Genuspedagogik i förskolan – del 3

SOU 2006:75 – den roliga fortsättningen (av del 1 och del 2 ): ”Förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster handlar till stor del om att rasera gamla föreställningar om vad som är normalt beteende för pojkar respektive flickor.” Just, det:  rasera – vad konstruktivt! Och när man raserat en föreställning måste man givetvis ersätta den med en annan föreställning – nämligen genusvetarnas. Eller kanske vi inte ska ha någon föreställning om någonting alls?

Hjärnan behöver olika yttre stimuli för att kunna växa

Ledsen genusvetare, men så fungerar inte den mänskliga hjärnan. Den mänskliga hjärnan (om nu genusvetarna anser sig ha en sådan) samlar in information som den strukturerar och bearbetar på optimalt sätt för att kunna hantera omgivningen. Troligtvis vet genusvetarna just detta – det är därför de vet att de måste arbeta med den omgivande miljön: cencurera bland barnböckerna, låta leksakerna passera ”genusfiltret”, erbjuda alternativa upplevelser och så vidare.

Avancerat genusfilter - för vårt eget bästa

Men barnens hjärna kommer trots det att försöka skapa någon sorts struktur för att förstå sin omvärld, och nya intryck kommer med tidens gång att utmana genusvetarnas ambitiösa pedagogik. Genusvetarna måste därför jaga dessa barn livet igenom för att med genusfiltret i högsta hugg springa före den uppväxande ungen innan dess genusbearbetade psyke blir besudlat av alla vuxna människors förlegade syn på varat. Omgivningen är nämligen livsfarlig (och genusvetarna borde fråga sig varför) för genusperspektivets beständighet. Demokrati och tankefrihet i all ära men hur i h-e ska det gå om barnet börjar ifrågasätta genusperspektivet?

Genusvetarna av idag har ingen liten uppgift framför sig – de måste nämligen säkra genuspedagogernas landvinningar för framtida generationer (om sådana nu kommer att existera när genusfolket är färdiga med sitt projekt), men detta låter sig endast göras genom en massiv omstruktureringsprocess av universum. Jag avundas dem inte.

En genusfrälst, som själv valt dagis med genusinriktning för sina barn, berättar hur ”pojkarnas GÖRA och flickornas VARA [är] en underliggande svåråtkomlig klangbotten” och att ”backlashen lurar runt hörnet. I världens mest jämställda land är risken stor att vi dunkar varandras ryggar och är nöjda med det vi redan åstadkommit.”

”Det som åstadkommits”, att döma av förskolepersonal, föräldrar och statens egna offentliga utredning i frågan, är enligt vad jag sett hittills total förvirring. Eftersträvansvärt kanske för en fanatisk rörelse som gör karriär på att förvirra och därefter studera förvirringen och dokumentera resultaten, som får ligga till grund för ytterligare forskning.

Klänningproblemet måste lösas under 2000-talet!

Vad sägs mer i denna läsvärda artikel? En inbjuden genuspedagog föreläser tydligen för föräldrarna: ””Ofta är det föräldrarna som känner ett starkt och nästan instinktivt motstånd mot ord som genus, jämställdhet och könsroller. De tror väl att man ska stassa ut pojkarna i klänning”, säger Anna Ubysz. Och varför inte, tänker jag. Faktum är att förskolorna har ett lagligt ansvar för de här frågorna.” skriver artikelförfattarinnan, för att lite längre ner i artikeln göra avbön (?): ”De flesta är överens om att genusarbete ska vara något lustfyllt, något som bejakar och berikar barnen snarare än låser eller tvingar.” Vad hände med det lagliga ansvaret för att ”stassa ut pojkarna i klänning” då? Jag försöker bara följa en röd tråd här, som inte är full av självmotsägelser, men det är lika svårt som alltid.

Det finns ett förlag, Vilda, som enligt artikeln jobbat med genusgranskning av böcker sedan 2007 och jobbar med en metod som de kallar ”krammärkning”. ”Krammärkningen betyder att text och bild granskas ur ett demokrati-, jämställdhets- och mångfalds-perspektiv” enligt förläggaren Karin Salmson. Demokrati. Jämställdhet. Mångfald. Hur går detta ihop ur ett genusperspektiv?

Jämställdhet innebär i praktiken (läs valfri genusartikel) att genom aktiv likriktning och tankekontroll få in barnen i samma tankemall (genusvetarnas), genom att ”utmana” och helst ersätta gamla ”förlegade värderingar” och syn på könen, och helst radera ut gränserna och skillnaderna mellan könen, eller åtminstone synen på vad kön är, men helst båda. Mångfaldsperspektivet borde, som jag tolkar ordet om inte någon redan hunnit ändra innebörden vilket ibland sker med kort varsel, handla om att bejaka och acceptera mångfald och därmed olikheter. Demokrati borde slutligen innebära tanke-och yttrandefrihet för barnen, och rätten att själva tolka sin omvärld utan en genusvetare som med pekpinnen i högsta hugg ”förklarar” hur barnet ska tolka att moster Anna har odlat skägg eller varför lille Anton inte vill leka med den nyinköpta könsneutrala genusdockan det tagit åratal av seriös genusforskning att forska fram.

Men även om vi tolkar det som att demokratiperspektivet innebär att integrera mångfalds-och jämställdhetsperspektivet som en del i barnens demokratiska värderingar (vilket vanligen är det som avses) så får jag ändå inte ihop det….svensk genusvetenskap krockar liksom med mångfaldsperspektivet. Flera har för övrigt undrat om böcker verkligen ska genusgranskas, särskilt när barnen inte får välja vilka böcker som förskolorna köper in.

Norge delar horribelt nog inte "den nordiska synen" på könet

Åter till statens offentliga utredning. Om det nu nödvändigtvis måste finnas män (genusvetarna är inte helt överens här)  så måste de jobba i förskolorna – och det mååååste vara 50% kvinnor och 50% män där.Tills jag läste SOU 2006:75 så visste jag inte riktigt varför genusvetarna vill ha det så, och efter att ha läst den förstår jag det ännu mindre. Hör och häpna: på sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare.

Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” (!)

Fy skam på dessa länders genusvetare – att tala om olikheter! Men då kan man fråga sig, och det gör jag, vilket är de svenska genusvetarnas syfte bakom strävan efter fler män inom förskolan? Det finns tydligen ingen ”manlig kompetens” som tillför något som inte kvinnor kan tillföra. Däremot finns ”kvinnlig kompetens” – och den måste in i bolagsstyrelserna genast, annars brakar världen samman – se bara finanskrisen!

Uppdatering: tydligen är det vi matematiker som ligger bakom finanskrisen: DN.

Feministiska teorier sågas av statsvetare

Örebro Universitet

Enligt en doktorsavhandling i statsvetenskap avlagd nu i dagarna vid Örebro Universitet råder stora brister inom feministiska samhällsteorier. De är ”ohållbara, alltför outvecklade och bär på olösliga internteoretiska problem.” Forskaren i statsvetenskap Helen Lindberg som står bakom avhandlingen menar att det inte är fruktbart att använda teorierna om man vill bedriva samhällsvetenskaplig forskning om könsrelationer eftersom de vilar på starka ideologiska grundvalar och uppvisar bristande intern hållbarhet. ”Vissa är klart utopiska och andra är oklara och outvecklade”, säger Helen Lindberg. Som ung var hon dock själv fascinerad av den marxistiskt orienterade radikalfeminismen, men fann den otillräcklig när det gällde att hantera olika kvinnors erfarenheter

Helen Lindberg pekar på att det finns en parallell mellan marxism och feminism vad gäller deras utveckling som vetenskapliga och ideologiska projekt där båda hela tiden har haft en nära relation till befrielseorienterad politisk praktik (!) Ja, vi minns ju alla med sentimental glädje hur ”befriade” östeuropéerna blev under kommunistisk flagg. Det var inte ens ett proletariatets diktatur, det var snarare en korrumperad soppa av partifunktionärer med samma kontrollbehov över medborgarna som dagens ”befrielsefeminister”!

