Könsdiskriminerande att dammsuga, Fed up med EU, jag i TV, och sex ska in i varje skolämne – say what?

Varning för jättelångt inlägg – men läs gärna hela eftersom det är fullt av information som jag hade proppat in i en plastlåda här hemma som jag nu öppnat. 🙂

Rätten att dammsuga är universell och könlös!

Min fredagsdammsugning – vilken befriande känsla! 🙂

Det här är ju rena galenskapen – Reklamombudsmannen fastslår att Electrolux annons i VillaFakta med en dammsugande kvinna är könsdiskriminerande då den “ger en stereotyp bild av könsrollerna”. Reklamen gällde en tystgående dammsugare och medan kvinnan dammsuger sitter mannen “tillbakalutad i soffan med en laptop i knät”. Electrolux tillbakavisar anklagelserna och menar att man måste se till helheten där man i sin reklam omväxlande använder både män och kvinnor för hushållets sysslor, och att det just i det här fallet råkade vara en kvinna. Så här skriver anmälaren: ”Vi delar väl på hushållets sysslor? Om hon är hemmafru så har hon städat innan han kom hem, att hon städar medan mannen ligger i soffan indikerar att hon arbetat hel dag precis som han gjort. Jättebra att sätta kvinnans naturliga plats – vid dammsugaren. Vilket år är det? 1960?”

Oj, glömde stoppa in sladden – tyckte väl att den var lite för tystgående…

I ärlighetens namn – hur kan anmälaren veta att det ens är en kvinna på bilden? Det vittnar om ett fördomsfullt sätt att se på kön, där yttre markörer skulle skvallra om könstillhörighet. Vilket år är det? 1980? Så hur vet anmälaren att personen på bilden identifierar sig som kvinna, det skulle vara intressant att veta. Jag föreslår att Electrolux anmäler anmälaren. Och hur vet anmälaren att mannen inte jobbade hemifrån?! Det öppnar för möjligheten att hon kanske visst är hemmafru! Och att dammsuga upp det patriarkala stoff som ligger över vårt samhälle och därmed våra golv är väl för övrigt en medborgerlig plikt idag? Själv försökte jag faktiskt dammsuga igår, men efter ett tag när jag tyckte att dammsugaren var lite väl tyst, så upptäckte jag att sladden inte var i. Det är däremot något som borde anmälas – varför ska jag som kvinna vara beroende av ström? Tänk på att enheten för strömstyrka, Ampere är uppkallad efter en fransk man, enheten Volt  för elektrisk spänning är uppkallad efter en italiensk man, och sambandet mellan strömstyrka, spänning och resistans – Ohms lag – är uppkallat efter en tysk man, och resistansen – en omskrivning för det patriarkala motståndet – anges givetvis i enheten Ohm, sedan har vi enheten för effekt, Watt, uppkallad efter en skotsk man, laddningsenheten Coulomb  och inte minst Coulombs lag – uppkallade efter en fransk man, så har vi enheten Joule och Joules lag uppkallade efter en brittisk man osv och så här fortsätter det  – och en joule är just vad som krävs för att lyfta ett 102 gram tungt äpple en meter rakt upp i luften för att sedan kasta det på dammsugaren om den inte suger upp dammet. Vad i h-ete – inte ska man väl behöva krypa för patriarkatet och stoppa sladden i vägguttaget när strömmen är så ojämställd!?

Jag är ett genusmedvetet föredöme av rang

Och på tal om elektricitet – ingen är så genusmedveten som jag. Här ser ni vad jag i all min genusmedvetenhet köpte till min dotter i födelsedagspresent i år (bland annat, blev ju mer, men detta var det mest intressanta ur genussynpunkt) – jag gick till Kjell & Co och köpte: lödkolv, lödtenn (blyfri i min miljömedvetenhet dessutom!) lysdioder, resistorer, sladdar, kopplingsscheman och strömbrytare – som ni ser på hela presenten utlagd här på bilden bredvid. Jag kan med all säkerhet hävda att så genusmedveten är inte ens en genusforskare på Nationella Sekretariatet, och ingen annan genusvetare heller för den delen. Jag skulle vilja se den som köpt detta till sin dotter i 11-årspresent, och hon blev jätteglad faktiskt, så det är dags att börja bygga. 🙂

Som jag tidigare nämnt, eller glömt att nämna faktiskt, men gör det nu, så har vi redan tidigare byggt en enkel elektrisk krets med batteri, lampa och strömbrytare för att sätta på den nya kattkojans altan av kartong – och som ni ser är katten jättelycklig! Jag ser att det är dålig belysning – därav lampan ju, klicka på bilden för att se den upplysta altanen bättre.

Jag började bygga elektriska kretsar under lågstadiet, men det berodde på att det alltid låg elektriska komponenter överallt i huset där jag växte upp, och klart att ett barn vill prova att göra det föräldrarna gör, och jag kom på att min dotter inte fått tillfälle att konstruera något sådant så jag tänkte att det kunde vara en idé att se om hon skulle roas av det – och om inte så kan ju alltid jag leka med sakerna. 🙂 Jag vet att det här inlägget kan bli för långt, jag har ju egentligen just börjat, och som ni ser här så håller jag upp en av ca tio långa remsor med ihoptejpade lappar med anteckningar och utklipp som jag sparat i en platslåda, och detta är det blivande blogginlägget – vars längd avspeglar det totala ihoptejpade papperstrasslets längd, och jag tror man kan räkna med att en meter papperslappar ger just en meters blogginlägg i utprintat skick – men jag vet inte riktigt, ibland gör jag ju utsvävningar… måste konstruera en formel för det här och inkludera en inte helt försumbar störningsfaktor.

Jag i SVT: ”Opinionen är på vår sida, men det är inte den som syns i media”

Plötsligt sänktes en mic ner framför oss – var det FRA?

Jag fick ett samtal av en vän häromdagen om att jag visst varit med i TV, och det var tydligen över en månad sedan och någon repris hade gått, så jag kollade det och det stämde ju, det var en minut bara, i Utbildningsradions dokumentär ”De obekväma: Alice Teodorescu”. Jag var på ett Timbroseminarium för flera månader sedan, och jag minns att det plötsligt kom en stor mic från himlen som sänktes ner till just vårt bord i form av en en enorm fallossymbol – och jag undrade om FRA inte kunde vara lite mer övertydliga, eller om det var Timbros egna interna dokumentation, men efter att jag skrattat färdigt och sagt till kompisen jag kom dit med att vi kanske ska tänka på vad vi säger nu med en enorm mic framför oss, så berättade TV-teamet att de var med Alice dygnet runt ett tag för att följa hennes verksamhet. Och i vilket fall, i programmet kom en minut med (min 15:30 – 16:30) där vi pratade som ni kan lyssna till i länken på UR Play här – men se gärna hela programmet om Alice och hennes liv som opinionsbildare (28 min). Jag minns inte allt jag sa den kvarten, det måste ha varit minst ett blogginlägg jag hävde ur mig – men nu när jag hör det så var det väl inte några konstigheter – Alice nämner att hon ställs mot människor på ett sätt så att hon ska framstå som kall och logisk, vilket jag antar man kan kalla patriarkatets fanbärare då i dessa människors ögon, men Alice påpekar att hon ändå tycker att de flesta är ganska vettiga och jag instämmer men påpekar att det inte är de som syns i media och att opinionen är på vår sida när det gäller de här sakerna (jag tror vi pratade om jämställdhetsfrågan, men minns inte exakt vilken detalj, det var nog generellt) – här har ni en sammanfattande bild som ni kan klicka på. 🙂

Jag skulle ju kunna bli serietecknare också märker jag  🙂 och med tanke på förfallet i dagens skola är det väl lika bra att de stora nyhetsmedierna börjar anamma denna metod för sin nyhetsförmedling.

“Vi är ett segrarfolk – det är inprogrammerat i våra gener “

Varför kan inte svenska toppolitker säga något vettigt någon gång?

Där fick ni allt en liten chock va? 🙂 Det fick jag också, när jag såg förrförrförrförra Dokument Utifråns ”Putin- tsarens återkomst” (fanns på SVT play här – men det var bara tillgängligt fram till 25 februari så går dessvärre inte att se denna dokumentär längre…) och han inledde sitt torgmöte med de orden: ”Vi är ett segrarfolk – det är inprogrammerat i våra gener.” Detta uttalande måste vara oerhört provocerande för bland annat svensk journalistkår, som länge, långt innan Ukrainakrisen, gjort allt i sin makt för att svartmåla Ryssland och får god draghälp av Carl Bildt, som när det gäller detta land, till skillnad från när det gäller USA och nya NSA-skandaler med spionage med radiovågor (P1 Studio Ett – 14 minuter – lyssna!) plötsligt ser konspirationer, hemliga försöka att så split mellan USA och EU genom redigering av material (som tex Nulands ”Fuck the EU”-uttalande (13 min)  – snälla, redigering?) bakom varje gathörn. Tror man däremot att NSA och USA har något annat uppsått med Den Totala Övervakningen än att se över våra kostvanor till vår fördel och förhindra terrorism (ni vet, det där eviga kriget som aldrig tar slut – vilket måste vara oerhört tråkigt för vapenindustrin som ju måste jobba på högvarv), då är man verkligen en foliehatt…

Glöm inte att ni alltid kan nå viktiga myndigheter genom att lämna ett direktmeddelande via sms. 😉

Som bekant lagrar NSA 200 miljoner sms per dag och som bekant avlyssnar NSA 125 miljarder samtal per månad men det är ju bara för vårt eget bästa. NSA har inte kommit på att kriminella krypterar både sms och datatrafik, men för allas vårt bästa och för att inte världen ska gå under så är det bäst att lagra allt om alla för all framtid. Nu tror jag knappast man har resurser (men vem vet?) att aktivt avlyssna så många samtal, men att de spelas in i förebyggande syfte kan man lugnt utgå ifrån – jag försöker bara vara lite skeptisk här och tänka att man inte har tid att avlyssna så mycket aktivt. Förutom att studera våra kostvanor och se till så att vi alla äter våra ekologiska kikärtor (kikärtor är ett av de livsmedel som innehåller mest folsyra – och studier visar att det finns ett entydigt samband mellan elevers skolresultat och nivån av folsyra i blodet, bara något att tänka på – men detta får mig att inse att man snarare vill se till så att vi inte äter våra ekologiska kikärtor, annars kan inte fördumningsindustrin slå igenom fullt ut) och att alla sköter sina hushållssysslor jämställt – tänk på alla genusbråk som måste finnas lagrade i form av ojämställda äktenskap – så kan det ju vara bra att ha informaton om alla – för makten kan inte idag veta vem som blir intressant om tio år, och då är det bra att ha hållhakar så att man kan peta efter behag – icke-marionetter göre sig icke besvär.

Vilken söt mobil övervakningskamera – den måste jag ha! 🙂

Detta är vägen till den totala kontrollen – och helt ärligt, är vi inte alla lite kontrollfreaks från och till? Vi kontrollerar att vi städat ordentligt, att vi låst dörren, att tvätten torkat, att katterna är kammade, att mjölken i kylen inte gått ut, att vi inte missat någon naturdokumentär på TV och att vi inte spillt kaffepulver på spisen. Ja, just det, och NSA vill bara hjälpa oss att få kontroll över vårt kontrollbehov. 🙂 Då kan man ju maila om man glömt något, och fråga vad det var man glömde kolla upp, vad bråket med barndomskompisen handlade om, då allt finns lagrat så kan man ju  begära ut det (eller har man inte rätt till sin egen information?) och ge direkt till sin KBT-terapeut, och är man riktigt medveten så låter man NSA montera in en kamera i ens lägenhet, ty hur många gånger har ni inte glömt att hämta tvätten i tvättstugan så att den blivit skrynklig och måste tvättas om? Nä, just det – tänk på det nästa gång ni tar ställning i denna viktiga fråga. Typ… Eller gör som Wolodarski – kräv att google tar bort sökträffar du inte gillar – här kan man höra honom framföra kravet på Publicistklubbens inspelade  debatt “Hotet mot journalistiken” 1 timme och 3 minuter in i debatten – ska journalister och tidningsredaktörer ha särskilda privilegier när det gäller sökmotorers utfall? Är vissa mer värda än andra och ska därför särbehandlas av stora sökmotorer? Eller menar han att vi alla ska ha den rätten?

Och nu när jag ändå var inne på Dokument Utifrån så kan jag rekommendera ett avsnitt som fortfarande sänds, till 10 juni, nämligen “Död på distans” (SVT PLAY) där vi får veta att USA:s militär samarbetar med dataspelsutvecklarna för att konstruera spel med drönarattacker som inslag – och således behöver framtidens soldater inte alls utbildas på traditionellt sätt med kunskaper i överlevnadsstrategier, stresstålighet eller ens hålla i ett vapen – det går bra att plocka några dataspelsberoende ungdomar som specialiserat sig på drönarattacker med en hamburgare i ena handen och läskeblask i den andra – knappt medvetna om att de med sina knapptryckningar medverkar till att döda civila (min 21 och framåt), för i programmet framträder nämligen en soldat som fått skuldkänslor, och kanske är det då bättre att rekrytera folk som inte gör skillnad på spel och verklighet?

Och som man säger i slutet av den här dokumentären så har det aldrig funnits en krigsteknik som inte också till slut tagit i bruk av fienden – så vad är det för värld som väntar när kriget avhumaniseras, frågar man sig. (För övrigt – nu kan man även köpa en drönare för privat bruk för några tusenlappar, dock för övervakning bara, kika in i grannens fönster osv) Och, det behöver inte tilläggas men kan inte nog betonas, att en överväldigande majoritet av USA:s befolkning inte vill ha de här krigen – trots massiva kampanjer. Således finns ändå visst hopp för mänskligheten. Det finns alltid hopp. Det är alltså inte som man kunde höra i P1:s radioföljetong för ett tag sedan (15 januari) under en uppläsning av en av Lena Anderssons (förra årets Augustpristagare) böcker (“Egenmäktigt förfarande”) att “hoppet är en parasit på människokroppen” – utan hoppet är tvärtom något vi ska odla och nära i kampen mot galenskap och idioti – hoppet är inte en parasit utan vår livsluft. Förvisso hänvisades här till hoppet i ett annat avseende (vad gäller kärlek) – men jag ville bara klargöra hoppets innebörd för den som av en slump, liksom jag själv  gjorde den dagen, hörde detta på P1 och undrade vad det var för dystopiskt trams som sändes ut i etern.

Efter helgen blir det fortsatt varmt eftersom varm luft drar in från Ryssland – detta kunde man läsa på text-TV den 14 maj, och måste väl betraktas som den enda positiva nyhet om Ryssland i svensk media på år och dag. Jag var bara tvungen att föreviga denna unika händelse.

Just det ja, jag är inte färdig med min kommentar kring Putins uttalande. Att vara ett ”segrarfolk” kan väl passera, inte minst då svensk vänstermedia ser sig själv som representativ för svenska folket och därutöver överlägsen resten av jordens folk vad gäller övertygelser och moral – helt utan insikt om sin egen naivitet och helt i enlighet med den bristande sjukdomsinsikt jag skrev om i ett äldre inlägg med den fullständiga medicinska diagnosen på denna fördumningsindustrins fanbärare, men det som är värre här är ju troligen det chockerande uttrycket ”inprogrammerat i våra gener”. Detta patriarkala vetenskapliga snömos, att det finns gener, i vilka något kan vara inprogrammerat, bygger på den maskulina galenskapen om att verkligheten är objektiv och på något sätt kan sägas vara på ett visst sätt och dessutom observeras av oberoende forskare med patriarkala legobyggen som elekronmikroskop och annat hitte-på. Snälla, först är det gener och sedan är det vibrerande strängar världen är uppbyggd av – nu har de faktiskt en gång för alla avslöjat sig.

Vad är väl ett tidsintervall annat än ett patriarkalt påfund? Avskaffa kausaliteten – det är nya tider nu!

Alla genusforksare av rang vet att det är Moder Urvibrator som skapat alla vibrerande strängar och sedan kastat ut dem i universm under en jungfrufödsel, eller förlåt, jag menar efter en lyckad insemination. Att denna Urvibrator måste ha byggts av någon, kanske manliga forskare från en parallellt universum som tagit sig in i vår rumtid, har inte slagit genusvetarna – men det är ju det som är hela innebörden av att våra liv är ett socialt experiment: genusvetarna har åkt bakåt i tiden – som ju kan dekonstrueras eftersom den bara är en social konstruktion av den galning = man som uppfann klockan och började mäta något han kallade ”tidsintervall” mellan två givna påhittade så kallade ”ögonblick”, alla vet att det inte finns något givet ögonblick eftersom om ett sådant funnes hade det sedan länge fångats in och ställts ut på något tidsmuseum för tekniska nördar.

Och sedan har de åkt in i det parallella universat och pillat i konstruktionen av Moder Urvibrator – bland annat har en fjäder lossnat och flera välkända vibrationsfrekvenser är borta, vilket resulterat i en överproduktion av galenskap och ett disharmoniskt universum, vilket exempelvis visar sig i skillanden mellan den engelska wikipediasidan om vibration  med fokus på ”Vibration analysis”och den svenska dito där man istället för de matematiska ekvationer som behövs för att förstå och kunna räkna på fenomenet, helt inriktat sidan på ”Vibration och människokroppen” och ”Särskild hälsorisk av stötformig vibration” mm (se själva och jämför sidorna!) Jag hittade dock inte teorin om Moder Urvibrator på wiki, så jag måste ha fått detta från någon annanstans… 🙂 och ni kan ju även notera att fjädern till vänster saknas på den svenska wiki-sidan, vilket beror på att meningen ”some potential energy is stored in the spring” av genusmaffian tolkats som att fjädern är potent, en egenskap som inte är önskvärd i ett genusmedvetet universum. Som ni ser är den harmoniska oscillatorn till vänster i vilket fall perfekt för att beskriva ett genusmedvetet system som oscillerar kring jämställdhetspunkten.

Jag märker att jag hela tiden tappar tråden här… jag ville ju kommentera Dokument utifrån, som inte längre sänds, så det får bli att kommentera den här skärmdumpen från programmet istället.

För att återgå till citatet (vad gäller tidpunkten så måste uttalandet ha gjorts senast i januari eftersom dokumentären sändes då) – att vara ett ”segrarfolk” tolkar jag som att att övervinna sina egna svårigheter, både som individer och som folk (och där individerna ingår i en folkgemenskap där man, förhoppningsvis, hjälper varandra) oavsett om man står inför inre eller yttre hot, men antagligen kommer svensk media att medvetet feltolka det här givetvis, samtidigt som de själva skriver om svenska superkvinnor och supermän varje dag, som klarar av livspusslet med dagishämtning och genuspropaganda på jobbet och jämställd matlagning där ingen jävel hackar en morot extra om inte den andra också hackar en andra lök i exakt lika många bitar och på exakt samma utsatta tid så att båda kan sägas ha gjort lika mycket enligt svensk antagen lag – nämligen proposition 2005/06:155 om jämn fördelning av det obetalda hemarbetet, där man för övrigt inte ställt samma krav på samkönade förhållanden eftersom det står att ”kvinnor och män” ska ta lika stort ansvar för det obetalda hemarbetet.

Behöver vi dessa ”nyheter”?

Dessutom är det ju ett solklart fall för DO att man utelämnat alla ensamhushåll som bebos av en person som inte brukar byta genus under dagens gång, och därför inte kan sägas dela lika på arbetet mellan sin kvinnliga och manliga sida – utan bara det, givetvis felaktiga, kön man anser sig vara född in i tar ensamt hela ansvaret – en orättvisa som heter duga. Alla ensamstående kvinnor har därför rätt till en statsfinansierad man som kommer och diskar och kammar katter – jag ska ta upp detta med en jurist så vi kan få ett prejudikat här. Nu tappade jag ju tråden märker jag, just det, dessa super- och segrarpersoner som själva fixar allt i ett dysfuktionellt samhälle som det svenska med fallande PISA-resultat och övervinner alla livets svårigheter, kan kollektivt sägas utgöra ett segrarfolk – det är en attityd till livet där man vägrar låta sig trampas på av politiskt korrekta åsiktspoliser, och där man bygger sitt samhälle med omtanke om sina medmänniskor och övervinner problem med kargt klimat och skördar och skolor som slår fel, där man kastar DN, Expressen och Aftonbladet i närmsta sopnedkast eller använder dem för att elda i kaminen när kylan slår till. Skippa elräkningen och låt det statliga presstödet till PK-media betala för er uppvärmning, istället för att konsumera idiotin och sedan inte kunna betala för den psykvård ni kommer att behöva till följd av denna ohälsosamma konsumtion. 😉

Även hos hjärntvättens fanbärare sätts dessa egenskaper på prov – varje dag den alkoholiserade Expressen-journalisten måste bygga om sin igloo på Sergels torg för att övervinna sin hemlöshet då presstödet rykt och ingen vill bygga lägenheter eftersom lyftkranar är fallossymboler inplacerade i statsbilden enkom för att markera den manliga maktfullkomligheten och dominansen, och varje dag den psykotiske DN-skribenten måste bryta sig ut från psykakuten för att hinna till redaktionen innan tidningen går i tryck – det är dessa dagliga utmaningar som måste övervinnas och som gör dem alla till människor och en del av segrarandan – även om just denna aspekt av den är negativ till sin natur och bryter ner det omgivande samhället – ty dessa extremindividualister ser bara till sin egen karriär i första hand och i andra hand till sina egna insnöade kollegors karriärer, till nästa presstöd och struntar fullständigt i konsekvenserna av sin verksamhet – som att den globala uppvärmningen eskalerar i takt med att allt fler använder deras tidningar till att värma upp sina bostäder med osv. Så utöver att besegra sina dagliga utmaningar så läggs alltså en massa energi från detta håll också på att förtrycka det egna folket – och dessa personer kan i mening inte ingå i ett segrarfolk utan måste avlägsnas från redaktioner, politiska arenor och oheliga allianser så att de kan få hjälp med sina problem (evolutionen kommer som vanligt att sköta det). Ett rehabiliteringsprogram som enligt svensk modell ödmjukt låter dem fråga sig själva ”Vad i helvet sysslar jag med?!” varje morgon vore en bra början.

Expressen ljög om docent i fysikalisk kemi.

PK-media ljuger helt samvetslöst – jag litar mer på bloggare och alternativa medier

Just det, minns ni docenten i fysikalisk kemi (Jim Olsson) som tillskrev diverse citat efter Expressens granskning av kommentarer på Disqus-konton, och som skällde ut Expressen i dörrppningen?  En vecka efter drevet mot denna privatperson, skrev Expressen en kort notis under ”Expressen rättar” där man erkänner att två av citaten, nämligen just de två mest komprommeterande om ”inbördeskrig” och ”militära insatser”, var falska – läs om detta HÄR. Hur man lyckades tillskriva docent Olsson två helt felaktiga kommentarer, som alltså visade sig vara någon annans, av totalt sex stycken, när man är inne på ett visst Disquskonto och kanske bör dubbelkolla en extra gång innan man publicerar i en dagstidning – övergår ju ens förstånd. Man ska således inte bli förvånad över ihopfabulerade saker från Expressen- och researchhåll, utan snarare utgå ifrån att de skrivit en saga med ett intersektionellt normkritiskt genusperspektiv som huvudtema, och med Lögnen som övergripande metod.

Jag borde börja runda av men det är nu störningskonstanten kommer in

Det finns minst tio sådana här pappersrader kvar och därmed lika många inlägg, men jag inser att jag måste sluta skriva nu. 🙂

Eller konstant och konstant, den är ju en variabel givetvis och totalt oförutsägbar till sin natur, men den verkar vara mest beroende av tiden – dels är den en funktion av tiden sedan det senaste inlägget, och dels av tiden jag har kvar av dagen jag tänkt lägga upp mitt inlägg, men också av mängden kaffe jag druckit och hur stor högen av trassel med papperslappar är, just nu är den 1 dm hög, och jag inser att jag inte kan ta upp allt, så jag försöker avrunda nu – vi får se hur bra det går. 🙂 Just nu är det Metro som spökar, av alla Metro jag samlat på mig hade jag visst rivit ut några småsaker därifrån också. För det första vill jag rekommendera alla att läsa Joakim Lamottes kolumn ”Schulmans pappakritik osar folkförakt”  Det är ord och inga visor, äntligen något läsvärt i Metro 🙂 förutom ett antal viktiga poänger så är den också skriven med humor, så det finns ju fortfarande anledning att ibland plocka på sig en Metrotidning på morgonen. Några stycken ur den, som är en reaktion på en artikel Alex Schulman skrivit om pappalediga män:

”De sura uppstötningarna har kommit allt mer frekvent senaste tiden. Som när jag, häromveckan, läste Alex Schulmans hatkrönika om män som är dåliga på att ta ut pappaledighet. I krönikan beskriver han två män på lekplatsen, som pratar om hur de ordnat det för sig med föräldraledigheten, så att den sammanfaller med semestern. Till saken hör, enligt Alex Schulman, att de två männen är överviktiga, och verkar vara sådana där typer som äter kebab. Det ihop med deras livsplanering får honom att HATA de två männen….

För er som missat det har Alex Schulman de senaste åren genomgått en metamorfos. Från att ha varit en elak näthatare, har han gjort karriär och tar nu gärna ställning i goda frågor, som exempelvis jämställdhet. Han vill bli folklig, men hans riktiga jag lyser igenom gång efter annan… Alex Schulman vill så gärna vara folklig, men både arv, miljö och personlighet gör det omöjligt för honom, istället hatar han vanligt folk, och pissar på de som inte tillhör hans kategori av människor.

Samtidigt kan jag inte uppbringa det hat som den privilegierade mannen av adlig börd känner när han, från uteserveringen på Riche, blickar ner på det inte lika upplysta fotfolket, och analyserar utseende och matvanor. Det avslöjar endast ett översitteri, som är allt annat än smickrande för honom.

