligen hela statsapparaten. Kanske även Aftonbladets kulturredaktion, om den inte konkursar innan det.

Jag tycker det är onödigt att bry sig om vad Aftonbladets kulturredaktion sysslar med egentligen, när man tror att SMR skrivit boken (bilden) då är man ju ganska inkompetent som ”recensent”. Är författarna till boken verkligen ”extremnationalister” för att de skrivit om rådande förhållanden? OK, i så fall är ju alla forskare vid universiteten också extremnationalister, särskilt de i naturvetenskap då som beskriver verkligheten. Genusmaffian klarar sig då den befinner sig i en bubbla av antimateria som aktar sig noga för att inte kollidera med verkligheten. Jag trodde även att Aftonbladets kulturredaktion och bokrecensenter bodde där – men de bodde visst på Månen istället. På baksidan hoppas jag, så jag slipper se dem, ni vet ju att Månen har bunden rotation och alltid visar samma sida mot Jorden. Nåja, man har väl känt sig nödgad att skriva om boken just för att man anat att folk köpt och läst den, och sedan velat läxa upp dessa personer som då ska känna sig associerade till SMR genom bilden på Aftonbladet. Jag hoppas inte Aftonbladet stulit bilden från någon ”extremnationalistisk” hemsida? De kanske själva gick med i den där demonstrationen för känna av den totalitära anda de har en sådan förkärlek för men som de inte kan skapa själva eftersom de inte kan organisera sig eftersom man då måste bygga en hierarki?

I vilket fall är det djupt ohederligt att tillskriva folk diverse åsikter och värderingar bara för att de kommit dragandes med några icke-önskvärda siffror. Nåja, jag har inte köpt boken iaf – jag fick den nämligen av Sandelin själv. Plus autograf. Tror faktiskt att Aftonbladets kulturredaktion är sura att de inte får ingå i den krets av intellektuella de vet kommer att ta över hela det offentliga rummet på sikt. Vi måste tänka på att detta är deras sista år att synas och höras så då får en kass recension också duga. Den kommer ju ingå i hans meritlista när han flyttar till Nordkorea. 🙂 Farväl för alltid kära PK-politiker och medlöpare – vi kommer inte att sakna er. Men här får ni ett minne att ta med er påväg till Arbetsförmedlingen (det är inte jag som gjort videon, men den är helt SUVERÄN, för att inte säga genial):

Har ni sett det här? ”S kräver extra debatt i riksdagen om skolan”

Låt oss titta på den person som numera har stort inflytande i skolfrågan:  Anna Ekström, då tiden begav sig ordförande för Delegationen för Jämställdhet i skolan och nu *tada* generaldirektör för Skolverket. Här har vi en person som anser att de sjunkande resultaten i svensk skola beror på ”konstruktionen av maskulin identitet” (!). Citat från SOU 2009:64 (ansvarig: Anna Ekström som även uppgett till mig att hon ”står bakom varje ord i rapporten”):

”I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Det är hög tid att ta tag i skolfrågan nu

Med denna analys över sjunkande resultat blir man alltså befordrad till generaldirektör. Är det konstigt att det går utför? När pojkar ”tar plats” genom att ”prata utan att räcka upp handen” ses detta som ett genusproblem där den hegemoniska maskulinitetens ska dekonstrueras, och inte ett disciplinärt problem. Ordna ni gärna riksdags-konferenser, men ni kan snart inte fixa detta med politiska beslut längre – som jag tog upp i förrförra inlägget så har flera akademiker larmat om problemen på lärarutbildningen (i detta fall i humaniora, för matematikerna finns det fortfarande hopp givetvis) – och de beror på problemen i grundskolan, där alltfler lärare undervisar i ämnen de inte är behöriga i – så vi har ett moment 22 här.  Läs även: Rädda högskolan från devalvering.

Relaterat: Fler spetsutbildningar behövs på gymnasiet, Små justeringar löser inte skolans problem , Björklund har rätt (i skolfrågan åtminstone). God utbildning och dålig – internationella exempel (ny bok av Inger Enkvist).

Och på tal om kärnbränsle – läs om  Genusaspekter på slutförvaringen av använt kärnbränslse i genusbilagan till Svensk Kärnbränslehantering AB:s årsrapport 2008.

Får jag bara påpeka en sak som alla med normalt IQ redan noterat iofs men det tål att betonas: jag har inte citerat författaren till Mein Kampf, utan det kritiska förordet skrivet av Leiser 1970. Däremot står jag för att ha citerat Aftonbladet, och jag förstår att ni är upprörda över detta, men jag hade liksom inget val. Det här blev ju ett kort inlägg – det går framåt. 🙂 Stöd gärna bloggen – varje krona tas tacksamt emot och går till att utöka verksamheten (Donera-knapp uppe till höger på bloggen). Och glöm inte Freedomfest nu!

Uppdatering: Reinfeldts blunder är nu förevigad här på 27 sekunder:

Thoraf Alfssons kommentar.

Haro-föredrag, Axess, att våga ta debatten och kan någon köpa solen till mig?

Varning för jättelångt inlägg!

Oj oj, hur ska det här gå? Jag tänker blogga men vet inte hur jag ska undvika att inlägget blir 10-20 A4-sidor. Men å andra sidan har jag flera gånger i rad klippt av inlägg så egentligen har jag gjort mig förtjänt av att skriva precis hur mycket jag vill idag. 😉 Men vi får se, jag ska försöka hålla det kort men har så mycket att ta upp ju, men möjligtvis kommer jag nu att ta rådet med flera kortare inlägg på allvar. Får jag blogga i omvänd kronologisk ordning? Då börjar jag med helgen. I helgen var jag i Skövde och höll ett föredrag på Haro:s Riksstämma 2013. Jag är själv medlem i Haro och kan rekommendera en titt på hemsidan. Haro:s styrelse och medlemmar består av väl insatta och pålästa kvinnor och män som vet vad de pratar om, och de följer aktivt den vetenskapliga forskningen vad gäller anknytning och mycket annat – ty den som går emot konsensusbubblan kan inte ta sina argument från tomma intet, utan måste hitta vetenskapligt stöd för den där magkänslan vi alla har, men som inte duger som argument i dessa tider så instinkter, DNA, magkänslor och vi själva alla är sociala konstruktioner som är felkonstruerade om vi inte tycker ”rätt”.  Nu var det ju senast igår vi kunde se ett reportage på Aktuellt om hur alltfler föräldrar lokalt runt om i landet börjat organisera sig i protest mot de stora barngrupperna i förskolan. Alltfler föräldrar börjar inse det absurda i att lämna ifrån sig sin 1- eller 2-åring till främlingar 8 timmar om dagen. Och även om ett barn i en grupp på 20 stycken skulle lyckas knyta an till en av fröknarna, så kommer den anknytningen att upphöra plötsligt över en dag, vilket kommer att upplevas som ett trauma för barnet. Det är föräldrarna som ska knyta an till sina barn, inte förskolepersonalen. Och då är gränsen för dagis 2 år – de första två åren ska fokuseras på anknytning till föräldrarna, det har även Eva Rusz sagt.

På Haros Riksstämma träffade jag även Jonas Himmelstrand, grundare till tankesmedjan Mireja  som skrivit två böcker (framförallt rekommenderas ”Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige” – och här har boken en egen hemsida med recensioner) och han är expert på frågan om hemundervisning. Nu är det nästintill omöjligt idag att hemundervisa i Sverige – man kan ju missa viktig hjärntvätt, och missa att inte lära sig korrekt svenska (se förra inlägget ) och även missa möjligheten att ha på sig hörselskydd i klassrummet för att inte bli galen av allt oljud (ja – elever på lågstadiet idag har en hög med stora arbetarhörselskydd i sina klassrum). I själva verket borde man skicka in en ansökan om hemundervisning med hänvisning till att dagens svenska skola inte kan garantera barnen den utbildning de har rätt till enligt svensk lag.  För att komma in på lärarutbildningen idag räcker det med 0.1 på högskoleprovet vilket är mindre än de 0.4 poäng man får om man tex väljer svarsalternativ C på alla uppgifter.

I vilket fall – föredraget i helgen var nog det bästa jag hållt, och otroligt nog kunde jag även hålla en röd tråd samtidigt som jag fick sagt det mesta jag ville säga. Som vanligt blev det både skratt och gråt. Nåja, inte gråt kanske, men förtvivlan över vissa galenskaper – men jag lugnade alla med att jag är optimist och ser positivt på framtiden, att folk börjar vakna och att vi nog har nått en återvändsgränd när det gäller idioti, vi befinner oss just nu i själva återvändsgränden, och därför ska ni inte bli alltför upprörda längre över absurditeterna. Genusforskarna måste ju trots allt motivera sin existens och det finns inget annat alternativ än att låta projekten och idéerna bli alltmer galna. Dock är det väldigt allvarligt när man raserar utbildningsväsendet och sedan undrar varför svenska elever presterar allt sämre. Det gäller även den högre utbildningen. Ni minns ju att vi tog upp Uppsala-seminariet ”Queera perspektiv på fittan”  i kommentarsfältet till något gammalt inlägg  (inbjudan kom även till mig via mail, då jag prenumererar på genusvansinnets aktiviteter) och så här stod det:

”Seminariet tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum för postseminarium och fittpyssel. Några av personerna bakom bloggen FittForFight finns där för att inspirera till kreativt pyssel.”

Och bland de medverkande fanns bla en ”fittaktivist, fil Dr i socialantropologi samt forskare och lärare i genusvetenskap vid Stockholms universitet.” Som någon kommentator föreslog – är det inte dags att sätta ihop fittaktivist och fil dr till Fitt. Dr? Och för den som inte anser sig ha en fittbärande kropp, Pitt. Dr? Detta var väl det enda som saknades i inbjudan, som jag för övrigt skrattade högt åt. På något sätt måste man ändå ge dem lite cred för deras kreativa galenskap, inte för att jag har någon som helst personlig erfarenhet av galenskap, inte alls – men jag kan med min välutvecklade emotionella intelligens sätta mig in i exakt hur det skulle kännas att vara sådär galen. 😉 Faktum är att några jag mailade detta till trodde att seminariet var en satir jag skrivit. Där ser man – när verklighet och fantasi flyter ihop går det inte att skilja dem åt längre. Jag förstår att den här överanvändningen kan vara ett sätt att neutralisera en eventuell negativ innebörd i f-ordet, men betänk att resultatet kommer att bli att genusforskare (eller RFSU som vi redan vet) reser runt på skolor och överanvänder det så att det blir en del av elevernas dagliga språkbruk samtidigt som det även fortsättningsvis kommer att användas som skällsord – och vilka tror ni kommer att komma flygande med den skräddarsydda antimobbningsplan som ska åtgärda det här när lärare och föräldrar slår larm? Jo just samma genusmaffia. Frågan är om det handlar om två stridande genusfalanger eller om detta är en medveten strategi för att hålla varandra sysselsatta i all oändlighet?