Genusvetarna breder ut sig över hela Campus med sitt förgiftade teoribygge

Det är ju det jag hela tiden sagt – genusvetarna kommer likt främmande verklighetsfrånvända kolonisatörer och breder ut sin feta queerfeministiska picknik-filt över hela Campus så att jag inte ser vad jag själv tänker pga alla feminsitiska dimridåer de lagt ut för att vi ska gå rakt in i den kulturmarxistiska fällan. Jag försöker undervisa, men fysikens lagar bryter ihop i den singulära punkt som utgör centrum i det massiva svarta hål genusvetarna skapat genom den extrema densiteten i form av forskningsartiklar, hjärntvätt, statliga anslag och påträngande personligheter som klyvs i samma takt som Oppenheimer klyvde atomkärnor under andra världskriget. Det tredje världskriget pågår för övrigt redan – det är bara det att ingen kommit på att man kanske borde mobilisera den tröga massan (inte att förväxla med den tunga massan), och här använder jag mig av samma definition av trög massa som fysikerna, dvs i vilken grad ett objekt utövar ett rörelsemotstånd med avseende på en yttre påverkande kraft, och den påverkande kraften är givetvis det politiskt korrekta genusvansinnet, som nu alltså fått sig en törn från Örebro! 🙂

Genusmaskineriet - en kamp mot verkligheten

Den tröga massan måste snarast mobiliseras i ett samhälle som självdestruerar snabbare än vad läkarna skriver ut personlighets-förändrande preparat och i samma takt som genusvetarna häver ur sig ”forskningsresultat” som tvångsmässigt massimplementeras i mina ovetande landsmäns huvuden, något som dock inte sker lika snabbt som jag tänker, vilket kommer att bli vår räddning – eller åtminstone min. 😉

Avhandlingen undersöker och prövar den interna hållbarheten i fyra allomfattande tydligt normativa feministiska samhällsteorier som var och en gör anspråk på att kunna besvara frågan hur vi ska kunna förstå och förklara könsojämlikhet och ”skeva maktrelationer mellan kön”.  Teorierna är Anna G. Jónasdóttirs teori om kärlekskraft, Catharine M. MackInnons radikalfeminism, Luce Irigarays gynocentriska särartsfeminism och Judith Butlers queerfeminism. Jag citerar ur sammanfattningen:

”Avhandlingen visar att dessa fyra olika feministiska samhällsteorier var och en på sitt sätt visar sig otillräckliga som hjälpverktyg i samhällsvetenskaplig forskning eftersom de vilar på starka ideologiska grundvalar och uppvisar bristande intern hållbarhet. Även om de kan tyckas som olika så uppvisar de gemensamt två samhällsteoretiska svagheter där den ena följer logiskt av den andra. Först och främst utgår samtliga från strukturalistiska och därmed tämligen deterministiska antaganden om relationen mellan individ och samhälle som lämnar lite utrymme åt individen som tänkande och handlande aktör och det ges därmed också små möjligheter till utveckling och förändring av samhället. Därmed uppvisar de också en teoretisk och empirisk okänslighet inför samhällets komplexa multidimensionalitet och stora varians på individnivå.”

Det feministiska korthuset har rasat!

Just det, den komplexa multidimensionaliteten måste man beakta, liksom jag själv gjorde i min egen samhällsanalys nyligen.  Just det ja, jag skulle ju förfina den teorin, ska genast börja jobba på det! 🙂 Och under tiden är mitt råd till er andra: spill ingen energi! Minns termodynamikens andra huvudsats – man kan inte samla upp spillenergin och utnyttja den för nyttigt arbete utan att råka ut för ytterligare en minst lika stor värmeförlust i själva uppsamlandet. Alltså: vi har inte tid att skapa ett parallellt genusfritt samhälle i det befintliga samhället, utan vi måste bekämpa vansinnet med en av statsapparaten sanktionerad genussanering av alla statliga förvaltningar, indoktrineringsanstalter (eller, förlåt, jag menar utbildningsväsendet) och hela det offentliga femdimensionella rummet, som alltså inom sig rymmer alla de fem kön som genusvetarna konstruerat – där kan man förresten tala om social konstruktion – HELA GENUSVANSINNET ÄR EN SOCIAL KONSTRUKTION!!!

Och nu kommer vi till dagens kloka ord – ett svenskt ordspråk: ”Mången går annans bud och uträttar eget ärende.” Och nu när vi ändå talar gensuvansinne, här kommer gårdagens kloka ord : ”Varje grov lögn behöver en väl utarbetad detalj för att passera.” (Prosper Merimée). Detta senare borde jag som sagt upplyst er om redan igår, men bättre sent än aldrig! 🙂

De farliga olikheterna

Likformighet - inte enbart ett matematiskt begrepp

Aldrig har man väl skådat en tid där det talats så mycket om mångfald samtidigt som hatet mot olikheterna manifesterats så tydligt genom att alla avvikelser ses som något av ondo som måste bekämpas, och fanbärarna i kampen mot olikheter och avvikelser är framförallt (men inte bara) genusvetarna. Konstigt nog är dessa motpoler – hyllandet av mångfalden och bekämpandet av olikheter, båda sanktionerade av staten, som dessutom stödjer dessa motstridiga trender ekonomiskt – samtidigt. Varför är det så? Kanske något att grubbla på för den som aldrig ställt sig frågan.

Efter att ha läst Pär Ströms och Camilla Lindbergs artiklar (här och här) på Newsmill så upptäckte jag en tredje (ganska kort) artikel, skriven av Josefine Arlesten, en ”23-årig genusvetare, blivande pedagog och gymnasielärare i samhällskunskap och historia”. Om det finns någon mer som verkligen är av liknande uppfattning kring sakernas tillstånd som framförs i denna artikel så kan det vara på sin plats att nyansera bilden lite – för allas vårt bästa – men framför allt för genusvetarnas – om de någonsin vill komma framåt i sin verksamhet och verkligen är genuint intresserade av att åstadkomma något konkret och verklighetsförankrat. Då måste några av dem vara beredda att ompröva sin världsbild på åtminstone någon punkt, annars får de ägna även de kommande decennierna åt att ”problematisera” allt mellan himmel och jord ur ett genusperspektiv – men å andra sidan verkar ju detta senare mer och mer framstå som ett självändamål.

Godtycklig matematik - eftersom vi alla är lika mycket värda

”Pedagog” säger mig för övrigt inte mycket mer än att det är någon som det är tänkt ska lära ut och undervisa andra i ett ämne. Det finns en grupp pedagoger i USA som i matematikundervisningen tycker att man inte ska lära barnen att 1+1=2 (och så vidare för alla tal och alla räkneoperationer) eftersom alla svar är att betrakta som lika mycket värda då alla barnen är lika mycket värda, och att påstå att ett barn svarat fel utgör en kränkning av elevens okränkbara värde. Någon som känner igen denna typ av associationskedja? Jag väntar med spänning på att denna banbrytande pedagogik ska ta hela Sverige med storm – klimatet är minst sagt bäddat för detta.

Så här skriver genusvetare Josefine Arlesten i Newsmillartikeln: ” Så vitt jag vet är inte Lindberg, varken pedagog eller forskare. Vore hon det, borde hon veta att forskning om mäns och kvinnors olikheter hör hemma på 1800-talet och i socialdarwinismens tidevarv. Det finns ingen forskning som idag kan belägga att mäns och kvinnors olikheter är biologiskt betingade. Däremot existerar det motsatta. Forskning som bedrivs i dag pekar mot att mäns och kvinnors beteende beror på miljö, och inte könsorganets utformning”.

Vissa hatar DNA-spiralen Självhat?

För det första är arv och miljö inte frikopplade ifrån varandra, utan via det forskningsområde som kallas epigenetik länkas dessa samman på ett fascinerande sätt som innebär att generna stängs och och på via epigenetiska mekanismer som dels är ärftliga och dels känsliga för miljöpåverkan. Kort sagt innebär detta att hur vi lever idag påverkar redan nästa generation på ett genetiskt plan, dock inte genom att arvsmassan förändras (som i fallet med mutationer) utan genom en ärftlig reglering av vilka gener som kommer till uttryck.