Jag kan heller inte låta bli att fundera över vilken typ av pappa jag själv skulle vilja ha, om valet stod mellan en lönnfet person med smak för orientalisk snabbmat, eller en välkammad men självupptagen och ryggradslös medieprofil, som byggt sin karriär på kommersiell skolgårdsmobbning. Vad skulle du valt?”

Detta var några stycken men läs gärna hela. 🙂

Jag har en fri vilja – men inte genusvetarna

Som matematiker har jag bevisligen enligt genuslogik agerat utifrån fri vilja (då mitt yrke är mansdominerat – väljer man ett sådant yrke som kvinna har tydligen den fria viljan talat) – och därmed gäller detta även mitt dammsugande. Vad säger detta om genusvetarnas fria vilja? Ursäkta alla dammsugarbilder, men jag har inga andra just nu. 🙂

Nästa Metro-lapp jag finner handlar om, och jag vet att detta är gammalt, att Facebook ger femtiosex möjligheter att ange sitt kön.  (och själva listan här). Så här har man alltså utarbetat en massa alternativ i alla sin genusmedvetenhet, istället för att göra det självklara: ge användaren en tom ruta och möjlighet att själv skriva in sitt kön – hur svårt kan det vara? Nästa Metrolapp handlar om att (hittar inte artikeln på nätet): ”Kina idag: 29 procent av företagen ägs av kvinnor”. Citat: ”Landets utbildningssytem bygger strikt på meriter… – I Kina ser man bara till resultaten och vad du kan åstadkomma, inte till om du är man eller kvinna [säger en brobyggare mellan svenska och kinesiska företag i en intervju till chef.se]… Kina ligger i topp när det gäller kvinnliga chefer. Siffran är hela 51 procent…”.

Det finns fortfarande en chans att återgå till normaltillståndet

Intressant, och inga genusvetare där heller… påminner ju om hur det var i Bulgarien, där min mamma kommer ifrån och där jag har två kvinnliga släktingar som är professorer (två av min mormors systrar, och de är födda på 20-talet!) och hur det var i Sverige under hela min uppväxt och skoltid –  jag, och inte heller mina lärare,  tänkte aldrig på könet som en faktor när jag växte upp, så antingen hade jag en totalt annorlunda tursam uppväxt där jag kände att man hade alla möjligheter att bli vad man ville i Sverige på 70-, 80- och 90-talet, bara man ansträngde sig och var fokuserad och målmedveten, eller så är det genusforskarna som gjort könsfrågan till en jättefråga och skapat genusproblematiken själva – när könet ju inte skulle spela någon roll. Kanske, om man istället för att ensidigt fokusera på kön istället fokuserar på vad personer kan och säger och undervisar i själva skolämnena istället för att väva in normkritiska hbtq-perspektiv i dem, så kommer allt att ordna sig. Inte bara vad gäller jämställdhet utan även andra frågor. Men då jämställdhet idag inte är definierat som individens fria val utifrån lika möjligheter, utan med fokus på ett 50/50-utfall (lagstadgat som explicit mål i prop 2005/06:155)  så kanske vi aldrig kommer vidare – då man har lagstiftat bort den fria viljan på jämställdhetens, definierat som utfallets, altare. Smart politisk strategi att få riksdagen att klubba igenom ett mål man aldrig kan uppnå i praktiken, med exakt 50% män respektive kvinnnor i varje yrkeskategori och på varje arbetsplats.

Hoppas inte genusvetarna blir sura över att de faktiskt  inte valt sitt yrke utifrån fri vilja

Det är intressant då att notera, att om en tjej vill bli sjuksköterska – då är hon offer för omgivande patriarkala strukturer och gör inte sitt val av egen fri vilja. Men om hon vill bli chef för nationella insatsstyrkan – då har hon verkligen gjort ett fritt val. Så det som engagerat filosoferna i årtusenden – vad som är fri vilja och vad som inte är det – har alltså genusvetarna svaret på. Men vänta nu * en sekunds logiskt tänkande* det betyder ju att jag som valt att bli matematiker (mansdominerat) agerat utifrån fri vilja, medan genusforskarna själva, som valt att bli genusforskare (kvinnodominerat yrke) inte valt detta yrke utifrån sin fria vilja utan själva är offer för patriarkala strukturer genom sitt yrkesval – där ser man! 🙂

Och angående skolresultaten och PISA i december 2013 så påminnner jag om Inger Enkvists artikel i SVD från 2007 som avslutas med följande ord:

”Att under skoltiden leva i ett minisamhälle där regler efterföljs är den allra bästa förberedelsen för att som vuxen leva i ett rättssamhälle. Men dessa värden har skjutits åt sidan av den nya pedagogiken. Det är inte längre ansträngning utan elevens omedelbara tillfredsställelse som räknas. I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns. Att återupprätta respekten för inlärning, för lärare och för skolan som institution löser inte alla problem, men många.”

På Frejaskolan i Gnesta vill man komma bort från metaforen att spermien är aktiv och ägget passivt i biologiundervisningen.

Ja, men Skolverket är faktiskt upptaget med att integrera sex i varje skolämne – här RFSU:s förslag och kort därpå kom givetvis  Skolverkets satsning på att förse lärarna med verktyg för att integrera ”sex och samlevnad” i varje skolämne – och här har vi ju det blygsamma materialet på 190 sidor från Skolverket från november 2013 (ladda ner som pdf här ) som riktar sig till lärare för åk 7-9 ”Det här stödmaterialet riktar sig till lärare i grundskolans senare år och ger exempel på hur frågor om jämställdhet, sexualitet och relationer kan integreras i ämnesundervisningen.” Ja men det är ju helt rätt prioriterat när man frågar sig varför svenska elever presterar under OECD-genomsnittet – citat: ”Vi behöver mer kunskap om orsaker men skolan måste också ges allt stöd för att stärka elevernas breda kunskaper och förmågor.”

Och Skolverket har hållit flera konferenser nu 2014 efter de nedslående resultaten från december 2013, och här är resultatet – upplagt på Skolverkets hemsida den 19 maj 2014: ”Sex och samlevnad – en pusselbit i ämnesundervisningen”  (låt mig bara poängtera att sex och samlevnad inte är oviktigt, och att även det har sin plats – men det ska inte behöva integreras in i varje skolämne – det är ju befängt). Citat: ”Skolverket arbetar för att stärka den lärarledda sex- och samlevnadsundervisningen som utgår från styrdokumenten och är en naturlig del av kunskaps- och värdegrundsuppdraget. Nedan finns material från konferenserna 2014 samlade.” Som sagt – helt rätt prioriterat att inleda en turné med RFSU och RFSL och hålla en massa heldagskonferenser om hur normkritik och sexualitet ska in i varje skolämne. Lärarna har ju inget annat för sig ändå, de har ju tid så det räcker och blir över med alla intressanta värdegrundsuppdrag. Tänk om vi skulle integrera lite sunt förnuft i alla skolämnen istället, eller kanske rent av i Skolverket? Nä så radikal kanske man inte kan vara i dagens Sverige, vi får backa bandet sakta.

Låt oss först fråga oss vad skolan är till för. Redan där har vi ett problem. På regeringens hemsida kan vi läsa att skolans främsta uppdrag är att utgöra en indoktrineringsanstalt för ungdomen och att det yttersta syftet är att förvirra och fördumma alla så att man får lojala väljare, och att sänka IQ:n är ett led i den processen så att eleverna hamnar på samma låga nivå som regeringens samlade intelligens – ha ha 🙂 ok jag skojar bara, det står inget i den stilen, men det var lätt att bara skriva ihop en lögn sådär – nu vet jag hur det skulle kännas att skriva i vissa tidningar, eller sitta i regeringen. 😉

Så här ska en välläst mattebok se ut 🙂

Låt mig göra ett litet tillägg till Enkvists artikel ovan, det jag hade tänk skriva innan jag kom på vad Skolverket var upptaget med. Idag odlas, med genusmaffian i spetsen, dessutom en förödande mentalitet där man alltid är offer för olika strukturer – misslyckas man på provet så var det inte genusmedvetet utformat, eller så ”tog inte läraren sitt ansvar” (!) eller så saknades ett normkritiskt perspektiv på elektronbanan, och kvantfluktuationen som möjligtvis råkade resultera i universums tillblivelse är patriarkal kunskap som verkligen inte hör ett modernt samhälle till.

COBE-satelliten

Efter denna fluktuation följde ju alla patriarkala strukturer som förstorades under den inflationistiska fasen ganska direkt efter universums tillblivelse – redan då tog patriarkatet makten – och detta vet vi genom observationerna av COBE (Cosmic Background Explorer)  som sändes upp 1989 och som sedermera upptäckte den anisotropi i den kosmiska bakgrundsstrålningen som gjorde att galaxer bildades och därmed de ojämlika strukturerna i universum där vissa har större massa än andra och där olika kroppar består av olika grundämnen – detta belönades med Nobelpriset i fysik 2006, men i ett moderna genusmedvetet samhälle kan inte detta kallas ”kunskap” eftersom både satelliten och Nobelpristagarna var maskulint kodade och för att inte tala om att satellitdatan fortfarande inte är kontrollerad av genusvetarna. Kan det bero på att de inte förstår datan? Men varför ska de behöva förstå den? De kan väl uttala sig utifrån sin egen vardagliga världsbild, som är lika verklig som fysikgubbarnas – någon jämställdhet ska vi väl ha? Det var ju tråkigt att man inte lät Genusmaffian följa med på COBE:s resa till universums utkant – för där finns verkligen ingen jämställdhet – det vet vi nu. Aktuellt lästips: Skolverket ger falsk bild av enig forskning.

Och i en Metrotidning såg jag att det nya inom konsten är att skapa moln inomhus med en rökmaskin och kreativ belysning, ingen länk på nätet men såhär beskrivs det i Metro från 15 april: ”För någon som tycker att konstens budskap är ”dimmigt” så förklarar Milde för Metro: ”Molnen skapar ett slags mellanrum i verkligheten när de presenteras utanför sitt naturliga sammanhang. Det ger oss möjligheten att projicera en mängd tankar och idéer på dem. Verket problematiserar betydelserna av begreppen ute och inne, hyllar flyktigheten, det immateriella och oberäkneliga.”” Det där kunde till och med jag förstå – även om jag inte är konstnär, trots att jag ju lagt ut mitt bidrag till den moderna konsten på bloggen förut. 🙂

Det där molnet var klart snyggare än de jag brukar se här utanför – där konstnären istället regelbundet försöker skapa ett ortogonalt koordinatsystem med mer eller mindre lyckat utfall. Ska kolla vad det här är med Luftfartsverket, jag vill inte ha några koordinatsystem på himlen när jag går ut på mina skogspromenader, utan fluffiga, helst rosa givetvis 🙂 moln som man kan bli avslappnad av, annars tänker jag bara på matte, och jag går inte ut för att få ett fyrkantigt sinne utan ett fluffigt avslappnat rosa sinne, så jag ska be Metro skicka hit den där belgiske konstnären för lite variation.

Romson kallade Reinfeldt för en ”motsträvig åsna”

Och sista metroutklippet då: Romson kallade Reinfeldt för åsna! Citat: ”…klimatpolitiken är i behov av en stridshingst, och så har man fått en motsträvig åsna” säger Romson med ”adress till statsministern”. Så här är det – vi vet alla vad Reinfeldt sysslar med (och inte bara han) ger successivt bort vår självbestämmanderätt till EU (där varje ny överföring av befogenheter bedöms som ett separat steg i jämförelse med tidigare gjorda överlåtelser och inte tillsammans med dem som en totalitet för att på så sätt undkomma det faktum att maktöverlåtelsen är grundlagsstridig) för att sedan framställa det som en stor seger (gärna folklig och som exponeras stort i medierna som en ”seger för Sverige”) när någon politiker där borta lyckas återta en promille av den i form av någon liten konkret sakfråga – samma politiker som aktivt jobbar för att flytta ännu mer makt till EU – ett hyckleri som heter duga.

Någon väljare hade visst fått nog och skrivit Fed-up på Federleys EU-valaffisch – sannolikt avsågs EU som institution och inte Federley som person.

Har de tänkt på att man kan både samarbeta och bedriva frihandel utan att ha ett parlament och 40.000 byråkrater, en gemensam utrikesminister osv? Fast det är klart att det underlättar om Europas länder kan utgöra EN bricka i det internationella maktspelet istället för en massa brickor att hålla ordning på – fråga bara Carl Bildt hur mycket enklare det blir. Varför ska man förhandla med en massa människor, när man istället kan förhandla med en, helst ryggradslös, och få sin vilja igenom? Det gäller ju att effektivisera arbetet. Eller personen behöver förvisso inte vara ryggradslös, den kan också vara en del i teamet liksom, och då ligger lojaliteten där, men inte hos de europeiska folkens, det kan man ju ha klart för sig vid det här laget. Men tänk vad duktiga de svenska politikerna är – som lyckas få till stånd en ”svensk seger i slaget om snuset” samtidigt som de helt och fullt stödjer en maktförskjutning till EU på det stora hela. Bröd och skådespel heter det. Och de där personerna ska ha våra röster? Tillåt mig att gapskratta. Eller gråta kanske man borde, när hyckleriet är så uppenbart.

Låt mig i sammanhanget också passa på att påminna om den svenska insättningsgarantin som alltså är kopplad till euron sedan regeringen fattade beslut om det 2010. Det betyder att om euron blir värdelös en dag (ja det är hypotetiskt, men en principfråga – jag såg med egna ögon hyperinflationen i Östeuropa på 90-talet, där folk växlade sina pengar till dollar så fort de fått dem i handen eftersom priserna fördubblades veckan därpå) så kommer svenska sparare inte att få ut sina pengar (ring själva er bank och fråga) – eller snarare kommer de att få ut vad de är värda i euro då.

Nä men nu skulle jag ju komma till saken om åsnan – hur kan Miljöpartiets Romson kalla Reinfeldt för ”motsträvig åsna” när man behöver en stridshingst? Detta med motsträvig åsna och stridshingst avspeglar stereotypa uppfattningar om djurens karaktär. Genom att påpeka att hingsten och åsnan har olika egenskaper så rangordnar hon dem och detta till hingstens favör – olikheter är alltid av ondo och innebär per automatik en rangordning (som inte alls avspeglar PK-maffians egna fördomar, inte alls…) och det hör inte hemma i 2000-talet att tala om olikheter och generalisera sådär. I synnerhet inte om man är politiker. Allt och alla är exakt likadana – punkt. Sådär ja, nu har jag återskapat balansen i samhället genom att påpeka detta – ska skicka räkningen till regeringen. 🙂 Som matematiker är det däremot både tillåtet och tillrådligt att generalisera, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man nämligen behandla alla specialfall, särfall och psykfall var för sig, och detta sparar en hel del tid.

Björndjuret är det coolaste som finns – det överlever allt: att kokas, frysas ner till -272 grader, kosmisk strålning, och därmed troligen även manlig lukt – ett genusmedvetet djur!!

Den sista nyheten jag fann på en lapp i den rad jag visade er är att mäns doft stressar djur –  ”Manliga forskare luktar så mycket att försöksdjuren blir stressade, vilket riskerar att påverka de vetenskapliga resultaten, enligt en ny studie… Djuren reagerar på de doftpartiklar, feromoner, som vi människor och alla andra däggdjur utsöndrar. Män utsöndrar betydligt fler av dessa partiklar än kvinnor.” Det här är faktiskt en allvarlig genusfråga – på ett sätt kanske svenska genusforskare gläds åt denna nyhet så att män kan trängas ut ur labbet – fast vi alla vet att de redan befinner sig i ett: nämligen det svenska genuslabbet – men samtidigt kanske det finns andra lösningar – som att plasta in männen i gladpack? Jag visste väl att det räcker med lite köksutrustning för att förändra världen. 🙂 Och slutligen, och nu är det verkligen slut, för den där raden med lappar är avverkad och min hjärna har slut på glukos – det är ju inte lite ni kräver av mig när ni vill ha ett nytt blogginlägg 😉 – här är ett uppfriskande youtubeklipp med Nigel Farage – se det!

DNV i DN idag, journalister som inte kan skriva, testikelätande pacufiskar och några kommentarer om ett land i kris och för att inte krascha era datorer igen…

Detta är veckans nya träningsredskap 🙂

… som jag gjorde för inte så länge sedan  så lägger jag här upp ett inlägg innan jag snart ska in på operationsbordet igen för att åtgärda axeln. 🙂 Som bekant blev problemet inte åtgärdat efter förra operationen, som jag ju meddelat tidigare och vilket är orsaken till att jag inte skrivit på ett tag, troligtvis släppte förra lagningen redan dagen efter, men som vanligt har livet gått vidare i kommentarsfältet och jag ska inte klaga, men att axeln går ur led av att man snubblar över en trottoarkant är inget vidare, inte heller att rörelseförmågan i armen är kraftigt nedsatt och man undrar ju om jag någonsin kommer att kunna skruva in en skruv i väggen igen, något jag behöver göra ofta då politiker och journalister tenderar att ha en massa lösa skruvar som de går runt och tappar på stan och som jag samlar upp, men också eftersom jag gillar att bygga saker – senast igår byggde jag tex ett sjukgymnastikredskap som bestod i att jag lät skruva in en krok högst upp i dörrkarmen för att sedan hänga ett elastiskt gummirep från min favoritaffär Clas Ohlsson över för att kunna lyfta den ena armen genom att dra i linan med den andra – och som ni ser på bilden så är min uppfinning fenomenal, en förenklad variant av en apparat på sjukhuset, och jag kommer till det här med innovationer snart längre ner. Allt har sin tid i livet och just nu är det alltså att bygga sjukgymnastikredskap som är mitt nya intresse, ty som ni ser har armen stelnat till ordentligt av fyra månaders inaktivitet och det är väldigt svårt att få upp rörligheten men jag vill optimera situationen eftersom förutsättningarna att kunna använda armen normalt efter nästa operation ju nu är ännu mindre då förfallet redan är ett faktum – men skam den som ger sig, snart kanske jag kan öppna en burk med skruvlock utan att axeln går ur led. 🙂

Innan jag glömmer det så tänkte jag bara säga att 1) Genusdebatten pågår dagligen på GENUSDEBATTEN.SE och 2) De inspelade föredragen från årets Freedomfest i maj är fortfarande inte tillgängliga, men jag lägger upp dem när de gjorts tillgängliga så ni behöver inte oroa er för någonting – Tanja ordnar allt när tiden är mogen, som vanligt. 🙂 Låt mig på tal om detta citera Klaus Bernpaintner (som anordnar Freedomfest i Sverige) i ett mail där han svarade på någon genusgalenskap jag mailat om och där vi diskuterade den kommande ekonomiska kollapsen: ”Vi kan inte vända förstörelsens trend. Den måste få ha sin gång, mogna, falla av och ruttna. Men vi kan håna den och ha roligt åt den. Och förbereda mänskligheten för vad som kommer efter. ” Kloka ord. Den ekonomiska galenskapen (som jag bla tagit upp här ) måste kanske mogna i sin egen (eller snarare bankväsendets) takt – även om vi egentligen borde kunna ignorera bankerna, jag menar – alla makroekonomiska modeller har ju i decennier ignorerat bankerna (!) och enkom inkluderat dem i modellerna såsom varandes passiva mellanhänder, inte centrala aktörer, vilket är rena galenskapen (se inlägget i länken ovan) – och sedan, fullt medvetna om sin egen galenskap (något de ändå ska ha cred för, alla är inte det…) så skyller de på oss matematiker!!! The mathematical equation that caused the banks to crash. Notera dock:

“The formula was fine if you used it sensibly and abandoned it when market conditions weren’t appropriate. The trouble was its potential for abuse…The early success of Black-Scholes encouraged the financial sector to develop a host of related equations aimed at different financial instruments… Any mathematical model of reality relies on simplifications and assumptions. The Black-Scholes equation was based on arbitrage pricing theory, in which both drift and volatility are constant. This assumption is common in financial theory, but it is often false for real markets. The equation also assumes that there are no transaction costs, no limits on short-selling and that money can always be lent and borrowed at a known, fixed, risk-free interest rate. Again, reality is often very different… so as time passed and confidence grew, many bankers and traders forgot the model had limitations… They used the equation as a kind of talisman, a bit of mathematical magic to protect them against criticism if anything went wrong .”

Svensk forskning visar att det bästa knepet för att bli matematiker inte är tio års intensiva studier utan att åka snowboard med genusmaffian.

Just så här går det när kunskapsnivån faller – när ekonomer inte kan tolka en matematisk ekvation så är förfallet ett faktum. Jag minns min förvåning när jag en gång för femton år sedan följde med en bulgarisk tjejkompis till en föreläsning vid Sofias universitet på ekonomiprogrammet och de läste matematik motsvarande det en civilingenjör eller blivande matematiker eller fysiker läser under hela sitt första år i Sverige om man väljer att läsa bara matematikkurser – den nivån läste de blivande ekonomerna på, medan de som bodde i min korridor i Lund kom till mig för att reda ut det här med räta linjens ekvation (alltså högstadiestoff i Bulgarien och för inte så länge sedan också i Sverige). Förvirring hade uppstått på ekonomprogrammet då konstanten i räta linjens ekvation hamnat på andra sidan likhetstecknet. Är vi ett land i förfall eller skämtar Herren med mig? 🙂 Ni vet ju att man kan bli matematker i Sverige genom att åka snowboard med en genusvetare. Vilket påminner mig om att det är dags att komma till saken.

DNV:s tidning för 2013 ligger som bilaga i DN idag.

Den Nya Välfärden är en opinionsbildande tankesmedja som arbetar för demokrati, välfärd och företagande. Detta är min krönika i  Den Nya Välfärdens tidning 2013 (som speglar arbetet för ett bättre företagar-klimat och en ny samhällsmodell), som utkommer i 850.000 exemplar som medföljer dagens DN och som ni därför borde åka ut och köpa idag för att få tillgång till i original – annars direktlänk till DNV:s tidning för 2013  SOM E-VIEWER HÄR  (sidan 16 där min text finns) – men bläddra igenom och läs alla artiklar! 🙂 Jag ska själv läsa alla artiklar imorgon, övriga krönikörer i år är Johan Hakelius, Lotta Gröning, Thomas Gür, Göran Skytte, Peter Santesson, Henry Bronett, Paulina Neuding och Peter Elmlund. Här är mitt bidrag – och även om ni som följer bloggen känner igen dessa tankar så måste ni plöja den för att sedan komma till resten av inlägget, som är lika blygsamt kort som vanligt ;-):

Fördumningsindustrin hindrar innovation och företagande

Om ett förfall sker kontinuerligt och successivt under en längre tid kanske det är svårt att upptäcka. Dock är kunskapsförfallet uppenbart för oss som i många år undervisat studenter och för alltfler föräldrar som upptäcker att man inte längre lär barnen rättstavning på ett systematiskt sätt. Det kan ju hämma elevernas kreativitet, och stavningen ”kommer av sig själv” (det är oklart exakt när rättstavningsgenen aktiveras) liksom tioåringarnas förväntade spontana rekonstruktion av matematiska problemlösningsmetoder som det tagit mänskligheten årtusenden att uppfinna genom enskilda individers unika insatser, personer som ofta investerat decennier av sitt liv åt hårt arbete i vetenskapens tjänst.

Alla vi som forskat i naturvetenskap och matematik vet att det utöver fantasi och intuition krävs en enorm faktabank för att kunna vara kreativ. Faktum är att man helst ska inneha hela det specifika områdets (och gärna även andra områdens) totala upp till dags dato samlade kunskap för att kunna göra nya genombrott – en idé uppstår inte ur ett vakuum (även om man kan tro det när man går igenom diverse politiska beslut) och intuition inom ett specifikt område är något som utvecklas i takt med att man samlar på sig, och baserat på det själv utvecklar, alltmer kunskap.

Professorer och lektorer i historia har uppmärksammat problem med bristande språkkunskaper i UNT (”Våra studenter kan inte svenska” 2/1 2013) – studenter förstår inte litteraturen, tentafrågorna eller vad föreläsarna säger. Jag ser själv nyhetsartiklar där man inte kan skilja på ”sin” och ”deras”, och här kan man inte hänvisa till att språket förändras genom en nyutexaminerad kreativ journalistkår – eftersom det handlar om grundläggande syftningsfel – hade mannen trakasserat ”sin kollega” eller ”hans kollega”? I det senare fallet är det ju någon annans kollega. Å andra sidan finns det väl ingen objektiv sanning idag, detta vet vi inte minst genom Skolverkets rapport ”Genus och text” (som används i flera lärarutbildningar!) där en pedagogikprofessor (nu rektor för Södertörns högskola) granskat svenska FYSIKLÄROMEDEL ur ett genusperspektiv. Här kan vi läsa att

* Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden (s 64)

* En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan (s 7)

* Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet (s 59).

Och i SOU 2009:64 som nuvarande generaldirektören för Skolverket ansvarat för kan vi läsa under ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” om ”förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat” (s 237).

Med dessa analyser och åtgärdspaket så kan jag bara önska Sverige lycka till med att åtgärda kunskapsförfallet. Det vi bevittnar idag är kulmen på en fördumningsindustri som dessvärre blivit institutionaliserad (och inte på ett mentalsjukhus där den hör hemma utan i myndigheter och hos politiker). Talet om Sverige som en kunskapsnation känns inte trovärdigt. Men företagsamhet och innovation kräver både kunskaper och hårt arbete, inte bortförklaringsmodeller för att slippa anstränga sig eller idéer om att rasera hela den moderna fysikens grundvalar för att skolresultaten sjunkit. Sverige ska vara världsledande – men inte i galenskap.

Är det konstigt att vissa till och med vill bryta sig ut ur svenska staten (OFUSS  – organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten)!? Jag har ännu inte satt mig in i detaljerna men det är på min lista att läsa om detta.