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås – det är aldrig för sent!

Vi vet ju alla numera att det som kommit att kallas ”jämställdhet” och arbetet för ”lika villkor” egentligen handlar om en allmän fördumning av den uppväxande generationen så att den blir mottaglig för än mer socialt konstruerad rappakalja förklätt i ord som ”praktiskt jämställdhetsarbete” och ”lika villkor”. De lika villkoren kan på sikt bara uppnås genom att alla från födseln placeras i en könsneutral och mentalt steril ekologisk kapsel, eller anstalt om man så vill, där de blivande hen-personerna möts av exakt samma fysiska miljö, samma personer och samma upplevelser. Uttryck för skillnader i upplevelse av en och samma miljö eller händelse kan då aktivt upptäckas och motarbetas tills alla känner, upplever och tänker på exakt samma sätt – detta är det enda sättet att uppnå lika villkor och lika förutsättningar för alla. Men om arbetet handlar om exempelvis studenter på universitetsnivå som redan vuxit upp och kan vara olika så inser jag att det behövs ett annat alternativ, kanske en obligatorisk elchocksbehandling som först nollställer alla – jag tror förresten att jag uppnått det flera gånger med mina tentor till studenterna, vilket alltså betyder att man kan jobba genusmedvetet utan att gå kulturmarxistisk bärsärkagång i det offentliga rummet. Borde inte jag få ett pris för mitt arbete? Nej, antagligen inte, men den som vill ge en donation får gärna göra det på min paypalknapp till höger, eftersom er doktor Tanja numera är arbetssökande. Det betyder dock inte att jag är sysslolös, jag har ju ett land att rädda och måste hålla mitt löfte. 🙂

Jag blev lite skadad men det kommer att gå bra, nu kan jag skriva igen!

Dessutom är jag (tillfälligt) handikappad, som ni ser på bilden överst i inlägget, och det är förklaringen till varför jag inte bloggat sedan min KTH-kurs tog slut. Lägligt nog vreds min axel ur led för en månad sedan, just när jag skulle få lite tid över… Och smärtan är ju obeskrivlig så därför kan jag per definition inte beskriva den. Den har tidigare oftast vridits ur led på offentlig plats, bland annat i tunnelbanan och när jag haft föreläsningar – så att studenterna fått rusa fram och bilda läkarteam och vrida den rätt. Den här gången gick det dock inte så bra, den var ur led under 15-20 minuter, en granne kom till slut, och jag fick åka ambulans första gången i mitt liv. Handen var sådär trevligt mörkblå för att något blodkärl kom i kläm, och sedan dess har jag fått ha den bunden och leva enarmad, och med rädsla för att den ska gå ur led igen, varför jag inte kan röra mig och vara sådär hyperaktiv som jag egentligen borde vara, men jag står i operationskö så det här kommer att ordna sig. Man lär sig ganska snabbt att leva enarmad faktiskt. Även att blogga går bra nu, man bara trycker ner shift-knappen med en sax med andra handen för stor bokstav och punkt.

Jag måste nog börja ta det lite lugnt…

Och betänk att det bara är bra att jag opererar den nu, innan jag ger mig ut på gator och torg för att hålla improviserade känsloladdade tal om allt vansinne så att den i stundens hetta vrids ur led igen. Jag frågade läkarna om de inte kunde gjuta in den i cement så att den hålls fixerad fram till operationen, men de sa att de inte jobbar på det sättet, så jag får helt enkelt vara försiktig. Behöver jag nämna att den varit på väg ur led flera gånger redan? Men det har inte hänt igen, och nu kan jag äntligen använda datorn. Och så har jag en larmknapp på mig utifall olyckan skulle vara framme. Så fienden göre sig icke besvär att hälsa på eftersom den kommer att få en ambulans på sig. 😉 Det svåra är när något ramlar ner från någonstans eller man tappar något, då man ju är programmerad (nåja, inte ni kanske, slöfockar, men jag är det 😉 ) att fånga upp det som ramlat på en millisekund, vilket ju är farligt för mig, men efter tre veckor lyckades jag avprogrammera instinkten att fånga upp saker, vilket betyder att det trillar ner en massa saker till höger och vänster här utan att jag reagerar. Jag känner mig ju som en äkta PK-politiker nästan – helt utan reaktionsförmåga och när världen rasar omkring mig går jag bara vidare som om ingenting hänt. Jag kanske borde söka jobb i 7-klövern? 😉

Snart värdelöst?

För att återgå till mitt HARO-föredrag. Fördumningen får ju konsekvenser på alla plan och medan svenska folket är upptaget med könsneutrala omklädningsrum och fittaktivism kan man som exempel nämna det faktum att regeringen fattade beslut om att höja den sk insättningsgarantin från 500.000 kronor till 100.000 euro för ett tag sedan, och bankerna framställer höjningen som något bra eftersom 100.000 euro ju är mer än 500.000 kronor. Idag. Det förstår ju vem som helst att om euron blir värdelös så blir svenska sparares instättningsgaranti värdelös, och bara för att få detta bekräftat  ringde jag upp en av våra största banker för att fråga om det här att koppla instättningsgarantin till euron istället för kronan inte är förenat med risker. ”Eh, ja men det är ju väldigt hypotetiskt… och osannolikt” sa banktjänstemannen, som till en början skröt om hur bra det var att den höjts, för att sedan skylla på regeringen som fattat beslutet. Jag sa att jag inte är intresserad av sannolikheter, det kan jag räkna på själv, utan jag är intresserad av principfrågan – försöker regeringen lura medborgarna? I början på 90-talet bevittnade jag ju med egna ögon en hyperinflation i Bulgarien, och bara den som behövt lämna 10 cm sedlar och en fd månadslön för en kopp kaffe, kan förstå att vi inte är skyddade mot något bara för att vi bor i Sverige, och än mindre när man kopplat svenska sparpengar till euron. Sedan kan Borg säga vad han vill om att Sverige intar en försiktig hållning. Det är handlingarna som räknas, inte pratet. Dags för politikerna att inse det. Så vad kommer att hända när det krisar ute i Europa? Jo, svenska små- (och stor-)sparare kommer att acceptera att bidra ekonomiskt för att ”rädda euron”, eftersom de annars riskerar att förlora sina egna sparpengar.  kanske lika bra att inte ha några pengar då – och istället vara skuldsatt så inflateras skulderna kanske bort? Och vad händer med Genusmaffians pengar? De har ju ändå mest pengar i det här landet. Kommer de att inflateras bort? Är det här vår räddning? 😉

Nu märker jag att jag tappade tråden lite. Måste kolla på en av mina tio listor om vad jag skulle ta upp. Jo, jag ska ju göra lite reklam om två böcker och en tidskrift ju:

1. Jalvings bok ”Absolut Sverige – ett land i förändring” finns nu att beställa. I den finns intervjuer med olika personer i Sverige, i den svenska upplagan även den intervju med mig från 2011 som jag tog upp i inlägget ”Glad nationaldag” där jag även skrev lite om vad ordet demokrati kommit att betyda idag.
2. Gunnar Sandelins och Karl-Olov Arnstbergs ”Invandring och mörkläggning”  Arnstberg är professor i etnologi och Sandelin är en välkänd journalist som vågar säga även det obekväma. Bokens hemsida.
3. Tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) av Jan Gillberg.

Jag prenumererar själv på DSM och har införskaffat de två böckerna, och alltså borde ni också göra det. 🙂 Dessutom har jag träffat tre av de fyra och kan gå i god för att det är väl värt att lyssna på vad de säger och läsa vad de skriver.  Och missa inte att ekonomidocent Tullberg är i farten sedan ett tag:  Brist på demokratisk debatt  och Den rationella nationalstaten  och 4 läsvärda artiklar på Newsmill.

Och nu till nästa ämne – de två Axesskrönikorna från 2012 som jag efter flera försök här på bloggen fortfarande inte lyckats lägga upp på bloggen eftersom jag alltid svävar iväg. 😉 Här är de båda, som publicerats i Axess i juni och augusti (orkar/hinner inte leta upp tidningarna just nu för att få titlarna):

1. Krönika om utbildning:

Min arbetsplats under doktorandtiden

I slutet av april kom Högskoleverkets kvalitetsutvärdering av 189 svenska utbildningar vid 25 högskolor och universitet runt om i landet. Drygt var femte granskad utbildning får underkänt och den som inte rättar till bristerna inom ett år förlorar examensrätten. Ett nytt inslag (!) är att man istället för ”förutsättningar och processer” utvärderat resultaten – genom att granska hur väl studenterna når målen i motsvarande examensbeskrivningar. I Aktuellt 25/4 kunde man se en debatt mellan utbildningsminister Björklund och Camilla Georgsson, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, där man är kritisk mot att mäta kvalitén genom att se till resultat. Här vi ser typiska tecken på den förödande rådande mentaliteten. Enligt Georgsson är problemet att ”man därigenom missar många viktiga aspekter, bland annat studenternas egen åsikt om utbildningen.” Björklund kontrade med att ”när man är student på en utbildning så har man inte fullt ut förmågan att se om den håller rätt vetenskaplig kvalitet” varpå Georgsson svarar att studenten minsann absolut kan bedöma både utbildningens kvalitet och föreläsarens kompetens.

Och studenternas ”egen åsikt” om utbildningen behöver givetvis inte alls ha med prestation eller resultat att göra (annars hade man ju varit överens i studion). Bra idé – vi mäter kvalitén genom att fråga studenterna vad de tycker om sin utbildning. ”Vad tycker du om kursen i ordinära differentialekvationer?” Svar: ”Den var kass, det var för lite fokus på hur vi kände oss som människor och för mycket fokus på differentialoperatorerna, det var avhumaniserande och kränkande.”

Jag är själv härdad efter att ha undervisat studenter i över tio år. Det måste påpekas att de flesta studenter har en bra inställning och jobbar hårt för att lyckas. Det kan kanske vara så att man inom matematik är förskonad från diverse influenser. Men tecken på tidsandan stöter man på ändå med jämna mellanrum och vet inte om man ska skratta eller gråta. Ett år var det studenter som krävde en garanti i förväg att de skulle klara tentan om de la åtta timmar om dagen på kursen eftersom det i kurskatalogen stod att den ju motsvarade heltid. Ett annat år var det en grupp förstaårsstudenter som efter första föreläsningen tågade mot mig med bestämda steg med den flera kilo tunga kursboken och ett självförtroende som heter duga och proklamerade: ”Vi räknar med att klara den här kursen utan ett behöva öppna boken”. Krav på att per automatik bli godkänd för åtta timmars arbetsdag och krav på att klara kursen utan att öppna boken – det är ord och inga visor.