För det andra så är det ett medicinskt faktum att könshormonerna inte bara påverkar sexualiteten, utan i hög grad hela hjärnan och därmed vårt beteende. Hur ska man ska tolka ”Det finns ingen forskning som idag kan belägga att mäns och kvinnors olikheter är biologiskt betingade.” Vilka olikheter avses – alla? Vissa olikheter är naturligtvis beroende av arv, andra miljö, och åter andra en kombination av dessa. Artikelförfattaren borde fråga sig varför genusvetarna driver på för en finansiering av medicinsk forskning speciellt inriktad på kvinnor. Kvinnor uppvisar exempelvis som numera är allmänt känt andra typer av symptom vid hjärtbesvär än män. Hon borde också fråga sig varför transsexuella vill behandlas med könshormoner, och fråga en sådan person, eller en läkare, vilka biologiska och beteendemässiga förändringar som äger rum när man exempelvis injicerar testosteron i en kvinnokropp. Vidare har jag redan i ett tidigare inlägg tagit upp det faktum att de enda barn som man observerat leker helt ”könsneutralt” (föredrar spel och pussel framför dockor och bilar) är flickor med Turners syndrom, som saknar en X-kromosom (X0-genotyper).

Sedan skulle jag gärna vilja ta del av den forskning som artikelförfattaren nämner: ”Däremot existerar det motsatta. Forskning som bedrivs i dag pekar mot att mäns och kvinnors beteende beror på miljö, och inte könsorganets utformning.” Återigen – avses allt beteende? För i så fall är detta banbrytande! Eller kan det vara så att man inte kan kategorisera mänskligt beteende i allt eller inget? En sådan förenklad världsbild existerar nog inte i någon forskning – inte ens i genusforskningen.

Låt oss titta på ”typiskt manliga” och ”typiskt kvinnliga” egenskaper, där ”typisk” innebär att en egenskap är statistiskt sett mest förekommande hos det ena könet, inte att det därmed utgör normen i bemärkelsen ”önskvärt” eller ”rätt”, så att vi inte får genusvetarna att sätta kaffet i halsen redan här.

Jag tar mig friheten att använda två figurer från en mycket välskriven artikel av Germund Hesslow, professor i neurofysiologi. Vi vet ju att skillnaderna mellan könen när det kommer till olika egenskaper oftast är genomsnittliga och att det råder stor överlappning (dock inte alla egenskaper, som exempelvis barnafödande).

Figur 1

I figur 1 ovan har vi fördelningen av en viss egenskap hos grupperna A och B (tex grupperna kvinnor och män). Egenskapen kan vara mer eller mindre uttalad/stark, man kan till exempel tänka sig att ju längre till höger desto mer riskbenägen – för att ta ett exempel på en egenskap. Trots att den genomsnittliga skillnaden mellan grupperna är liten så ser man att andelen individer som kommer över en viss nivå X av riskbenägenhet är många gånger större i B än i A.

Figur 2

I figur 2 ovan ser man hur variationen av en egenskap skiljer sig åt mellan grupperna A och B trots att genomsnittet är detsamma för grupperna, återigen med resultatet att andelen individer över nivån X är mångdubbelt fler i B än i A.

Jag skulle vilja fråga genusvetarna följande: vad är problemet med att det finns skillnader, att ovanstående fördelningar inte alltid sammanfaller för varje beteende eller egenskap? Och är det inte bättre att detta i så fall är biologiskt betingat, än socialt? Att anse att allt beteende är en konsekvens av sociala konstruktioner, när det inte är så, omöjliggör faktiskt ert uppdrag att utplåna alla skillnader – såvida ni inte vill tillgripa rent medicinska metoder.

Genusvetarartikeln avslutas med: ”Jag avslutar med en fråga riktad till Lindberg (och alla fundamentala liberaler): Camilla, du säger att en sann liberal anser att det är självklart att människor skall ha lika värde, men hur kommer det sig då att så många liberaler blundar för de strukturer som missgynnar både män och kvinnor?”

Jag antar att hon menar ”fundamentalistiska” och inte ”fundamentala” men som genusvetare är man ju som alla vet fri att omformulera ordens innebörd och eventuell kritik avfärdas regelmässigt som en bekräftelse på de postulerade förtryckarstrukturerna.

Vart är vi påväg?

Men till saken angående uttalandet ovan: vad har dagens genusforskning med människors lika värde att göra? Snarare genomsyras ju hela disciplinen av en klart bristande respekt för människor som individer, deras olikheter, fria vilja och egna val. Den som i genusvetarnas ögon väljer ”fel” har inte valt, utan är offer för yttre omständigheter i form av manliga förtryckarstrukturer och allsköns härskartekniker. Gnäll (och ”problematisering”) likt genusvetarnas för knappast civilisationen framåt utan utgör snarare en tragisk bromskloss där alla resurser läggs på ett nytt Sovjetprojekt, och effekten av dess existens kommer att bli en civilisationsmässig, och möjligtvis även evolutionär, tillbakagång  – att vi aldrig lär oss av historien….

Leijonborg och genusforskarna

Månen - en fristad långt bort från genus-vansinnet i Sverige

Svensk genusforskning – hur kan det komma sig att en civilisation som lyckats skjuta upp folk till månen hemfallit åt denna fullständiga idioti!? Det finns så mycket bättre saker vi kunnat använda dessa skattemedel till och då till och med uppnå det genusvetarna eftersträvar – exempelvis kan vi se till att kvinnliga fysikstudenter blir genuint intresserade av fysik genom att satsa på ämneskunskaper inom just fysik, istället för att pådyvla fysikerna genusteorier som inte ger dem tid att undervisa i sitt ämne eftersom de i första hand ska ”granska sig själva och sina fördomar” ur ett genusperspektiv på uppdrag av Tiina Rosenbergs projektgrupp.

Vad innebär för övrigt normalitet? Att något är normalt kan dels innebära att det är statistiskt sett oftast förekommande, och i så fall är de fenomen gensuvetarna kritiserar som normala inget att ”problematisera” – det är deskriptiv fakta. Det onormala är i denna bemärkelse av normalitet något som har lägre förekomst. Men med normalt kan man också avse det som eftersträvas i enlighet med en viss norm som är bestämd – exempelvis att ett visst beteende är upphöjt till norm som det rätta beteendet. I båda dessa bemärkelser av ordet normalitet är genusvetare onormala (än så länge). Men genusforskarna vill få dessa två att sammanfalla – de vill upphöja innehållet i sina teorier till norm, och därefter vill de att befolkningen ska fördela sig statistiskt i enlighet med deras utopi. Detta kan bara uppnås genom en massiv hjärntvätt – något vi bevittnar idag.

Genusforskarna vill kanske inte att den "manliga rationaliteten" ska ligga till grund för deras forsknings-metodik?

Har genusvetarna helt glömt bort vad den ursprungliga kvinnokampen handlade om – att ge kvinnor lika möjligheter att välja det liv de vill? Genusvetarna vill ”befria” oss från den paranoida världsbild de själva forskat fram genom att införa sina egna nyuppfunna förtryckarmekanismer. Men varför lyckas de inte? Varför kräver de hela tiden mer och mer pengar? Jo, för att det inte ser ut som de vill, så efter decennier av propaganda-insatser i statsfeminismens tjänst måste det finnas något skäl till att människor ändå inte beter sig ”önskvärt”. Det är detta genusforskningen av idag borde handla om – vari ligger det fundamentala felet i nuvarande teoribygge? En sann forskare är alltid beredd att ompröva tidigare teorier och de grundantaganden på vilka dessa bygger i ljuset av ny information. Varför arbetar inte genusvetarna efter dessa självklara vetenskapliga riktlinjer? Mer pengar till mer ”problematisering” genererar nya intressanta ”problemområden” som måste ”problematiseras” för de ”problematiska” skattebetalarnas pengar – så fungerar det idag. Vilken lukrativ affärsidé!

Apropå pengar, svenska Genusforskarförbundet kritiserar i det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv Alliansens forskningsproposition för 2009-2012 för att göra ”en alltför snäv koppling mellan genusforskning och jämställdhetssträvanden.” Kopplingen anses kasta forskningsfältet 15 år tillbaka i tiden. Regeringen har tillförsäkrat genusforskningen den summa som garanteras genom Vetenskapsrådets excellensssatsning på genusforskning.