Det här med syftningsfel börjar verkligen gå mig på nerverna. Det pågår dagligen, och här kan man inte argumentera med att ”språket förändras. Varje dag kan man se detta i såväl tal som skrift på nyheterna och i tidningar – och då läser jag bara lite här och där ibland just nu, vilket betyder att mörkertalet är stort. Här är några exempel bland hundratals (!) jag samlat på mig under ett år innan jag lagt tidningarna under kattlådan: Jenny Madestam, disputerad statsvetare (dvs doktor) och universitetslektor vid Stockholms universitet samt flitigt förekommande kommentator i SVT och sedan ett tag kolumnist i Expressen, skriver i sin artikel ”Vi måste prata om mångkultur”  i Expressen följande: ”Barn är blanka blad som skrivs, av bland annat deras föräldrar. Om jag och min man skrattat bort händelsen och förmedlat att det där är inget att bry sig om…” osv. Nej, bladen skrivs inte av ”deras” föräldrar utan av ”sina” föräldrar. Om det nu ens är så. Eller hon kanske syftade på att bladen skrivs av andras föräldrar – tex propagandister i massmedia osv – i så fall vore det korrekt att skriva ”deras” – även om det av sammanhanget framgår att de påstått tomma bladen skrivs av de egna föräldrarna. Då artikeln legat okorrigerad i över en månad så får man anta att Expressen själv inte noterat felet, eller ännu mer sannolikt inte förstått det. Skärmdump:

Samma sak ser man ofta i de andra stora tidningarna, som tex i SvD här på kultursidan, ”Gulligt kan också vara stereotypt” av Elise Karlsson, författare och litteraturkritiker i SvD, och här har vi ett exempel på det omvända. Citat: ”Morrison gör en klarsynt läsning av Huckleberry Finn, utan att för den delen ha som syfte att ta ifrån boken sin klassikerstatus. ” Nej, kära litteraturkritiker, det ska vara ”dess klassikerstatus”, inte ”sin”. Skärmdump:

Och här tar jag ett exempel från DN Kultur: I artikeln”Anna Odell: Vad är det egentligen alla är så rädda för?” skriven av Nicholas Wennö (nöjesreporter och återkommande skribent på DN Kultur) står: ”Idén till att göra filmen kom när hon fick veta att hon var den enda som inte var bjuden på återträffen för hennes gamla niondeklass från Enskede. ” Det ska vara ”sin” gamla niondeklass…. suck… Skärmdump: 

I Resumé kan vi i den aktuella artikeln ”Hanne Kjöller i öppen strid mot Janne Josefsson” kan vi läsa redan i första meningen att ”Resumé kunde tidigare idag berätta att UG:s Janne Josefsson anklagar DN:s ledarskribent Hanne Kjöller för att fara med osanningar i hennes bok ”En halv sanning är också en lögn.”” Nej, hon anklagas för att fara med osanningar i ”sin” bok! (Sammanhanget är klart då det är Kjöllers bok det handlar om, och om ni vill kan ni prova med att byta ut ”fara med osanning” till ”trampa på” så blir det än tydligare, om det nu inte redan var det) samt längre ner att ”I hennes bok framför hon att Oskarshamn-paret fick sin baby omhändertagen för att de inte kunde namnet på Australiens huvudstad….”Nej, det heter: I ”sin” bok framför hon att…” osv. Suck…. Skärmdumpar:

Som ni förstår skärmdumpar jag eftersom de ju kan komma på tanken att ta en kurs i svenska (SFI?) och sedan redigera sina misstag – dock väller dylika felaktigheter ut dagligen så det kommer inte att finnas brist på exempel, dessvärre, för att inte tala om SVT:s text-TV där jag läser nyheterna varje kväll, vem skriver de där texterna egentligen… ?

Man menar på fullaste allvar att det är idrotten som skapar de könade kropparna.

Och nu till allmän galenskap. Se följande program om ”Jämställd idrott” (UR SAMTIDEN PLAY)  – där kan vi höra en genuslektor, också vid UU, som ”forskat fram” att det på en inbjudan till en tjejkväll för någon sport varit en *tada* man på bilden. Och för att få reda på detta intressanta förkastliga faktum betalar vi denna genuslektor tiotusentals kronor i månaden – där en mer avancerad aktivitet vore att bygga en sandkaka i sandlådan utanför UU. Den andra genusexperten, eller snarare den förste som talar, säger på fullaste allvar att idrotten skapar kroppar och kön, eftersom man utformar 1 kg diskusar för kvinnor och 2 kg för män, och liknande ang höjden på hindren vid häcklöpning. Det är alltså inte så att idrotten anpassats efter de kroppar naturen givit oss, utan idrotten skapar kroppar och kön genom att utforma ojämställt material. Är det konstigt att västerlänningar lider av högt blodtryck?

Den testikelätande pacufisken har synts till i svenska vattendrag – troligen är den specialimporterad av genusmaffian.

Jag har en liten konspirationsteori här som jag tänkte konsultera er läsare om. Det handlar om en testikelätande fisk – och svenska män varnas för att bada. Tror ni att det kan vara Genusmaffian som släppt ut denna varelse (pacufisk) i våra vattendrag? ”Beware the testicle-biting fish, Swedish men are told after relative of the piranha appears in Nordic waters“ Pacu fish found in the Oresund Sound off Sweden’s south coast… Swedish men are being warned against any inclination for nude swimming after a new species of fish has been discovered in their waters which enjoys biting testicles. Jag tänkte på det aktuella @Kvinnolobbyn-twittrandet inför Feministiskt Forum, med uppmaningen att rasera könsrollerna samt “Dags att klippa kuken” som man kan läsa om på En stilla undran och här skärmdump och även här då man tog bort denna uppmaning till manlig könsstympning efter visst uppmärksammande – om det då kunde vara Sveriges kvinnolobby som släppt ut pacufisken i havet?

Vi minns ju Sveriges kvinnolobby från Gender budgeting och postautistisk ekonomi  där jag skrev om Sveriges Kvinnolobbys analys av regeringens vårbudget 2009 och boken ”Pengar nu! En handbok i gender budgeting” där man på fullaste allvar menade att ”eftersom nationalekonomiska begrepp och modeller är utvecklade av män och för män brister de i vetenskaplig objektivitet”. Jaså – plötsligt var det välkommet med vetenskaplig objektivitet?? Eller menar man att kvinnor och män tänker olika, och hur rimmar det i så fall med antagandet att vi föds lika? Men om nu kvinnor yrkesarbetar och också betalar skatt nu till skillnad från då, vilket man tar upp som ett exempel på varför hela nationalekonomin måste göras om utifrån ett feministiskt perspektiv – hur ska modellerna ändras? Betalar kvinnor lägre skatt? Än finns ju ingen mansskatt och med pacufisken lös och möjligheter till dagligt könsbyte efter humör så förstår jag inte vad man överhuvudtaget menar med “utvecklade av män och för män” när vi alla är könslösa och kan välja kön efter humör från dag till dag. Eller inte välja, om pacufisken anfaller.

Etnisk mångfald på Aftonbladets redaktion?

 Costly signalling  – tror ni det är förklaringen till varför ett samhälle väljer att självdestruera? Utåt sett och i propaganda-sammanhang en godhetstanke och idén om omsorg om andra, men bakom fasaden döljer sig den (troligen omedvetna) egentliga drivkraften: vi har så bra och starka gener att vi kan kosta på oss att skada medlemmar ur vår egen grupp. Tror ni att exempelvis Aftonbladets agenda egentligen handlar om högmod och en inre övertygelse om genetisk överlägsenhet? Hur vet vi att raserandet av skolväsendet och annan samhällsskadlig verksamhet (där vi nu ser att både journalister och statsvetare inte längre kan sitt eget språks grammatik) egentligen inte handlar om en gruppevolutionär strategi kopplad till rasbiologi? Ras eftersom om vi exempelvis studerar Aftonbladets redaktion så ser vi på bilden här att den är helvit. Ser ni en enda person här som inte har helt vit hudfärg? Jag ser inte en enda. Om jag inte tar mina socialt konstruerade solglasögon på mig givetvis – då blir ju alla istället mörkhyade. Som vi ser är ju allt verkligen en social konstruktion, en konstruktion av föreställningar om kroppar, solljus och solglasögon som samverkar intersektionellt med pacufiskar och normer som ligger över oss som en våt filt – en filt som kanske kan värma upp hela PK-maffian när den kastats ut i vinterkylan för att göra plats för lite folkvett.

Men även vinterkylan är ju liksom hela evolutionen en social konstruktion (det betyder väl att man tror att Gud skapat allt – har vänstern blivit den nya kristna högern?) så den inbillade kylan lär inte skada utan kan snarare ses som det experiment som ska bevisa att alla de här teserna stämmer – om man sitter ute i vinterkylan och mörkret under några veckor inlindad i en våt filt och kommer in igen solbränd och uppvärmd utan att ha tagit med sig solarium eller element (som genusmaffian tror att de kan koppla på där ute eftersom vägguttaget ju är en manlig konstruktion som bygger på antaganden om ström och elektroner och annat patriarkalt snömos) – då lovar jag att jag köper hela genusmaffians teoribygge! 🙂

Aktuell forskning i form av skallmätning som visar på tendens till fördomsfullhet.

Förresten, ni kanske tror att rasbiologin är förpassad till historiens skräphög men faktum är att den pågår för fullt – nu vet man tex hur man ska skallmäta folk för att se om de är potentiella rasister. I en artikel från februari 2013 publicerad i Psychological Science kan vi läsa att ”Facial Structure May Predict Endorsement of Racial Prejudice… Looking at the photos from the first study, a new group of participants evaluated men with wider, shorter faces as more prejudiced, and they were able to accurately estimate the target’s self-reported prejudicial beliefs just by looking at an image of his face. The results were confirmed in a third study. The results revealed that men who have higher fWHR [(fWHR = facial width-to-height ratio] (determined from photos of their faces) are more likely to express racist remarks and are less concerned about how others perceive those remarks. ” 

Blir det snart nya rubriker i kvällstidningarna?

Med dessa rykande färska forskningsresultat är det bara för myndigheterna att ge sig ut på jakt och med passfotons hjälp kan fWHR enkelt läggas in i folkbokförings-registret. Snart får vi se kvällstidningarnas nya rubriker: ”Hela listan med skallindex i din kommun” istället för ”De tjänar mest i din kommun” och på anställnings-intervjun tas dina skallmått så att företagsledningen kan försäkra sig om att du inte kan utveckla fördomar mot chefen, mot lönesänkningar, obekväma arbetstider, matsalens dagliga nudelsoppa kryddad med kadmium och natriumglutamat, kollegors vredesutbrott eller politikernas fallskärmar på 49.555 kronor i månaden under flera år efter att de lämnat sina uppdrag – alltmedan de förespråkar arbetslinjer åt alla andra. Budgettåget kommer att krascha i utgiftstaket och det är då Klaus profetia kommer att slå in – när pengarna tar slut.

Notera hur medierna rapporterar om detta tex här, eller snarare hur politikerna själva kommenterar det hela  Citat: ”Dagens riksdagsledamöter får behålla den inkomstgaranti som finns i dag efter att de har lämnat riksdagen, om de väljs in i valet nästa år eller om de kommer in senare som ersättare för någon.De som är mellan 40 och 50 år när de lämnar riksdagen får även i framtiden rätt till inkomstgarantin i fem år. Har de fyllt 50 år kan de behålla ersättningen tills de fyller 65 år.

Ett hållbart val – för den som gör politisk karriär.

Men de ledamöter som kommer in i riksdagen för första gången i och med valet i september 2014 kommer att omfattas av ett betydligt strängare system, ett så kallat omställningsstöd, den dag då de lämnar riksdagen. Alla ledamöter som slutar får ett ekonomiskt stöd i högst två år. Det kan förlängas ett år i taget, som en lägre ersättning, för dem som suttit i riksdagen i minst åtta år. –Alla som sitter i riksdagen ska omfattas av samma villkor oavsett om man väljs in för första gången eller väljs om. Majoriteten skapar ett A-lag och B-lag av ledamöter. Detta kommer att bli oerhört svårt att förklara för väljarna, sade Anders W Jonsson (C) i debatten inför beslutet. ”

Här pratar man alltså om A- och B-lag av ledamöter, när det egentligen handlar om huruvida politikerna överhuvudtaget ska ha nära 50.000 i månaden i flera år efter att de lämnat sina uppdrag!? De kan väl inställa sig hos Arbetsförmedlingen eller söka arbete på egen hand som alla andra människor? Snacka om att flytta fokus från det det handlar om till något helt annat. Var inte oroliga, vi delar inte in er i A eller B-lag kära politiker, vi placerar er alla i kategorin ”hycklare” tills ni gjort er förtjänta av annat.

Ja ja, jag ska erkänna att jag har pms nu men jag har ändå, som vanligt, rätt i sak. 🙂 Man kan inte heller motivera det hela med att de är i händerna på väljarna (det var vad som sades förra gången detta var på tapeten, som om det inte är tvärtom…) eftersom varje arbetstagare i någon mening är i händerna på andra, ty om jag är en outbildad latmask som inte kan något så kommer inte ett företag att välja mig till en viss tjänst, och på samma sätt kommer inte väljarna att välja någon de inte vill se i riksdagen – så med samma logik tänker jag kräva några miljoner i fallskärm nästa gång jag inte blir vald till ett jobb som jag sökt – för jag är ju maktlös eftersom arbetsgivaren bestämmer vem han eller hon vill anställa och denna oförutsägbarhet gör att jag måste ha 49.555 kronor i månaden tills jag känner att jag orkar gå på nästa arbetsintervju några år senare. Eller är det något jag missuppfattat här?

Harrison försökte slå hål på myten om Sverige men det gick visst inte så bra.

Ibland kan dock medierna inte helt förutse utfallet av sina reportage. Ett sådant exempel som slog mig nu när frågan om registren över romer varit på tapeten är P1:s Filosofiska Rummet på temat ”Nation, identitet och mänskliga rättigheter”  (direktlänk till ljudfil) från den 8 april 2012 – romernas nationaldag (och för övrigt även min namnsdag – varför även jag firar denna dag 🙂 ) med filosofen Lena Halldenius, historikern Dick Harrison och Monica Caldaras – grundare av det romska kulturcentret i Malmö. Dick Harrisson har jag skrivit om tidigare i inlägget Genusforskare delar gener med brödlimpa och svenskar har bara funnits i 100 år  när han var aktuell med att ”slå hål på myten om Sverige” genom att hävda  att ”Sverige och svenskarna, så som vi definierar dem i dag, har bara funnits i 100 år” Men i artikeln utelämnas vilken definition som avses. Om man avser ”den som idag verkar och bor i Sverige” som politiker brukar säga så är det ju inte konstigt – vem blir mer än 100 år gammal? Dessutom finns enligt Harrison ”ett enormt tomrum som behöver fyllas” eftersom Carlssons och Roséns ”Den svenska historien” gavs ut på 60-talet och bygger på 50 år gammal forskning, och det är ju halva den tid som Sverige och svenskar existerat!! Då är det givetvis motiverat att skriva ett nytt historieverk. Halva vår historia finns inte nedskriven och det har hänt mycket sedan 60-talet så det var ju på tiden. Med denna agenda/motivering sålde Harrison in sitt eget historieverk.

Historikern Harrison fick en chock i P1 när en kvinna sa att programledaren inte kan bli rom. Men här ser vi hur man visst kan bli rom om man bara åker iväg med häst och vagn – tur att våra välutbildade historiker har svar på tal.

Men åter till Filosofiska Rummet. Notera vad som sägs efter lite inledande prat (främst från Dick) om hur svårt det här med svenskhet är, om definition och avgränsning, för alla kan ju, och förutsätts även vilja, bli svenskar (åter detta paradoxala självförtroende mitt i självförnekelsen – hur kan man inte tro att alla vill bli just svenskar?) men plötsligt, minut 10:10 när Caldaras tillfrågas av programledaren om han kan bli rom, så svarar hon: ”Du kan inte bli rom, men du kan lära dig vårt levnadssätt och du kan lära dig vårt språk, men att bli rom, det måste man vara född till.” Dick Harrison försöker rädda situationen: ”Det är så IDAG, skulle jag vilja säga, historiskt har man varit livrädd för att många ”vanliga” européer ska bli romer. Man har alltså sett det som en fara att dra iväg med häst och vagn och strunta i bondesamhället och lämna de gamla normerna. ” Men hörde mannen inte vad kvinnan just sa?! Man FÖDS till rom sa hon. Då kan man inte bli rom av att åka iväg med häst och vagn. Och på denna nivå förs samtalet i medierna, som förtvivlat försöker hålla samtal i schack och där man räknar med att läsarna och lyssnarna ska gå på desperat trams med floskler, och det är här fördumningsindustrin kommer in – det funkar, hur komisk och galen situationen än är – ett påstående som upprepas tusen gånger blir en sanning och varje invändning bemöts med samma gamla vanliga floskler. Uppfriskande i alla fall att Caldaras inte vek sig för åsiktsmaffians agenda (hör förresten mig  i Filosofiska Rummet om genusvanperspektivet och forskningen frihet från 2010 HÄR).

Och nu när ämnet ändå är uppe om hur medier rapporterar så kom jag på att jag tänkte tipsa om Gillbergs nya bok ”Den Svenska Mediacensuren” som man kan beställa genom att skicka ett mail till order@dsm.nu (180 kr) – den ska jag själv läsa efter operationen. Under tiden är jag väl  medveten om att Agendajournalisterna  (alla krönikor av Julia Ceasar längst ner HÄR) kommer att fortsätta som vanligt, och likaså krigspropagandan (citat Wolodarski: “Återstår att USA, EU och en koalition av grannländer bortser från låsningarna i FN och gemensamt flygbombar regimens anläggningar”) medan den som på riktigt förespråkar fred mellan folken och varnar för utvecklingen stämplas som antidemokrat, foliehatt, galning, konspirationsteoretiker, högerextremist, vänsterextremist osv. Dessa epitet ska ses för vad de är – ett bevis på att makteliten har slut på argument! Således ett gott tecken. 🙂 När flosklerna blivit substanslösa och till och med pinsamma, där krig är fred, demokrati är diktatur, frihet är övervakning och godhet är ondska – vad har de då kvar, annat än att smutskasta oliktänkande med diverse epitet? Ren desperation ju. Förresten, måste tipsa om denna video (tipstack till Galne Gunnar) The Road to World War 3 av Youtubekanalen StormCloudsGathering (eller denna länk) – ta 13 minuter till detta:

Får jag citera en artikel jag fann på en pizzeria i stan häromdagen? Eller varför frågar jag er det – det är ju min blogg och jag gör vad jag vill. 🙂 Det var ett reportage från bokmässan och bestod av en intervju i DN med en inbjuden rumänsk författare.  Citat:

“Idag råder full yttrandefrihet och pressfrihet i landet. Men landets mest kända nu levande författare Mircea Cartarescu, hyllad bland annat för sin ”Orbitor”-trilogi, ger ändå en svart bild av den aktuella, politiska situationen för författare och intellektuella.

Man kan säga vad man vill, säger en rumänsk författare till DN, men det får obehagliga konsekvenser i form av drev mot ens person. Detta skulle dock aldrig kunna hända i toleranta Sverige.

– Vi går igenom en bekymmersam period. Konstnärer och intellektuella har övergetts av medierna och blir mer och mer anonyma i den offentliga sfären. Medierna har övertagits av korrupta och partiska journalister. Vi upplever en verklig skymning för de intellektuellas makt i Rumänien, säger han i en mejlintervju med DN.

Menar du att det inte råder obegränsad yttrandefrihet i Rumänien?

– Det finns yttrandefrihet i Rumänien, man kan säga vad man vill på Twitter eller Facebook. Men när ens röst verkligen betyder något drabbas man av de mest ohyggliga konsekvenser. Ens offentliga person blir automatiskt måltavla för de smutsigaste kampanjer man kan föreställa sig. Alla tänkbara lögner, förtal och andra skamligheter riktas mot dig dag efter dag, timme efter timme av tv-kanaler och dagstidningar som specialiserat sig på sådant smutsigt arbete, skriver han.”

Vavra Suk, chefredaktör för papperstidningen Nya Tider som beviljades presstöd igår.

Vi får väl se hur det utvecklas i Sverige. Igår beviljades tidningen Nya Tider presstöd – det är alltså en papperstidning som utkommer en gång i veckan. Inför beslutet skrev kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth en artikel på SVT Debatt, som bemöttes av Vavra Suk,  chefredaktör för Nya Tider, med artikeln Tidningar som Nya Tider stärker demokrati på Svt Debatt. Citat:

“Kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth skriver på SVT Debatt att ”antidemokratiska” tidningar inte bör få presstöd. Kärnan i hennes argumentation lyder: ”Frågan handlar om huruvida du och jag som skattebetalare ska främja spridningen av åsikter som strider mot det demokratiska samhällets grundläggande värden.” Detta handlar naturligtvis inte om demokratiska värderingar, utan om politiskt korrekta värderingar. Vi betraktar det som djupt oroande att den politiska korrektheten tillåts inkräkta på demokratins roll som överideologi. Nya Tider ställer sig bakom fri debatt, yttrandefrihet, öppen diskussion och respekt för politiska motståndares åsikter. Vi tror på yttrandefrihet – även för Proletären, Internationalen och Arbetaren, tre öppet kommunistiska tidningar som uppbär presstöd sedan många år tillbaka.

Politisk korrekthet har däremot inget med demokrati att skaffa. Den är i själva verket demokratins dödgrävare med tomma floskler som en metod för politisk likriktning, vilket bland annat dokumenterats av professor Jonathan Friedman i boken PC Worlds och John Järvenpää i Politisk korrekthet – Likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering. Vi kan rekommendera båda böckerna till ministern. Vi anar dock att det i stället är vår granskning av makten, som alternativ media står för idag, som är det egentliga skälet till önskan att tysta oss.

Jan Milld, en återkommande debattör i Nya Tider, konstaterade på sin blogg att han under de senaste årtiondena har gått från att beskrivas som ”vänsterradikal” till att beskrivas som ”högerextrem” – utan att politiskt ha rört sig ur fläcken. Han var emot globalism, imperialism, krig och orättvisor då, och han är emot exakt samma saker idag. Denna extrema begreppsförskjutning beror också den på politisk korrekthet i media, och botemedlet är att våga bryta mot densamma. Vad Nya Tider beträffar är vår ambition, utöver att förmedla objektiva och ocensurerade nyheter, också att erbjuda en plattform fri från åsiktsförtryck där debattörer från olika politiska läger kan komma till tals. Att Liljeroth anser detta antidemokratiskt säger betydligt mer om henne än det gör om oss.”

Läs hela repliken och teckna en prenumeration på tidningen HÄR ty i toleransens, mångfaldens och pluralismens namn skadar det inte att ta in information från andra källor än de få vi har som i princip kopierar varandras texter och sällan producerar något som går utanför agendasättarnas mentala fängelse. Jag skrev förresten själv en gång om demokratiska värderingar här i Glad nationaldag och intervju på Jyllandspostens blogg vill jag minnas.

Inför beslutet skrev Mats Dagerlind en läsvärd och underhållande krönika, jag citerar några delar:

“Presstödskommittén beslöt tidigare att inte förorda en bedrägligt benämnd så kallad “demokratiparagraf” i presstödsreglerna, med vilken man på godtyckliga grunder skulle kunna diskvalificera tidningar som Presstödsnämnden anser förmedlar “fel” åsikter… Kulturministern, som är den som å regeringens vägnar har tillsatt presstödsutredningen, deklarerar nu att hon anser att kommittén missförstått sitt uppdrag – meningen var inte att man på allvar skulle utvärdera för- och nackdelarna med en demokratiparagraf, bara att man skulle ge sken av detta så att den kunde införas med en illusion av legitimitet.

Diskussionen om att nagelfara tidningsredaktionernas politiska ståndpunkter kom igång på allvar då den Nationaldemokraterna närstående tidningen Nationell Idag för ett antal år sedan beviljades presstöd. Nu aktualiseras frågan återigen efter en ansökan från nystartade tidningen Nya Tider som hävdas vara högerextrem. Att en mer allmän demokratiparagraf inte redan finns på plats beror främst på att starka publicistiska vänsterkrafter motsatt sig en sådan. Man har varit orolig för att själva drabbas av den, att det inte längre skulle vara möjligt att få statliga medel för att propagera för att störta det svenska demokratiska styresskicket med blodig revolution och ersätta det med proletariatets diktatur. Inriktningen på kulturministerns utspel kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen vägleds mer av politisk egennytta och rädsla än av uppriktig omsorg om demokratin.

Lena Adelson Liljeroth ville införa en demokratiparagraf  – för att motverka tidningar där skribenterna förespråkar folkomröstningar, decentralisering och utökad demokrati (!)

Adelsohn Liljeroth hävdar i sin artikel att hon hyllar det fria ordet – hon vill bara inte ge det de ekonomiska resurser som erfordras för att det ska nå ut till folket. Det är en beprövad totalitär taktik. Efter det kommunistiska maktövertagandet på Kuba 1959 tillät Fidel Castro formellt oberoende och regimkritiska tidningar att verka i landet. De fick bara inte köpa tidningspapper och trycksvärta.Det är minst sagt illavarslande att en minister i en svensk borgerlig regering går i en kubansk diktators fotspår.”

Jag hoppas inte att ni slutat läsa redan, för jag är verkligen inte klar. 🙂 Yale University med flera ger en kurs som heter “Storma wikipedia” där man uppmanas storma i synnerhet tekniska artiklar på wikipedia och föra in feministiskt stoff i dem – oklart hur detta ska gå till, men von Wright skulle ju säkert kunna vara en inspiratör här. Gruppen som driver detta heter FemTechNet och om projektet lutar det minsta åt den galenskap som produceras i Sverige så kanske man inte kommer att kunna använda wikipedia som en trovärdig källa längre. Dessutom erhåller man alltså universitetspoäng för att delta. Här rapporteras om detta på tre minuter:

Vi ses efter min nästa operation! 🙂

Jag måste avsluta inlägget nu, bara en sak till: på tal om företagande och innovationer, som ju är temat i DNV:s tidning (har ni fortfarande inte gått ut och köpt den, latmaskar? 🙂 Ni sitter bara och jäser framför datorn och äter lösgodis och försöker plöja mitt inlägg, så om ni inte hinner ut så läs den online här) så har den statliga myndigheten Vinnova (som jag tidigare skrivit om här när de satsade på att utbilda genusmedvetna “förändringspiloter.” Vinnovas ansvarsområde är ”innovationer kopplade till forskning och utveckling, det vill säga nyskapande, framgångsrika produkter, tjänster eller processer med vetenskaplig bas.” Fram till 1 januari 2010 var Ulla Göransson ansvarig för genusperspektivet på Vinnova. Hon sammanfattar: ”Grunden för vårt arbete är att det finns en tillväxtpotential i att ifrågasätta normer om kön.”) nu utdelat jämställdhetsmiljoner till tio olika projekt  och medan miljonerna rullar på till att granska machoattityder i skogsbruket så förfaller utbildningsväsendet. Här är ett inte helt osannolikt framtidsscenario – komik idag – verklighet imorgon?