Jag kan bara minnas en gång när den nya mentaliteten visat sig gynnsam. Det var när jag hade en grupp lärarstudenter som fulla av vishet och uppror i sinnet efter sin första termin på Lärarhögskolan. ”De har sagt till oss på Lärarhögskolan att det är en del av vår pedagogiska utbildning att ifrågasätta allt ni gör här” var det första man fick höra. Ifrågasätt på ni, svarade jag, det är bara bra att ifrågasätta ett matematiskt bevis, då måste vi gå igenom varje tankesteg ni ifrågasätter och förstå hur allt leder fram till en sats, och om ni inte gillar det ändå kanske ni kan tänka ut ett alternativt bevis till satsen. Det blev en givande termin, och lärarstudenternas ifrågasättandeprocess ledde faktiskt till att de utvecklade ett genuint intresse för matematik – det var en win-win situation. Ibland har man tur och kan utnyttja rådande trender, även om de är galna.

2. Krönika  om matematikens verklighet

Kan individerna i ett samhälle bli för smarta för samhällets bästa?

I förra Axess tog jag upp det här med att intelligenta människor inom vissa akademiska discipliner förespråkar verklighetsfrånvända idéer och vad detta kan tänkas bero. Många känner att delar av genusteorierna som presenteras som fakta inte stämmer med den upplevda verkligheten, och genusforskningen kontrar då med att det är verkligheten som inte hängt med i utvecklingen – teorierna stämmer. Men alla vetenskaper har inte den fördelen att man kan avgöra något slutgiltigt och en gång för alla. Men i rättvisans namn ska sägas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det egentligen finns någon verklighet. Man kunde få en inblick i de senaste teorierna kring detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens världs ”Finns verkligheten på riktigt?” (kan ses på SVT Play). För den som redan känner till dubbelspaltexperimentet, Bells olikhet, Schrödingers katt, EPR-paradoxen och Heisenbergs obestämdhetsrelation som erbjuder allehanda intressanta tolkningar av verkligheten (ang determinism, lokal kausalitet, spöklik avståndsverkan, existens av en objektiv verklighet – det är bara att välja vad man ska tro på) så får vi här ytterligare något intressant att grubbla på: är den verklighet vi upplever i själva verket ett hologram, där den egentliga informationen är lagrad vid universums ”rand”? Fysikerna förbereder nu experiment för att testa denna ”holografiska princip”.

I programmet framförs då den i sammanhanget helt naturliga tanken att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning i form av ett verktyg för att beskriva och förutsäga fysikaliska fenomen, utan att den har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen” vid randen, och verkligheten är därmed en projektion av ett rent matematiskt objekt – nämligen den samlade matematiskt paketerade informationen vid randen, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man är matematiker.

Ni har säkert alltid undrat hur man kan veta att det finns ett oändligt antal primtal – så här vet vi det!

Jag vet att matematiken för vissa tycks obegriplig och många har fram till universitetsstudierna aldrig ens stött på ett matematiskt bevis, vilket är absurt då bevisföring är matematikens kärna och jag tänkte därför bidra till folkbildningen med ett bevis för att det finns oändligt många primtal. Ett motsägelsebevis, där vi antar att motsatsen till det vi ska bevisa gäller, och visar att detta leder till en motsägelse. För det första kan varje heltal på precis ett sätt skrivas som en produkt av primtal (aritmetikens fundamentalsats), där ett primtal ju är ett tal som bara är delbart med talet 1 och sig självt. Antag nu att det finns ändligt många primtal som vi döper till där är det största primtalet (ett sådant måste ju finnas om de är ändligt många). Låt oss nu bilda talet xxx, alltså produkten av alla primtal och denna produkt plus talet 1. Detta tal Q måste då kunna skrivas som en produkt av primtal (och därmed vara delbart med vart och ett av de primtal av vilka det är en produkt). Men vilka skulle det vara? Delar vi Q med vilket som helst av de existerande primtalen så får vi alltid resten 1, så Q är inte delbart med något av dem. Så antingen måste Q vara ett nytt primtal eller så är det delbart med ett okänt primtal som inte finns med bland de vi antog fanns. Således var antagandet om att det finns ändligt många primtal fel, och därmed har vi visat att det finns oändligt många primtal.

Sådär – ursäkta att ni fick plöja dem, men det är bara bra för era hjärnor att få se ett matematiskt bevis så ni inte blir dementa 🙂 – kaffe och matematiska bevis är det mest effektiva för att stoppa åldrandet, det har min egen forskning visat – och beviset är jag själv, med tanke på all galenskap hade jag ju fått en hjärtattack för länge sedan om jag inte ägnat mig åt den meditation som matematiska grubblerier innebär. En annan metod att förlänga sitt liv är att sänka sin ämnesomsättning, och det enklaste är då att sätta sig i kylskåpet en timme om dagen – om man får plats och inte preppat mat inför den kommande ekonomiska kollapsen, annars kan man ju alltid köpa en frysbox och ställa in den på upptining om ett sekel – då är genusvansinnet garanterat borta, liksom euron och alla nu levande galningar. Vad sägs tex om att skriva en artikel med titeln ”När folket röstar fel är författningsdomstolen sista utposten” ? Citat: ”I politiska diskussioner i Sverige pratar vi sällan om det, men det är tyvärr en svaghet som demokratin har: ibland röstar folk fel.” Jag ska återkomma till Selimovic om ett tag. Och ni (= Dolf) kan lika bra sluta tjata om att jag ska läsa 1984 – varför ska jag det när jag redan lever i det? Det är bara att beskriva verkligheten idag – det blir säkert minst lika bra som den där boken.

Sedan måste ni se Publicistklubbens debatt ”Våga (vägra) ta debatten” – verkligen underhållande att se Linderborg tappa fattningen och motsäga sig själv hundra gånger och vifta med höger-handen mot Josefsson – har hon blivit nazist eller? 😉 Josefsson har min fulla respekt, en av få (det finns faktiskt ett par kvar) journalister man kan ha förtroende för och som säger kloka saker. Väl värd att se denna debatt om huruvida folk ska få prata (tack tack, men vi har redan diskuterat i flera år bakom er rygg) om den förda politikens konsekvenser vad gäller invandringen (man får ju inte säga ”massinvandring” för bara 100.000 pers om året – däremot är det  en ”massavvisning” när 50 personer ska utvisas – och den får man mer än gärna prata om). Det finns en punkt där båda gör en korrekt analys dock – missnöjet med den förda politiken kommer att växa – oavsett om folk ”får” prata om det eller inte i media. Det gäller både EU-frågan och invandringen och kemikalier i vardagen och andra obekväma aspekter av verkligheten där samhället lyckats mindre bra. Ty verkligheten är verkligheten och den är lika verklig för den som tittar ut genom köksfönstret varje dag – oavsett om man i media och på tidningsredaktioner kallar det för ”mångkultur” eller ”multikulturalism” eller uppfinner ännu fler begrepp, så ser vi det vi ser – kalla det vad ni vil – verkligheten förändras inte genom att döpas om. Nåja, personligen ser jag en stor skog när jag tittar ut genom köksfönstret, och bakom skogen finns vatten, och efter det ser jag något slottliknande som tillhör Danderyd (tror jag) men efter det kan man nog skymta lite mångkultur, eller förlåt, jag menar multikulturalism, eller ska det vara mångkulturalism eller multikultur? Jag kan inte hålla isär begreppen länge. Och faktum är att det inte spelar någon roll om man inte har koll på dessa nya begrepp. Som sagt – se debatten om att ta debatten HÄR .

Ty liksom med genusfrågan så löses inga reella problem genom att sätta akademiker vid ritbordet – det vet vi ju vid det här laget – könet existerar fortfarande och har inte dekonstruerats, den kritiska vithetsforskningen har fortfarande inte förändrat min hudfärg, det kommer däremot stranden här ute att göra på bara en månad i sommar, mycket mer effektivt än de kritiska vithetsforskarnas 20-åriga forskning lyckats göra, vilket visar att vi verkligen slösar på skattepengarna, som istället borde gå till mina kommande projekt. För att inte tala om min axeloperation, som hade blivit av direkt om pengarna gått till vården istället för några tusen genusprojekt. Jag tror jag ska skriva en genusrapport: Dekonstruktionen av den hegemoniska vithetsnormen genom att sola och bada på stranden – hur är vithetsnormen kopplad till solaktiviteten och kan en geomagnetisk solvindsinducerad storm påverka maktbalansen på Jorden? Kan vi vidare bryta vithetsnormen genom att låta allt vitt ljus brytas i ett jätteprisma? Får vi en större färgmångfald då? Fysiken, som vi genusforskare egentligen inte tror på, kan som av en slump råka komma till användning här. Denna spektrumstudie syftar till att bygga, cementera och slutligen rikta allt vitt ljus mot ett prisma som bara kommer att kosta hela höstbudgeten.

Att svenska staten går i konkurs måste dock noga vägas mot de fördelar det innebär att låta den vite mannens reflekterade hudfärg passera genom ett mångfaldsprisma, och undersöka om spektrat blir kontinuerligt eller diskret. För särskilt diskret är ju inte den vita mannen som roffar åt sig och tar för sig av allt det goda i världen, medan vi genusforskare står på bar backe och inte får något i ett kvinnofientligt land som Sverige, som för övrigt borde förintas, men före det vill vi undersöka den osynliga mörka struktur som ligger mellan oss och dem som absorberar vissa våglängder – vi vill med andra ord undersöka ett absorptionsspektrum för att förstå vad som ligger mellan oss och den totala oinskränkta makt som vi eftersträvar. Till dess och under hela projektets gång kräver vi för övrigt att solen kommer i vår ägo, vi vill ha ett papper som visar att vi äger solen och ha alla rättigheter till den samt tillhörande solaktivitet, ty utan den förbannade solen hade den vite mannens hy inte varit vit och vi tror att vi genom att manipulera med kärnbränslet där inne kan upplösa vithetsnormen. Vi förbehåller oss rätten att eventuellt upphäva årstiderna genom att räta upp Jordens lutning på 23.5 grader mot banellipsens normal så att det blir jämställt i årstidsfrågan och soltillgången. På så sätt hoppas vi att alla på sikt får samma hudfärg, vilket kommer att platta till alla ojämlika strukturer.

Med vänlig hälsning,

Tanja och genusmaffian i samarbete

Inte för att verka galen, men jag tror att solen tillhör mig faktiskt. Om inte så tänker jag köpa den till mitt genusprojekt.

Nä, nu skojar jag bara – inget samarbete med genusmaffian här inte. Men att äga solen vore ju fördelaktigt. Är det NASA man ska kontakta? Eller utomjordingarna här utanför mitt fönster? Eller är det tillresta genusvetare som könskodar kottarna, jag ser nog lite dåligt… Kanske Bilderberggruppen redan äger solen? Kan ni lägga in något på mitt paypal så jag kan köpa den från dem, undrar vad den kostar? Jag har letat på Blocket men ingen säljer ju solen. Jag trodde man kunde köpa allt för pengar, vad är det här för vansinne!? Nåja – om ingen redan äger den så utropar jag mig till dess ägare nu, jag har trots allt studerat solfläckarna sedan jag var 12 och har en relation med solen som få andra, ni kan inget om solens magnetfält medan jag studerat det dagligen. Jag ser nu att mitt worddokument är 8 sidor, det kanske får räcka nu då? Jag antar att ni redan är jättesura för det här långa inlägget så jag tar nog och slutar nu. Vi ses i kommentarsfältet. Imorgon då antar jag, efter att ni hunnit läsa hela inlägget och sett debatten. 🙂 Jag tror det här blir mitt sista megalånga inlägg faktiskt, jag har också fått nog av att ha en så här oöverskådlig blogg – jag hittar ju inget här själv längre.