På en röntgenbild av en manlig hand syns makten

Men detta räcker inte för gensuvetarna, som anser att ”Det behövs kraftfulla satsningar på sådan forskning som kritiskt prövar frågor om varför samhällsmakten fortfarande ligger i händerna på män.” Hur länge ska detta ”forskning” få fortgå, där tesen om könsmaktsordningen utgör både grundantagandet och slutsatsen i alla forskningsartiklar? Att man ska integrera genusperspektivet inom alla statliga förvaltningar räcker inte för gensuvetarna. De anser nämligen att man ”i processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt.” (sid 8 i nyhetsbrevet Genusperspektiv).

”Grundforskningsfrågor” innebär här ett djupt träsk med abstrakt teoretiserande där man  vanligtvis konkluderar att ”det finns olika sorters femininitet och maskulinitet”. Vi andra, icke-genusvetenskapligt skolade människor, visste detta sedan länge – att alla människor är olika individer. Men genusvetarna, som alltid kritiserar när andra generaliserar, väljer i detta läge, istället för att avveckla sin forskning efter denna nyvunna insikt, att införa nya könskategorier att placera folk i – ty annars vore ju deras forskning inte längre berättigad! De måste skapa könskategorier och ”studera” hur dessa kategorier förtrycker varandra och hur de olika maktordningarna som ryms inom och utom varje kategori samt inom och utom det fysiska Universum samverkar och på ett intrikat sätt hierarkiserar varje människa och hennes beteende, tankar och existens längs en endimensionell linje i första hand, och i andra hand måste man kartlägga exakt var varje politiskt inkorrekt tanke placerar sig i det komplexa planet samt vilka repressalier som är lämpliga för dem som upprätthåller det komplexa planet – nämligen x-axeln och y-axeln.

Ger svar på tal

Under en jubileumshearing då Nationella sekretariatet för genusforskning fyllde tio år i höstas beklagade deltagarna (sid 8 i nyhetsbrevet) att genusforskningen måste värja sig mot anklagelser om att ligga närmare politiken än andra vetenskapliga discipliner. Detta till trots kritiserar alltså Genusforskarförbundet forskningspropositionens utformning i hur ”genusforskningen behandlas” och ställer i en intervju (sid 3 i nyhetsbrevet) forskningsminister Lars Leijonborg mot väggen med följande ord:

”Förbundet är också kritiskt till att regeringen inte nämner behovet av genusforskning på något av de områden som man valt att prioritera: medicin teknik och klimat. Detta trots att det finns oerhört angelägna fält för genusvetenskaplig forskning inom samtliga tre områden. Varför har ni valt bort genusforskningen i detta sammanhang?”

Leijonborg bemöter kritiken: ”Jag känner mig väldigt lite träffad av den kritiken. Jag tycker att man faller på eget grepp om man i ett tidigare sammanhang tidigare säger att politiska skrivningar är för inskränkta. Då ska man väl inte efterlysa politiska beställningar på andra områden heller.”

Genustrumpeten

Bra av Leijonborg att genomskåda dubbelmoralen här! Men sådana är gensuforskarna – de vill ha allt och inget – det ska finnas  tusen olika kön men ändå inga kön. Hur ska de ha det? Kanske borde regeringen bevilja pengar för en utredning kring genusforskningens legitimitet. Genusforskarna verkar ju själva uppenbarligen oroade över den. De ägnar hela sin karriär åt att problematisera oss alla och vår verksamhet – vem ska problematisera genusvetarna och deras (ibland högst underhållande)  verksamhet?

FP-politiker uttalar sig om genusvansinnet

Pär Ström (som driver en blogg om genusfrågor och en om övervakning) har gjort en intervju med riksdagsledamoten Camilla Lindberg (fp) som sågar genusvansinnet i Sverige – se den HÄR! Camilla Lindberg var den enda borgerliga riksdagsledamoten som röstade emot FRA-lagen. Se även relaterad artikel i Expressen angående hennes uttalanden i genusfrågan. Camilla Lindberg tror inte på den svenska statsfeminismens heliga grundtes – att könet är en social konstruktion. Självklarheter för de flesta av oss – men uppfriskande när dessa självklarheter uttalas av en politiker! 🙂 För vi vet ju alla hur politiker brukar låta i normalfallet!

Frågan som vi snart inte får ställa

"Varför?" en sällan ställd fråga

Precis som man år ut och år in nu diskuterat och debatterat hur vi ska få integrationen att fungera (eftersom alla tycks vara överens om att den uppenbarligen inte gör det), medan den ursprungliga frågeställningen ”Ska vi ha en mångkultur?” eller ”Varför ska vi ha en mångkultur?” inte längre finns på kartan, på samma sätt kommer det inom en snar framtid att bli med genusfrågan. Vi kan och får i dagsläget än så länge (med viss risk för repressalier beroende på vem som opponerar sig eller ställer frågan) ifrågasätta införandet av ”genusperspektivet” (så som genusforskarna teoretiserar kring detta) inom alla områden. Men det lär inte dröja länge förrän situationen blir sådan att den enda tillåtna frågeställningen blir:

”Hur ska vi få integreringen av genusperspektivet att fungera inom alla samhällssfärer?” Inte varför. Varför detta måste ske till varje pris, eller om det gagnar något eller någon, utom möjligtvis genusvetarnas karriär.

Som man nyligen uppmärksammat i media så avtar ju integrationen med antalet politiskt styrda insatser och myndigheter som jobbar med detsamma. Och professorn i etnologi Karl-Olov Arnstberg har redan tidigare konstaterat: ”Sverige är det land i Europa som satsat hårdast på integration och samtidigt visar upp en långt gången segregation”. Och på samma sätt lär den växande genusindustrin möta en del motstånd i form av ”dåliga resultat”, som man otvivelaktigt kommer att tolka som en bekräftelse på den bärande tesen om könsmaktsordningen, patriarkatet och de diskriminerande maktstrukturerna, vilket kommer att rendera än mer forskningsanslag och panikåtgärder i form av nya genusinstitut och fler och fler påtvingade åtgärder från experter inom området.

Men medan man i mångkulturfrågan vädjar till människans inneboende godhet och vilja att hjälpa andra människor, så vänder sig genusvetarna till….ja, vad? Den inneboende dumheten? Konflikträdslan? Fegheten och naiviteten? Avsaknaden av mod att ifrågasätta det man inte tror på? Tron på att allt som är nytt med nödvändighet alltid är bra? Eller kanske tron på jämställdhet, eller snarare – tron på att genusforskningen leder till eller verkar för jämställdhet?

Möjligtvis allt utom det sistnämnda: genusforskarna vill nämligen inte att deras verksamhet kopplas till praktiskt jämställdhetsarbete för mycket – det skulle undergräva forskningsfältets legitimitet!

Är trippeltorusen (med genus 3) ett jämställt matematisk objekt?

Ja, tro det eller ej, med det är vad genusforskare (under rubriken ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”) för fram i det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv som ges ut av Nationella sekretariatet för genusforskning: ”Jämställdhetsarbetet bygger ofta på heteronormativitet, etnocentrism och bristande förståelse för intersektionella perspektiv…. En poäng med genusbegreppet är att det inte bara rymmer män och kvinnor utan olika sorters maskuliniteter och femininiteter. Om det är så att genusforskning blir synonymt med jämställdhetsforskning eller jämställdhetsintegrering så har vi ett problem eftersom alla vet att jämställdhetspolitik handlar om två dikotoma kön som har en relation till varandra.” (sid 9, svarar mot sid 5 i pdf:en)

”Olika sorters maskuliniteter och femininiteter” – pratar genusforskarna möjligtvis om individer? Menar de att de insett att vi alla är olika individer? Men givetvis ändå klassificerade efter olika, fast fler än två, kön – vad ska de annars ”problematisera” kring i sin forskning? Men klart är att politiseringen i form av praktiskt jämställdhetsarbete har inneburit ett problem för genusvetenskapens legitimitet: ”I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforsknings-frågor varit centralt.” (sid 8). Och det är denna grundforskning som ska spridas ut i samhället och komma alla till gagn, i enlighet med Nationella genussekretariatets uppdrag. Ett uppdrag separat från det om jämställdhetsintegrering, som är praktiskt politiskt arbete.