Relaterat:

Vetenskap eller galenskap – genusperspektiv på trumpeter (SVD)

Vetenskapsrådets replik i trumpetfrågan!

Genusvetare förvirrar barnen (SVD)

Filosofiska Rummet imorgon klockan 17

Mitt anförande i Riksdagen

2-årsdagen sedan Nyhetsmorgon!

Iiiinte 80 miljoner till!!!!

Axess, DSM, dikt och lite banbrytande genussvammel

Genusväldet intar Södertörn

von Wright och tekoppen

Akademikerna och det sunda förnuftet – finns verkligheten på riktigt?

Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

Freedomfest – alla föredrag!

Väst driver på fördumningen av Östeuropa

Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer!

Vad var det jag sa?

Har någon kapat min blogg?

Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket

145 miljoner för könsbyten på bestick och ”genusbanker” i svenska skolor

”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner

Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

Repris på genusperspektiv, svensk skola och snälla apor

När lika möjligheter blev 50/50

Grattis skattebetalare!

Grattis skattebetalare – del 2

DEJA:s matteproblem

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Gender budgeting och postautistisk ekonomi

Genuspedagogik i förskolan – del 4

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Varifrån kommer genusvansinnet?

Transportgenus

Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle

Ingen panik i kärnbränslegenusfrågan

En vetenskaplig ansats till förståelse

Haro-föredrag, Axess, att våga ta debatten och kan någon köpa solen till mig?

Varning för jättelångt inlägg!

Oj oj, hur ska det här gå? Jag tänker blogga men vet inte hur jag ska undvika att inlägget blir 10-20 A4-sidor. Men å andra sidan har jag flera gånger i rad klippt av inlägg så egentligen har jag gjort mig förtjänt av att skriva precis hur mycket jag vill idag. 😉 Men vi får se, jag ska försöka hålla det kort men har så mycket att ta upp ju, men möjligtvis kommer jag nu att ta rådet med flera kortare inlägg på allvar. Får jag blogga i omvänd kronologisk ordning? Då börjar jag med helgen. I helgen var jag i Skövde och höll ett föredrag på Haro:s Riksstämma 2013. Jag är själv medlem i Haro och kan rekommendera en titt på hemsidan. Haro:s styrelse och medlemmar består av väl insatta och pålästa kvinnor och män som vet vad de pratar om, och de följer aktivt den vetenskapliga forskningen vad gäller anknytning och mycket annat – ty den som går emot konsensusbubblan kan inte ta sina argument från tomma intet, utan måste hitta vetenskapligt stöd för den där magkänslan vi alla har, men som inte duger som argument i dessa tider så instinkter, DNA, magkänslor och vi själva alla är sociala konstruktioner som är felkonstruerade om vi inte tycker ”rätt”.  Nu var det ju senast igår vi kunde se ett reportage på Aktuellt om hur alltfler föräldrar lokalt runt om i landet börjat organisera sig i protest mot de stora barngrupperna i förskolan. Alltfler föräldrar börjar inse det absurda i att lämna ifrån sig sin 1- eller 2-åring till främlingar 8 timmar om dagen. Och även om ett barn i en grupp på 20 stycken skulle lyckas knyta an till en av fröknarna, så kommer den anknytningen att upphöra plötsligt över en dag, vilket kommer att upplevas som ett trauma för barnet. Det är föräldrarna som ska knyta an till sina barn, inte förskolepersonalen. Och då är gränsen för dagis 2 år – de första två åren ska fokuseras på anknytning till föräldrarna, det har även Eva Rusz sagt.

På Haros Riksstämma träffade jag även Jonas Himmelstrand, grundare till tankesmedjan Mireja  som skrivit två böcker (framförallt rekommenderas ”Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige” – och här har boken en egen hemsida med recensioner) och han är expert på frågan om hemundervisning. Nu är det nästintill omöjligt idag att hemundervisa i Sverige – man kan ju missa viktig hjärntvätt, och missa att inte lära sig korrekt svenska (se förra inlägget ) och även missa möjligheten att ha på sig hörselskydd i klassrummet för att inte bli galen av allt oljud (ja – elever på lågstadiet idag har en hög med stora arbetarhörselskydd i sina klassrum). I själva verket borde man skicka in en ansökan om hemundervisning med hänvisning till att dagens svenska skola inte kan garantera barnen den utbildning de har rätt till enligt svensk lag.  För att komma in på lärarutbildningen idag räcker det med 0.1 på högskoleprovet vilket är mindre än de 0.4 poäng man får om man tex väljer svarsalternativ C på alla uppgifter.

I vilket fall – föredraget i helgen var nog det bästa jag hållt, och otroligt nog kunde jag även hålla en röd tråd samtidigt som jag fick sagt det mesta jag ville säga. Som vanligt blev det både skratt och gråt. Nåja, inte gråt kanske, men förtvivlan över vissa galenskaper – men jag lugnade alla med att jag är optimist och ser positivt på framtiden, att folk börjar vakna och att vi nog har nått en återvändsgränd när det gäller idioti, vi befinner oss just nu i själva återvändsgränden, och därför ska ni inte bli alltför upprörda längre över absurditeterna. Genusforskarna måste ju trots allt motivera sin existens och det finns inget annat alternativ än att låta projekten och idéerna bli alltmer galna. Dock är det väldigt allvarligt när man raserar utbildningsväsendet och sedan undrar varför svenska elever presterar allt sämre. Det gäller även den högre utbildningen. Ni minns ju att vi tog upp Uppsala-seminariet ”Queera perspektiv på fittan”  i kommentarsfältet till något gammalt inlägg  (inbjudan kom även till mig via mail, då jag prenumererar på genusvansinnets aktiviteter) och så här stod det:

”Seminariet tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum för postseminarium och fittpyssel. Några av personerna bakom bloggen FittForFight finns där för att inspirera till kreativt pyssel.”

Och bland de medverkande fanns bla en ”fittaktivist, fil Dr i socialantropologi samt forskare och lärare i genusvetenskap vid Stockholms universitet.” Som någon kommentator föreslog – är det inte dags att sätta ihop fittaktivist och fil dr till Fitt. Dr? Och för den som inte anser sig ha en fittbärande kropp, Pitt. Dr? Detta var väl det enda som saknades i inbjudan, som jag för övrigt skrattade högt åt. På något sätt måste man ändå ge dem lite cred för deras kreativa galenskap, inte för att jag har någon som helst personlig erfarenhet av galenskap, inte alls – men jag kan med min välutvecklade emotionella intelligens sätta mig in i exakt hur det skulle kännas att vara sådär galen. 😉 Faktum är att några jag mailade detta till trodde att seminariet var en satir jag skrivit. Där ser man – när verklighet och fantasi flyter ihop går det inte att skilja dem åt längre. Jag förstår att den här överanvändningen kan vara ett sätt att neutralisera en eventuell negativ innebörd i f-ordet, men betänk att resultatet kommer att bli att genusforskare (eller RFSU som vi redan vet) reser runt på skolor och överanvänder det så att det blir en del av elevernas dagliga språkbruk samtidigt som det även fortsättningsvis kommer att användas som skällsord – och vilka tror ni kommer att komma flygande med den skräddarsydda antimobbningsplan som ska åtgärda det här när lärare och föräldrar slår larm? Jo just samma genusmaffia. Frågan är om det handlar om två stridande genusfalanger eller om detta är en medveten strategi för att hålla varandra sysselsatta i all oändlighet?

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås – det är aldrig för sent!

Vi vet ju alla numera att det som kommit att kallas ”jämställdhet” och arbetet för ”lika villkor” egentligen handlar om en allmän fördumning av den uppväxande generationen så att den blir mottaglig för än mer socialt konstruerad rappakalja förklätt i ord som ”praktiskt jämställdhetsarbete” och ”lika villkor”. De lika villkoren kan på sikt bara uppnås genom att alla från födseln placeras i en könsneutral och mentalt steril ekologisk kapsel, eller anstalt om man så vill, där de blivande hen-personerna möts av exakt samma fysiska miljö, samma personer och samma upplevelser. Uttryck för skillnader i upplevelse av en och samma miljö eller händelse kan då aktivt upptäckas och motarbetas tills alla känner, upplever och tänker på exakt samma sätt – detta är det enda sättet att uppnå lika villkor och lika förutsättningar för alla. Men om arbetet handlar om exempelvis studenter på universitetsnivå som redan vuxit upp och kan vara olika så inser jag att det behövs ett annat alternativ, kanske en obligatorisk elchocksbehandling som först nollställer alla – jag tror förresten att jag uppnått det flera gånger med mina tentor till studenterna, vilket alltså betyder att man kan jobba genusmedvetet utan att gå kulturmarxistisk bärsärkagång i det offentliga rummet. Borde inte jag få ett pris för mitt arbete? Nej, antagligen inte, men den som vill ge en donation får gärna göra det på min paypalknapp till höger, eftersom er doktor Tanja numera är arbetssökande. Det betyder dock inte att jag är sysslolös, jag har ju ett land att rädda och måste hålla mitt löfte. 🙂

Jag blev lite skadad men det kommer att gå bra, nu kan jag skriva igen!

Dessutom är jag (tillfälligt) handikappad, som ni ser på bilden överst i inlägget, och det är förklaringen till varför jag inte bloggat sedan min KTH-kurs tog slut. Lägligt nog vreds min axel ur led för en månad sedan, just när jag skulle få lite tid över… Och smärtan är ju obeskrivlig så därför kan jag per definition inte beskriva den. Den har tidigare oftast vridits ur led på offentlig plats, bland annat i tunnelbanan och när jag haft föreläsningar – så att studenterna fått rusa fram och bilda läkarteam och vrida den rätt. Den här gången gick det dock inte så bra, den var ur led under 15-20 minuter, en granne kom till slut, och jag fick åka ambulans första gången i mitt liv. Handen var sådär trevligt mörkblå för att något blodkärl kom i kläm, och sedan dess har jag fått ha den bunden och leva enarmad, och med rädsla för att den ska gå ur led igen, varför jag inte kan röra mig och vara sådär hyperaktiv som jag egentligen borde vara, men jag står i operationskö så det här kommer att ordna sig. Man lär sig ganska snabbt att leva enarmad faktiskt. Även att blogga går bra nu, man bara trycker ner shift-knappen med en sax med andra handen för stor bokstav och punkt.

Jag måste nog börja ta det lite lugnt…

Och betänk att det bara är bra att jag opererar den nu, innan jag ger mig ut på gator och torg för att hålla improviserade känsloladdade tal om allt vansinne så att den i stundens hetta vrids ur led igen. Jag frågade läkarna om de inte kunde gjuta in den i cement så att den hålls fixerad fram till operationen, men de sa att de inte jobbar på det sättet, så jag får helt enkelt vara försiktig. Behöver jag nämna att den varit på väg ur led flera gånger redan? Men det har inte hänt igen, och nu kan jag äntligen använda datorn. Och så har jag en larmknapp på mig utifall olyckan skulle vara framme. Så fienden göre sig icke besvär att hälsa på eftersom den kommer att få en ambulans på sig. 😉 Det svåra är när något ramlar ner från någonstans eller man tappar något, då man ju är programmerad (nåja, inte ni kanske, slöfockar, men jag är det 😉 ) att fånga upp det som ramlat på en millisekund, vilket ju är farligt för mig, men efter tre veckor lyckades jag avprogrammera instinkten att fånga upp saker, vilket betyder att det trillar ner en massa saker till höger och vänster här utan att jag reagerar. Jag känner mig ju som en äkta PK-politiker nästan – helt utan reaktionsförmåga och när världen rasar omkring mig går jag bara vidare som om ingenting hänt. Jag kanske borde söka jobb i 7-klövern? 😉

Snart värdelöst?

För att återgå till mitt HARO-föredrag. Fördumningen får ju konsekvenser på alla plan och medan svenska folket är upptaget med könsneutrala omklädningsrum och fittaktivism kan man som exempel nämna det faktum att regeringen fattade beslut om att höja den sk insättningsgarantin från 500.000 kronor till 100.000 euro för ett tag sedan, och bankerna framställer höjningen som något bra eftersom 100.000 euro ju är mer än 500.000 kronor. Idag. Det förstår ju vem som helst att om euron blir värdelös så blir svenska sparares instättningsgaranti värdelös, och bara för att få detta bekräftat  ringde jag upp en av våra största banker för att fråga om det här att koppla instättningsgarantin till euron istället för kronan inte är förenat med risker. ”Eh, ja men det är ju väldigt hypotetiskt… och osannolikt” sa banktjänstemannen, som till en början skröt om hur bra det var att den höjts, för att sedan skylla på regeringen som fattat beslutet. Jag sa att jag inte är intresserad av sannolikheter, det kan jag räkna på själv, utan jag är intresserad av principfrågan – försöker regeringen lura medborgarna? I början på 90-talet bevittnade jag ju med egna ögon en hyperinflation i Bulgarien, och bara den som behövt lämna 10 cm sedlar och en fd månadslön för en kopp kaffe, kan förstå att vi inte är skyddade mot något bara för att vi bor i Sverige, och än mindre när man kopplat svenska sparpengar till euron. Sedan kan Borg säga vad han vill om att Sverige intar en försiktig hållning. Det är handlingarna som räknas, inte pratet. Dags för politikerna att inse det. Så vad kommer att hända när det krisar ute i Europa? Jo, svenska små- (och stor-)sparare kommer att acceptera att bidra ekonomiskt för att ”rädda euron”, eftersom de annars riskerar att förlora sina egna sparpengar.  kanske lika bra att inte ha några pengar då – och istället vara skuldsatt så inflateras skulderna kanske bort? Och vad händer med Genusmaffians pengar? De har ju ändå mest pengar i det här landet. Kommer de att inflateras bort? Är det här vår räddning? 😉

Nu märker jag att jag tappade tråden lite. Måste kolla på en av mina tio listor om vad jag skulle ta upp. Jo, jag ska ju göra lite reklam om två böcker och en tidskrift ju:

1. Jalvings bok ”Absolut Sverige – ett land i förändring” finns nu att beställa. I den finns intervjuer med olika personer i Sverige, i den svenska upplagan även den intervju med mig från 2011 som jag tog upp i inlägget ”Glad nationaldag” där jag även skrev lite om vad ordet demokrati kommit att betyda idag.
2. Gunnar Sandelins och Karl-Olov Arnstbergs ”Invandring och mörkläggning”  Arnstberg är professor i etnologi och Sandelin är en välkänd journalist som vågar säga även det obekväma. Bokens hemsida.
3. Tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) av Jan Gillberg.

Jag prenumererar själv på DSM och har införskaffat de två böckerna, och alltså borde ni också göra det. 🙂 Dessutom har jag träffat tre av de fyra och kan gå i god för att det är väl värt att lyssna på vad de säger och läsa vad de skriver.  Och missa inte att ekonomidocent Tullberg är i farten sedan ett tag:  Brist på demokratisk debatt  och Den rationella nationalstaten  och 4 läsvärda artiklar på Newsmill.

Och nu till nästa ämne – de två Axesskrönikorna från 2012 som jag efter flera försök här på bloggen fortfarande inte lyckats lägga upp på bloggen eftersom jag alltid svävar iväg. 😉 Här är de båda, som publicerats i Axess i juni och augusti (orkar/hinner inte leta upp tidningarna just nu för att få titlarna):

1. Krönika om utbildning:

Min arbetsplats under doktorandtiden

I slutet av april kom Högskoleverkets kvalitetsutvärdering av 189 svenska utbildningar vid 25 högskolor och universitet runt om i landet. Drygt var femte granskad utbildning får underkänt och den som inte rättar till bristerna inom ett år förlorar examensrätten. Ett nytt inslag (!) är att man istället för ”förutsättningar och processer” utvärderat resultaten – genom att granska hur väl studenterna når målen i motsvarande examensbeskrivningar. I Aktuellt 25/4 kunde man se en debatt mellan utbildningsminister Björklund och Camilla Georgsson, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, där man är kritisk mot att mäta kvalitén genom att se till resultat. Här vi ser typiska tecken på den förödande rådande mentaliteten. Enligt Georgsson är problemet att ”man därigenom missar många viktiga aspekter, bland annat studenternas egen åsikt om utbildningen.” Björklund kontrade med att ”när man är student på en utbildning så har man inte fullt ut förmågan att se om den håller rätt vetenskaplig kvalitet” varpå Georgsson svarar att studenten minsann absolut kan bedöma både utbildningens kvalitet och föreläsarens kompetens.

Och studenternas ”egen åsikt” om utbildningen behöver givetvis inte alls ha med prestation eller resultat att göra (annars hade man ju varit överens i studion). Bra idé – vi mäter kvalitén genom att fråga studenterna vad de tycker om sin utbildning. ”Vad tycker du om kursen i ordinära differentialekvationer?” Svar: ”Den var kass, det var för lite fokus på hur vi kände oss som människor och för mycket fokus på differentialoperatorerna, det var avhumaniserande och kränkande.”

Jag är själv härdad efter att ha undervisat studenter i över tio år. Det måste påpekas att de flesta studenter har en bra inställning och jobbar hårt för att lyckas. Det kan kanske vara så att man inom matematik är förskonad från diverse influenser. Men tecken på tidsandan stöter man på ändå med jämna mellanrum och vet inte om man ska skratta eller gråta. Ett år var det studenter som krävde en garanti i förväg att de skulle klara tentan om de la åtta timmar om dagen på kursen eftersom det i kurskatalogen stod att den ju motsvarade heltid. Ett annat år var det en grupp förstaårsstudenter som efter första föreläsningen tågade mot mig med bestämda steg med den flera kilo tunga kursboken och ett självförtroende som heter duga och proklamerade: ”Vi räknar med att klara den här kursen utan ett behöva öppna boken”. Krav på att per automatik bli godkänd för åtta timmars arbetsdag och krav på att klara kursen utan att öppna boken – det är ord och inga visor.

Jag kan bara minnas en gång när den nya mentaliteten visat sig gynnsam. Det var när jag hade en grupp lärarstudenter som fulla av vishet och uppror i sinnet efter sin första termin på Lärarhögskolan. ”De har sagt till oss på Lärarhögskolan att det är en del av vår pedagogiska utbildning att ifrågasätta allt ni gör här” var det första man fick höra. Ifrågasätt på ni, svarade jag, det är bara bra att ifrågasätta ett matematiskt bevis, då måste vi gå igenom varje tankesteg ni ifrågasätter och förstå hur allt leder fram till en sats, och om ni inte gillar det ändå kanske ni kan tänka ut ett alternativt bevis till satsen. Det blev en givande termin, och lärarstudenternas ifrågasättandeprocess ledde faktiskt till att de utvecklade ett genuint intresse för matematik – det var en win-win situation. Ibland har man tur och kan utnyttja rådande trender, även om de är galna.

2. Krönika  om matematikens verklighet

Kan individerna i ett samhälle bli för smarta för samhällets bästa?

I förra Axess tog jag upp det här med att intelligenta människor inom vissa akademiska discipliner förespråkar verklighetsfrånvända idéer och vad detta kan tänkas bero. Många känner att delar av genusteorierna som presenteras som fakta inte stämmer med den upplevda verkligheten, och genusforskningen kontrar då med att det är verkligheten som inte hängt med i utvecklingen – teorierna stämmer. Men alla vetenskaper har inte den fördelen att man kan avgöra något slutgiltigt och en gång för alla. Men i rättvisans namn ska sägas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det egentligen finns någon verklighet. Man kunde få en inblick i de senaste teorierna kring detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens världs ”Finns verkligheten på riktigt?” (kan ses på SVT Play). För den som redan känner till dubbelspaltexperimentet, Bells olikhet, Schrödingers katt, EPR-paradoxen och Heisenbergs obestämdhetsrelation som erbjuder allehanda intressanta tolkningar av verkligheten (ang determinism, lokal kausalitet, spöklik avståndsverkan, existens av en objektiv verklighet – det är bara att välja vad man ska tro på) så får vi här ytterligare något intressant att grubbla på: är den verklighet vi upplever i själva verket ett hologram, där den egentliga informationen är lagrad vid universums ”rand”? Fysikerna förbereder nu experiment för att testa denna ”holografiska princip”.

I programmet framförs då den i sammanhanget helt naturliga tanken att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning i form av ett verktyg för att beskriva och förutsäga fysikaliska fenomen, utan att den har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen” vid randen, och verkligheten är därmed en projektion av ett rent matematiskt objekt – nämligen den samlade matematiskt paketerade informationen vid randen, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man är matematiker.

Ni har säkert alltid undrat hur man kan veta att det finns ett oändligt antal primtal – så här vet vi det!

Jag vet att matematiken för vissa tycks obegriplig och många har fram till universitetsstudierna aldrig ens stött på ett matematiskt bevis, vilket är absurt då bevisföring är matematikens kärna och jag tänkte därför bidra till folkbildningen med ett bevis för att det finns oändligt många primtal. Ett motsägelsebevis, där vi antar att motsatsen till det vi ska bevisa gäller, och visar att detta leder till en motsägelse. För det första kan varje heltal på precis ett sätt skrivas som en produkt av primtal (aritmetikens fundamentalsats), där ett primtal ju är ett tal som bara är delbart med talet 1 och sig självt. Antag nu att det finns ändligt många primtal som vi döper till där är det största primtalet (ett sådant måste ju finnas om de är ändligt många). Låt oss nu bilda talet xxx, alltså produkten av alla primtal och denna produkt plus talet 1. Detta tal Q måste då kunna skrivas som en produkt av primtal (och därmed vara delbart med vart och ett av de primtal av vilka det är en produkt). Men vilka skulle det vara? Delar vi Q med vilket som helst av de existerande primtalen så får vi alltid resten 1, så Q är inte delbart med något av dem. Så antingen måste Q vara ett nytt primtal eller så är det delbart med ett okänt primtal som inte finns med bland de vi antog fanns. Således var antagandet om att det finns ändligt många primtal fel, och därmed har vi visat att det finns oändligt många primtal.

Sådär – ursäkta att ni fick plöja dem, men det är bara bra för era hjärnor att få se ett matematiskt bevis så ni inte blir dementa 🙂 – kaffe och matematiska bevis är det mest effektiva för att stoppa åldrandet, det har min egen forskning visat – och beviset är jag själv, med tanke på all galenskap hade jag ju fått en hjärtattack för länge sedan om jag inte ägnat mig åt den meditation som matematiska grubblerier innebär. En annan metod att förlänga sitt liv är att sänka sin ämnesomsättning, och det enklaste är då att sätta sig i kylskåpet en timme om dagen – om man får plats och inte preppat mat inför den kommande ekonomiska kollapsen, annars kan man ju alltid köpa en frysbox och ställa in den på upptining om ett sekel – då är genusvansinnet garanterat borta, liksom euron och alla nu levande galningar. Vad sägs tex om att skriva en artikel med titeln ”När folket röstar fel är författningsdomstolen sista utposten” ? Citat: ”I politiska diskussioner i Sverige pratar vi sällan om det, men det är tyvärr en svaghet som demokratin har: ibland röstar folk fel.” Jag ska återkomma till Selimovic om ett tag. Och ni (= Dolf) kan lika bra sluta tjata om att jag ska läsa 1984 – varför ska jag det när jag redan lever i det? Det är bara att beskriva verkligheten idag – det blir säkert minst lika bra som den där boken.

Sedan måste ni se Publicistklubbens debatt ”Våga (vägra) ta debatten” – verkligen underhållande att se Linderborg tappa fattningen och motsäga sig själv hundra gånger och vifta med höger-handen mot Josefsson – har hon blivit nazist eller? 😉 Josefsson har min fulla respekt, en av få (det finns faktiskt ett par kvar) journalister man kan ha förtroende för och som säger kloka saker. Väl värd att se denna debatt om huruvida folk ska få prata (tack tack, men vi har redan diskuterat i flera år bakom er rygg) om den förda politikens konsekvenser vad gäller invandringen (man får ju inte säga ”massinvandring” för bara 100.000 pers om året – däremot är det  en ”massavvisning” när 50 personer ska utvisas – och den får man mer än gärna prata om). Det finns en punkt där båda gör en korrekt analys dock – missnöjet med den förda politiken kommer att växa – oavsett om folk ”får” prata om det eller inte i media. Det gäller både EU-frågan och invandringen och kemikalier i vardagen och andra obekväma aspekter av verkligheten där samhället lyckats mindre bra. Ty verkligheten är verkligheten och den är lika verklig för den som tittar ut genom köksfönstret varje dag – oavsett om man i media och på tidningsredaktioner kallar det för ”mångkultur” eller ”multikulturalism” eller uppfinner ännu fler begrepp, så ser vi det vi ser – kalla det vad ni vil – verkligheten förändras inte genom att döpas om. Nåja, personligen ser jag en stor skog när jag tittar ut genom köksfönstret, och bakom skogen finns vatten, och efter det ser jag något slottliknande som tillhör Danderyd (tror jag) men efter det kan man nog skymta lite mångkultur, eller förlåt, jag menar multikulturalism, eller ska det vara mångkulturalism eller multikultur? Jag kan inte hålla isär begreppen länge. Och faktum är att det inte spelar någon roll om man inte har koll på dessa nya begrepp. Som sagt – se debatten om att ta debatten HÄR .