Tips –  svensk PK syntax error i SVT Debatt (s)-Expo-Mustafa

Och glöm inte se PK-debatten med Josefsson och Linderborg

Relaterat: Haro – ett ljus i mörkret

Läs även:

Feministisk Gryning inbjuder till konferens 

Förslag: Gör det straffbart att kritisera feminism

Bittergubben om granskande UU-rapport som kartlagt genusbloggarna  (jag har läst rapporten, den är helt undermålig både språkligt och innehållsmässigt ska ta upp den i nästa inlägg tänkte jag).

Aktivarum: intervju om jämställdism, 

Genusdebatten om genusdebatten

Toklandet om tok

Väst driver på fördumningen av Östeuropa

Fördumningsindustri på export till Östeuropa?

I förra inlägget tipsade två kommentatorer (tipstack till Nordbo och Galne Gunnar) om följande mycket intressanta video: ”Är PK värre än kommunism?” (lite längre ner i inlägget). Här får vi utöver flera intressanta iakttagelser kring och jämförelser mellan PK-fenomenet i väst och det forna kommunistiska systemet i öst höra hur utbildningsreformer dikterade från väst leder till en fördumning i de östeuropeiska länderna. Hittills dock begränsat till vissa akademikerkretsar samt den mediala och politiska eliten. Dvs det har, till skillnad från i väst, ännu inte slagit rot i de breda folklagren. Och det beror dels på att utbildningsväsendet ännu inte är helt tillintetgjort och dels på att folk inte är särskilt naiva. Åren efter 1989 tillkallades allehanda ”experter” från delar av akademin och den politiska sfären från väst för att gästföreläsa vid de bulgariska universiteten, och det här skrattade man gott och länge åt. Bilden av vad väst stod för som odlats bland folket under kommunisttiden raserades på nolltid. Dock kan man uppnå fördumning ändå på sikt med ekonomiska incitament, vi har tex det kontinuerliga pengaflödet från EU (daglig reklam i riks-TV inför och kort efter EU-inträdet 2007) för ”upplysningsprojekt” som envar kunde söka för att göra sig en karriär. Snabbt lärde man sig de mantran och floskler som skulle upprepas för att de utländska ambassadörer och experter som övervakade processen, skulle bli nöjda. Den man inte kan hjärntvätta köper man för pengar. Hur mycket den nya elit som profiterar på det här ekonomiskt och karriärmässigt själv tror på tokigheterna kan man ifrågasätta. Problemet uppstår när det inflytande den får och måste förvalta genom att profitera på det här ska omsättas i praktiken. En opinionsundersökning som presenterades i bulgarisk TV den 10 november 2009 (20-årsjubileet sedan kommunismens fall) talar sitt tydliga språk:

43.2% anser att mer är förlorat än vunnet sedan 1989.

22.5% anser att mer är vunnet än förlorat sedan 1989.

34.3% anser att det väger jämnt.

Vägen in till svensk arbetsmarknad: klipp och klistra för vuxna

På tal om sådant här, ni missade väl inte inslaget i Studio Ett den 13 april om hur invandrare i Sverige skrattade gott (HÄR  eller HÄR) åt den klipp- och klistrakurs som man ordnat åt dem som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd (min 1:30- 2:30): ”Taha i Katrineholm har däremot aldrig haft ett riktigt arbete i Sverige. Under flera år har den före detta taxichauffören från Bagdad varvar SFI, praktikplatser med vad som han kallar ”fåniga pratkurser”… Taha och hans fru skrattar åt situationen, och så berättar Taha om en av alla dessa arbetsmarknadskurser som han gått i  Sverige. ”Nyligen fick vi i uppgift att göra något slags klipp och klistra-kollage om hur vi upplevde Sverige. Vi satt som dagisbarn och klippte ut bilder ur damtidningar”, berättar han. ”Och jag klippte ut bilder på små söta bebisar och på prinsessan Viktoria. Nej dagis… ha ha ha! [otydligt tal och höga skratt]…”.  Klipp- och klistra-kurser kommer väl snart att finnas i universitetens kurskataloger, om momentet inte redan ingår och införts bakvägen, som det obligatoriska genusvansinnet. Gå en kurs i härskarteknik 7.5hp!

Får att återgå till den video jag tänkte lägga upp. Allt han säger stämmer väl överens med de iakttagelser jag själv gjort under de årliga besök jag gjort i Bulgarien sedan jag var 9 månader. Jag besökte förresten några institutioner vid Sofias universitet ett par gånger åren efter 1989 (eftersom min mormor har två systrar som är verksamma som professorer där) och man var ganska oroad över att man accepterat en amerikansk modell där det ingick baseball och gympaövningar under värdefull kurstid – så såg upplägget för blivande akademiker inte ut före 1989. Men det där var bara början, nu är själva kursinnehållet också under attack och fördumningsindustrin är satt i system:

Kort om det postmoderna samhället (wikipedia):

”Ett postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten. I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.”

Ljushastigheten - ett patriarkalt påfund

Känns detta igen? Vissa forskare, som exempelvis Luce Irigaray (född 1930), som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa, har bidragit med flera kloka insikter. Hon analyserade i sin essä Sujet de la science, sujet sexué? (1987) ”Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Jag hade massa annat att ta upp men den där videon förändrade min planering, så jag återger bara en sak till här (uppdatering: det blev visst flera saker) som är relevant i sammanhanget: Sindra Peterson Årsköld som är docent i biokemi vid Lunds universitet har skrivit en läsvärd artikel i Kemivärlden Biotech: ”Kemist & feminist? Javisst! Men bespara mig genuscoacherna.”

Docent i Lund ifrågasätter genus-infiltrationen av akademin

”För två år sedan blev jag utskälld av Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och tidigare frontfigur i FI. Hon skulle presentera genuscertifieringen som hon har utvecklat, som ska göra Lund till ett mer jämlikt lärosäte. Föredraget ingick i en omfattande ledarskapsutbildning, och publiken bestod av trettio intresserade akademiker med ledarskapsuppdrag på olika nivåer. Hon inledde seminariet otydligt, och efter en kort stund räckte min bordsgranne, en man från Lunds tekniska högskola, upp handen. Hon tystnade och vände sig mot honom; han tolkade detta som att han fått ordet och ställde en fråga. Det skulle han inte ha gjort. Med blixtrande ögon vrålade hon: Du är man, jag är kvinna, och därför håller du käften! Hon fortsatte därefter att ömsom skälla ut, ömsom förolämpa hela gruppen, oprovocerat och osammanhängande, i hela 45 minuter. Det var fruktansvärt obehagligt. Jag har aldrig sett ett sådant hat… Tyvärr lurar betydligt farligare bestar i genusdjungeln än en argsint tant och några kontraintuitiva hypoteser. Moira von Wright, professor i pedagogik och rektor för Södertörns högskola, har kritiserat grund- och gymnasieskolans fysikböcker för att de framhåller fysiken som objektiv kunskap.” [se här: 1 , 2 , ”Genus och text” uppmärksammades först av Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers].

”Som kvinna, fysiker och kemist blir jag förolämpad och upprörd över dessa idéer. Varför angriper man naturvetenskapen, vars oföränderliga kärna står över genus och som dessutom är nyckeln till den rikedom som gör att vi överhuvud taget kan sitta här och spekulera, mätta och friska? Och varför blanda in hypoteser om vår sexualitet i praktiskt jämställdhetsarbete, som ska syfta till lika villkor på arbetsplatsen och inget annat? Huruvida det är arv eller miljö som ger oss våra genusidentiteter är irrelevant i sammanhanget.

Kemi- eller genuskurs? Hur väcker vi de ungas intresse för vetenskap?

Som feminist blir jag snarare rädd. Om förtroendet för jämställdhetsarbetet urholkas kommer vi att se en fruktansvärd backlash, och dyrt vunnen mark kommer att förloras. Därför måste vi omgående hitta tillbaka till huvudspåret: Män och kvinnor ska ha lika villkor, lika möjligheter, lika skyldigheter. Samma lön för samma insatser. Vi no-nonsense-feminister måste förmedla detta tydligt till makthavarna. Välmenta satsningar på omfattande genusutbildningar och obligatoriska seminarier gagnar inte jämställdheten; det är bortkastad tid och bortkastade pengar. Hur ska man då öka jämställdheten inom kemin? Det som är bra för kvinnor sammanfaller med det som är bra för alla; inom akademin innefattar det ostörd tid, tillräckliga resurser, ett rikt nätverk, en mentor, möjligheter att meritera sig, en stimulerande forskningsmiljö. Alla vill ha tillgång till detta, men det är tyvärr fortfarande svårare för  kvinnor än för män att få det. Var därför uppmärksam på kvinnor i din omgivning, särskilt de som befinner sig tidigt i karriären. Tillhandahåll stöd utan att offerförklara henne. Hjälp henne till chansen att briljera – resten sköter sig självt! Utan en enda genuscoach.”

På tal om kemigenus – påminner den intresserade läsaren om mitt gamla inlägg Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket om några av medias pk-misstag och om hur Skolverket vill ha in ett genus- och etnicitetsperspektiv i kemiböckerna.

Annat läsvärt (och underhållande): professor Bo Rothsteins GENUSBREV till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS).

Och missa inte Zarembas fortsatta artiklar om den svenska skolan –mycket läsvärda!!!

1. Så tog teknokraterna kommandot över skolan

2. Sverige har slutat undervisa – så förlorade lärarna sitt yrke

3. Så sänkte skolan kraven på läskunnighet 

Skolrelaterat :  Grattis skattebetalare – VR-finansierade projekt med genusanalyser av lärare. Exempel: 4.5 miljoner för ”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning”. Ur den beviljade projektbeskrivningen:

Forskarna sätter sig på en piedestal och ignorerar studenternas egna teorier

”Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter ide skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas” (Lärarhögskolan, Stockholm!!)

Liknande: Grattis skattebetalare –del 2   (fler VR-projekt med genusinrikting). Exempel: 1.7 miljoner för ”Hur görs djur? Biologi, sexualitet, kön och ”ras” i SVT:s naturprogram”. Ur ansökan:

Hur "etnifieras" naturen i SVT?