Och bilden bekräftas av hur Genusforskarförbundet beklagar sig över Alliansens forskningsproposition för 2009-2012 (sid 11, svarar mot sid 6 i pdf:en): ”Genusforskningen är inte bortglömd i årets forskningsproposition, men bilden av genusforskningen och vad den är bra för är både snäv och föråldrad. I årets proposition blir genusforskningen åter liktydig med jämställdhetssträvanden och åtgärder mot diskriminering. En beklaglig tillbakagång som kastar det genusvetenskapliga fältet 15 år tillbaka i tiden.”

Måste allt offentligt vansinne utgå ifrån Sverige?

Ifrågasättandet av genusindustrin som företeelse måste därför ske nu, innan den förankrats fullständigt och vuxit sig så pass stor att dess existens inte längre kan ifrågasättas, utan endast metoderna på modet inom denna jätteindustri får diskuteras öppet. Varför vi skulle ha denna genusindustri till varje pris egentligen, ja det vet ingen längre, det kan ingen förklara för framtidens undrande barn – det bara blev så. Sverige ville som vanligt vara världsledande och leda vansinnesligan. Allt vi gör är ju bäst, det vet alla och det får inte heller ifrågasättas eftersom våra intentioner alltid är goda och därmed är alla handlingar motiverade, vi vet bäst hur ett samhälle ska byggas, Sverige är ju som alla vet redan idag UA (utan anmärkning) på alla områden.

Min krönika i Axess

Axess magasin

Jag hoppas att ni alla prenumererar på tidskriften Axess . Om inte borde ni börja prenumerera genast  eftersom jag har skrivit en krönika i det senaste numret, nr.3/09: ”Multikulturalismens utmaningar”, dock handlar just min krönika inte om multikulturalism utan om genus och kärnbränslehantering. Axess magasin finns också att köpa i välsorterade Pressbyråer. Och jag vill passa på att rekommendera Axess bloggar också. Och jag är redan i full färd med att skriva min nästa krönika, men jag vet inte riktigt vad den kommer att handla om ännu, liksom alltid är fallet när jag börjar skriva – det brukar, liksom i forskning, ibland bli så att man tänkt sig en sak men så blir slutresultatet ett helt annat. Detta i kontrast mot den typ av forskning som politikerna brukar beställa där slutresultatet ofta är välkänt och fastställt innan forskningen ens påbörjats.

Nu när solen börjar sticka fram så kanske ni inte tänker på att sitta hemma och läsa, men akta er för att inte nysa för mycket, eftersom det stod i en populärvetenskaplig tidskrift jag läste för några år sedan att 10.000 hjärnceller dör pga trycket varje gång man nyser. En liten matteövning:  om människohjärnan består av 10.000.000.000 (10 miljarder) hjärnceller och att man nyser två gånger i veckan – hur många år tar det då tills man nyst bort hela sin hjärna? (Bortse från det faktum att man sedan artikeln skrevs upptäckt att hjärnceller faktiskt kan nybildas, i synnerhet om man tänker).

En daglig tupplur i kylen förlänger livet enligt de senaste rönen

Och var inte oroliga för att kylan blev långvarig i år, det är ju numera vetenskapligt klarlagt att nordbor är ovanligt långlivade pga det kalla klimatet som drar ner ämnesomsättningen och diverse åldrande kemiska processer och därmed förlänger livet. En timme i kylen om dagen borde vara lagom för en yrkesverksam matematiker har jag räknat ut. Jag ska genast ta upp med Socialstyrelsen och fråga varför de fortfarande inte utfärdat några rekommendationer kring detta. Själv har jag inte sovit i mitt kylskåp en enda gång än – jag väntar på direktiven.

Däremot tyckte veterinären att jag skulle låta mina grekiska landsköldpaddor ligga i ide i en glasslåda i kylen över vintern (ja, på fullt allvar), men jag vägrade givetvis, även om detta skulle förkorta deras livstid med några månader av de nästan 100 år de tänkt leva i min lägenhet. De lär ju för övrigt få ärva min lägenhet så det är bäst jag tar väl hand om dem, men jag tänker inte lägga dem i kylskåpet bredvid osten. De har nämligen anammat konstiga matvanor och äter av katternas torrfoder trots att de är vegetarianer och då är det inte konstigt att de blivit lite storvuxna, och jag vill inte få mitt kylskåp länsat över natten.

Naturligtvis finns det en matematisk modell med vars hjälp man kan beräkna varje varelses livstid, där de ingående variablerna är antalet hjärtslag, kroppstemperatur, kaloriintag och mycket annat, däremot finns ingen slumpgenerator inbyggd som kan slumpa ut olyckshändelser som att man blir överkörd vid ett övergångsställe och andra oförutsägbara saker, så liksom alla andra sådana här modeller ska man ta den med en nypa salt eftersom den bygger på en idealiserad bild av verkligheten.

Och apropå idealisering, tro inte, som politiker och proffstyckare försöker intala oss, att det mänskliga förnuftet går framåt bara för att tiden går framåt. Nu när det snart är val så gäller det att hålla sin logiska förmåga i topptrim, och därför har jag en liten övning åt er alla att grubbla på inför alla kommande propagandatal:

Endast en kurs i tillämpad matematik kan förbereda er inför valet 2010!

Sahlin säger att Reinfeldt ljuger, Reinfeldt säger att Lundby-Wedin ljuger medan Lundby-Wedin säger att både Sahlin och Reinfeldt ljuger. Vem ljuger och vem talar sanning? Så här kan ni angripa problemet: vad händer om Sahlin ljuger? Vad händer om Sahlin inte ljuger? Fler alternativ för Sahlin finns ju inte enligt lagen om det uteslutna tredje, så detta borde leda er rätt till slut!

För att hålla igång hjärnan måste man också äta nyttigt och undvika konserveringsmedel. Antioxidanter är bra och som ni vet finns dessa mest i färgstarka frukter och bär – blåbär, björnbär och russin är bland de mest antioxidantrika, så vad tror ni då inte en påse lösgodis gör för hälsan med sin färgrika sammansättning? Själv levde jag på nudlar och lösgodis fram till min disputation – och ni ser ju själva hur bra resultatet blev.  Den som är osäker på sin IQ kan prova att göra mitt allomfattande IQ-test! 🙂

Låt oss vara lite ödmjuka nu

Man måste försöka förstå hur andra fungerar...

OBS! Detta är ett humorinlägg!

Jag tänkte just sammanfatta innehållet i en av flera genusartiklar jag läst på sistone, när det slog mig att det som allra bäst skulle ge en sammanfattning av allt i genusforskarväg istället är en fullständig medicinsk diagnos. Först då kan man förstå innehållet i forskningsartiklarna på ett korrekt sätt, och jag tycker vi ska vara ödmjuka här och försöka förstå hur genusvetarna tänker – deras ”kulturella kontext” som samhällsvetare skulle kallar det, eller kanske snarare ”medicinska kontext” – som jag skulle kalla det.

Dock är den kulturella kontexten också viktig, vilket inte minst följande artikel jag fann på Newsmill visar där artikelförfattaren försvarar muslimska kvinnors rätt till sin egen feministiska kamp, utan inblandning från västerländska genusvetare som inte förstår deras kultur eller specifika situation. Hon citerar bland annat Islamisk Feministisk Front: ”Tydligen väntar vi ännu på den dagen västerländska och väst-wannabeefeminister yrvaket skall inse att det finns andra sätt att betrakta kvinnors rättigheter än deras eget! Kvinnan är, enligt IFF varken tvungen att bli mer manlig eller klä sig som det passar andra…” Artikelförfattaren frågar sig också ”Vem definierar vad som är den ”rätta” kvinnliga frigörelsen egentligen? Västvärldens roll som ”kvinnors befriare” är minst sagt tveeggad.”

...det gäller även genusvetare

Som allvetande förståsigpåare borde genusvetarna känna till att det finns flera sätt att se på världen, även om de anser sitt eget totalitära system vara vida överlägset och fullständigt utomjordiskt förträffligt. Intressant, det är visst inte bara jag som tycker att genusmaskineriet ska ta det lite lugnt och lägga storhetsvansinnet åt sidan. Om man står vid avgrundens rand finns det nämligen bara en sak att göra – ta ett steg tillbaka, som någon klok filosof en gång sagt.