Ty liksom med genusfrågan så löses inga reella problem genom att sätta akademiker vid ritbordet – det vet vi ju vid det här laget – könet existerar fortfarande och har inte dekonstruerats, den kritiska vithetsforskningen har fortfarande inte förändrat min hudfärg, det kommer däremot stranden här ute att göra på bara en månad i sommar, mycket mer effektivt än de kritiska vithetsforskarnas 20-åriga forskning lyckats göra, vilket visar att vi verkligen slösar på skattepengarna, som istället borde gå till mina kommande projekt. För att inte tala om min axeloperation, som hade blivit av direkt om pengarna gått till vården istället för några tusen genusprojekt. Jag tror jag ska skriva en genusrapport: Dekonstruktionen av den hegemoniska vithetsnormen genom att sola och bada på stranden – hur är vithetsnormen kopplad till solaktiviteten och kan en geomagnetisk solvindsinducerad storm påverka maktbalansen på Jorden? Kan vi vidare bryta vithetsnormen genom att låta allt vitt ljus brytas i ett jätteprisma? Får vi en större färgmångfald då? Fysiken, som vi genusforskare egentligen inte tror på, kan som av en slump råka komma till användning här. Denna spektrumstudie syftar till att bygga, cementera och slutligen rikta allt vitt ljus mot ett prisma som bara kommer att kosta hela höstbudgeten.

Att svenska staten går i konkurs måste dock noga vägas mot de fördelar det innebär att låta den vite mannens reflekterade hudfärg passera genom ett mångfaldsprisma, och undersöka om spektrat blir kontinuerligt eller diskret. För särskilt diskret är ju inte den vita mannen som roffar åt sig och tar för sig av allt det goda i världen, medan vi genusforskare står på bar backe och inte får något i ett kvinnofientligt land som Sverige, som för övrigt borde förintas, men före det vill vi undersöka den osynliga mörka struktur som ligger mellan oss och dem som absorberar vissa våglängder – vi vill med andra ord undersöka ett absorptionsspektrum för att förstå vad som ligger mellan oss och den totala oinskränkta makt som vi eftersträvar. Till dess och under hela projektets gång kräver vi för övrigt att solen kommer i vår ägo, vi vill ha ett papper som visar att vi äger solen och ha alla rättigheter till den samt tillhörande solaktivitet, ty utan den förbannade solen hade den vite mannens hy inte varit vit och vi tror att vi genom att manipulera med kärnbränslet där inne kan upplösa vithetsnormen. Vi förbehåller oss rätten att eventuellt upphäva årstiderna genom att räta upp Jordens lutning på 23.5 grader mot banellipsens normal så att det blir jämställt i årstidsfrågan och soltillgången. På så sätt hoppas vi att alla på sikt får samma hudfärg, vilket kommer att platta till alla ojämlika strukturer.

Med vänlig hälsning,

Tanja och genusmaffian i samarbete

Inte för att verka galen, men jag tror att solen tillhör mig faktiskt. Om inte så tänker jag köpa den till mitt genusprojekt.

Nä, nu skojar jag bara – inget samarbete med genusmaffian här inte. Men att äga solen vore ju fördelaktigt. Är det NASA man ska kontakta? Eller utomjordingarna här utanför mitt fönster? Eller är det tillresta genusvetare som könskodar kottarna, jag ser nog lite dåligt… Kanske Bilderberggruppen redan äger solen? Kan ni lägga in något på mitt paypal så jag kan köpa den från dem, undrar vad den kostar? Jag har letat på Blocket men ingen säljer ju solen. Jag trodde man kunde köpa allt för pengar, vad är det här för vansinne!? Nåja – om ingen redan äger den så utropar jag mig till dess ägare nu, jag har trots allt studerat solfläckarna sedan jag var 12 och har en relation med solen som få andra, ni kan inget om solens magnetfält medan jag studerat det dagligen. Jag ser nu att mitt worddokument är 8 sidor, det kanske får räcka nu då? Jag antar att ni redan är jättesura för det här långa inlägget så jag tar nog och slutar nu. Vi ses i kommentarsfältet. Imorgon då antar jag, efter att ni hunnit läsa hela inlägget och sett debatten. 🙂 Jag tror det här blir mitt sista megalånga inlägg faktiskt, jag har också fått nog av att ha en så här oöverskådlig blogg – jag hittar ju inget här själv längre.

Tips –  svensk PK syntax error i SVT Debatt (s)-Expo-Mustafa

Och glöm inte se PK-debatten med Josefsson och Linderborg

Relaterat: Haro – ett ljus i mörkret

Läs även:

Feministisk Gryning inbjuder till konferens 

Förslag: Gör det straffbart att kritisera feminism

Bittergubben om granskande UU-rapport som kartlagt genusbloggarna  (jag har läst rapporten, den är helt undermålig både språkligt och innehållsmässigt ska ta upp den i nästa inlägg tänkte jag).

Aktivarum: intervju om jämställdism, 

Genusdebatten om genusdebatten

Toklandet om tok

Akademikerna och det sunda förnuftet – finns verkligheten på riktigt?

Det gäller att stå stadigt med fötterna på Jorden så man inte blir indragen i alla svarta hål där ute.

För det första tänkte jag bara, eftersom det under de senaste fem dagarna inkommit hela två mail med synpunkter angående förra inlägget  säga att jag svarat på detta här i kommentaren guilt by association?  Det var ju inte många dagar sedan en journalist kom med något liknande angående TFS som jag kommenterat här  och där det visade sig att journalisten glömt att granska sig själv. 😉 Jag vill passa på att tacka dem som bemödar sig om att granska min verksamhet trots att den låg vilande i över sex veckor – det vore ju alldeles förfärligt om allt inte gick rätt till, och vi inte hade en saklig debatt i sann demokratisk anda där vi diskuterade sakfrågor, som tex genusvansinnet, utan istället började diskutera om en länk leder till en annan blogg som i ett annat inlägg har en kommentar med en länk till en  annan blogg som länkar till en kommentar i en blogg där det i ett annat inlägg står något olämpligt i en kommentar. Och det vore ju inte bra om jag inte kunde  svara på frågor ställda av vissa som följer varje steg jag tar, vilket påminner mig att jag därför inte hann ta steget till ICA idag för att köpa mjölk och därför får jag dricka mitt te lika urvattnat som vissa journalisters artiklar på nätet.

Relaterat: Aktivarum om hen-skyltar  och Aktivarum om TFS.

Tänkte passa på att lägga upp min krönika från Axess nr 2 med tema ”Tabula rasa? Om hur evolutionsläran kan vidga vår förståelse av vad det innebär att vara människa.” Det går att läsa några av artiklarna på nätet, som ”Konsensuskultur hotar vetenskapen”,  ”Därför blev kön en konstruktion”  och ”Nationalismens dilemman”  Om man är prenumerant eller blir plus-användare kan man läsa många av artiklarna HÄR på huvudsidan och HÄR  finner man lokal återförsäljare för lösnummer. Följ även Axess kulturblogg. Här är min krönika (sid 68):

Hög IQ är ingen garant för sunt förnuft, om man använder sin analytiska förmåga som behövs för att lösa ekvationer till att ställa upp verklighetsfrånvända genusteorier som ingen som befinner sig i verkligheten känner igen sig i.

”Bruce Charlton, professor i medicin och författare till boken ”Thought Prison – the fundamental nature of political correctness”, skrev (inspirerad av evolutionspsykologen Satoshi Kanazawa) 2009 en artikel i Medical Hypotheses: ”Clever sillies: Why high IQ people tend to be deficient in common sense” (tillgänglig på nätet). Där lanserar han flera intressanta tankar kring det moderna fenomenet att intelligenta människor förfäktar åsikter som strider mot det sunda förnuftet, definierat som de (genom det naturliga urvalet frambringade) instinktiva och rationella sätten att bedöma, analysera och handskas med vardagliga situationer som rör det sociala samspelet mellan människor. Vi får ofta anledning att förundras över hur mycket abstrakt nonsens som produceras inom viss modern forskning för att ”problematisera” och framför allt lösa triviala vardagliga problem. Ett exempel är från SOU 2009:64, där man tar upp att pojkar ofta talar utan att räcka upp handen i skolan, vilket ska lösas genom en ”dekonstruktion av den hegemoniska maskuliniteten” på en (eller många) genusforskares ritbord istället för genom en enkel tillsägelse om att handuppräckning gäller (det funkade ju förut?). Men analyser och välfungerande lösningar baserade på sunt förnuft som redan är välkända hos den stora massan kan ju knappast räknas som nydanande forskning, och det gäller att kunna motivera sin verksamhet.

Kortsiktigt kan det löna sig att hänga på vansinnet

Där en normalintelligent person, eller en högintelligent person utrustad med sunt förnuft skulle förespråka en viss förklaringsmodell, kan en högintelligent person (ofta aktiv inom akademin) som forskar inom ett visst område komma med helt absurda och verklighetsfrånvända förklaringar som strider mot det sunda förnuftet, och Charlton föreslår att detta beror på ett systematiskt överanvändande av abstrakt analys inom områden och för problem där detta inte är adekvat. Däremot kan det vara ett uttryck för sunt förnuft i sig att producera dessa enfaldiga (men sofistikerat uttryckta) idéer då det är gynnsamt för karriär, social status och därmed reproduktion eftersom uppvisandet av intelligens i form av abstrakt tänkande och analytisk förmåga är attraktivt. Charlton menar att det är mer sannolikt att en icke-expert ur det breda folklagret drar en korrekt slutsats gällande ett socialt fenomen än en akademiker som i sin iver att producera något nytt finner något icke-intuitivt som strider mot den evolutionärt utvecklade psykologin manifesterad som ”sunt förnuft”.

Enligt Charlton fungerar detta stigmatiserande av det sunda förnuftet hos den intellektuella (och politiska) eliten som ett sätt att bevara makten, och högintelligenta har helt enkelt en bättre förmåga att formulera abstrakt nonsens som strider mot det sunda förnuftet. Men det är knappast så att alla dessa sociala ingenjörer i form av genusvetare och andra alla är högintelligenta, utan jag tror att flertalet är normalbegåvade medlöpare, som hakar på en enfaldig trend att köra över det sunda förnuftet och beprövad erfarenhet för att gynna sig själva. Frågan är, och den frågan ställer sig även Charlton i slutet av sin artikel, om detta överanalyserande som leder till felaktiga slutsatser som blivit allmängods (som ofta heller inte får ifrågasättas) inte är långsiktigt destruktivt rent evolutionärt. Så här avslutar han: ”Det återstår att se huruvida den genetiska självförstörelsen hos IQ-eliten även kommer att leda till självförstörelsen av de samhällen de styr över”.”

Källa i Medical Hypotheses:  ”Clever sillies: Why high IQ people tend to be deficient in common sense” – läs gärna hela artikeln!

Annat viktigt: Väst driver på fördumningen av Östeuropa!

Relaterade blogginlägg:  Vem lurar vem (reciprok alturism)?,  Repris på genusperspektiv och snälla apor (Lasse Bergs nya tes) ,  En vetenskaplig ansats till förståelse (den svenska förfallsfunktionen) , Genusforskare delar gener med brödlimpa.

Min forskning var tydligen redan lagrad vid universums rand...

Men i rättvisans, jämställdhetens, demokratins och vetenskapens namn ska nämnas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det finns någon verklighet. Mer om detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens värld på SVT Play – se den här (börjar min 8.30) och notera att under de sista tio minuterna kommer betydelsen av matematiken in i samband med den holografiska principen, där tanken framförs att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning utan har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen”, där verkligheten alltså är en projektion av ett rent matematiskt objekt – det enda verkliga i egentlig och verklig mening, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man råkar vara matematiker. 😉 Känns bra att veta att den moderna teoretiska fysiken stödjer tesen, eller snarare sanningen, att det jag framför på bloggen är den verkliga verkligheten, och att den som alltså har något att invända måste bevisa sin invändning genom att formulera den matematiskt och ta den till Universums utkant (eller snarare utanför själva Universum – lycka till kära genusforskare! 😉 ) och lagra den där för att sedan återge informationen i form av ett hologram som når mitt vardagsrum.

Det där fixar Genusmaffian på nolltid med sin tekniska kompetens och kunskap om de patriarkala universella strukturerna. Det finns både fördelar och nackdelar med att vår fysiska verklighet är ett hologram – den stora nackdelen är som alla förstår  att mitt exjobb Matematiska modeller inom kosmologi  i så fall inte är så verkligt som jag trott, men den stora fördelen är ju att min doktorsavhandling Asymptotics of Eigenpolynomials of Exactly-Solvable Operators är verklig. Jag som alltid trodde att jag upptäckt universum i  exjobbet medan jag konstruerat matematik i avhandlingen, men nu visar det sig alltså att det kanske är tvärtom…  Se nu Vetenskapens Värld-programmet (SVT PLAY min 8.30-59) så inser ni hur det ligger till med allt! 🙂

Millt sagt om genusvansinnet

Jan Milld  har fått upp ögonen för genusvansinnet och gjort fyra videos om genus och jämställdhet, varje video är ca en kvart lång:

Jan Milld har under den senaste tiden även skrivit flera inlägg om genusfrågan (allt sammanställt här i kategorin genus ) – dessa:

Spricka i muren?

”Obehagligt”, sa Borgström

Prostitution – slaveri

Klokt om tokerier

Könsroller och ”trakasserier”

Statsfeminism

Jämställdhet och rättvisa

En udda genusbok

En reaktionär bok…

Rapport från en hönsgård

Är Bertil feminist?

Genustok

Feminister

Sverige världsledande

Uppsala steget efter!

Farlig rättvisa

För att förstå de universella patriarkala strukturerna behövs ett genusperspektiv på fysikämnet

Läs gärna mitt inlägg Ett skräckexempel på Genusväldet  som tas upp i video 3.  Se det omtalade programmet Hjernevask som nämns i video nr 3 HÄR. Läs de  vansinnigaste citaten uppradade här  från den på flera lärarutbildningar rekommenderade rapporten till Skolverket (”Genus och text” )  som också nämns i video nr 3. Rapporten är skriven av en genusfrälst professor i pedagogik (!) som nu är rektor för Södertörns högskola. Arbetet med att skriva om de svenska fysikläromedlen ur ett ”feministiskt perspektiv” pågår, inledningsvis i projektform genom enskilda propagandainsatser på skolor och lärarutbildningar, men det lär inte dröja länge innan vi får se ett helt nytt utbildningsmaterial i fysik, som genusvetarna (som inte läst fysik – den genusvetare i detta avlånga land på randen till sammanbrott som även har en universitetsexamen i fysik är välkommen att kontakta mig för rättelse av detta påstående) hoppas kommer att ”locka fler kvinnor till fysikämnet” men som i själva verket kommer att rasera de sista resterna av utbildningsväsendet och leda till att alla som väljer en teknisk eller naturvetenskaplig utbildning vid ett svenskt lärosäte (som ju måste hålla internationell standard – kan passa på att nämna att Södertörns högskola själv inte bedriver någon utbildning i fysik, däremot en omfattande lärarutbildning) kommer att ha sex års fysikkunskap att ta igen under det två månader långa sommarlovet mellan gymnasiet och universitetet.

Rektorn vid Vid Södertörns högskola har granskat fysikböckerna och anser att "En jämställd skola och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan" (!)

Fler detaljer om hur fysikläromedlen även kränker elever med annan kulturell bakgrund genom att ha tedrickande i sina exempel när det finns kulturer där man inte dricker te, och där dessa uppgifter samtidigt kränker dem som inte vill dricka sitt te kallt genom att föreslå experiment där man löser upp socker i te vid flera olika temperaturer för att undersöka sambandet mellan temperatur och tidsåtgång för att lösa upp sockret  – här i von Wright och tekoppen. Som ni alla inser behövs här en omfattande genusinsats! OBS! Von Wright ingår nu även i regeringens  forskningsberedning (pressmeddelande):
”Sverige ska vara en världsledande forskningsnation. Forsknings-beredningen är en plats där företrädare för universitet, forskare och näringslivet möter regeringen och diskuterar hur vi bäst kan stå starka i den globala konkurrensen, säger utbildningsminister Jan Björklund.” (påminner om CITATEN angående de svenska fysikböckerna).

Det behövs både ett genus- och etnicitetsperspektiv i kemin anser skolor som ligger "stormsteg före i jämställdhetsarbetet"

Forsknings- och kunskapsnation var ordet. Vi får väl se hur det går med det. Även kemiämnet är drabbat – se Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket. Under tiden får elever som känner sig kränkta av läroböckerna besöka Vetenskapens Hus  där jag och några till byggde upp en matematikavdelning för några år sedan, så att vi inte förlorar hela den unga generationen pga Genusmaffians förehavanden och politiker som inte har koll på läget. Det var faktiskt jag och två kvinnor till som ledde det projektet – och den ena kvinnan som nu doktorerar blev genusmedvetet nog rekryterad av mig från ekonomi till den rena matematiken. Min genusinsats är långt större än Genusmaffians –  den raserar och jag måste ideellt verka för att lappa ihop de sista resterna av det som ska bli en kunskapsnation. För mer vansinne se Hur många aprilskämt?

Men Genusmaffian har ju även andra orealistiska projekt på gång som den lurat i politikerna att sponsra med våra skattemedel. I prop 2005/06:155  (Nya mål i jämställdhetspolitiken, antagen våren 2006) kan vi läsa på sid 43-44: “Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (se mer om detta i inlägget När lika möjligheter blev 50/50 ). Alltså, det ”fria valet” måste leda till ett visst utfall, intressant.

50/50 till varje pris. Men varför? Det finns ju ändå inget kön.

Och varför måste det egentligen vara 50/50 på varje arbetsplats och inom varje yrkeskategori? Om vi nu har 30/70 någonstans, och det tar oss 20 år och åtskilliga miljoner att uppnå det magiska 50/50 – vad är vunnet? Blir det en bättre värld? Blir de anställda lyckligare? Man börjar ju ana att det är en politisk strategi att ställa upp ett mål som man på förhand vet aldrig kan uppnås, då har vi en växande Genusmaffia som kan jobba heltid i flera hundra år till. Dessutom kan man hålla befolkningen sysselsatt med detta för vardagen ovidkommande irrelevanta nonsens så att den, så länge vi inte har 50/50 överallt (någon som tagit sig en titt på de genusvetenskapliga institutionernas egen könsfördelning förresten?), kan känna sig utsatt för all världens orättvisa och känna att politikerna verkligen jobbar för dess väl, medan den i själva verket åker till Bryssel på tio-rätters-middagar och nätverkar för att ställa upp nya viktiga intressanta mål, som tillåtet krökningsindex på en gurka. Iofs behövs ju här en matematiker, för den som känner sig kallad… Läs förresten Nils Lundgrens Makteliten mot folket.

Får en gurka verkligen se ut hur som helst? EU har viktiga frågor på dagordningen!

Det gäller att fästa sig vid det viktiga här i världen. I prop 2005/06:155 lagstiftade man också om att män och kvinnor ska dela lika på det obetalda hemarbetet (delmål 4), men inte bara det – man skiljer även på inomhus- och utomhussysslor (och det intressanta är att man här i all sin genusmedvetenhet glömde att tala om arbetsfördelningen i samkönade relationer). Vad har staten med det att göra? Flera remissinstanser hade invänt att det blir svårt att kontrollera arbetsfördelningen i hemmet. Men vad har vi väl EU till, om inte för att få ett trevligt direktiv om att sätta upp en övervakningskamera i varje hem? Allt som är tillräckligt korkat kommer ju förr eller senare att komma som ett brev på posten i form av ett EU-direktiv (på tal om EU-vansinnet – följ gärna HAX-bloggen).

Lästips (Newsmill): Forskare i kulturell evolution och innovation: Ingen vetenskap bakom tanken om det postmoderna könet.

Tiden har hunnit ifatt genusmaffian

OBS! Bloggen Genusnytt tar en time out. 😦 Läs det (för tillfället) sista inlägget: Vad vill jämställdisterna?  Men för genusfrågor så finns det flera andra bloggar att följa, som Pelle Billings, Aktivarum-bloggen  och Matte Matik men vi får hoppas att Ström snart åter kommer till den växande snöboll som satts i rullning. Men alla kan behöva en paus från Internetkrigandet, och Ström har ju blivit kallad alltifrån apa till Hitler. Även Billing (se hans replik) blev angripen  här i DN Kultur  där alla som inte delar författarinnans åsikter blir kallade för Breivik. Se även Correns utmärkta respons här  och  här. Nu är alla epitet förbrukade ju…

Det är den här apan i Satsen om oändligt många apor som skriver alla genusartiklar. I det här fallet behövs bara en apa som håller på oändligt länge, satsen funkar även då ju. Snacka om plågsamma djurförsök att låta apan skriva allt deras trams.

Och vad gör vi då när vi finner den egentliga apan och Hitler?! För vi vet ju alla att det är en genusforskare som är apan, nämligen apan i  Satsen om oändligt många apor  och att det är så alla genusartiklar produceras  – en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskin i all oändlighet kommer till slut kommer att ha skrivit alla genusartiklar som någonsin skrivits, men i sin moderna version insinuerar satsen att det faktiskt är en apa som sitter i Nationella Sekretariatet för Genusforsknings källare och från början skriver alla genusartiklar. Och det är för övrigt också en genusvetare som är Hitler – se själva för att övertyga er om detta:

http://blip.tv/vintergatan/svensk-parodi-4133552

Uppdatering: en kort kommentar om detta inlägg här. Eller kort och kort – kort för att vara skriven av mig iaf. 😉

Norge avskaffar genusforskning och lite om underkastelse, föda och evolution

Varning för jättelångt inlägg (behöver jag ens skriva det? Är det en tröst att detta ändå är en förkortad version?)

Axess 9 2011

Nu har det nya numret av Axess Magasin (nr 9 2011)  utkommit. Temat är Dante – en man för vår tid, om den västerländska bildningstraditionens betydelse för vår tid, och flera av artiklarna går att läsa på nätet: En man i takt med vår tid, Kärlekens apostel, Dantes suggestiva mörkerseende, Vikten av att hålla odödliga verk levande, Lustans professor, Ovärdigt spel för gallerierna,  Min krönika ”Hemmafru – varför inte?” återfinns på sidan 68 (ej på nätet), och jag har redan skrivit om detta i inlägget Hemmafruar, genusexperter och Sverigedemokratiska tider ”i” Norden? Dessutom uppmärksammar jag (vilket jag gjort ofta på bloggen) de jämställdhetspolitiska mål som klubbades under den gamla regeringen våren 2006 och som vi kan läsa om i proposition 2005/06:155:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”.

Axess 8 2011

Kan man verkligen skriva så: vilket resultat som ska nås genom att kvinnor och män har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Detta måste praktiskt tolkas som att man (eller kvinna) i egenskap av sitt kön har en skyldighet att utnyttja sin rättighet och möjlighet på ett visst sätt – nämligen så att utfallet blir 50/50, vilket kan tyckas inte lämnar så stort utrymme åt fria val.  Också regeringen Reinfeldt omhuldar som bekant detta, även om moderatstämman nu låter oss bestämma över disken själva, så är det fortfarande 50/50-utopin som gäller i arbetslivet och i alla andra sammanhang. Men jag har inte heller tagit upp förra numret av Axess, nämligen nr 8 2011 med tema Dygden som räddningspaket. Vetebomben – om sambanden mellan priset på spannmål och politiska förändringar. Artiklar som går att läsa på nätet är: Normlösheten förklarar krisen, Vi har fostrat barbarer, Konfucius eller kapitalism?, När gamla dygder kommer till heders, Spannmålsfeber. På sidan 32-33 (ej på nätet) kan man läsa Klaus Bernpainters (entreprenör och Senior Fellow i Ludwig von Mises Institutet Sverige, se hans verklighetsekonomi-föreläsningar här)  artikel ”Lågräntepolitiken måste få ett slut”. Ett utdrag:

Varifrån kommer alla pengar egentligen?

”Dagens samhälle kännetecknas av att politik genomsyrar snart sagt varje del av vårt dagliga liv där nationalekonomer mer än andra akademiker tycks ha förvandlats till fjäskande tjänare vid maktens hov… I sitt magnum opus Human Action gör von Mises något så briljant som att logiska-axiomatiskt bygga upp en sammanhängande teori med ekonomiska lagar som är oberoende av tid och rum. Den österrikiska skolan har visat sig ha en oöverträffad förmåga att förutse utvecklingen och går inte att avfärda som förlegad dogm. Dess förespråkare inte bara förutsåg den nuvarande finanskrisen utan hade även en logisk förklaring till den: orsaken till de störande konjunkturcyklerna är att staten kommenderat fram ett bedrägligt monetärt system baserat på papperspengar och plåtmynt, så kallad pappersmyntfot. Till detta ska tillfogas att staten dessutom har gett bankerna licens på att tillverka egna elektroniska pengar. Faktum är att de svenska bankerna idag producerar över 15 gånger gånger med elektroniska kronor än Riksbanken skapat i form av sedlar och mynt. Ingen tycks anse att det är något konstigt med detta högst anmärkningsvärda bankprivilegium… Det enda sättet att få slut på vårt ekonomiska lidande är att staten slutar planera, fixa och ”hjälpa till”. Det gäller speciellt Riksbanken och alla andra centralbanker som måste upphöra med din sovjetiska ränteplanering… Vi är i desperat behov av en rejäl debatt om sann ekonomisk frihet.”

Det är vi matematiker som ligger bakom allt, tack vare vår unika kunskap kan vi göra modeller av verkligheten som andra sedan anammar i sin verksamhet. Problemet är att vi numera i en given modell måste inkludera irrationella variabler i form av människor som missbrukar modellen, vilket betyder att man måste ta in en slumpgenerator, eller en icke-matematiker, vilket är samma sak, och då imploderar modellen och förlorar sin förutsägelseförmåga och kan därför bara beskriva ett redan passerat stadium, tyvärr.