”Vilka strömningar, teorier och resultat från biologisk forskning om kön, sexualitet, ras och art används och dramatiseras i naturprogram i svensk TV?… 2.Hur produceras och reproduceras (mänskliga) föreställningar om natur, kultur, kön, sexualitet och reproduktion i skildringarna av djurens liv? Och vad får det för konsekvenser för våra uppfattningar om ”naturligt” och ”onaturligt” vad gäller dessa kategorier? 3. Hur etnifieras naturen, djuren och de människor som avbildas i naturprogrammen? Hur representeras ”svensk” natur och ”svenska” djur och människor i förhållande till exempelvis ”afrikansk” natur? Hur konstrueras ”ras” i förhållande till ”art”?” (Uppsala Universitet, Centrum för Genusvetenskap)

Ny konstform: Doktorsavhandling blev pappersskulptur, UNT  (tipstack till QED, en av mina mest trogna läsare och kommentatorer, jag förstår att du blir förfärad i egenskap av professor 🙂 ) :

Det paradoxalt aggressiva i att strimla sönder sin doktorsavhandling kan förstås om man betänker att vetenskap kan ses som en väv av remsor

”På en soffa i ett vardagsrum i en lägenhet i Eriksberg satt AnnaKarin Kriström och grät av ilska och missmod. På bordet framför låg hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap, De gränslösa böckerna. Hon hade disputerat en månad tidigare, i april 2006. Nu ifrågasatte hon varför hon hade ägnat fem år åt att göra det – hon letade mening men hittade ingen. Plötsligt såg hon emellertid, glasklart, hur avhandlingen strimlades sönder framför henne. En hög remsor låg kvar… Hennes händerbörjade sakta plocka med remsorna. Fläta samman dem. Bygga upp någonting nytt. Insikten slog henne. Hon kunde transformera texten till form. Skapa mening. Några dagar senare gick hon och köpte en dokumentförstörare. Fem år senare står hennes avhandling på ett svart piano. Fem år senare har mycket förändrats. AnnaKarin Kriström reflekterar över det i konstverkens tillblivelseprocess… Bredvid pianot hänger en mjukare skulptur med rundare former. Det var tidigare en avhandling i psykologi; om dyslexi och om språket som bild och tecken. Passande för ändamålet kan man tycka. Precis som hennes egen avhandling om gränslöshet. Eller den bästa vännens, som handlade om den belgiske språkkrossande poeten Michaux. Men hennes skulpturer är inte medvetet skapade med tanke på avhandlingarnas innehåll. – Så funkar det inte, då blir det för mycket tänkande. Jag vill komma bort från det.

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar

Det är å andra sidan lätt att hitta intellektuella ingångar till hennes konst. Det paradoxalt aggressiva i att strimla någonting för att sedan kärleksfullt ägna en ansenlig mängd tid åt att göra någonting nytt är ett sätt. Det kunskapsteoretiska i att se vetenskap som en väv (remsorna flätas i tuskaft, ett slags vävteknik) där olika områden krockar och knyts ihop ett annat. Wittgensteins teorier om att språket är en summa av olika språkspel som hänger samman som fibrer i ett rep ett tredje. Men analysen överlåter hon åt andra. Oavsett tolkningsväg har ingen hittills uttryckt att åsikter om att vad hon gör är vanvördigt mot forskningen, men hon utesluter inte att vissa uppfattar det så.”

Jag antar att det blev en ny avhandling, i konstvetenskap? Dubbel doktorsexamen således? I Sverige är allt möjligt. Jag har tjugo ex av min egen avhandling här hemma – det skulle bli en jätteskulptur med matteformler på, måste bara skaffa en strimlingsapparat. Kom hon inte på idén att även strimla sin doktorshatt? Eller examensbeviset? Kanske sin handledare? Eller opponenten? Möjligheterna är ju oändliga… Jag gjorde som bekant själv ett konstverk i vintras – här är det  (nederst) för den som missat 🙂 . Ledsen att även detta inlägg svällde upp, trots att hälften av vad som skulle tas med saknas. Får bli nästa gång… Glöm inte att se den intressanta videon:

Andra intressanta videos: Nobelpristagaren i fysik 2010 (Andre Geim) om politisk korrekthet SE talet HÄR (5 min). Nobelpristagarna 2010 diskuterar aktuella frågor: SE snillen spekulerar HÄR (58 min).

Lästips: Åklagare i Newsmill om  sexköpslag och genustrumpet, Axess diskuterar multikulturalim (var själv bjuden men kunde inte åka, dock kommer debatten upp på Axess Play inom kort), SVD ledare om Axessdebatten, SVD Understrecket om medborgarnas engagemang,  Tino Sanandaji i Svensk Tiskrift om invandring, liberalism och välfärdsstaten,  Maria Eriksson i Svensk Tidskrift om boken ”Den onödige mannen”,  Inlägg i SVD om utbildningsvetenskap, REPLIK i SVD om forskning i skolan, Storkris i Riksdagen: Ylva Johansson hade SD:are i sitt rum,  Thomas Gür: företagsklimat viktigare än SFI, Forskarnas skolsvek (DN) , Verklighetens folk behöver företrädare i politiken (DN).

SuperJante och lösningen på alla orättvisor

Den bulgariska staden Plovdiv

Ursäkta att jag inte bloggat, har fortfarande influensa och är inte helt frisk. Detta skulle egentligen bli en kommentar till förra inlägget, men det blev för långt, så det får bli ett inlägg istället. Dessutom måste jag lyfta fram en kommentar från SuperJante från förra inlägget som utgör lösningen på Sveriges alla genusrelaterade problem :-). Igår hörde jag förresten av en slump ett inslag om bulgarisk folkmusik i Epstein i P1: Umefolk (ca 4 min). Plovdiv Academy Folklore Ensemble från Bulgarien kommer till Umeå. En svensk utbytesstudent berättar: ”Sofia Högstadius [utbytesstudent från Göteborgs musikhögskola] menar att folkmusik har en annan status i media i Bulgarien. Den spelas mycket oftare i den nationella radion och mycket av den nya musik, jämför med schlager [det står ”slager” på sr.se, men jag antar man menar schlager] , som görs skulle av oss svenskar jämföras med folkmusik…” Högstadius berättar: ”Det går inte en dag utan att man hör det liksom på radion eller två TV-kanaler som spelar bulgarisk musik dygnet runt och så där, så det är en helt annan… närvaro av bulgarisk folkmusik.” (LYSSNA)

Just det, en helt annan närvaro av kulturarvet, det levs varje dag. Och ändå har det gått utför sedan 1989, så jag är glad att jag under mina sommarlov där indoktrinerades ordentligt av mina kommunistiska morföräldrar som tog oss barnbarn till alla nationalistiska evenemang som anordnades av kommunistpartiet 😉  utöver då att man levde sitt kulturarv dagligen. Dessutom stärktes folkgemenskapen av att Partiet regelbundet stängde av strömmen och vattnet – då fick man hjälpas åt för att klara det. Ibland satt man i en hiss några timmar eftersom Partiet beslutat att spara el i två timmar. Då blev man ju god vän med grannarna, även om hissen hade en inbyggd mik, men man fick ju anpassa sina samtal lite med den vetskapen, tex inte klaga på Partiet. Det är alltid bra att spara in på el. Det går ju inte nu längre, när utländska företag köpt upp all inhemsk produktion så att man inte har råd att köpa tillbaka sin egen el, så nu blir det ingen hiss alls. Men det är å andra sidan bra för folkhälsan att gå i trappor, om det inte vore för alla nybyggda McDonalds-restauranger som neutraliserar den effekten.

Oavsett kön ska alla kunna brodera en bulgarisk duk. Inte för att man vill vara genusmedveten, utan för att det är en del av kulturarvet, och det ska alla kunna förmedla till nästa generation. "Fel skäl" för genusforskarna?

Nåja, det var ju inte bara bulgarisk kultur och historia vi lärde oss om under våra sommarlov. Vi fick även en genusmedveten uppfostran – även min bror skulle kunna brodera traditionella bulgariska dukar och laga mat, och även jag skulle kunna plöja åkern och laga saker som gick sönder, och bygga saker – och det är väl därför Clas Ohlson är min favoritaffär. Så mycket fanns verkligen inte att välja på på den tiden, bara en sorts skruvar, muttrar och spikar ingick i Partiets femårsplaner (möjligtvis  fanns det fler sorter i dollarbutiken Korekom) medan Clas Ohlson har en massa olika saker som jag hamstrar på mig än idag. Man vet ju aldrig om något går sönder, tex om hela regeringsbygget faller ihop eftersom Alliansen inte skottat kanslihusets tak då man inte kunnat förutse en vinter med snö igen, nu när klimatforskarna sagt att det ska bli varmt och inte kallt. Inte för att jag skulle komma till undsättning, men genom att ha köpt upp hela Clas Ohlsons lager så kommer ju kollapsen att bli oundviklig, och förändring är alltid intressant, fråga bara de svenska förändringsagenterna. Och förutom allt det praktiska så fick vi lära oss Sovjethyllande dikter utantill och recitera vid köksbordet om vi hade gäster. Men även matematikintresset fick jag från mina sommarlov i Bulgarien, eftersom det fanns så bra lärare (läs matematikern Olle Häggströms artikel från 2004 i Axess om de olika undervisnings-kulturerna) var alla grannbarnen fascinerade, de höll på med matematisk induktion och annan bevisföring i 7:e klass. Vad gjorde man i Sverige då? Delade en tårta i fem bitar för 7:e året i rad för att illustrera procent. Och efter 9 års svensk procentpropaganda går det ändå så här (upprinnelsen HÄR sek 15-30: ”Jag har sett att ni vill minska invandringen med 90% och då är min fråga, därav kan man ju dra slutsatsen att ni vill öka invandringen med 10%… Ni vill öka invandringen med 10%”):

Ändå lyckades jag tidigare teckna en optimistisk bild av den svenska matematikforskningen  i Neo men det gällde ju forskningen, inte skolundervisningen. Tyvärr har den bulgariska elitundervisningen man hade under kommunisttiden också demonterats, nu när man har fått lära sig av tillresta gästföreläsare (under de kaotiska åren 1989-1992) att den västerländska jämlikhets- och jämställdhetstanken är det som leder ett samhälle till framgång, och då ska alla vara lika duktiga på allt, och om det inte kan uppnås ska i rättvisans, jämlikhetens och jämställdhetens namn alla vara lika dåliga på allt. Privatiseringen av skolorna har också lett till att man kan köpa sig höga betyg. Så bulgarerna är i allmänhet inte så glada över utvecklingen, i en nyhetssändning på bulgarisk television från 10 november 2009 kunde man ta del av en opinionsundersökning som visade följande om vad medborgarna anser om utvecklingen i landet sedan kommunismens fall 1989:

37.5% anser att utvecklingen går i rätt riktning.

34.3% anser att utvecklingen går i fel riktning.

28.3% anser sig inte kunna bedöma detta.

Nästa fråga:

43.2% anser att mer är förlorat än vunnet sedan 1989.

22.5% anser att mer är vunnet än förlorat sedan 1989.

34.3% anser att lika mycket är vunnet som förlorat sedan 1989.