För att återgå till det jag nu skulle ta upp – genom att noggrant studera flera forskningsartiklar med genusinriktning har jag nu med min medicinska expertis lyckats ställa en omfattande diagnos på dem som står bakom dylika texter. Men liksom jag misstänkte handlar det om inte bara en, utan snarare om flera, allvarliga psykiska störningar som samexisterar och interfererar på ett ur forskningssynpunkt mycket fascinerande sätt i huvudet på dessa personer. Fast eftersom ett visst inslag av personlighetsklyvning inte kan uteslutas, kan man likväl säga att det handlar om ett par personer, den ena sjukare än den andra, som med sina telepatiska förmågor lyckats samkommunicera och producera artiklarna i det som banat vägen för det (som någon kommentator här på bloggen så vackert uttryckte det för någon dag sedan) politiskt korrekta genusindustriella komplexet!

Vad pågår egentligen här?

Kära vänner och anti-pk eldsjälar, träden in i hjärnan på det kollektiva genusmaskineriet som snart tagit över ansvaret för alla statliga förvaltningar – och  där summan av de ingående delarna naturligtvis är mångdubbelt större än totalvansinnet som varje enskild komponent kan uppvisa var för sig under 30 minuter vid ett enda genusseminarium.

Diagnos:

* Påtaglig instabilitet i självbild samt allvarliga dissociativa symptom i form av upphävd identitetsupplevelse – det här är för övrigt också slutmålet.

* Uppluckrad associationsförmåga samt affektiv avflackning med apatiska tendenser, utom vid nationella genuskonferenser och dylika aktiviteter då deras självbild exciteras till ett ögonblick av inbillad handlingskraft och storhetsvansinne.

* Stressrelaterade paranoida tankegångar som ett resultat av medias heteronormativa rapportering samt det språkliga bruket av ”hon” och ”han” (istället för ”hen”) i lagtexter likväl som i vardagligt strukturellt förtryckande tal, undantaget diverse mattetal då.

* Substansrelaterad akut störning till följd av intag av narkotiska preparat – huvudsakligen annan normbrytande genusforskning.

Genus strålar över mänskligheten

* Riskbeteende i form av forskningmässig äventyrlighet med en tendens att gå utanför rationalitetens förtryckande ramar som ska krossas med en ångvält fulltankad med strimlade forskningsartiklar som tillkommit innnan Genus trädde ner på Jorden och lät en stråle av upplysthet träffa en utvald skara – genusvetarna, som därmed är ättlingar till Genus och hen (Genus var ju könsneutral) gav dem i uppdrag att sprida budskapet.

* Bipolär sjukdom med blandepisoder av samtidig mani och depression, sk mixed state. Inte att förväxlas med det mixed state som utgör en viss typ av odefinierbar gränsöverskridande identitet. Eller kanske är det samma sak? Jag vet inte….

* Förskjutet expansivt grundtillstånd åt vänster med stämningskongruenta psykotiska symptom.

* Schizoaffektivt syndrom av blandad typ med tydliga inslag av rösthallucinationer från Marx.

* Oikofobi – dvs abnorm rädsla för den egna grupptillhörighetens traditionella värdegrunder.

* Biologiskt betingad förvirring samt kronisk tomhetskänsla som bottnar i tomma intet – samma mentala tomma inte som de aktivt arbetar för att skapa åt oss andra som vägledande för ett fromt och barmhärtigt liv som tjänare åt Genus.

* Saknar i normalfallet (hur normalt det nu är att vara så här sjuk) sjukdomsinsikt, självinsikt och framtidsutsikt.

* Schizoid personlighetsklyvning där varje varje personlighet uppfyller alla ovanstående punkter.

* Cyklisk suicidalitet – med topp under valår, eftersom även andra då får komma till tals – inte bara genusvetarna.

Med detta i åtanke är det inte konstigt att vi andra inte alltid förstår vad genusvetarna menar. Men jag hoppas att vi hädanefter kan försöka ta till oss budskapet vid nästa tillfälle som ges – vilket inte borde dröja så länge med tanke på det heliga tempel som planeras i form av ett europeiskt centrum för transnationell excellent genusforskning efter 2011.

Är pk-vatten drickbart?

Men kom ihåg kära vänner, man föds inte till en genusvetare, man blir det, efter passage genom ett stort antal statliga indoktrineringsanstalter som växer exponentiellt med antalet röster ni lägger på politiker som finansierar centrat ovan.  Det är precis som Birger Schlaug sa – vattnet som mänkligheten dricker (även om han nu inte menade från kunskapens källa) förändras under sin passage genom alla filter…

Mer genusvansinne åt folket!

Genusvetare vill bygga en bro mellan sin fantasivärld och verkligheten

Den 3 juli 2008 beslutade regeringen att ge Nationella sekretariatet för genusforskning i uppdrag att bygga upp ett stöd för statliga myndigheters arbete med ”jämställdhetsintegrering” (JÄMI)  som invigdes officiellt nu under januari 2009. Det kan alltså inte vara årets aprilskämt, som jag först trodde… Som jag tidigare skrivit är detta sekretariats viktigaste uppgifter att ”överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt sprida dess resultat inom och utanför universitetet” samt ”analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden.” Sekretariatet vill ”fungera som en brygga  mellan jämställdhets-och genusforskningen och andra myndigheter, regering och riksdag när det gäller bland annat jämställdhetspolitik” samt kunna ”skräddarsy utbildningspaket till nationella myndigheter, företag och internationellla organisationer.” Inse det, genusvetarna blir aldrig färdiga med det här landet – de håller på att bygga upp ett byråkratiskt  jättemaskineri åt sig själva.

Jämställdhetsintegrering är, enligt det som står skrivet i regeringsbeslutet om uppdraget,”den strategi som valts för att uppnå målen för jämställdhetspolitiken. Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg av processen, av de aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet.” Vi vet alltför väl att detta i realiteten innebär att genusteorier på modet appliceras, då det är just genusforskare som ska leda arbetet.

De nu gällande jämställdhetspolitiska målen är formulerade i prop. 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken”, med det uttalade delmålet: ”Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.”

Vem ska koka nudlarna i hetero-hushållet?

Lite ironisk titel med tanke på att statliga direktiv ska styra fördelningen av hemarbetet. Kanske lika bra att det i de jämställdhetspolitiska målen framöver tydligt framgår vem som ska diska vilken dag, vem som hämtar på dagis, sätter tvätten och kokar nudlarna (vilket är det enda folket kommer att ha råd att äta snart eftersom alla pengar gått till genusindoktrinering), så jag efterfrågar härmed ett rullande schema från statens sida – vi vill ju alla vara goda och laglydiga medborgare och inte stöta oss med de ovanifrån påtvingade jämställdhetspolitiska målen. Notera en sak till: ”Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet”. Vad är detta för heteronormativt förmynderi? Har genusfanatikerna glömt att två kvinnor kan bo ihop, liksom två män!? Eller gäller disk- och städdirektiven bara ”förlegade samlevnadsformer”?

De senaste åren har ett systematiskt arbete bedrivits för att alla statliga myndigheter ska ”jämställdhetsintegrera sin kärnverksamhet”, men detta ”har skapat ett behov av information, utbildning och stöd….Flertalet står ensamma med sin uppgift och behöver hjälp med att bli mer preofessionella och utveckla sitt strategiska tänkande” (enligt regeringsbeslutet sid 4). Det behövs ”externa experter” och tanken är (sid 5) att ”På sikt bör det stöd myndigheter och andra offentligt finansierade aktörer efterfrågar i sitt arbete för en jämställd verksamhet, i högre grad än idag, kunna tillgodoses på en fristående konsultmarknad. Regeringen bedömer det därför inte som nödvändigt att etablera en permanent statlig stödstrukturer för jämställdhetsintegrering.” Tro nu inte att en fristående genuskonsultmarkand innebär att staten inte kommer att bekosta eländet längre – givetvis kommer alla statliga myndigheter att (för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen) tvingas hyra in dessa konsulter för skattebetalarnas pengar!