Jag har själv inte hunnit se alla föreläsningar i verklighetsekonomi, men här ligger de för den intresserade! Även om vissa framfört i BBC att det är vi matematiker som bär skulden till finanskrisen  så är det inte så, verkligen inte (det påminner om Birros analys av ”matematikerna på tidningarnas kultursidor”), vi matematiker är goda, oskyldiga, tidvis kanske insnöade och ofta helt ovetandes om vad alla galningar i världen utanför sysslar med, det är istället matematiskt okunniga personer som tar vissa matematikers idealiserade modeller (för att det i stunden gagnar deras egna syften) och hävdar att de håller i alla lägen, även när man genom sitt bedrägliga beteende ändrat på begynnelsevillkoren och i ärlighetens namn borde modifiera modellen i takt med att verkligheten förändras, men det kan man inte eftersom man inte ens kan ställa upp en differentialekvation, och än mindre lösa den, och än mindre erkänna att något behöver ändras så länge pengarna väller in. Sedan när allting rasar så är det matematikernas fel. I vissa sammanhang är det ju förvisso så, när Genusväldet rasar kommer det ju tex att vara mitt fel, men jag är beredd att ta mitt straff, eller belöning kanske, jag hoppas ni låter resa en staty över mig på Stureplan och att ni vallfärdar dit årligen efter min död. Jag ska ju ha teknisk fysik med materialinriktning i vår, om jag inte gör något annat istället, och jag undrar om jag får ge bonuspoäng på tentan i utbyte mot att de bygger statyn i ett motståndskraftigt material, som diamant kanske. Vad tycker ni? Jag har alltid tänkt att jag skulle bli en Stureplansprofil men har inte haft tid att leva IRL på tre år, så en staty får göra jobbet istället.

Min krönika i Axess nr 8 återfinns på sidan 66 och handlar om kemikalierna i vår vardag. Jag har skrivit om något liknande tidigare i inlägget Svensk exceptionalism och gender-bending-kemikalier. Nu har jag dock sett den svenskproducerade filmen Underkastelsen (Stefan Jarl 2010). Jag fyllde tio A4-sidor med anteckningar medan jag såg filmen, som ni alla vet har jag dock bara 3.500 tecken i Axess, så här kommer den förkortade versionen av mina tankar (jag hade gärna fyllt ut hela inlägget med tio A4-sidor men då börjar ni bara gnälla i kommentarsfältet ;-)):

”Man skulle kunna tro att genusvansinne och fördumningsindustri är det största hotetmot folkhälsan, men så är det inte. För två år sedan läste jag om en dansk forskningsrapport som visat att pojkar redan i 2-årsåldern blir feminiserade (fysiskt och beteendemässigt) till följd av ”gender-bending” kemikalier som återfinns i mat, kläder, blöjor och krämer [blogginlägg ]. Några av dessa hormonstörande kemikalier är PCB, PVC, dioxiner, flamskyddsmedel, ftalater och paraben. Man hade funnit ett tydligt samband mellan feminiseringen av pojkarna och höga halter av PBC och dioxiner i modern. Í ett kanadensiskt samhälle nära Lake Huron, i Italien kring Sesevo, och i ryska områden där man jobbar med bekämpningsmedel, föds pga kemikalieutsläppen dubbelt (!) så många flickor som pojkar.

Jag blev åter påmind om det här för några veckor sedan då SVT visade dokumentären Grodorna tystnar, där forskare visade upp missbildade grodor som fått i sig rester av p-piller och andra kemikalier som släppts ut i vattendragen. En djurart som funnits i 250 miljoner år håller på att försvinna över stora områden. När jag sökte vidare på ämnet fann jag filmen ”Underkastelsen” av Stefan Jarl.

Vi vet ännu inte hur alla kemikalier samverkar och på sikt påverkar växter och djur, men vissa tendenser är redan ett faktum - åtminstone vad gäller människor och djur

Vi har uppåt hundra kemikalier i vårt blod (som inte ska vara där) och det är ännu inte klarlagt hur dessa, enskilt eller i kombination med varandra, påverkar oss och vår avkomma. I filmen berättar Åke Bergman, professor i miljökemi, om ytaktiva ämnen i alltifrån tyger till hamburgerpapper. En forskare berättar att dessa ämnen kan lösa upp cellväggarna. Vad som händer i kombination med de andra ca hundra kemikalierna vi har i vårt blod (och som inte ska vara där) vet ingen. Doktoranden Hazem Khalaf vid Örebro universitet berättar om den kompott av läkemedel man finner i vårt avloppsvatten (och som vattenreningsverken inte kan avskilja). Sedan har vi flamskyddsmedel i elektronik (som återfunnits i ägg från pilgrimsfalk!) och ftalater i plastprodukter. I dagarna lanserade Philips en hushållsapparat som sägs ta bort rester av bekämpningsmedel från frukt och grönsaker. Den ska nu finnas till försäljning i Kina, där konsumenter efterfrågat produkten. Det låter ju bra. Men hur renar vi oss själva? Vi kan kanske inte skydda oss helt från framskyddsmedel och liknande, men vi kan åtminstone kontrollera vårt mattintag.

En amerikansk-kanadensisk studie som presenterades förra året [se Insektsgift kan orsaka ADHD, SVD ] visade på ett tydligt samband mellan beteendestörningen ADHD hos barn och förhöjda nivåer av nedbrytningsprodukter av bekämpningsmedel i barnens urin (förhöjda och förhöjda, gifterna ska inte finnas där alls, men i förhållande till andra barn med mer ”normala” nivåer). Det handlade i detta fall om organiska fosforföreningar, som påverkar både det centrala och det perifiera nervsystemet och har både akuttoxiska och långtidsverkande effekter. Det här uppmärksammades faktiskt i media, samtidigt som man i flera TV-reportage under förra året kunde följa drabbade familjer som lät sina barn medicineras med amfetaminliknande preparat mot ADHD. Det låter inte direkt som något en högtstående civilisation skulle ägna sig åt: att först i ren okunskap förgifta sin avkomma, för att sedan, när misstaget upptäcks, droga ner och förgifta avkomman med ett annat preparat i ett försök att mildra symptomen från den första förgiftningen, som man dessutom låter fortgå. Jag pratar inte om det enskilda fallet här, men sett ur ett helhetsperspektiv är det ju just vad det handlar om. Jag trodde mänskligheten var smartare än så.”

Se första halvan av Underkastelsen nedan (45 min, hela filmen måste dock inhandlas):

Nyligen höll förresten Naturskyddsföreningen en konferens med titeln Rädda mannen! vilket någon kommentator på bloggen tipsade mig om, och på deras sida fann jag en nyutkommen bok: Den flamsäkra katten  som jag inte vågar beställa eftersom jag har tre katter. Läs gärna boken Förgiftad. Om kemikalierna i vardagen och det dolda hotet mot vår hälsa :

”I Förgiftad beskriver Rick Smith och Bruce Lourie, två av Kanadas främsta miljöaktivister, hur vår vardagsmiljö blivit en veritabel giftfälla som riskerar att allvarligt påverka vår hälsa. Giftiga kemikalier återfinns idag i allt från hygienprodukter, möbler och köksredskap till elektronikvaror, kläder och barnleksaker. Vi får i oss dem genom den mat vi äter, det vatten vi dricker och den luft vi andas.  Från det att vi stiger upp ur sängen och våra skrynkelfria lakan (behandlade med det cancerframkallande ämnet formaldehyd) till dess att vi går och lägger oss efter en filmkväll med mikrade popcorn (vars förpackning på insidan är belagd med en oförstörbar kemikalie som lagras i våra kroppar) exponeras vi för olika gifter. Gifter som bland annat förknippas med bröst- och prostatacancer, hormonella rubbningar, infertilitet, Parkinsons, Alzheimers och diabetes. Genom att utgå från vår vardagsmiljö redogör författarna för sju av de vanligaste kemikaliegrupperna och deras långsiktiga inverkan på vår hälsa. De beskriver de mäktiga intressen som representeras av kemikalieindustrin och berättar vad vi kan göra för att skydda oss själva och våra barn från att långsamt förgiftas.”

Trevligt. Har just börjat läsa den. Jag hoppas inte det blir ramaskri nu och ni anklagar mig för att vara en miljömupp 😉  men vetenskap är vetenskap (observera att jag inte skriver om koldioxidfrågan, jag är inte alls insatt i den, men för den som är intresserad rekommenderar jag artiklar från Stockholmsinitiativet (eller deras blogg) och  Olle Häggströms artiklar. Uppvärmning eller inte, det är ändock ett faktum att den politiska eliten använder det här för att motivera diverse projekt som ingen frågat efter).

Som ni ser på den här satellitbilden jag tog imorse så har genusvetartätheten redan sjunkit rejält i Norge

Dessutom är detta relaterat till genus eftersom även Genusmaffian utgör ett allvarligt miljögift och hälsohot – det står inte om det i boken och tas inte heller upp i filmen men vi vet alla att den är ett reproduktionstoxiskt mögel och mycket mer. Som drivande i och såsom utgörandes kulmen (och antagligen slutstadiet) på en riksomfattande fördumningsindustri är den en IQ-sänkande och i värsta fall irreversibel civilisatorisk förkrympningsfaktor som måste bort från det offentliga rummet. Och på tal om det – Norge har just lagt ner sin genusforskning, vilket vi kunde läsa om nyligen på Genusnytt  och i SVD  och i Aftenposten  om hur norsk genusforskning mister 56 miljoner ett och ett halvt år efter det uppmärksammade programmet Hjernevask (här på Youtube), oklart dock om något samband finns (glöm dock inte att Island fortfarande är ett ”nordiskt laboratorium” för genusforskarna ).

Med uppdrag att krossa maktstrukturer och invertera könsmaktsordningen

Genusforskarna är upprörda, men faktum är att detta ju är en naturlig följd av deras egen verksamhet och uppgift – att 1. krossa maktstrukturer (de har ju just byggt upp en egen sådan och nu måste den därför bort) och att 2. ifrågasätta normer och uppmuntra normkritiskt beteende (nu när genusvansinnet blivit mainstream och normerande för hela samhället är det ju väldigt normkritiskt och på tiden att ta bort det) samt 3. rasera traditionellt kunskapsstoff – man kan ju faktiskt redan tala om att det finns en lång tradition av genusvetenskap i Sverige.

Får jag bara göra ett tillägg och framstå som nyanserad (ber om ursäkt för det) – det finns självklart relevant och viktig forskning om kön, men den har försvunnit och stigmatiserats till förmån för det mest absurda – som tex den nya genusfysiken där vi bla får veta att rektorn för en svensk högskola anser att ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (!)

En relevant fråga här, som genusforskarna också brukar ställa sig, är varför så få kvinnor läser fysik (i ett internationellt perspektiv, det finns ju fler kvinnor i de länder där det saknas genusvetare, som Kina, Japan, Korea, Italien, de östeuropeiska länderna m fl) – kan det vara så att uppgiften med att öka andelen kvinnor inte har sin lösning i en feministisk modifiering av naturlagarna, utan att tvärtom lägga ännu mer tid på att förstå naturlagarna, och framförallt dessas matematiska formulering då i form av patriarkala ekvationer, om jag får göra lite reklam för mitt eget ämne? Lösningen kan således vara så enkel som att låta de 67 miljoner kronorna (som Vetenskapsrådet nyligen beviljat) gå från Centrum för genusvetenskap till institutionerna för matematik och fysik, helst via en fiberoptisk kabel då eftersom jag har beröringsångest och dessutom, som Klaus påpekade i sin artikel Axess så finns pengarna ändå inte utan kan lika gärna skapas som ett fotonflöde. Då kan VR lika bra lägga till några miljarder, det har man råd med, med tanke på att Uppsala Universitet fick 11 miljoner för gränsöverskridande genusmöten eftersom ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

På tal om vetenskap, så var det för ett tag sedan ett intressant inslag på P1 Vetenskapsradion: Ris tycks kunna påverka människors gener:

Ris påverkar generna

”Kan det vara så att en potatis kan påverka hur en människas gener fungerar. Ja, kanske kan den det, i alla fall om man får tro ny spännande forskning från en grupp kinesiska forskare. Fast då handlar det om ris, och om hur kopior av arvsmassa från ris kan leta sig in i människans celler. För forskarna har hittat kopior av arvsmassa, så kallat mikro-RNA, från ris inuti både möss och människors celler och det verkar som risets mikro-RNA här kan påverka generna i kroppen.– Om det här nu håller är det jätteintressant, säger Fredrik Söderbom som är mikro-rna-forskare på SLU, vi har växtmikro-RNA som faktiskt kan ta sig in genom maten, in i våra kroppar och faktiskt reglera gener.  ”

”Vetenskapsradions Ulrika Björkstén kommenterar den kinesiska mikro-rna-forskningen: ”Det här är ytterligare ett exempel på det fina samspel som finns mellan generna som vi ärvt och omgivande miljö. Länge lärde man inom molekylärbiologin ut den gyllene regeln att dna styr alla processer. Man fick lära sig rita pilar som visade att all information gick ut från dna som omvandlades till rna som vidarebefordrade budskapet ut i cellerna, och kroppen. Men nu är vi mitt inne i en utveckling där det här ställs på huvudet. I själva verket är våra arvsanlag, som alltså byggs upp av DNA-molekylen helt beroende av input utifrån för att gener ska slås på och av vid rätt tillfällen, och där har RNA visat spela omvänd roll som informationsbärare, och tala om för genen att den ska slås på, inte bara transportera ut informationen från arvsanlagen.”

LYSSNA PÅ DETTA INSLAG 6 MINUTER (LÄNK)

Jag visste redan det här, men nu är det vetenskapligt bevisat: vad vi stoppar i oss styr vilken riktning evolutionen tar - betänk det när ni pendlar på morgonen!

Som ni hör i radioinslaget kan födointaget påverka vilken riktning evolutionen tar – det gäller alltså att tänka på vad man stoppar i sig, jag har länge sagt att det inte är nyttigt att konsumera för många nyhetsartiklar och genustexter på daglig basis utan att kompensera detta med att avgifta sig regelbundet på min blogg, och nu är det alltså vetenskapligt bevisat att intaget kan påverka hur era gener tar sig uttryck (läs om epigenetik  – mer här i Forskning och Framsteg  och här i Illustrerad vetenskap: Dolda krafter styr generna): ”Vi är vana vid att tänka på vår genetiska kod som det som avgör vårt biologiska öde. Genkoden är dock inte ensam om att bestämma vilka egenskaper vi har och ger vidare till våra ättlingar. Viktiga mekanismer utanför genomet slår på och av generna. Så kallade epigenetiska modifikationer betyder bland annat att egenskaper som växter eller djur förvärvar, till exempel genom kosten, kan gå i arv till kommande generationer.” (hela pdf:en kan hämtas genom att man registrerar ett konto gratis). Samtidigt som forskningen går framåt håller svensk skola på att föra in en ”ny tes bortom Darwin”  tack vare en svensk dokumentärfilmare som rest runt, pratat med folk och gjort sin egen tolkning av sakernas tillstånd (läs om filmen ”Jordens snällaste apa” i forskning.se-artikeln ”Filmen betonar människans godhet”).  Jag kritiserade ju slutsatsen att vi aldrig haft någon konkurrens eller kamp om överlevnad (!) i Axess och fick tackmail från flera zoologer som läst min artikel. Det är alltså inte bara jag som tycker att galenskapen trängt sig på lite väl mycket. Man kan tycka att gränsen går vid propaganda i utbildningsväsendet, men det verkar faktiskt inte finnas någon gräns. Hur det går till när en civilisation går under kan man läsa om i Why Civilizations Self-Destruct – eller Civilisationernas självmord (145 kr Bokus).

Jag undrar om man kan slå på och av sitt kön genom att äta en varierad kost? Jag tänker på det här med att RFSU ju för ett tag sedan talade om manlighet som en folksjukdom, minns ni det? Kanske finns det något kosttillskott som hjälper? Jag rekommenderar alla mina manliga läsare att sjukskriva sig för sin manlighet och låta systemet braka samman, på så sätt låter vi Genusväldet leda till sin egen undergång. Det kommer ju att göra det ändå, men varför inte snabba på processen? Jag försöker bara ge lite goda råd här i egenskap av samhällskatalysator  som jag ju sagt förut: ”En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck.”

En känd genusprofessor befarar att öppna gränser kan utlösa en patriarkal kedjereaktion

Frågan är om en reaktionär återgång till tiden före Genusväldets intåg är en termodynamiskt tillåten reaktion. Enligt termodynamikens andra huvudsats kan ju inte entropin (måttet på oordning) minska i ett slutet system. Men Sverige är ju inte ett slutet system, det inser man genom att ställa sig vid randen som i matematisk mening är sluten, men inte i politisk. Tur att jag har koll på både politik och vetenskap så att jag kan jobba så här tvärvetenskapligt – då går det att öppna en alternativ reaktionsväg, och lägre aktiveringsenergi låter bra med tanke på att vi behöver uppnå en kritisk massa av aktivister samtidigt som det är ett politiskt faktum alla inte har energi till både jobb, familjeliv och att bekämpa vansinnet, ska räkna på hur jag ska katalysera reaktionen så att ni kan dega i soffan medan allt faller ihop. Men det får inte gå så långt att jag måste rekrytera ur genusmaffian. Även om den rikskända genusprofessorn Eva Lundgren skrivit på Newsmill i Risk att Mellanösternmännen uppmuntrar svenska patriarkatet att ett icke-slutet system kan leda till en minskning av genusentropin genom att nytt patriarkalt stoff som förs in i systemet leder till en kedjereaktion där alla slumrande svenska patriarker vaknar till liv – det måste vi vara vaksamma på – så vill jag inte stöja mig på genusforskning. Men det är fascinerande att genusvetarna är både pedagoger, biologer, kemister, fysiker och allvetare. Undrar varför ingen fått Nobelpriset än? Och på tal om det, jag har inte hunnit se detta årets tal av Nobelpristagarna, men tills jag gjort det så kan jag rekommendera förra årets fysikpristagare, Andre Geim, som tar upp det här med PK-giftet, inför Kungen och allt (5 minuter):

Jag hade mycket mycket mer att ta upp, som vanligt, men jag känner att platsen börjar ta slut, alternativt ert tålamod. Får ta allt det andra jag hade att säga i nästa inlägg då :-). Får jag bara signera den? Liksom en genusvetare, som alltid givetvis även är ”utvecklingskonsult”, ”pedagog”, ”kognitiv handledare” och ”sociolog” på en och samma gång, minst, så har även jag en massa andra titlar, som jag inte brukar skryta om men som alla vet att jag fått mig tilldelade av folket genom hårt och hängivet arbete. Exempelvis är jag utöver fil dr i matematik även mamma, matte-pilot, bloggare, pedagog, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, förändringskonsult, whistleblower, allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister. Dessutom är jag givetvis PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning.

En annan titel, som är lite inofficiell, men som en lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV  och radio  vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag  hållt låda i riksdagen. Om man läser mina krönikor i Axess  inser man att jag även är krönikör. Men om man dessutom synar innehållet inser man snabbt att jag även är värdegrundanalytiker, genetiker, utbildningsexpert, ledande evolutionsforskare och zoolog (flera professorer i zoologi mailade och tackade tex  för krönikan Vantolkning av altruism), hjärncoach och dessutom integrationsexpert – som matematiker vet jag, till skillnad från politikerna, att man man vid integrationsproblem ska prova något av följande: partialintegration eller variabelbyte.  Detta säger jag inte bara för att jag är en insnöad mattenörd, utan för att begreppen även har sin motsvarighet utanför matematiken, att exempelvis partialintegrera upprepade gånger skulle kunna vara en väg framåt, och ett variabelbyte kan tolkas som att ersätta vissa politiker osv. Allt bygger på matematik, och att jag insett detta gör mig även till en framstående filosof. Jag har fler titlar men detta var ett axplock.

OBS! Lyssna på Nordegren i P1 – Genusvetenskaps ifrågasätts  och följ gärna Aktivarum-bloggens intressanta alster och Pelle Billing med ständigt aktuella debatter , nu senast om en ledarartikel på Corren om genusvetenskap som ideologi  och Matte Matik som skriver om både genus och annat relevant. Och så Genusnytt givetvis – med alla senaste nyheter på genusfronten! Annat intressant: Fp vill införa euron mot folkets vilja (reaktion på den här, Merkozy behövde Cameron som syndabock, Därför skyr LO nobelpristagaren, Nobelpriset visar att svensk grundforskning måste stärkas, Nya moderaterna kan bana väg för vänsterpopulister 2014.

Greider om matte och galenskaper i SVD

Det är bäst att jag hjälper till att utbilda framtidens samhällsbyggare

Jag ber om ursäkt för bloggstilleståndet och att jag därigenom försenat den stundande  samhällsrevolutionen med en månad. Jag har förflyttat mig fysiskt och mentalt till KTH sedan några veckor, där jag just nu undervisar deltid på SF1624 Algebra och geometri på Farkostteknik och Samhällsbyggnadsprogrammet. Man vill ju gärna att den farkost som ska ta oss ut ur solsystemet om samhällsrevolutionen mot all förmodan misslyckas ska vara välbyggd och funktionell, och dessutom kan vi komma att behöva ta med oss ett par framtida samhällsbyggare. Någon genusfri planet ska det väl finnas i Universum om vi genomsöker det tillräckligt noga. Inte genusfri i den meningen att genus är betydelselöst – genuset på en normal planet är ju som bekant noll , medan vi kommer att ha genus 1 om vi bosätter oss på en torus och genus 2 om vi hittar en planet som utan att gå sönder kan deformeras till en tekopp med två handtag, om den nu inte redan såg ut så från början. Man kan ju undra hur Jorden egentligen ser ut med tanke på att genusvetarna har upptäckt minst åtta genus, men så är det ju också genusforskningens uppgift att rasera gamla vetenskapliga föreställningar lanserade av det maktfullkomliga Patriarkatet. Hur man byter genus på kroppar kan man förresten få reda på om man går en topologikurs på KTH eller vid SU, eller så kan man läsa om det själv, exempelvis på sidan 161 i boken Basic Topology (Armstrong)  under rubriken ”Surgery”-  detta borde verkligen intressera genusforskarna.

Surgery topology. Den här kursen tentade jag i Lund för hundra år sedan vill jag minnas. Det borde intressera genusforskarna att matematikerna funnit en metod att reducera genuset till noll. Jag hoppas kursen fortfarande går.

Cosmic Background Explorer sändes ut 1989

De förtryckarstrukturer vi ser runt omkring oss idag härrör faktiskt från tidernas begynnelse. Som bekant fick två fysiker Nobelpriset 2006 för att med hjälp av COBE-satelliten ha upptäckt de små variationer i den kosmiska bakgrundstrålningen som kort efter Big Bang, under den inflationistiska fasen av universums utvecklig, blåstes upp till de orättvisor vi ser idag – allt för att Universum inte behagade vara homogent i begynnelsen. Därför är det helt motiverat att genusforskarna och deras hjärntvättade marionetter letar med ljus och lykta efter minsta avvikelse och undersöker varje beteendemönster noga – om inte alla gör exakt lika mycket av allt kan det bli katastrofala konsekvenser; exempelvis har en färskt och viktig kartläggning som Johan Hakelius uppmärksammat oss på  visat att kvinnor stryker i snitt 14 minuter om dagen, medan män bara stryker – ve och fasa – i fyra minuter! Min egen kartläggning av kartläggningen visar att genusvetarna själva stryker runt 1440 minuter om dygnet (dvs hela dygnet utan avbrott) och övervakar oss alla, och att de själva tilldelar kvinnliga sysslor ett lägre värde genom att se mekande med bilen som mer värt än strykning. Själv skulle jag aldrig gå in i en bilmotor och sitta där och andas in giftiga ångor flera timmar i sträck, inte bara för att jag inte har någon bil eftersom jag promenerar till KTH, utan också eftersom vi ju ser vad som händer när genusforskare som vill fixa till statistiken sitter i bilmotorn alldeles för länge – det händer något irreversibelt med hjärnan.

Kampen mot galenskaperna måste föras samtidigt på alla plan.

Fast för två veckor sedan åkte jag faktiskt T-bana till KTH, och då blev jag haffad av en för mig okänd professor som frågade om jag var Tanja Bergkvist, och när jag sa ja (efter att ha studerat honom noga och insett att han inte kunde vara en genusforskare på jakt efter mig), så utbrast han ”Du är min idol! Jag läser allt du skriver! Vad roligt att du jobbar här!” Det var ju roligt. 🙂 Men nu till något tråkigt. Marcus Birro skrev en krönika i Expressen nyligen: ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv” som upprört flera matematiker. Jag trodde inte att vi matematiker läste kvällstidningar, men eftersom jag ju ändå är självutnämnd talesperson för alla i det här landet som tänker logiskt (jag innehar ju titeln Fanbärare för Folkvett ) så tog jag upp detta i en Axesskrönika, som jag kommer att publicera på bloggen när nästa Axess utkommer, dvs om två veckor. Det är uppenbart att Birro, som annars brukar skriva bra texter, har förväxlat oss matematiker med någon annan yrkesgrupp. Och det påminner mig om att jag måste tipsa om det senaste numret av Axess Magasin och som ni ser kan ni läsa flera av artiklarna på nätet, och glöm inte följa allt på Axessbloggen. I min krönika i det numret tog jag upp den nyutkomna rapporten På spaning efter framtidens skola (PDF ) och jag har ju redan skrivit om det i inlägget Nya svenska skolinsikter  så jag ska inte säga mer om det, men som ni ser så har rapportförfattarna gjort ett finns cirkeldiagram på sidan 16 med tre (icke-överlappande, vilket också framgår av den ställda frågan) fält med procentsatserna 47, 48 och 6 och det betyder att cirkeldiagrammet totalt representerar 101%, vilket bekräftar rapportens innehåll om behovet av mer matteundervisning.