Det här var ju inte roligt, som tröst måste jag lägga in en liten hyllningsvideo – än finns mycket vackert att glädjas åt:

Men att återuppliva folkmusiken är ett steg i rätt riktning, ett tag efter -89 höll man nästan på att förkasta hela sitt kulturarv i tron att det var skapat av partiet, eller att väst erbjöd ett bättre alternativ. I Bulgarien är ordet demokrati dessvärre nuförtiden intimt förknippat med ordet ”hyckleri” bland folk i gemen. Väldigt tråkigt. Nåja, inte i statstelevisionen, där ”demokratisk” givetvis används som epitet till alla av den nya politiska elitens planerade reformer. Iofs får man kritisera vad regimen sysslar med, till skillnad från före -89, men det är faktiskt ändå svårt att öppet kritisera en politik som officiellt förknippas med begrepp som demokrati och mänskliga rättigheter.  Man måste ju som modern människa exempelvis förstå att det är en mänsklig rättighet att vara förtryckt av en politisk adel som är lierad med maffia, statlig television och objektiva journalister. Man kan sammanfatta hela problematiken genom att citera en stor svensk politiker (Mona Sahlin) som år 2003 sade (28/12  i SVT) ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin.”. Det tycker jag väl sammanfattar den europeiska utvecklingen och synen på oss undersåtar. Och låt mig här passa på att citera ur en intressant artikel av Henrik Alexandersson i senaste numret av Neo . I ”Välkommen till kolesterolunionen” skriver han

Satellitbild på hur skattebetalarnas pengar sugs in i det svarta hålet i Bryssel

”Förra våren anordnades en champagnemottagning mot hemlöshet i Europaparlamentet… EU gör saker med människor. Konstiga och dåliga saker. Vi noterade klentroget detta jippo, ett i mängden, på vår väg ut ur parlamentet… Så där håller det på. Cocktails mot jordbävningen på Haiti. Trerätters fransk bjudlunch mot den ”fetmaepidemi” som medborgarna påstås vara offer för. Detta för att nu bara ta några exempel. Det kusliga är att ingen tycks reagera. I Europaparlamentet, precis som i resten av EU-apparaten, lever människor i något slags bubbla. Avståndet till medborgarna och verkligheten är stort och växande… Det världsfrånvända von obenperspektivet går igen i den politiska verksamheten. Få ledamöter lyckas behålla sin ideologiska kompass. (Får de sitta mer än en mandatperiod förefaller det som om ingen är immun.) Uppfyllda av sin egen viktighet gör de saker som deras väljare aldrig skulle acceptera och som de skulle vara motståndare till i sitt hemlands parlament… Men ingenstans är kårandan större än i ministerrådet. Där är det snarare regel än undantag att principer offras för det europeiska projektet. Det förklara till exempel varför vi kan se ett i stort sett borgerligt styrt Europa glida allt längre in i snårig kommandoekonomi – trots att historien gjort allt för attvarna oss från att falla i den fällan. Ack ja. Nämnde jag förresten att EU-nomenklaturan har en egen ”dollarbutik” i Luxemburg – där den får handla champagne, vin, sprit och delikatesser skattefritt?”

Relaterat: Timbro och EU-bördan,  Anne-Marie Pålsson om Lissabonfördraget,  EU – det nya Sovjet (5 min video)?

Johan Lundberg är årets Gunnar Heckscher-stipendiat

Glöm inte höra inslaget Epstein i P1 (knappt fyra minuter) om den bulgariska folkmusiken. Och missa inte att Johan Lundberg, chefredaktör på Axess Magasin, blev tillldelad årets Gunnar Heckscher-stipendium för reformvänlig konservatism, detsamma som jag blev tilldelad förra året för er som minns (med motiveringen ”För att med humor, kraft och brinnande engagemang verkat i opinionsbildande syfte mot den allt mer långtgående genusfixeringen i forskning och samhällsdebatt.”). Maria Abrahamsson (som tidigare erhållit utmärkelsen) bloggar om evenemanget  (jag var dock inte där pga denna hemska influensa). Missa inte heller denna klockrena text från Emils tankar: ”Vad gör alla dessa akademiker hela dagarna?” om det svenska akademikerproletariatet. Och slutligen måste jag lägga ut en kommentar från kommentatorn SuperJante som i förra inlägget fann den bästa lösningen jag sett på problemet med livets orättvisor:

Mångfaldsspecialister på Enheter för lika villkor ska se till att alla får exakt samma förutsättningar, vilket är svårt nu när man inte får plocka barnen redan från BB. Idag kan olika barn välja olika leksaker, vilket kan skapa olikheter i nervbanor och på sikt - ve och fasa - olikheter i tankar. Ändå är "mångfald" målet, hur nu det går ihop...

”På Uppsala universitet tar man orättvisor på stort allvar. Personalavdelningen har en särskild enhet för detta, som heter “Enheten för lika villkor”. Där finns en enhetschef, en mångfaldsspecialist, en utredare,en projektledare, samt två “samordnare för lika villkor”. Tyvärr tycks de redan initialt ha misslyckats med rekryteringen, eftersom alla är kvinnor utom en, vars kön inte säkert framgår av förnamnet. Men det kanske bara beror på att alla andra Enheter för lika villkor sedan tidigare har en manlig dominans som man på detta sätt utjämnar. Hur som helst undrar man vad alla dessa arbetstimmar rent konkret används till. Med sådana eminenta resurser stannar man säkert inte vid att söka eliminera skillnaderna mellan könen (t ex att bara 20% av professorerna är kvinnor). Eftersom “Sveriges officiella hållning i frågan”, som alla vet vid det här laget, är att kön är socialt konstruerat, måste denna brist på proportionalitet bero på orättvisor i denna sociala konstruktion. Alltså är diskriminering av överrepresenterat kön (javisstja, i detta sammanhang heter det positiv särbehandling) befogat. Det finns därför särskilda professurer som bara kvinnor får söka, särskilda pengar för meritering som bara kvinnor får söka, och kvotering till beslutande organ som styrelser, betygsnämnder och anställningsnämnder med mera.

Betydande resurser kan därför säkert sättas in på att på att utjämna även andra orättvisor på samma sätt. Låt oss bara fundera på ett fåtal exempel.

Det naturliga är förstås att hindra eller försvåra för personer vars sociala bakgrund kan tänkas göra det mer sannolikt att de väljer att studera på ett universitet, dvs sådana som har universitetsutbildade föräldrar eller som av andra skäl värderar utbildning högt. Det ger dem orättvist goda förutsättningar att studera i form av självförtroende, intresse och studievana. De bör alltså få ett avdrag från sina antagningspoäng.

Det räcker dock inte med detta, eftersom många av dem som inte har det lika förspänt inte ens kommer på tanken att söka en universitetsutbildning. Därför måste man i rättvisans namn undanta dem från behörighetskraven i t ex matematik, svenska och engelska. De har ju helt enkelt varken haft förutsättningarna eller det sociala stödet att läsa in dessa ämnen. Men för att få dem att söka krävs nog också en rejäl bonus för att de ska vilja ge upp sina löner i kanske bil-, bygg- eller servicesektorn. Det är klart att det är mycket begärt att avstå från en lön som ofta är högre än en doktorandlön och som man haft från kanske 20-årsåldern (vilket ger fina pensionspoäng!). Ett skattefritt bidrag på 15000 i månaden skulle kanske räcka, men bara för dem som kan dokumentera en studieovänlig social bakgrund.

Det var ju tur att man blev antagen innan Enheten för Lika Villkor kom till...

Problemet är bara att den kognitiva förmågan också varierar, och det är ju JÄVLIGT orättvist. Det enda rätta är därför att alla studenter får göra ett antal kognitiva tester, och utifrån hur lätt de har för att räkna, tänka logiskt, se samband och förstå text kan man räkna ut ett index som man sedan dividerar kommande tentaresultat med. Om vi säger att befolkningen som helhet har en förmåga på 1.0 så har en person som presterar strax under detta indexet 0.88. Om denna person t ex får 8 rätt på ett prov med 18 möjliga poäng, så dividerar man dennes tentapoäng med 0.88 och får då strax över 9. Eftersom gränsen för godkänt ofta ligger på 50% (9 av 18) så får denna person det rättvisa betyget Godkänt utifrån sina förutsättningar.

Det var bara två exempel på hur en framsynt, upplyst, inkluderande, och rättvis högskola bör fungera, och vi är redan på god väg. I takt med att fler mångfaldsspecialister, utredare, projektledare, och samordnare för lika villkor anställs kommer vi att kunna tillämpa dessa principer på allt fler orättvisor och deras ofattbart komplicerade samband, så kallad intersektionalitet. Då kommer man t ex att förutom kön också kunna lägga in personens egna – liksom hens föräldrars och farföräldrars – utbildning, betyg, etniska härkomst, sexuella läggning, fysiska och mentala handikapp, längd och hudfärg i ekvationen. Då kan vi komma ytterligare några steg mot ett inkluderande och jämlikt universitet som får sin legitimitet från en bred folklig förankring och där ingen kan mer än någon annan.”

Tack för denna kommentar SuperJante! 🙂 Bli dock inte förvånade om någon tar detta på allvar och en projektbeskrivning identisk med texten ovan går att återfinna i Vetenskapsrådets projektdatabas nästa år, finansierad med några miljarder i kategorin genus. Klicka gärna på länken ovan och sök på genus för att få inspiration – låt oss tömma hela statskassan! Det är bara för var och en av mina bloggläsare att formulera ett inkluderande genusprojekt med mycket intersektionalitet och sedan skicka in (som jag gjorde i SVD och Birger Schlaug tog min ansökan det på allvar, medan VR knappt kunde försvara det och det var ju inte så konstigt). Kategorierna kön, genus, sexuell läggning, klass, etnicitet, religion och funktionshinder (dvs de klassiska) kan med fördel utvidgas med IQ, sjukdomshistoria, uppväxt, familjeförhållanden, motivation, inlärningsförmåga, matvanor, sovvanor, fritidsintressen, bostadsyta och en massa annat som ingen tidigare tänkt på. Alltså: tömma statskassan via VR och sedan använda pengarna till att nedmontera Genusväldet. Är ni med mig? Sista ansökningsdagen för ”stora utlysningen 2011” för genus infaller den 19 april så vi har gott om tid. Det tar ju inte många sekunder att formulera ett genusprojekt. Här kan ni finna inspiration från min egen senaste genusansökan ”Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox.”

SuperJante: det var förresten Enheten för Lika Villkor som var inblandat i detta skräckexemplet på genusväldet.

EU – det nya Sovjet?

”Vladimir Bukovsky spent many years in Russian labour camps and psychiatric prisons for defending human rights. He came to Britain in 1976. He lectures and writes on the old Soviet system and the EU. Bukovsky was one of the first to expose the use of psychiatric imprisonment against political prisoners in the Soviet Union. He spent a total of twelve years in Soviet prisons, labor camps and in psikhushkas, forced-treatment psychiatric hospitals used by the government as special prisons.”