Det kan aldrig bli för många statliga direktiv

JÄMI föregicks av Jämstöd (utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering i staten) som 2007 överlämnade sitt slutbetänkande ”Stöd för framtiden – om förutsättningar för jämställdhetsintegrering” (SOU 2007:15)  där man givetvis konstaterar att jämställdhetsintegrering av offentlig verksamhet måste ges fortsatt stimulans och stöd, ”i annat fall kan den positiva utveckling som idag kan skönjas inom myndigheter och förvaltningar komma att stanna upp. Myndigheterna bedöms fortfarande vara beroende av extern styrning och vägledning…För att stödja denna utveckling är det angeläget att ånya inrätta en stödfunktion.” En ny stödfunktion – vad oväntat….det som nu alltså heter JÄMI…..

Arbetet med jämställdhetsintegrering i svensk statsförvaltning inleddes egentligen redan 1994 med den jämställdhetspolitiska propositionen ”Delad makt – delat ansvar” och följande år antogs strategin av EU och FN. Exempel på ”insatser” sedan dess är utbildningsverksamhet (läs genusindoktrinering) riktad till myndighetsschefer, statssekreterare och statsråd och införandet av en paragraf i statistikförordningen (SFS 2002:100) om att all officiell statistik ska vara uppdelad efter kön. Vidare försågs länsstyrelserna med en ”expertfunktion för jämställdhet” för att implementera de nationella jämställdhetsmålen regionalt.

Hur länge ska beslutande organ tugga genusdokument?

I december 2007 fattade regeringen beslut om att bevilja SKL (Sveriges kommuner och Landsting) 100 miljoner kronor för att fram till 31 december 2010 stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering. För 100 miljoner kronor hade man kunnat heltidsanställa hundra gymnasielärare under tre år!  Eller införskaffat över 10 miljoner paket tuggummi – det hade varit betydligt mer gynnsamt för folkhälsan än genusindoktrineringen! Utöver detta ses det som en ”viktig förutsättning för långsiktigt stöd” att kunna ta del av de ca 4 miljarder (!) kronor från ESF-rådets socialfondsmedel som avsatts för projekt som måste vara jämställdhetsintegrerande (sic!).

JÄMIs (sid 4) primära roll är att ”utveckla metoder för jämställdhetsintegrering samt förslå system för kvalitetssäkring, tex kravprofiler vid upphandling av konsulter och ev cerifiering.” Påminner detta om något? I den jämställdhetspolitiska utredningens betänkande (SOU 2005:66), som ironiskt nog heter ”Makt att forma samhället och sitt eget liv”, konstateras att det råder ”allvarlig kunskapsbrist” i statsförvaltningen. Denna ”kunskapsbrist” måste givetvis åtgärdas ovanifrån, närmare bestämt från genusvetarna, så att vi lär oss hur vi ska forma våra egna liv efter deras framforskade mall för jämställt beteende. Vad bra att staten ordnade detta medan vi alla var upptagna med att jobba och betala skatt, eftersom det besparar oss alla en hel del tid och besvär att själva behöva tänka ut hur vi vill forma våra egna liv. 🙂 Det finns ju så många olika sätt att leva på nu för tiden, vilket är något gensuvetarna vanligen talar sig varma för, men denna valfrihet får inte ske på bekostnad av att någon självtänkande osolidarisk besserwisser i landet  avviker från mittpunktsnormalen som går genom Nationella sekretariatet för genusstudier.

Jag kommer att låta trycka upp flygblad med alla korkade regeringsbeslut inför valet 2010 - mina läsare vet att jag inte skojar!!!

Avslutningsvis: jag, och många med mig, är väldigt besvikna på Alliansen som fortsätter att bekosta och sanktionera detta genusmaskineri. Besluten ska lyftas fram i ljuset och inför valet 2010 kommer jag att leta upp och sammanställa alla beslut och direktiv av detta slag undertecknade av Alliansen och sprida i bloggosfären (och om någon finansiär vill bekosta flygblad så kommer detta att bli ett bra komplement) för att medvetandegöra väljarna om vad som försiggått de senaste fyra åren så att de själva kan ta ställning och rösta därefter i sann demokratisk anda! Och det finns hopp – ju värre saker blir, och ju mer det börjar beröra folk i vardagen, desto fortare kommer uppvaknandet att ske och ansvariga politiker att röstas bort, särskilt nu när grundlagsberedningen förelagit att procentspärren sänks för personval till riksdagen. 🙂

Jag önskar det vore så enkelt…

Förr gick det utmärkt att lära barnen läsa och skriva utan 900 miljoner extra

Alla minns vi läsa-skriva-räkna garantin som infördes läsåret 2008/09 med ett statsbidrag på hisnande 900 miljoner (!) att fördelas under tre år för att eleverna garanterat ska lära sig att just läsa, räkna och skriva under de tre åren i lågstadiet. Man kan ju undra om, och i så fall varför, detta krav inte fanns redan innan? Och vad behövs alla 900 miljoner till? Det vore faktiskt ett framsteg om alla kunde läsa, skriva och räkna efter nio år i svensk grundskola, men det måste då till en reviderad läroplan.

Tex skulle man kunna köra en bokstav i kvartalet och då ha avverkat hela alfabetet efter drygt sju år, och sedan kan man avsluta skolan med en nästan två år lång fördjupningskurs specialinriktad på interpunktioner. Med samma lästakt på en interpunktion i kvartalet hinner man med punkt, kommatecken, semikolon, kolon, semikolon, citationstecken, utropstecken och frågetecken. Sedan kan man tillsätta en statlig utredning för att undersöka på hur många olika sätt man kan variera denna läroplan.

För vad är det som säger att man ska börja med bokstaven A? Förr pratade man om typ A- och B-människor, och redan det visade att A värderas högre än B (om man inte pratar om A-laget givetvis), men vad får denna i alfabetet inbyggda maktstruktur egentligen för långsiktiga konsekvenser? Hur hierarkiseras sedan olika ord på ett omedvetet plan efter de ingående bokstävernas värde? Detta ”ord-värde” kan enkelt beräknas matematikst genom en viktningsmodellmodell där olika bokstäver tilldelas olika vikter, bara man först utreder de inbördes relationerna. Ni kanske tycker att detta är nonsens, men det är just sådan här typ av forskning man kan bedriva i Sverige idag. Just detta hittade jag på nu i stundens upprörda hetta, men jag hoppas ni inser att det är på denna nivå vi befinner oss i det här landet ibland.

Givetvis måste man alltså skapa många olika läroplaner där man väger och jämför dem tills den slutliga femårsplanen blir färdigställd, och sedan ska detta utvärderas, analyseras, barnen ska intervjuas och föräldrarna ska gå på workshops och seminarier för att utbyta erfarenheter samt naturligtvis djupintervjuas av pedagogiska bokstavsfascister för att utröna om barnen fått en hierarkisk syn på olika bokstäver utifrån den aktuella kursplan de provat på. Antalet sådana läroplaner blir för övrigt 29x28x27x26x ……x3x2x1 stycken, dvs 29! (”29-fakultet” för den oinvigde kring detta förkortade skrivsätt), eftersom den första bokstaven kan väljas på 29 sätt, den andra på 28 sätt (då man ju redan tagit en bokstav från alfabetet), den tredje på 27 osv. Så arbetslösheten kan minska rejält med tanke på alla inblandade. Det är också ungefär så här man hållit arbetslösheten nere i Sverige de senaste decennierna.

Svarta tavlan duger inte längre - nya pedagogiska metoder för 300 miljoner om året under tre år (2008-2009) behövs för att garantera läs-och skrivkunnighet

Men eleverna kan också lära sig matematik genom att kommentera på bloggar på nätet. Själv upptäckte jag till min glädje att jag skulle verifieras såsom varande mänsklig genom att beräkna ett tal, nämligen 2+3, när jag skulle kommentera på en blogg, istället för den betydligt svårare ordinarie uppgiften jag annars stött på där man ska avkoda ett ord med förvrängda, spegelvända och lokalt inverterade bokstäver och som inte har något pedagogiskt syfte annat än att testa ens tålamod. Således måste det ingå i skolans demokratiska uppdrag att lära ut matematik eftersom eleverna annars riskerar att stängas ute från samhällsdebatten och därmed sitt inflytande. Jag föreslår att bloggprogrammerarna dessutom höjer nivån på dessa mattetal efter stigande ålder på användaren (åldern kan verifieras via ett enkelt DNA-test eller varför inte biometriskt via ansiktsuttrycket som efter decennier av inhemsk samhällsdebatt blivit ordentligt fårat och med ett chockartat alternativt apatiskt uttryck) – detta skulle bli ett utmärkt komplement till skolan och ett projekt för IT-pedagogerna att tänka på. Hmm….någon dag borde jag realisera alla mina bra idéer 🙂 Som jag redan påpekat så förstärker kravlösheten den sociala snedrekryteringen till högre studier, och detta är egentligen inte något att skoja om utan är endast tragiskt.