Ingen har väl missat debatten i SVD om matematikundervisningen! Läs här inlägg, replik och slutreplik:

 Jan Björklund har blivit grundlurad

Intellekt i toppform skapar framtidschanserna

Svår matte ska inte stoppa elever

Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers

Rena galenskapen, man saknar ord. Per Acke Orstadius, fd lärare och lärarutbildare (!) har fått ett bra svar av Johan Wendt, generalsekreterare för Mattecentrum. Det är skrämmande att förstnämnda person varit lärarutbildare, men det bekräftar ju att förfallet, idiotin och de försämrade kunskaperna har ett ursprung, och det ursprunget sitter inte i eleverna utan i sådana som Orstadius. Med den inställningen är det inte konstigt att det går utför (jag rekommenderar som vanligt matematikprofessor Olle Häggströms debattinlägg i skolfrågan: Skolans sak är vår!). Som om allt detta inte är nog, kommer geniet Göran Greider ut på Newsmill med artikeln ”Sundhetstecken att svenska elever inte gillar matte”  (och till höger om artikeln kan man i vanlig ordning se resterande debattinlägg i samma ämne, jag har inte hunnit läsa dem själv än men kommer att göra det nu ikväll), som en upprörd docent på KTH tipsade mig om i förra veckan med hjärtat i halsgropen, eftersom det är vi som utbildar framtidens ingenjörer, medan Greider bara sitter och jäser i sin soffa som ännu inte rasat ihop eftersom någon som läst hållfasthetslära RÄKNAT UT hur den ska byggas för att inte göra det, med hänsyn tagen till variabler som att Greider kan gå upp i vikt osv. Så här skriver Greider:

”Att svenska elever enligt många internationella undersökningar tycks prestera sämre i matematik än tidigare är faktiskt inte enbart en dålig nyhet. För det betyder också att de uppväxande släktena i matteundervisningen känt vittringen av just det där gamla, konservativa, ja, det som disciplinerar och som tar ifrån oss frihet och skaparlusta.”

De hopkrullade dimensionerna

Vad är detta för rappakalja (för att använda Svante Nordins ord om gensuvansinnet i Filosofiska Rummet)!!? Ändå fascineras Greider av att ”Vi ser bara tre dimensioner. Matematikerna kan räkna med uppåt ett dussin.” Vi kan i själva verket räkna med hur många vill rent tekniskt, även om det kan vara svårt att föreställa sig hur en motsvarande verklighet skulle se ut. Låt mig därför förklara det: om man skulle dra ut en av Greiders hjärnceller till ett fullkornsspaghetti, så skulle detta på avstånd se ut som ett endimensionellt objekt om bara Greider är tillräckligt långt borta, vilket man ju får hoppas, men om man skulle närma sig den till bristningsgränsen utdragna hjärncellen så skulle man inse att den i själva verket har två dimensioner och att man kan vandra runt på den då den har en yta, så alltså var det som såg endimensionellt ut på håll i själva verket tvådimensionellt. Om detta och mycket mer kan Greider läsa i Brian Greenes ”Ett utsökt universum” (40 kr på Bokus ) om han inte redan läst den. Greider måste ju ha läst flera tusen böcker vid det här laget, men antagligen i fel ämnen, och därför kan jag även rekommendera matematikerm Ian Stewarts böcker.  Jag antar att han och alla ni andra redan läst Simon Singhs ”Fermats Gåta”, annars gör det!

Men sedan skriver Greider även en del sanningar (och jag ber om ursäkt att jag blir nyanserad här), som att svenska skolelever faktiskt tråkas ut av matematikundervisningen i grundskolan. Men detta beror inte på Björklund, som Greider hävdar har

 ”gått i bräschen för både mer av auktoritär betygssättning och till och med för speciella matematikklasser, där genierna ska samlas för sig. Min känsla är den att Jan Björklund antagligen är en av de sämst lämpade för att ge matematiken en ny chans hos skoleleverna. Han kan nästan symbolisera den pedagogik som låst matematiken vid tristessen… I den konservativa skolrevolution som Björklund anfört ingår också den självklara idén att det är bra med fler läxor. Och visst, läxor är ibland nödvändigt och bra. Men i många fall förvärrar läxorna bara de problem som finns och det gäller inte minst i matematiken. Jag har då och då suttit sena kvällar med min dotter som alltså på fritiden – långt från varje lärare – ställts inför matteproblem som det inte finns en chans i världen att lösa om inte en lärare är där”

Det behövs inte toppmodern IT-utrustning och nyslipade parkettgolv i skolan för att få upp skolresultaten. En sandlåda räcker gott och väl, se bara på genusforskarna, som sitter i en hela dagarna.

Ett: man behöver inte vara ett geni för att gå i matematikklass/spetsutbildning, för 30 år sedan var det den normala nivån på undervisningen. Och det är inte Björklunds pedagogik som lett till tristessen utan vänsterns flumpedagogik där varje elev ska lära sig att lära sig i en evig ”lärandeprocess” som läraren inte ska lägga sig i eftersom varje elevs inneboende potential ska leda till att denna själv ska uppfinna de metoder de behöver – vilket oftast tar hela grundskoletiden. Och det är här det som Greider kallar frihet och skaparlusta kommer in. Om läraren lär eleverna hur de ska tänka och resonera på matematiklektionerna så kommer de inte att behöva en lärare i närheten när de ska göra sina läxor. Men det förutsätter ju att man inte har problem med grundläggande stoff som de fyra räknesätten och manipulation av algebraiska uttryck mm. Men eftersom det i Sverige ofta tar nio eller tolv år att lära ut det mest grundläggande (medan det är överstökat på några år i andra länder, läs Häggströms Det är dags att göra upp räkningen i Axess) så kommer man aldrig till det där spännande Greider pratar om. Jag minns när jag hade ett gästlektorat på deltid på SSHL och lärde eleverna att förstå och genomföra induktionsbevis, de var riktigt fascinerade och kände sig väldigt stolta över att de förstått något som man i Sverige sysslar med först på universitetsnivå. Själv lärde jag mig matematisk induktion i en sandlåda i Bulgarien under en sommarlovsdag när grannbarnen som gick i 7:e klass visade mig det. Det visar också att det inte behövs mer pengar, fler specialpedagoger, fackpedagoger, datorer, nymålade bänkar och tredimensionella tavlor i skolorna, utan kunniga lärare som kan sitt ämne, elever som tar skolarbetet på allvar så att man kan gå vidare i ämnet, och en inställning bland lärarutbildare som skiljer sig starkt från Orstadius.

Det hjälper varken med genusforskare som kommer till skolorna för att ”problematisera” strukturer och hierarkier eller andra allvetande konsulter som ska prata fram ett självförtroende hos barnen genom att låta dem skriva komplimanger till varandra på lappar (ja, så illa är det!), ett genuint självförtroende hos skolelever vad gäller skolarbetet skapar man givetvis bäst genom att spendera tid på att lära dem att behärska ämnena, det duger inte att fortsätta i gamla hjulspår och sedan hyra in självförtroendecoacher.

Varje lärare borde ha en sådan här skalärprodukttröja

Och därför är Björklunds satsning helt rätt, och katederundervisning är bra. Så när Greider skriver (och jag instämmer): ”Men matematiken måste framförallt släppas ut ur sin genibur och bli någonting som varje människa kan känna är spännande.” så undrar jag på vilket sätt en satsning på mer matematik skulle utgöra ett hinder för det här. Och det är inte Björklund som ska ge matematiken en mening (Greider avslutar ju med: ”Men Jan Björklund är knappast mannen som kan ge matematiken en mening.”) utan matematiklärarna. Jag kan tänka mig att Greider i själva verket förläst sig på populärvetenskaplig litteratur och inser att matematiken är så mycket större än vad skolan ger sken av, men då ska han inte klaga på Björklund utan på sådana som Orstadius. Och för att kunna nå upp till en nivå där man kan uppleva ”frihet och skaparglädje” måste man ta sig igenom en massa annat stoff först. Om Greider vill räkna på flera dimensioner är det en fördel om han vet vad en vektor är, och ett koordinatsystem, och kan en massa räkneregler, annars kommer han ingenvart.

Ett Calabi Yau-rum för Greider att grubbla över

Det finns liksom en koppling mellan Greiders filosofiska dagdrömmar om flera dimensioner och grundläggande matematikkunskaper. För att förstå den djupare innebörden av de många dimensioner han talar om och som förekommer i strängteorin måste han även förstå något om Calabi-Yau rum, annars kan han inte förstå hur man ska packa ihop de extra rumsdimensionerna. Här återstår dessutom en massa forskning, men för att kunna ta del av den, och för att inte tala om för att kunna känna ”skaparglädje”, måste Greider läsa matematikerprogrammet i fyra-fem år och sedan doktorera i fem år på Calabi Yau-rum och därefter samarbeta med de ledande forskarna på området och resa jorden runt i flera år och leva på postdoc-stipendier. Kanske tjugo år senare, efter flera års slit och besatthet och undervisning av den framtida matematikergenerationen, när professuren närmar sig, kommer ett genombrott. Det är nämligen sådana ”mattegeniers” hårda arbete som gjort att Greider kan ligga i soffan och läsa populärvetenskaplig litteratur som söndagslektyr. Och det går inte att nå dit utan en seriös matematikundervisning i skolan.

Det gäller att börja i tid, envariabeln ska avklarad innan barnet fyllt ett år.

Men jag instämmer i att matematiklärarna borde ha fler inslag med sådan här verklighetsanknytning (iofs vet vi ju inte om de extra dimensionerna finns, men hur ska vi ta reda på det om vi inte jobbar med det?) bara att ta upp sådant här kan skapa ett matematikintresse hos eleverna, och sedan är det ju verkligen på tiden att man inför bevisföring, som är matematikens kärna, redan på högstadiet eller gymnasiet. Det finns ingen anledning till att man inte skulle kunna det här, eftersom det uppenbarligen går i Kina, Korea, Japan, Ryssland, Bulgarien m fl. Om man inte är en övertygad rasbiolog som tror att just de svenska eleverna inte har den förmågan, så borde man kanske undersöka lite närmare om det kan vara något man gör fel i svensk skolundervisning. Som att inte gå vidare till nästa nivå när det är dags, eftersom det skulle ”kränka” de elever som inte hunnit göra läxan eller orkat anstränga sig. Och därför stampar man på samma ställe i nio år. Under tiden kommer genusvetare och specialpedagoger för att kartlägga barnens självförtroende. Nyligen kunde vi läsa i DN att

”Dyslektiska elever som får intensiv lästräning under några månader gör större framsteg än elever som specialundervisas på vanligt sätt. Intensivträningen tycks ha samma goda effekt på elever med matteproblem.”

Notera det senare. Jaaa… kan det verkligen vara så att träning ger färdighet!? Vilket genombrott för svensk pedagogisk forskning! Ska denna särskilt utarbetade modell med ”intensivträning” kanske normaliseras. Då kanske gruppen ”elever med matteproblem” delvis försvinner? Vidare kan vi läsa att

 ”Förutom att eleverna klarar målen får de en tilltro till den egna förmågan att lära”.

Ja men helt otroligt, behövs det inte speciella självförtroendecoacher med utbildning i emotionell kompetens för det här? Och genusforskare? Och fackpedagoger utan kunskaper i något ämne? Har vi en hel konsultmarknad i onödan? Fick eleverna tilltro till sin förmåga genom att klara målen? Var det inte det jag just skrev ovan? Det var min personliga erfarenhet men nu verkar det som om det kan gälla rent allmänt – otroligt!

Elin Ottergren - en annan bloggande matematiker!

Matematikdoktoranden Elin Ottergren har också bloggat om Greiders artikel  och gör en bra jämförelse med grammatik som förutsättning för språkinlärning. Få tycker att grammatik är jätteroligt i sig ( jag tyckte dock det, men jag är ju galen  🙂 ) men det är nödvändigt. Nåja, i dessa tider vet man inte, man kanske har skippat det också eftersom det är ”tråkigt”. Läs resten av inläggen på Newsmill om detta: Matematik bör vara en del av allmänbildningen m fl. Neeej, nu fick jag ju inte plats med den formel jag skulle lägga upp till Greider – inlägget är redan på 16.000 tecken inkl blanks!  Får bli i nästa inlägg! 🙂 Så detta medellånga inlägg är alltså en stor framgång för mig – det kunde ha blivit dubbelt så långt. Fast egentligen var det bara formeln jag skulle lägga upp – varför blir det alltid så här?! 🙂

Just det, glömde ju att skicka en hälsning till mina morföräldrar den 9:e september, Bulgariens fd nationaldag. Här kommer hälsningen:

Konsensuskultur och genusfysik

Nu är det nya numret av Axess Magasin  ute, och temat är konsensuskultur. Flera av artiklarna återfinns på nätet: I skuggan av framtiden,   Baksidan av konsensus, Pippi och Sveriges särart, Samarbetslandet, Samförstånd som statsreligion, Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Axess Magasin går att köpa i välsorterade Pressbyråer, annars teckna prenumeration HÄR.  Axess höll i veckan även ett intressant frukostseminarium på temat Konsensus, åsiktspluralism och grindvakter, som jag återkommer till när det kommer upp på Axess Play. (Uppdatering! Nu är videon uppe – se detta inlägg!) Min krönika Svåra lösningar på enkla problem (lista på resten här  – ni finner dem utspridda på bloggen) i Axess återfinns på sidan 66 – den ligger inte ute på nätet men överensstämmer innehållsmässigt med mitt blogginlägg ”Vad var det jag sa?”  (vilket betyder att den faktiskt ligger på nätet, men i en utvidgad version) som ni alla så klart redan läst. Och med alla menar jag även det tillskott av 8.000 nya läsare jag fick under gårdagen, eftersom min statistik då gick från det sedvanliga 1.000-2.000 till 10.035 som ni kan se på skärmdumpen nedan till vänster, vilket slog mitt gamla rekord på 5.209 efter inlägget ”Ett skräckexempel på Genusväldet”.

Min statistik gick upp lite, till 10.035 igår - ledsen att det här ser ut som en fallossymbol.

För den som är ny går det att finna alla inlägg på bloggen under Alla inlägg , jag hittar knappt något själv på bloggen längre så jag var tvungen att organisera det lite, präglad som jag är av den ”manliga rationalitet” som Södertörn Högskolas rektor förkastar i den av Skolverket beställda rapporten Genus och text som granskar hur ”jämställda” skolans fysikböcker är (och som jag skrivit om här och här) och med risk för att verka tjatig, låt mig ändå en sista gång lyfta fram en sammanställning av några av de djupaste insikterna i denna 69-sidiga text som Skolverket rekommenderar till blivande lärarutbildare. Jag var själv en sådan under doktorandtiden, och som ni kan se på tex denna tenta från 2006 så frågar jag efter en normalvektor till ett plan, och försöker därmed undermedvetet normalisera normalbegreppet inom matematiken. Vi vet alla att de förhatliga normerna  (metoder att beräkna längden av en vektor i ett normerat rum) inom matematiken upprätthåller föreställningar om hegemonisk maskulinitet. Bara det patriarkala påfundet att mäta något, när alla vet att en vektor är lika elastisk som en genusforskares fantasi, visar att man är ute på hal is, men även det är ett felaktigt påstående, då det här med halhet bygger på manliga föreställningar om friktion och motstånd mot genusvansinne.

Genusbegreppet är även matematiskt

Men jag blev som bekant genusmedveten någon gång efter 2006 (nu pratar jag inte om det matematiska begreppet genus), närmare bestämt 2008 (läs om hur det gick till i Om bloggen) och det gav utslag redan 2010 när jag tex i denna tenta i flervariabelanalys bad de blivande civilingenjörerna att undersöka gränsvärden och som ni ser i facit existerar inte gränsvärdet, eftersom man får olika värden beroende på ifrån vilket håll man närmar sig punkten och det är just detta som är kärnan av matte-genus-vetenskapen: mitt gränsvärde är inte lika med ditt gränsvärde eftersom du närmar dig det utifrån en annan diskurs, och därför är alla svar lika rätt, eller snarare fel, och därmed lika sanna, eller falska, eller vilket som – allt kvittar liksom. Om man ska bygga en bro och räkna ut hur den ska hålla så är inte svaret givet, min hållfasthetsdiskurs är inte lika med din hållfasthetsdiskurs så dra dit pepparn växer och bygg din egen bro, eller så bygg den inte, en bro är ändå en social konstruktion, och oftast en manlig sådan, så den behöver inte ens byggas utan det räcker att tänka fram den innan man ska gå över, och ha det så trevligt i vattnet alla genusforskare, så ses vi inte på andra sidan. Men för att komma till saken 🙂 – citaten från Södertörns högskolas rektor och den jämställda framtiden i fysikböckerna och svensk skolas slutliga kollaps, men kollapsen blir åtminstone ”jämställd” (för den som tycker att det här har med jämställdhet att göra):

Efter att ha läst Genus och text stoppade jag fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag trodde jag befann mig i, men det gick inte, det här är på riktigt...

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)

* ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” (sid 65)

* ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. (sid 16).

* ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.” (sid 24)

* ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.” (sid 24)

* ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (sid 65)

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Jag borde verkligen låta trycka ett flygblad med det här och distribuera till alla glada svenska barnfamiljer som tryggt kan sätta sina barn i skolan förvissade om att genusvansinnet är dess främsta bundsförvant tack vare den välgenomtänkta tjänstetillsättningen på strategiskt viktiga poster i det här landet. Det gäller att värna den kommande generationens IQ, och där kan inte patriarkala påfund som logisk förmåga få störa genusindoktrineringen. Är nästa steg att fasa ut matematiken? Kanske inte, för som ni kan se på Skolverkets hemsida så uppges rapporten ”Genus och text” vara  111 sidor lång, trots att den är på 69 sidor, något som med all tydlighet illustrerar att Skolverket redan tagit till sig av den viktiga informationen om kunskapens relativa karaktär. Ni kanske tror att det bara är att bläddra genom rapporten och räkna sidorna, men att addera två tal är som bekant inte trivialt, och som exempel kan man tänka på den vardagliga situation som flertalet beslutsfattare befinner sig i dagligen, nämligen sandlådan, där man upptäcker att om man gör en sandkaka ovanpå en annan sandkaka så blir det en ny, fast större och möjligtvis fulare, men ändå EN, sandkaka. Detta förstår redan en 2-åring, så varför den svenska skolans matematik- och fysikböcker inte har tagit till sig det här är en av mänsklighetens, och genusforskningens, stora gåtor.

Var är den där genussandhögen?

Jag måste nog uppdatera min doktorsavhandling med ett genusperspektiv och göra om allt.  Förresten, nu är ju Anna Ekström ny generaldirektör för Skolverket, och som ni minns hade jag en genusdebatt med henne i Riksdagen för ett år sedan om svensk skola ( se inlägget Mitt anförande i Riksdagen)  och detta inger ju ännu mer hopp om den svenska skolans framtid och lösningen på skolproblemen. Det gäller ju att sätta in insatserna och finansieringen där den behövs – nämligen hos genusforskarna. Problemet är kanske inte, för den som lyfter blicken ur genusträsket och skådar ut i världen, något jag själv ofta gör med mitt teleskop, att pojkar underpresterar med 10% jämfört med flickorna, utan att alla underpresterar. Under mina sommarlov i Bulgarien visade mig grannbarnen i 7:e klass hur man genomför ett matematiskt induktionsbevis, medan vi i Sverige fortfarande höll på med de fyra räknesätten och att dela upp en tårta i fem delar, år ut och år in, åtminstone fram till gymnasiet, där jag hade turen att ha avdankade universitetslektorer i fysik, kemi och matematik, och det förblir en gåta hur klassen lyckades så bra på de nationella proven trots att lärarna hade ämneskunskaper istället för genuskunskaper. Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – GENUSTRUMPETEN (SVD) (här replik och slutreplik, se även Birger Schlaugs inlägg där han varnar proffs-tyckareliten, bland annat sig själv, för att inte ta min kritik på allvar):

Texten till låten återfinns här. Nu hade jag ju tänkt blogga om genusexcellens och om inläggen i veckans debatt om fri lek (SVD1, SVD2, Newsmill, Ingerö i Studio Ett osv), men det får bli i nästa inlägg. Jag råkade nämligen härom veckan se ett program i Kunskapskanalen där studier visat att delar av hjärnan inte utvecklas och att inlärning hämmas om barn inte får ägna sig åt fri lek: Barndomens försvunna äventyr – se det här på UR Play (46 min)!

Det var faktiskt jag som upptäckte de universella patriarkala strukturerna...

Notera de, ska jag kalla dem könsneutrala, sakerna som kvinnan lägger ut på skolgården i slutet av programmet. Tygstycken, snören, kartonger. Jag antar att dessa räknas som könsneutrala, de blir ju varken ”pojkkodade” eller ”flickkodade”. Jag har redan berättat om det här, att jag till min dotter köpt många leksaker på Clas Ohlson (vilket bör göra mig till ledande genusforskare) och med leksaker menar jag alltså metallplattor med hål, skruvar, muttrar och monterbara små hjul, brädbitar, spikar och sandpapper. Mest för att jag själv också vill leka med det här, något som även gör mina föräldrar till ledande genusforskare, (eller gränsöverskridande fysik-genusforskare) eftersom de lät mig och min bror växa upp i en miljö med hålkort som papper att rita på, kretskort och elektriska komponenter över hela golvet, en rostig ABC 80, ELFA-katalogen i sagobokhyllan och så vidare, och jag lödde mitt första kretskort vid 5 års ålder, började spela schack vid 6, skrev mitt första BASIC-program vid 8, men det var även då jag, liksom min bror, broderade min första bulgariska duk, och gjorde mina första pyrograferade tavlor (som jag bla ställt ut längst ner i inlägget  Mitt bidrag till den moderna konsten – fast just de där gjorde jag nyligen :-)). Dessutom skötte vi hela grönsakslandet hos våra morföräldrar varje sommar i Bulgarien. Ja, det här med miljön har nog en viss inverkan, eftersom både jag och min lillebror disputerade, jag i matematik och han i elektroteknik, men det föregicks av ett par decenniers hårt arbete också, och hur ska man få fler att välja den vägen i Sverige om man både ska föra över egenansvaret till någon annan genom att skylla på patriarkala strukturer och dessutom plocka bort en hel del av det traditionella vetenskapliga innehållet i fysiken? Med en genuskurs i härskarteknik 7.5 hp? Anmäl er med ett mail till  jag-vill-bidra-till-att-landet-kollapsar-av-genusvansinne@gmail.com. Studsar det så är det för att denna min så populära genuskurs är överbokad! 🙂

...och inte COBE-satelliten

Det var ju inte Jupiters månar och solfläckarna jag studerade varje dag  efter skolan med mitt teleskop, det var de patriarkala strukturer som skapades redan vid Big Bang och som under den inflationistiska fasen blåstes upp till de förtryckarstrukturer vi kan se idag. Så var det. Kort efter min upptäckt fann COBE-satelliten  (Cosmic Background Explorer) samma sak – små anisotropier i den kosmiska bakgrundstrålningen som utgjorde fröerna till de patriarkala strukturerna, vilket ledde till Nobelpriset i fysik för två forskare, trots att jag upptäckte det här flera år tidigare med mitt teleskop från vår balkong i Lund. Gud vad jag babblar, nä nu måste jag sluta. Glöm inte se UR Play om fri lek och Axess-artiklarna längst upp med mera!

Relaterat: Därför lyckas asiatiska elever (professor Inger Enkvist, författare till Skolan – ett svenskt högriskprojekt), läs även artikeln  ”Lära sig att lära sig” omöjligt utan ordentliga faktakunskaper  av professor Olle Häggström! Vad var det jag sa?-inlägget. Blandade genusnyheter: Genusnytt, Matte Matik, Aktivarum, Pelle Billing. EU-vansinne: HAX, kulturblogg: Axessbloggen.

Ström och Billing resonerar och genusforskare vill separera teoretisk genusforskning från jämställdhetspolitik!

Ni har väl inte missat diskussionen om dagens jämställdhetsdebatt mellan civilingenjör Pär Ström (blogg) och läkaren Pelle Billing (blogg) (teknisk support Matte Matik (blogg) ) – glömde ju nästan av att tipsa om den! Se de fyra delarna nedan (totalt drygt 30 min):

Jag vill minnas (se artikeln ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv nr 5-6/08 sid 5 i denna pdf ) att jämställdhet och genus var två separata områden. Detta enligt genusforskarna själva:

Vad har teoretisk genusforskning med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även kritiska genusforskare

”I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt. Att Nationella sekretariatet för genusforskning sedan i juli i år förutom att stödja och främja genusforskningen även har uppdraget att informera om och vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering fick flera av deltagarna på hearingen att lyfta frågan om relationen mellan teoretisk genusforskning å ena sidan och jämställdhetspolitik, jämställdhets-praktik och tillämpad jämställdhets-forskning å den andra. Flera uttryckte också kritik och oro över att sekretariatets dubbla uppdrag ska leda till att genusforskning och jämställdhetsforskning blandas ihop, att jämställdhetsforskning ska vinna mark på genusforskningens bekostnad och att den senare därigenom förlorar i legitimitet, bredd och kritisk potential. Genusforskarna Malin Rönnblom [ordförande för Sveriges Genusforskarförbund] och Ulrika Dahl var två av kritikerna. – Vi talar väldigt mycket om att forskningen skall vara applicerbar i relation till politiken, det blir nästan som en beställar – utförardiskussion. Hur blir det med grundforskningen inom fältet, frågade sig Rönnblom.”

Under rubriken ”Heteronormativ ordning” kan vi läsa mer om detta:

”Ulrika Dahl fokuserade på att jämställdhetsforskning till skillnad från genusforskning riskerar att upprätthålla bland annat en heteronormativ ordning. – En poäng med genusbegreppet är att det inte bara rymmer män och kvinnor utan olika sorters maskuliniteter och femininiteter. Om det är så att genusforskning blir synonymt med jämställdhetsforskning eller jämställdhetsintegrering så har vi ett problem eftersom alla vet att jämställdhetspolitik handlar om två dikotoma kön som har en relation till varandra.”