Nedan en 4:36 minuter lång video. Från minut 3:05 och framåt:

”In the Soviet Union we had the Gulag. I think we have a Gulag in the European Union also – an intellectual Gulag known as political correctness. When anyone tries to speak their mind on questions of race or gender or if their views differ from those approved, they will be ostracized [bannlyst, utfrusen] – this is the beginning of the Gulag, the beginning of your loss of freedom. In the Soviet Union they told us we needed av federal state to avoid war, in the European Union they are telling you exactly the same thing… I have lived in your future – and it did not work.”

Jag vill förresten passa på att tipsa om Fredrik Lindströms artikel i Aftonbladet: ”Ikea och H&M erövrar världen – med rotlöshet som vapen”.

Uppatering: Blev tipsad om en intervju med Vladimir Bukovsky översatt till svenska här!

Timbro och EU-bördan

Timbro ger EU en känga

I DN Debatt den 26 juli under rubriken ”Skattemedel för miljarder går till EU:s propaganda” presenterar Timbros vd Maria Rankka tillsammans med utredarna Philip Thomasson-Lerulf och Hannes Kataja den färska Timbro-rapporten ”Den europeiska unionens börda – information och kommunikation till ett motvilligt folk”. EU-institutionernas skattefinansierade opinionsbildning är ett problem och det är dags att dra en tydlig linje mellan information och propaganda. Några stycken ur artikeln:

* EU spenderar varje år åtskilliga miljarder kronor på tevekanaler, radiostationer, tankesmedjor, trycksaker, kampanjer och resor för journalister. Kommunikationsinsatsen propagerar för en stark och enhetlig europeisk union. En utveckling som flera folkomröstningar har sagt nej till.

* I vår undersökning visar vi upp exempel på hur EU-institutionerna med stor uppfinningsrikedom använder offentliga medel till att flytta fram sina egna positioner och föra i hamn en utveckling som medborgarna och skattebetalarna ställer sig kritiska till. Med demokratin och anständigheten för ögonen är detta oacceptabelt.

* Europeiska unionen har på kort tid bytt ansikte. Från att i huvudsak ha varit ett frihandelssamarbete antar den alltmer konturerna av en politisk union inom vilken fler och fler frågor hanteras.

* När de i folkomröstningar under de senaste tio åren har fått chansen att säga sitt om ytterligare politisk integration i Europa har svaret varje gång blivit detsamma: nej till införandet av den gemensamma valutan euron, i Danmark 2000 och Sverige 2003, nej till Nicefördraget på Irland 2001, nej till EU-konstitutionen i Frankrike och Nederländerna 2005 och nu senast, nej till Lissabonfördraget på Irland 2008. Det finns därmed ingen tydlig uppslutning kring visionen om en stark och enhetlig europeisk union.

* Varje år plöjs stora summor ned i en hord av tankesmedjor och idéinstitut runt om i Europa, som alla har det gemensamt att de aktivt förespråkar att alltmer ska beslutas av EU. Det är inte ovanligt att dessa organisationer leds eller har grundats av tidigare högt uppsatta politiker och tjänstemän i EU-institutionerna.

* I Sverige har vi fört en omfattande debatt om att statliga myndigheter och offentligt ägda bolag för fram politiskt färgade budskap. Men om EU:s opinionsbildning är det tyst, trots att den är mer långtgående och dessutom drivs av dunklare motiv. Att det dessutom är vår svenska kommissionär Margot Wallström som är huvudansvarig för Europeiska unionens kommunikationsarbete gör tystnaden än märkligare.

En dag senare kan man i DN läsa Margot Wallströms replik: ”Målet är inte att få folk att älska EU”.

Snälla rösta inte nej - jag vill ha en fin EU-karriär!

Först bara en liten påminnelse om vad Margot Wallström gjorde våren 2005 precis innan Frankrike och Nederländerna skulle rösta (nej till) en ny EU-konstitution. Wallström höll ett tal vid det forna koncentrationslägret Theresienstadt (Terezin) i Tjeckien. Talet hade i förväg lagts upp på EU-kommissionens hemsida och delats ut till journalister, och i detta tal stod att läsa ”Ändå finns det de som i dag vill skrota idén om överstatlighet. De vill att EU ska återgå till sitt gamla, strikt mellanstatliga sätt att verka. Jag menar att dessa människor borde komma till Terezin och se vart den gamla vägen leder”. Under framförandet av talet hoppade hon dock över detta stycke vars syfte var att anklaga dem som röstade emot det nya fördraget om överstatlighet för att på något intressant och obegripligt sätt vara förespråkare för nazistiska koncentrationsläger! I samband med detta krävde  flera brittiska konservativa liksom vänsterpartisten Jonas Sjöstedt hennes avgång (källa).

Var kan man eftertidsrösta då?

Och majoriteten av medborgarna i de båda länder som tillåtits folkomrösta om detta fördrag röstade nej. Fördraget modifierades åren efteråt till det som kom att kallas Lissabonfördraget och som var skrivet på ett sådant sätt att man denna gång kunde kringgå folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Dock inte i Irland, där majoriteten som bekant röstade nej. Och nu har EU dragit igång en massiv propagandakampanj för att få irländarna att rösta ja snarast möjligt. Det vore en intressant tanke om vi kunde göra så i andra val också. Om någon känner att medborgarna faktiskt röstade fel – kan vi inte ta om valet några månader efteråt då?

Och så till Margot Wallströms replik då. 

”Jag hoppas vi är eniga om att allmänheten har inte bara rätt att bli informerad om vad EU gör, vilka förslag som läggs fram och vilka beslut som fattas. Den har också rätt att göra sin röst hörd om vad den vill att EU ska göra och hur.” Ha ha – jaså, det var därför vi fick rösta om Lissabonfördraget då, och de tidigare fördragen??

”Sedan 2004 har vi reformerat, moderniserat och decentraliserat kommunikationen i EU-kommissionen, ett arbete som är långt ifrån avslutat. Vi har skiftat fokus från Bryssel till enskilda medborgare i medlemsländerna. Medborgarna står i centrum och vi använder oss nu också av de medieformer som medborgarna föredrar: tv, radio, internet, bloggar, Facebook och lokaltidningar.” Skiftat fokus för propagandan till de enskilda medborgarna ja, för regeringarna är som bekant redan avklarade.

EU-demokrati 2009: att få lov att uttrycka sin åsikt på nätet i något EU-forum.

”Vi har skapat en tvåvägskommunikation. I stället för monolog för vi i dag en dialog med medborgarna bland annat på Debate Europe, diskussionsforum på internet, och medborgarråd på nationell och europeisk nivå. Det handlar om att lyssna, inte om att propagera. Åsikter bryts mot varandra och gapet mellan beslutsfattare i Bryssel och medborgarna minskar.” Ett diskussionsforum på nätet!? Vad ger det för politiskt inflytande – hon måste skämta!?

”Åsikter bryts mot varandra”, ”gapet mellan beslutsfattare i Bryssel och medborgarna minskar” – är hon påverkad av något olagligt preparat eller tror hon att medel-IQ:n i landet understiger 80?

”EU blir vad medlemsländerna gör det till… Min filosofi är att det blir bättre politiska beslut om vi först frågar medborgarna till råds.” (!) Jaså, det är därför man medvetet tar fram nya fördrag som inte kräver besvärande folkomröstningar från besvärliga medborgare? Denna ”replik” var något av det pinsammaste jag läst på länge.

Ett intressant stycke ur Timbrorapporten:

”I boken Utmaning Europa (Prisma, 2005) skriver den brittiska tänkaren och Europavännen Mark Leonard följande om varför Europas befolkningar flera folkomröstningar i rad har valt att rösta nej till fortsatt integration: ”Problemet är att Europas demokratiska revolution i stort sett inte har uppmärksammats av dess medborgare.” Citatet är hårresande eftersom Leonard uppenbart blundar för att demokratiska framsteg per definition måste involvera medborgarna, och det sammanfattar mycket väl det slags idéer som genomsyrar EU:s hela kommunikationsverksamhet.”

EU-regler om den tillåtna storleken på en tomat

”Men hur kommer det sig då egentligen att EU i stort sett utan att möta kritik har kunnat bygga upp en enorm kommunikationsapparat som uppför sig på ett sätt som knappast skulle accepteras i de enskilda medlemsländerna?… En del av förklaringen har att göra med EU som institution. EU är till sin form och beslutsstruktur sinnebilden av en organisation som på engelska skulle beskrivas som ”top-down”. Strävan att centralisera, vare sig det gäller lagstiftning, regeluppföljning eller tillsyn, är till och med fördragsfäst. Det är knappt möjligt att finna något exempel på när EU-institutionerna har fört tillbaka maktbefogenheter som EU en gång tagit över från de enskilda medlemsländerna. EU-institutionerna fortsätter att växa och lägga allt fler politiska områden under sin kompetens, trots att medborgarna alltså inte nödvändigtvis delar detta mål.”

Dick Erixon har helt rätt när han i sitt blogginlägg om rapporten skriver: ”Europavalet skulle kunna vara det val som ger EU-ledningen dess legitimitet, men också det valet är konstruerat så att hur medborgarna i Europa än röstar kan man inte rösta bort de ansvariga. Den verkställande makten är skyddad från folkets dom. Det är inte demokratiskt.”

Måste allt offentligt vansinne utgå ifrån Sverige?

Förresten, är Sveriges nationalsång förlegad och ett politiskt inkorrekt musikstycke som bör bytas ut mot en ny låt som enligt förslag till kulturministern ska skrivas av en anhängare och (ekonomisk) donator till Feministiskt initiativ? Och missa inte att vi efter nästa val kanske får en ”normkritisk myndighet” som kommer att ge dekonstruktionsfilosofin en helt ny legitimitet. ”Varför gör de på detta viset”-rumpnissarna kommer att garanteras arbete och sysselsättning för all framtid! Det genusindustriella komplexet kommer att expandera i takt med och troligtvis gå hand i hand med EU-byråkratin. Du sköna nya värld! 🙂

(Tidigare inlägg om EU: 1 , 2)

Lite EU-info

Jag upptäckte just några intressanta artiklar på Henrik Alexanderssons blogg: ”Demokrati? Bara när det passar (s)!”, uppföljaren ”Juholt slingrar sig” , ”Sagt om EU” , ”EEC, EG, EU: Snart är superstaten här!” Då är det alltså inte så att det bara är jag  som är ute och cyklar! Och så det senaste inlägget: ”Borgerlighetens moraliska död”. Ja, vad säger man om en partiledare och statsminister (Reinfeldt) som i en debatt tydligen sagt följande: ”Väljarna är rationella. De inser att EU-valet inte är lika avgörande för deras vardag och för framtiden” (källa).