Och räknegarantin då? Till hur mycket ska man kunna räkna? Förslagsvis till 360, eftersom man då genom att räkna graderna i enhetscirkeln (ett varv är som bekant 360 grader) kommer att kunna rotera ett godtyckligt antal varv runt exempelvis riksdagshuset medan man försöker utröna vad de sysslar med där inne, med ljus och lykta (och en miniräknare) kan man kanske finna den politiska riktningskoefficienten – vart är svensk skola egentligen påväg? Är det kört eller har vi något val? Ja det har vi ju – redan 2010, och det är därför flera som redan nu frågar sig hur den svenska skolan kommer att se ut efter detta val.

Mer morötter år folket! Men inte av hälsoskäl, utan för att få dem dit man vill.

Vad händer alltså om oppositionen kommer till makten 2010 med partiernas olika syn på skolpolitiken? Lars Ohly vill avskaffa läxorna. Varför vet jag inte, men antagligen kan krav vara farligt för individen (eller kollektivet menar jag). Kommer vi att få se de olika oppositionspartierna gå i opposition mot varandra i skolfrågan? Kommer vi att få se miljöpatiets ekologiska kikärtor koka över och rulla ut längs korridorerna tillsammans med medborgarlönen? Eller måste Ohly läsa in sig på olika politiska områden och därmed själv få läxor med sig hem? Hur ska han klara detta med sex timmars arbetsdag samtidigt som han måste odla förgiftade morötter åt folket i miljöpartiets trädgård för att kunna dra till sig väljare? Vad händer om morötterna avviker från EU-standard likt en böjd gurka med för stort krökningsindex? Ska han då dra upp de omogna morötterna och lägga dem i den ekologiska kompost där vänsterns alla partiprogram förmultnat genom åren.

Ohlys kommunistiska kompost med förmultnade partiprogram

Denna politiska kompost, om något, torde för övrigt ställas ut som ett historiskt  konstverk av Konstafacks kreativa studenter. Detta kommer inte att ge några 100.000 kronor i skadestånd. Vänstervridna partiprogram har i själva verket bara kostat några miljoner antal människoliv, och vad är väl denna lilla uppoffring när i bästa fall någon procent av Jordens befolkning kan överleva för att skåda det kommunistiska himmelriket från kompostens översta senast kasserade partiprogram? Jag känner att jag tappade tråden lite här (om jag nu hade någon), fast skolfrågan går ju som en röd kommunistisk tråd genom 1900-talets historia.

I tider av lågkonjunktur och arbetslöshet lär det bli fler som väljer att utbilda sig, ett klokt val, och varför inte gå hela vägen till skapelsens krona – matematiken! 🙂 Matematiker – som är specialister på både genus, mångfald och integration – skulle ju med lätthet kunna få konsultuppdrag åt regeringen! Men matematiker rekryteras även till försvaret för att ingå i tvärvetenskapliga grupper för omvärldsanalys. Och banker – betänk bara att det är flera matematiker som tilldelats Nobelpriset i Ekonomi (tex John Nash). Många möjligheter alltså!

Och jag vill passa på att fråga våra makthavare varför det bara blev tio elitklasser i hela landet – varav enbart tre i matematik? Staten skjuter inte till en enda krona här, så vad är problemet? Kanske all byråkratisk uppföljning i form av analys av resultatet? Kan det vara riskabelt och  rentav farligt att låta några elever i några skolor få läsa lite mer av ett ämne som intresserar dem? Jo, visst är det farligt – kunskap är ju makt (som Francis Bacon sa, han var både filosof, vetenskapsman och statsman) – och detta vet makthavarna, som vill behålla den för sig själva. Vill man ha en enhetlig uniform fördummad lättmanipulerad trögflytande massa med hög viskositet och intellektuell noll-elasticitet? Har makthavarna möjligtvis studerat hållfasthetslära – den disiciplin som beskriver förhållandet mellan mekaniska krafter (de statliga direktiven) och deformerbara kroppar (medborgarna)? Eller vill man bara vara ”snäll”?

Gyllene snittet - ett viktigt tal, här som lösningen på det antika problemet att dela upp en sträcka enligt vissa kriterier

Men låt mig då som matematiker gå till den irrationella politikens försvar. Det finns ett tal, kallat gyllene snittet, som uppträder som den (positiva) lösningen till den andragradsekvation som uppstår ur ett problem som formulerades redan under antiken – nämligen att dela upp en sträcka så att den längre delen förhåller sig till den kortare delen som hela sträckan till den längre delen. Förhållandet kallas gyllene snittet och är och detta fysikernas och många andras favorittal är i själva verket det mest irrationella talet som finns. Nu kanske inte många känner till att det i matematiken, liksom i politiken, finns grader av irrationalitet, men faktum är att det gyllene snittet kan skrivas som ett oändligt sk kedjebråk bestående av enbart 1:or, och i den bemärkelsen konvergerar det saktare än varje annat oändligt kedjebråk (irrationellt tal). Och det finns något som heter Fibonnacital som är en additiv följd där varje tal i följden är summan av de två föregående (med starttalen 0 och 1), så Fibonaccitalen är 0,1,1,2,3,5,8,13,21,34, 55…..

Den logaritmiska spiralen (Fibonaccispiralen) hos en snäcka är kopplad till det gyllene snittet

Relationen till gyllene snittet här är att kvoten av två på varandra följande Fibonnacital konvergererar mot just gyllene snittet. Redan 89/55=1.618…. så vi har en överensstämmelse på de första tre decimalerna så pass tidigt i följden. Fibonaccitalen, gyllene snittet och de därtill kopplade spiralgeometrierna föredras, av olika skäl jag inte har plats att gå in på här (får bli ett senare inlägg på enbart det temat), av naturen och förekommer frekvent överallt i växt-och djurriket. På samma sätt är det med Statens Offentliga Utredningar, som om de adderas till varandra utgör en additiv SOU-följd där kvoten mellan två på varandra följande utredningar (när antalet går mot oändligheten, dvs vid konvergens) kommer att konvergera mot det mest irrationella man kan tänka sig. Det är därför vi ska vara ödmjuka inför alla dumma utspel och försöka förstå drivkraften. De icke-irrationella talen, alltså de rationella talen (bråktalen) som kan uttryckas som en kvot av två heltal  – ett bråk, är något svenskar inte tycker om.

Kan genus-trupmeten användas till något vettigt, som att spela upp olika organismers DNA?

Om ni ser på era körkort, bankomatkort osv så är dessa sk gyllene rektanglar – dvs förhållandet mellan sidorna är just gyllene snittet (1.618…) Och flera undersökningar visar att om man ritar upp en mängd olika rektanglar och ber folk välja ut den vackraste så kommer över 90% att välja just den gyllene rektangeln – vår uppfattning av vad som är vackert är givetvis en direkt avspegling av vår egen uppbyggnad och där är det gyllene snittet en inte helt oväsentlig faktor. Ett annat exempel på detta senare är att forskarna kartlagt olika växters DNA och sedan tilldelat nukleotiderna A,C,T och G olika toner och därefter spelat upp plantans musik, och denna är förvånansvärt lik klassisk musik – människan komponerar alltså musik som avspeglar naturen! Jag vet inte hur genmodifierade plantors DNA låter, men troligtvis inte lika bra… Undrar förresten hur mitt eget DNA låter. Eller en genusvetares? Detta är kanske något för Musikhögskolan att satsa på,  istället för genustrumpeter.

För att komma till kärnan – det mest irrationella talet är alltså inbyggt i naturen. Och för ett naturälskande folk är det därför helt naturligt att förespråka en irrationell politik och irrationella lösningar på naturliga problem. Dagens situation har alltså en vetenskaplig förklaring. Detta är mitt forskningsresultat för dagen! Jag önskar verkligen det vore så enkelt…