Alltså: inte bara kvinnor och män utan ”olika sorteras maskuliniteter och femininiteter”. Vad betyder det? Att genusforskarna upptäckt att det finns individer? Vilken banbrytande upptäckt. Då är det ju hög tid att lägga ner genusforskningen. Eller ska alla de nya ”könen” i form av det gränsöverskridande kontinuum av personligheter mellan traditionellt manligt och kvinnligt beteende ses som en genusvetenskaplig angelägenhet? Och varför ska, med självinsikterna ovan i åtanke,  genusforskarna sköta den så kallade jämställdhetsintegreringen, som ju är praktiskt jämställdhetsarbete? (I inlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! får vi veta hur det gick  och vad de kommunanställda tyckte ). Ur regeringsbeslutet om jämställdhetsintegrering:

Varför antog man uppdraget?

”Regeringen uppdrar åt Göteborgs universitet (Nationella sekretariatet för genusforskning) att ge stöd till statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering. Uppdraget omfattar följande uppgifter:

– vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering,

– skapa ett forum för erfarenhetsutbyte om jämställdhetsintegrering,

– informera om jämställdhetsintegrering, och

– skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhetsintegrering.

I uppdraget ingår att samråda med berörda parter, såsom statliga myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), länsstyrelserna, universitet och högskolor samt andra berörda aktörer. Universitet ska även följa arbetet med jämställdhetsintegrering i EU och andra internationella organ liksom det arbete som bedrivs inom kommuner och landsting till följd av regeringens beslut om ekonomiskt stöd till arbetet med jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och samverkansorgan.”

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

En sann genusforskare och idealist hade tackat nej för att inte avlegitimera forskningsfältet genom att blanda ihop genusforskning med jämställdhetsarbete, som man ju oroas över. Det hade gynnat oss alla och inte minst de intervjuade kommunanställda i Iiinte 80 miljoner till.  Dessutom hade det besparat oss inte bara 80 miljoner utan hela 225 miljoner kronor,  vilket hade räckt för att inhandla ett teleskop till varje elev i landet och därmed minska den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor, för att inte tala om könsfördelningen inom tekniska ämnen, se bara på genusforskarnas egen fina statistik, med 70-100% kvinnor och 0-30% män på de egna arbetsplatserna. Det gäller ju att leva som man lär. Men först måste man ju se till att alla andra inte lever som man själv gör, utan istället som man hade tänkt sig, för det gäller ju att tänka först och handla sedan, och genusforskarna, som redan är så förtryckta och helt saknar inflytande, ska man inte ge pekpinnar åt. I synnerhet inte deras egna pekpinnar.

Under en jubileumshearing då Nationella sekretariatet för genusforskning fyllde tio beklagade alltså de deltagande genusforskarna (sid 5 i pdf:en) att genusforskningen måste värja sig mot anklagelser om att ligga närmare politiken än andra vetenskapliga discipliner. Detta till trots kritiserar Genusforskarförbundet forskningspropositionens utformning i hur ”genusforskningen behandlas” och ställer i en intervju (se artiklarna ”Leijonborg: ”Forskarna skall inte underordna sig en politisk agenda”” och ”Genusforskningens roll tonas ner i nya propositionen” på sid 2 i pdf:en) dåvarande forskningsminister Lars Leijonborg mot väggen med följande ord:

”Förbundet är också kritiskt till att regeringen inte nämner behovet av genusforskning på något av de områden som man valt att prioritera: medicin teknik och klimat. Detta trots att det finns oerhört angelägna fält för genusvetenskaplig forskning inom samtliga tre områden. Varför har ni valt bort genusforskningen i detta sammanhang?”

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg bemöter kritiken: ”Jag känner mig väldigt lite träffad av den kritiken. Jag tycker att man faller på eget grepp om man i ett tidigare sammanhang tidigare säger att politiska skrivningar är för inskränkta. Då ska man väl inte efterlysa politiska beställningar på andra områden heller.” Bra av Leijonborg att genomskåda dubbelmoralen här! Men sådana är genusforskarna – de vill ha allt och inget – det ska finnas  tusen olika kön men ändå inga kön. Hur ska de ha det? Kanske borde regeringen bevilja pengar för en utredning kring genusforskningens legitimitet. Genusforskarna verkar ju själva uppenbarligen oroade över den. På tal om genusforskning, läs gärna Timbro-rapporten (från 2005) ”Viljan att flyta medströms”  (en granskning av svenska genusavhandlingar 2005) av Susanna Hakelius Popova. På tal om Timbro, Eva Cooper har kommit ut med boken ”Myten om det andra könet” (44 kr, Bokus), se hennes artikel i SVD Brännpunkt från 8 mars: ”De röda kvinnorna är en myt” vilket jag hade missat men upptäckte i och med QED:s tips om Brännpunktsartikeln ”Timbro backar till 50-talet i diskussion om jämställdhet” från 30 april skriven av två borgerliga feminister, en fd riksdagsledamot för (m) och fil dr i genusvetenskap, och en medlem i fp samt ledamot av Timbros borgerliga framtidskommission. Jag har inte läst boken än, så kan inte uttala mig, men har just beställt den.

Flickorna gjorde inte alls som läraren ville, och läraren missade att se detta som ett stort engagemang i skolarbetet

Sedan har vi fortsatt uppmärksamhet kring Kristina Anderssons nya avhandling ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus” som jag bloggat om tidigare HÄR. I artikeln ”Genusmedvetna NO-lärare nyckeln till förändring” har Nationella Sekretariatet för genusforskning (se Sekretariatets uppdrag i Svensk Författningssamling) skrivit om den.  Under underrubriken ”Dubbel bestraffning av flickor” kan vi läsa: ”Lärarna uppfattade det till exempel som att flickorna egentligen inte var så intresserade av den tekniska verksamheten utan främst försökte vara dem till lags. Det fanns tillfällen då barnen motbevisade detta, men då såg inte läraren det. Som exempel berättar Kristina Andersson om ett tillfälle då en förskollärare gjorde en övning tillsammans med en grupp flickor där de skulle lägga olika föremål i vatten för att undersöka vilka som flöt.

– Läraren ville att de skulle lägga i en sak i taget, men barnen hittade små plastpärlor och började kasta i hela nävar av dem. I den här situationen visade flickorna ett stort engagemang och de gjorde inte alls som läraren ville, men läraren blev bara irriterad.

Kristina Andersson beskriver det som att flickor utsätts för en form av dubbel bestraffning – när de gör det som läraren förväntar sig av dem beskrivs de som oengagerade men när de tar egna initiativ är även det fel.

– Jag tror att man måste jobba mycket tuffare med de här frågorna på lärarutbildningen. Det finns en retorik i dag om att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar, men på ett omedvetet plan kan vi styras av någonting helt annat, säger hon.”

Men här kommer den riktiga blodtryckshöjaren, under underrubriken ”En naturvetenskap som lockar fler” kan vi läsa:

En vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar lockar inte elever till naturvetenskap enligt genusmaffian

”Kristina Andersson tycker att det är särskilt intressant att studera undervisningen i naturvetenskap eftersom de naturvetenskapliga ämnena har sin grund i en vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar. Det beskrivs ofta som ett problem att ungdomar inte är tillräckligt intresserade av de naturvetenskapliga ämnena, men Kristina Andersson tycker att man borde fråga sig vad ointresset beror på i stället för att lägga problemet hos ungdomarna. Hon tror till exempel att ämnena skulle kunna locka fler elever om det gavs större utrymme till diskussion. – Elever uttrycker ofta att de tycker att undervisningen i naturvetenskap är okreativ. De tycker att det handlar för mycket om att bara producera ett korrekt svar och att det finns för lite utrymme för egna idéer.”  (läs mer i detta pressmeddelande om avhandlingen – det är viktigare med genuskunskap än ämneskunskap för att undervisa i naturvetenskap, eller se mitt aprilskämtsinlägg om detta).

Om lärarna hade fått spendera mer tid med själva fysiken, och mindre på genusvansinne under sin studietid, hade undervisningen faktiskt kunnat bli kreativ, som den var förr i tiden, jag tänker på mina gamla gymnasielärare i fysik, kemi och matematik, som alla var avdankade lektorer (inte i genus utan i sina ännen) från Lunds universitet, och inte kunde något om genus – hur kunde de se förbi könsstrukturerna och få nästan hela klassen att gå vidare till universitetsstudier i naturvetenskap?

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

Så ”Resultaten ses som sanningar” – vad sjukt, som om det skulle kunna gå att fastställa något på experimentell väg och se det som ett entydigt förtryckande faktum. Som om en fysiker ska smälla upp ett atomnummer i ansiktet på en elev och förstöra elevens kreativa hjärnflöde för all framtid. Ska vi verkligen ha en sådan skola? I en modern svensk genusmedveten skola ska man istället i sann demokratisk genusanda ”diskutera” sig fram till vilket atomnummer ett ämne har, och varje elev har lika rätt att uttrycka sin åsikt i frågan och räkna efter eget godtycke på det nationella provet. Alla inser ju för övrigt att det periodiska systemet bara är en social konstruktion, och inte ens det – det är baserat på en dröm som en galning vid namn Mendelejev hade på 1800-talet, och varför ska en modern svensk genusmedveten fysiker behöva slava under det? Jag har själv löst flera av mina forskningsproblem i sömnen, och även om bevisen stämmer så utgör de ändå en privat social konstruktion som en genusforskare kan dekonstruera i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne när andan faller på, vilket den gör dagligen. Varför ska en matematiker rätta sig efter några skruttiga axiom som är flera tusen år gamla? I sann radikal andra borde hela matematikens grundvalar raseras, för det är inte bara logiken som spökar utan axiomen är också en patriarkal kvarleva som tillhör mänsklighetens kulturarv, och ett kulturarv hör verkligen inte ihop med en modern genusmedveten demokrati, där varje åsikt i form av axiom, atomnummer eller annat elände har lika rätt att existera, och inte bara existera utan i själva verket utgöra grunden för varje individs unika vetenskapliga föreställning om verkligheten. Om nu verkligheten finns, man har ju i ett genusmedvetet land också rätt att ifrågasätta det, och bör kanske göra det, liksom hela sin existens, vilket man får anledning att göra rätt ofta i ett genusinfiltrerat land, kanske dagligen. Åtminstone de dagar man sätter på datorn…

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Lästips! ”Lära sig att lära sig är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper”   av matematik-professor Olle Häggström (i Skolvärlden 15/2003). Kreativitet förutsätter en hel del faktakunskaper, kanske inte i genusforskning, men i alla normala ämnen. Inget illa menat, genusforskningen vill ju inte se sig som ingåendes i någon förtryckande normalitetsnorm. Man vill även hjälpa andra ämnen ut ur den förtryckande rationalitetsnorm som hittills rått. I september kan man besöka Symposium on Interferometric Investigations of Physical Knowledges and Gender in the Making (tipstack till QED), med följande syfte: ”The aim of this symposium is to explore and to construe existing gaps and possible articulations between gender and science studies with regard to physics and the material sciences. The meeting will function as a starting point to open up novel research perspectives for examining the gender dimensions in the history, epistemology and social studies of physical sciences.” och vi kommer att få svar på följande intressanta frågeställning: ”What is the role of machines and instruments in doing gender at scientific workplaces and their division of labour? Can the acquisition of experimental skills be explained on the grounds of genderings in the machine-human interactions?” Jag har själv en verktygslåda hemma från Clas Ohlson som säkert tidvis gett mig en maskulin identitet, tex när jag hängde ut från fönstret på 8:e våningen för att spika fast ett hönsnät på utsidan av fönstret så att katterna skulle kunna sitta och titta på utsikten utan att falla ner. Eller vad det mitt kvinnliga beskyddargenus? Är inte det här ett tema för en hel genusavhandling? Hur könskodas man när syftet bär kvinnligt genus men själva utförandet kräver ett manligt genus och en manlig verktygslåda?

Väst driver på fördumningen av Östeuropa

Fördumningsindustri på export till Östeuropa?

I förra inlägget tipsade två kommentatorer (tipstack till Nordbo och Galne Gunnar) om följande mycket intressanta video: ”Är PK värre än kommunism?” (lite längre ner i inlägget). Här får vi utöver flera intressanta iakttagelser kring och jämförelser mellan PK-fenomenet i väst och det forna kommunistiska systemet i öst höra hur utbildningsreformer dikterade från väst leder till en fördumning i de östeuropeiska länderna. Hittills dock begränsat till vissa akademikerkretsar samt den mediala och politiska eliten. Dvs det har, till skillnad från i väst, ännu inte slagit rot i de breda folklagren. Och det beror dels på att utbildningsväsendet ännu inte är helt tillintetgjort och dels på att folk inte är särskilt naiva. Åren efter 1989 tillkallades allehanda ”experter” från delar av akademin och den politiska sfären från väst för att gästföreläsa vid de bulgariska universiteten, och det här skrattade man gott och länge åt. Bilden av vad väst stod för som odlats bland folket under kommunisttiden raserades på nolltid. Dock kan man uppnå fördumning ändå på sikt med ekonomiska incitament, vi har tex det kontinuerliga pengaflödet från EU (daglig reklam i riks-TV inför och kort efter EU-inträdet 2007) för ”upplysningsprojekt” som envar kunde söka för att göra sig en karriär. Snabbt lärde man sig de mantran och floskler som skulle upprepas för att de utländska ambassadörer och experter som övervakade processen, skulle bli nöjda. Den man inte kan hjärntvätta köper man för pengar. Hur mycket den nya elit som profiterar på det här ekonomiskt och karriärmässigt själv tror på tokigheterna kan man ifrågasätta. Problemet uppstår när det inflytande den får och måste förvalta genom att profitera på det här ska omsättas i praktiken. En opinionsundersökning som presenterades i bulgarisk TV den 10 november 2009 (20-årsjubileet sedan kommunismens fall) talar sitt tydliga språk:

43.2% anser att mer är förlorat än vunnet sedan 1989.

22.5% anser att mer är vunnet än förlorat sedan 1989.

34.3% anser att det väger jämnt.

Vägen in till svensk arbetsmarknad: klipp och klistra för vuxna

På tal om sådant här, ni missade väl inte inslaget i Studio Ett den 13 april om hur invandrare i Sverige skrattade gott (HÄR  eller HÄR) åt den klipp- och klistrakurs som man ordnat åt dem som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd (min 1:30- 2:30): ”Taha i Katrineholm har däremot aldrig haft ett riktigt arbete i Sverige. Under flera år har den före detta taxichauffören från Bagdad varvar SFI, praktikplatser med vad som han kallar ”fåniga pratkurser”… Taha och hans fru skrattar åt situationen, och så berättar Taha om en av alla dessa arbetsmarknadskurser som han gått i  Sverige. ”Nyligen fick vi i uppgift att göra något slags klipp och klistra-kollage om hur vi upplevde Sverige. Vi satt som dagisbarn och klippte ut bilder ur damtidningar”, berättar han. ”Och jag klippte ut bilder på små söta bebisar och på prinsessan Viktoria. Nej dagis… ha ha ha! [otydligt tal och höga skratt]…”.  Klipp- och klistra-kurser kommer väl snart att finnas i universitetens kurskataloger, om momentet inte redan ingår och införts bakvägen, som det obligatoriska genusvansinnet. Gå en kurs i härskarteknik 7.5hp!

Får att återgå till den video jag tänkte lägga upp. Allt han säger stämmer väl överens med de iakttagelser jag själv gjort under de årliga besök jag gjort i Bulgarien sedan jag var 9 månader. Jag besökte förresten några institutioner vid Sofias universitet ett par gånger åren efter 1989 (eftersom min mormor har två systrar som är verksamma som professorer där) och man var ganska oroad över att man accepterat en amerikansk modell där det ingick baseball och gympaövningar under värdefull kurstid – så såg upplägget för blivande akademiker inte ut före 1989. Men det där var bara början, nu är själva kursinnehållet också under attack och fördumningsindustrin är satt i system:

Kort om det postmoderna samhället (wikipedia):

”Ett postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten. I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.”

Ljushastigheten - ett patriarkalt påfund

Känns detta igen? Vissa forskare, som exempelvis Luce Irigaray (född 1930), som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa, har bidragit med flera kloka insikter. Hon analyserade i sin essä Sujet de la science, sujet sexué? (1987) ”Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Jag hade massa annat att ta upp men den där videon förändrade min planering, så jag återger bara en sak till här (uppdatering: det blev visst flera saker) som är relevant i sammanhanget: Sindra Peterson Årsköld som är docent i biokemi vid Lunds universitet har skrivit en läsvärd artikel i Kemivärlden Biotech: ”Kemist & feminist? Javisst! Men bespara mig genuscoacherna.”

Docent i Lund ifrågasätter genus-infiltrationen av akademin

”För två år sedan blev jag utskälld av Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och tidigare frontfigur i FI. Hon skulle presentera genuscertifieringen som hon har utvecklat, som ska göra Lund till ett mer jämlikt lärosäte. Föredraget ingick i en omfattande ledarskapsutbildning, och publiken bestod av trettio intresserade akademiker med ledarskapsuppdrag på olika nivåer. Hon inledde seminariet otydligt, och efter en kort stund räckte min bordsgranne, en man från Lunds tekniska högskola, upp handen. Hon tystnade och vände sig mot honom; han tolkade detta som att han fått ordet och ställde en fråga. Det skulle han inte ha gjort. Med blixtrande ögon vrålade hon: Du är man, jag är kvinna, och därför håller du käften! Hon fortsatte därefter att ömsom skälla ut, ömsom förolämpa hela gruppen, oprovocerat och osammanhängande, i hela 45 minuter. Det var fruktansvärt obehagligt. Jag har aldrig sett ett sådant hat… Tyvärr lurar betydligt farligare bestar i genusdjungeln än en argsint tant och några kontraintuitiva hypoteser. Moira von Wright, professor i pedagogik och rektor för Södertörns högskola, har kritiserat grund- och gymnasieskolans fysikböcker för att de framhåller fysiken som objektiv kunskap.” [se här: 1 , 2 , ”Genus och text” uppmärksammades först av Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers].

”Som kvinna, fysiker och kemist blir jag förolämpad och upprörd över dessa idéer. Varför angriper man naturvetenskapen, vars oföränderliga kärna står över genus och som dessutom är nyckeln till den rikedom som gör att vi överhuvud taget kan sitta här och spekulera, mätta och friska? Och varför blanda in hypoteser om vår sexualitet i praktiskt jämställdhetsarbete, som ska syfta till lika villkor på arbetsplatsen och inget annat? Huruvida det är arv eller miljö som ger oss våra genusidentiteter är irrelevant i sammanhanget.

Kemi- eller genuskurs? Hur väcker vi de ungas intresse för vetenskap?

Som feminist blir jag snarare rädd. Om förtroendet för jämställdhetsarbetet urholkas kommer vi att se en fruktansvärd backlash, och dyrt vunnen mark kommer att förloras. Därför måste vi omgående hitta tillbaka till huvudspåret: Män och kvinnor ska ha lika villkor, lika möjligheter, lika skyldigheter. Samma lön för samma insatser. Vi no-nonsense-feminister måste förmedla detta tydligt till makthavarna. Välmenta satsningar på omfattande genusutbildningar och obligatoriska seminarier gagnar inte jämställdheten; det är bortkastad tid och bortkastade pengar. Hur ska man då öka jämställdheten inom kemin? Det som är bra för kvinnor sammanfaller med det som är bra för alla; inom akademin innefattar det ostörd tid, tillräckliga resurser, ett rikt nätverk, en mentor, möjligheter att meritera sig, en stimulerande forskningsmiljö. Alla vill ha tillgång till detta, men det är tyvärr fortfarande svårare för  kvinnor än för män att få det. Var därför uppmärksam på kvinnor i din omgivning, särskilt de som befinner sig tidigt i karriären. Tillhandahåll stöd utan att offerförklara henne. Hjälp henne till chansen att briljera – resten sköter sig självt! Utan en enda genuscoach.”

På tal om kemigenus – påminner den intresserade läsaren om mitt gamla inlägg Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket om några av medias pk-misstag och om hur Skolverket vill ha in ett genus- och etnicitetsperspektiv i kemiböckerna.

Annat läsvärt (och underhållande): professor Bo Rothsteins GENUSBREV till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS).

Och missa inte Zarembas fortsatta artiklar om den svenska skolan –mycket läsvärda!!!

1. Så tog teknokraterna kommandot över skolan

2. Sverige har slutat undervisa – så förlorade lärarna sitt yrke

3. Så sänkte skolan kraven på läskunnighet 

Skolrelaterat :  Grattis skattebetalare – VR-finansierade projekt med genusanalyser av lärare. Exempel: 4.5 miljoner för ”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning”. Ur den beviljade projektbeskrivningen:

Forskarna sätter sig på en piedestal och ignorerar studenternas egna teorier

”Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter ide skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas” (Lärarhögskolan, Stockholm!!)

Liknande: Grattis skattebetalare –del 2   (fler VR-projekt med genusinrikting). Exempel: 1.7 miljoner för ”Hur görs djur? Biologi, sexualitet, kön och ”ras” i SVT:s naturprogram”. Ur ansökan:

Hur "etnifieras" naturen i SVT?

”Vilka strömningar, teorier och resultat från biologisk forskning om kön, sexualitet, ras och art används och dramatiseras i naturprogram i svensk TV?… 2.Hur produceras och reproduceras (mänskliga) föreställningar om natur, kultur, kön, sexualitet och reproduktion i skildringarna av djurens liv? Och vad får det för konsekvenser för våra uppfattningar om ”naturligt” och ”onaturligt” vad gäller dessa kategorier? 3. Hur etnifieras naturen, djuren och de människor som avbildas i naturprogrammen? Hur representeras ”svensk” natur och ”svenska” djur och människor i förhållande till exempelvis ”afrikansk” natur? Hur konstrueras ”ras” i förhållande till ”art”?” (Uppsala Universitet, Centrum för Genusvetenskap)

Ny konstform: Doktorsavhandling blev pappersskulptur, UNT  (tipstack till QED, en av mina mest trogna läsare och kommentatorer, jag förstår att du blir förfärad i egenskap av professor 🙂 ) :

Det paradoxalt aggressiva i att strimla sönder sin doktorsavhandling kan förstås om man betänker att vetenskap kan ses som en väv av remsor

”På en soffa i ett vardagsrum i en lägenhet i Eriksberg satt AnnaKarin Kriström och grät av ilska och missmod. På bordet framför låg hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap, De gränslösa böckerna. Hon hade disputerat en månad tidigare, i april 2006. Nu ifrågasatte hon varför hon hade ägnat fem år åt att göra det – hon letade mening men hittade ingen. Plötsligt såg hon emellertid, glasklart, hur avhandlingen strimlades sönder framför henne. En hög remsor låg kvar… Hennes händerbörjade sakta plocka med remsorna. Fläta samman dem. Bygga upp någonting nytt. Insikten slog henne. Hon kunde transformera texten till form. Skapa mening. Några dagar senare gick hon och köpte en dokumentförstörare. Fem år senare står hennes avhandling på ett svart piano. Fem år senare har mycket förändrats. AnnaKarin Kriström reflekterar över det i konstverkens tillblivelseprocess… Bredvid pianot hänger en mjukare skulptur med rundare former. Det var tidigare en avhandling i psykologi; om dyslexi och om språket som bild och tecken. Passande för ändamålet kan man tycka. Precis som hennes egen avhandling om gränslöshet. Eller den bästa vännens, som handlade om den belgiske språkkrossande poeten Michaux. Men hennes skulpturer är inte medvetet skapade med tanke på avhandlingarnas innehåll. – Så funkar det inte, då blir det för mycket tänkande. Jag vill komma bort från det.

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar

Det är å andra sidan lätt att hitta intellektuella ingångar till hennes konst. Det paradoxalt aggressiva i att strimla någonting för att sedan kärleksfullt ägna en ansenlig mängd tid åt att göra någonting nytt är ett sätt. Det kunskapsteoretiska i att se vetenskap som en väv (remsorna flätas i tuskaft, ett slags vävteknik) där olika områden krockar och knyts ihop ett annat. Wittgensteins teorier om att språket är en summa av olika språkspel som hänger samman som fibrer i ett rep ett tredje. Men analysen överlåter hon åt andra. Oavsett tolkningsväg har ingen hittills uttryckt att åsikter om att vad hon gör är vanvördigt mot forskningen, men hon utesluter inte att vissa uppfattar det så.”

Jag antar att det blev en ny avhandling, i konstvetenskap? Dubbel doktorsexamen således? I Sverige är allt möjligt. Jag har tjugo ex av min egen avhandling här hemma – det skulle bli en jätteskulptur med matteformler på, måste bara skaffa en strimlingsapparat. Kom hon inte på idén att även strimla sin doktorshatt? Eller examensbeviset? Kanske sin handledare? Eller opponenten? Möjligheterna är ju oändliga… Jag gjorde som bekant själv ett konstverk i vintras – här är det  (nederst) för den som missat 🙂 . Ledsen att även detta inlägg svällde upp, trots att hälften av vad som skulle tas med saknas. Får bli nästa gång… Glöm inte att se den intressanta videon:

Andra intressanta videos: Nobelpristagaren i fysik 2010 (Andre Geim) om politisk korrekthet SE talet HÄR (5 min). Nobelpristagarna 2010 diskuterar aktuella frågor: SE snillen spekulerar HÄR (58 min).

Lästips: Åklagare i Newsmill om  sexköpslag och genustrumpet, Axess diskuterar multikulturalim (var själv bjuden men kunde inte åka, dock kommer debatten upp på Axess Play inom kort), SVD ledare om Axessdebatten, SVD Understrecket om medborgarnas engagemang,  Tino Sanandaji i Svensk Tiskrift om invandring, liberalism och välfärdsstaten,  Maria Eriksson i Svensk Tidskrift om boken ”Den onödige mannen”,  Inlägg i SVD om utbildningsvetenskap, REPLIK i SVD om forskning i skolan, Storkris i Riksdagen: Ylva Johansson hade SD:are i sitt rum,  Thomas Gür: företagsklimat viktigare än SFI, Forskarnas skolsvek (DN) , Verklighetens folk behöver företrädare i politiken (DN).