Apropå EU så läste jag just igenom en färsk rapport från Libertas Sverige från den 11 maj: ”Det skamlösa Bryssel – Ersättningar, förmåner och fiffel i Europaparlamentet” Av denna rapport framgår ett par intressanta saker (alla källor finns angivna i rapporten).  Sedan 7:e juni får svenska Europaparlamentariker en löneökning på 58% från 54.500 kronor i månaden till det EU-harmoniserade 38,5% av vad en domare vid EG-domstolen tjänar, nämligen en lön som landar på 86.000 kronor i månaden. Vi ska alltså inte bara ge upp vår möjlighet att påverka vår framtid i många frågor utan även betala dem som ser till att begränsa och övervaka våra liv.

Lön för mödan?

Nu i juni införs även en EU-skattesats för alla som arbetar inom EU:s institutioner och som befriar dem från deras respektive nationella skattesats, denna EU-inkomstskatt kommer att ligga på 13-17%. Och har man väl suttit i EU-parlamentet ska man naturligtvis också få lön för mödan i efterhand. Den vanliga pensionen kombinerad med tilläggspensionen (Europeiska riksrevisionsrätten har under snart tio års tid kritiserat parlamentets sätt att hantera pensionsfonden!) ger en total pension på 348.000 kronor om året efter en enda mandatperiod i parlamentet. Det frivilliga pensionssparandet innebär att man lägger 12.900 kronor i månaden och vips så skjuter EU-kassan (läs skattebetalarna) till det dubbla beloppet 25.800 kronor i månaden. Det är tufft att gå emot folkviljan och man måste ju få ersättning för detta otacksamma arbete. Sedan har vi en (minsta!) ”övergångsersättning” på 480.000 kronor för den parlamentariker som lämnat sin tjänst efter en femårig mandatperiod.

En helt vanlig 1.500-kronorsrätt i Bryssel?

Utöver månadslönen erhåller parlamentarikerna från och med den 1 januari 2009 en schablonersättning på 3.100 kronor per dag för enbart mat och boende i samband med aktiviteter kopplade till det parlamentariska arbetet. Bor man på ett hotell som kostar 1.500 kronor per dygn kan man alltså äta för 1.500 kronor per dygn (resebidragen är en separat kostnad och ingår inte här) – eller stoppa pengarna i egen ficka. Vidare har EU-parlamentariker rätt till 2.227.000 kronor per år för att täcka kostnader för assistenter. Den engelska motsvarigheten till Skattebetalarnas förening, TaxPayers’ Alliance, ”beräknar att även om en parlamentariker anställer några assistenter kan denne personligen tjäna uppåt fem och en halv miljoner kronor bara på assistent-ersättningen under en mandatperiod”.

Kan akupunktur- nålar blockera nervbanor på ett för tankeförmågan skadligt sätt?

Sedan har vi kontorsersättning på 45.000 kronor i månaden, detta avser dock inte ersättning för kontoret i Bryssel utan för att man ska kunna hyra ett kontor i sin valkrets – tydligen har en del personer då ”hyrt” ett ”kontor” (i form av ett rum) av sig själva i sin egen bostad och sedan stoppat pengarna i egen ficka (EU-parlamentet begär inte ut några kvitton för denna ersättning), TaxPayers’ Alliance har räknat ut att ”en parlamentariker på detta sätt kan lägga beslag på mer än 2,6 miljoner kronor på kontorsersättningen under en mandatperiod”.  Sedan har vi en ersättning för 60 pass med massage, terapi, akupunktur och gyttjebad (Rules governing the payment of expenses and allowances to members, Annex IV). Journalisten David Craig på The Sunday Times har beskrivit hur förmånerna uttnyttjas tex här och här. Hmm, kanske dags att reagera lite?

Hyckleri på hög nivå

Vad pågår egentligen bakom kulisserna?

Inte sällan kommer frågor upp till offentlig debatt i Sverige först långt efter att beslut redan fattats i ministerrådet och EU-parlamentet. Som om detta inte vore illa nog vågade den svenska regeringen aldrig hålla en folkomröstning om Lissabonfördraget – ett fördrag som innebär att Sverige förlorar vetorätt på ca 60 områden. Att regeringen sedan talar sig varm för demokrati och vikten av att vallfärda till valurnorna i juni när de själva ska väljas in i EU-parlamentet är inget annat än rent hyckleri!

Det svenska folket och de flesta andra européer tycks inte dela den
politiska elitens syn på vad EU-projektet egentligen ska vara. Det som började som ett fredsprojekt har förvandlats till ett projekt med målet att skapa en ny politisk stormakt. Ett samarbete mellan självständiga nationer är något som flertalet medborgare är positivt inställda till. Majoriteten verkar dock inte intresserad av att skapa en stor politisk union med stark maktkoncentration och ett ständigt växande byråkratvälde. Detta innebär inte bara en ekonomisk belastning utan även i förlängningen en begränsning av medborgarnas medbestämmande och frihet. Folken vill fatta demokratiska beslut i sina egna länder, i frågor som rör den egna befolkningen. Det samarbete vissa länder har behöver inte nödvändigtvis pådyvlas övriga medlemsländer – mellanstatligt samarbete ska bygga på frivillighet.

Aja baja - inte rösta fel nu!!!

Att befolkningarna kanske skulle vara ovilliga att släppa ifrån sig beslutanderätt var något som förutsågs av EU:s ”fader” Jean Monnet, som därför förespråkade en strategi där små steg togs på vägen mot en federation. Dessa steg har oftast varit förklädda till lösningar på praktiska, huvudsakligen ekonomiskt motiverade, problem. Hittills har bland annat Holland och Frankrike (2005) och Irland (2008) sagt nej till utökade befogenheter åt EU i folkomröstningar. Monnet hade rätt, och de för eliten nedslående resultaten har lett till att regeringarna i övriga länder valt att inte utlysa folkomröstning om inte grundlagen krävt det (som i Irland), eftersom de befarat att folken kommer att rösta ”fel”. Att de sedan talar sig varma för demokrati och vikten av att vallfärda till valurnorna i juni när de själva ska väljas in i EU-parlamentet är som sagt inget annat än rent hyckleri.

Det är för övrigt ett ödets ironi att Bryssel ligger just i Belgien, ett exempel på en artificiellt konstruerad stat från 1830 där spänningen mellan flamländare och valloner blir allt mer påtaglig och där flamländarna sedan länge kräver självständighet. Bryssel skulle kunna börja med att försöka förena dessa två befolkningar i första hand, innan man påbörjar ett försök med ett överstatligt EU med gemensam nationalsång, diplomatkår, ”hög representant” och fastställd ”gemensam historiesyn”. Andra områden i Europa som går tvärsemot den europeiska maktelitens strävan och som istället vill ha utökad självständighet är till exempel Skottland, Grönland, Åland, Baskien och Katalonien, och tendensen var som bekant densamma i de f d kommunistiska länderna i Östeuropa efter 1989.

Det går att samarbeta över nationsgränserna i allt från handel,
klimatfrågor, forskning och fredsfrågor utan att förflytta makten från de nationella parlamenten till Bryssel. Varför nöjer sig då inte politikerna med det? En stor fördel för dagens makthavare med Lissabonfördraget är att vi inte kommer att kunna utkräva ansvar, en av demokratins grundpelare. Vetorätten avskaffas nämligen i det svenska fallet på ungefär 60 områden till förmån för så kallad kvalificerad majoritet, vilket innebär att en svensk EU-kommissionär som röstat i enlighet med folkviljan men ändå förlorar i Bryssel kan skylla på EU. Vad bekvämt då….

Det gäller att hålla koll på sina undersåtar

Folken har inte röstat ”fel” om senare års fördrag (de folk som tillåtits rösta dvs) på grund av okunskap, som politikerna låter påskina, utan just för att de varit välinformerade. Med Lissabonfördaget kommer vissa länder i praktiken att kunna fatta beslut som går emot folkviljan i andra länder – något som säkert skulle öka risken för konflikt snarare än minska den. (Någon som tror att Syd-och Östeuropa skulle köpa det svenska genusvansinnet? :-)) Att man samarbetar i ekonomiska frågor är en sak, med det EU kommit att syssla med idag liknar inget annat än ett nytt statsbygge – en ”superstat” skapad på bekostnad av de befintliga nationalstaterna genom ett byråkratiskt EU-regelverk som spänner över alla samhällsområden, för att inte tala om den övervakningsapparat som är under uppbyggnad.

Missförstå mig rätt: det går givetvis att bygga en sådan EU-stat om det är vad vi vill – men uppenbarligen är den svenska motviljan så pass stor att regeringen inte ens vågar hålla en folkomröstning om saken. Det är visserligen inte Alliansen ensam om, över hela Europa missunnar regeringarna sina egna väljare möjligheten att säga sitt om maktförskjutningen till Bryssel.

Svenska politiker försöker nu frammana en klassisk blockpolitik och vill att väljarna ska ta ställning utifrån en höger-vänsterskala till den politik de ämnar föra i EU-parlamentet. I verkligheten är Alliansen och socialdemokratin sedan länge överens om att successivt förflytta den verkliga makten till Bryssel (utöver att de röstar likadant i över 90% av fallen som numera är allmänt känt). Den begränsning av staten och tillit till individen som de borgerliga partierna står för (?) i Sverige har de plötsligt ”glömt” när det gäller EU. Tvärtom väljer man att omyndigförklara sina egna medborgare och förflyttar undan för undan makten längre bort från medborgarna.

Och hur kommer det att gå för den svenska genusindustrin i det nya EU?

Dagens EU-projekt är inte det EU som svenska folket röstade för 1994. Även om man talar om subsidiaritetsprincipen så saknar den praktisk betydelse när uppskattningsvis 70-80% av våra lagar redan idag är underställda direktiv från Bryssel. Idag krävs 25 mandat från 7 länder för att skapa en partigrupp, detta ändrades nyligen från 20 mandat och 6 länder – allt för att förhindra att ”radikala” grupper (tex kritiker mot EU-bygget så som det på senare gestaltat sig) ska få något inflytande. Tanken är antagligen att man i framtiden ska kunna rösta på europeiska konservativa, europeiska liberala, europeiska socialister osv istället för de enskilda ländernas partier. Behöver man påpeka att avståndet mellan svenska konservativa och exempelvis italienska konservativa är ganska stort? Och hur skulle detta i så fall påverka det svenska genusmaskineriet? Kommer svensk genusindustri att ta Europa med storm, eller innebär EU-staten slutet för vansinnet? Och är det i så fall värt att offra flera av våra lagstadgade rättigheter och vårt demokratiska inflytande för att bli av med det? 😉

Är genusfrågan viktigare än svensk utrikespolitik?

Det verkar ju så, eftersom min blogg ligger på tredje plats medan Carl Bildts blogg ”Alla dessa dagar” ligger på femte plats i Blogs of The Day 🙂  Nedanstående skärmdump bevisar att svenska folket är långt mer intresserade av att lösa genusfrågan på hemmaplan än av att spela ett politiskt spel på hög nivå med stormakterna.  Vi kan nämligen aldrig bli ett land att räkna med i världspolitiken förrän all idioti förpassats till den soptipp där den hör hemma!