Har någon kapat min blogg?

april 1, 2012

Det kan man faktiskt fråga sig med tanke på att det här blir det kortaste inlägget någonsin. Och inte heller är det ett aprilskämt. Häromdagen blev jag kontaktad av en journalist som undrade om jag kunde tänka mig att skriva en debattartikel till SVT Debatt, och det kunde jag ju givetvis tänka mig med tanke på hur mycket jag har att säga, även om ni kommer att känna igen det mesta här eftersom jag tagit upp allt detta på bloggen innan. Det kan ni övertyga er om genom att skumma igenom alla inlägg. Och dessutom är artikeln på 3272 tecken, vilket ju är rekordlite, och ändå fick jag något sagt, vilket av den ansvariga journalist jag hade kontakt med under den plågsamma nedkortningsfasen måste ses som ett tecken på stor samarbetsförmåga från min sida. 😉 Jag jobbar just nu hårt för att omstrukturera hela min hjärna och avsluta det här inlägget.

Det får mig att tänka på vad min kloke handledare sa när jag kom till Stockholm år 2000 för att doktorera, jag tror det var vid andra mötet, då såg han sådär gammal och vis ut och sade: “Tanja, det finns två sorters människor här på Jorden, de som sprider harmoni och de som sprider kaos – vilken är du?” Jag fattade inte alls vad han pratade om och kunde inte svara på sånt svammel utan frågade om de där kurvorna som rötterna till egenpolynomen till hans differential-operatorer lade sig på, vad han trodde om det, om jag kanske borde skriva ett program för att få fram nya hypoteser så jag hade något att bevisa. Men jag tror han fick svaret på sin fråga efter en vecka genom att studera mig – jag spred givetvis både harmoni och kaos. Där utmanade jag hans svartvita världsbild. Jag är verkligen en nyanserad världsförbättrare. 😉 Vi bevisade för övrigt en gammal hypotes tillsammans (publicerad i Mathematica Scandinavica) och sedan utvidgade jag hela frågeställningen till hela klassen av degenererade operatorer och fick in detta mästerverk i Journal of Approximation theory och det årets Abelspristagare  (Carleson, som förste svensk någonsin) kom till min föreläsning på KTH  för att höra om detta. Så mer harmoniskt kan det ju inte bli för en matematiker. Jag ser verkligen inte något kaos med min verksamhet, varken på nätet, hemma vid skrivbordet, i mina kökslådor eller någon annanstans 😉 . Jag kan inte hjälpa om mitt sunda förnuft av vissa ses som ett kaotiskt inslag i en galen värld. Jag har alltså studerat det här med degeneration i min professionella forskning, så jag vet vad jag pratar om.

Här är debattartikeln med rubriken ”Fria kvinnor vill inte anpassa sig efter feministernas utopi”. Min rubrik var iofs ”Feministerna förändrar genom att köra över den fria viljan” men låt gå för det. Man kan inte få allt man vill och eftersom båda journalister jag pratade med var väldigt trevliga så låter jag bli att hacka mig in på debattsidan och ändra tillbaka rubriken. ;-).

Vi vet ju alla vad Vetenskapsrådet sysslar med

Vi vet ju alla vad Vetenskapsrådet sysslar med - genustrumpeter

Bara för att återknyta till det här med en kaotisk värld. För att ändå känna mig som en del av den nuvarande verkligheten har jag ett pk-projekt jag förberett att skicka till Vetenskapsrådet som kommer att inkassera miljoner och åter miljoner, bara ni håller tyst om det så att de inte inser att det är en bluff. Jag tänkte kalla det Identitetsskapande processer i flerdimensionell analys och här är frågeställningen (beloppet ingår i frågeställningen):

Ansökt belopp: Hela statskassan. Jag vill gärna rasera ekonomin och därigenom åstadkomma en fullständig samhällskollaps så att jordmånen och mottagligheten för genusprojektet blir optimal.

Tidigare forskning inom det tvärvetenskapliga området genusvetenskap-astrologi-matematiska modeller har visat att studenter som går på det kombinerade programmet är förvirrade avseende tillämpningen av vektorer som fallossymboler i det n-dimensionella rummet kopplat till den kritiska maskulinitetsforskningen och många vet inte hur de ska konkretisera genuskunskapen med matematiska metoder. Vissa studenter missar helt genusperspektivet i uträkningen och lektorerna saknar ofta den genuskompetens som behövs för att tillgodose behovet som finns och därmed garantera en demokratisk utveckling i studentens lärandeprocess i enlighet med kursplanen, Genusväldets envälde och Sveriges grundlag.

Kunskap om hur forskare och universitetslärare i matematik, från sin marginaliserade position på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot matematikens genuskärna kan ge viktiga insikter på vägen mot raserandet av en hierarkisk kunskapsstruktur inom akademin där professorn sitter i toppen och anser sig kunna mer än en nybörjarstudent, detta då den ”manliga rationaliteten” i sekler präglat och förstelnat tänkandet och hjärnfunktionen och reducerat rummet till ett stelt och opersonligt koordinatsystem.

Matematiskt objekt med genus 3

Matematiskt objekt med genus 3

Föreläsaren tenderar att fokusera på definitioner och teorem när det egentligen handlar om att utvecklas till en fullvärdig människa. Det är viktigt att undersöka vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i skilda vektorrum med förtryckande matematiska normer utan att för den skull göra avkall på planeternas positioner, och framförallt att i konkreta räkneuppgifter undersöka vilket matematisk genus  ens egen kropp antar när läraren gång på gång punkterar verkligheten med sina hemska räkneexempel. Och Butlers heterosexuella matris problematiseras inte ens i kurslitteraturen och inte heller den inverkan vektorn som en förtäckt fallossymbol har på studenterna, eller hur vektorprodukt, skalärprodukt och andra produkter av sekler av manligt förtryck förvränger studenternas verklighetsuppfattning. Detta projekt kan ses som ett första steg på den trappfunktion som på sikt ska rasera hela utbildningsväsendet i enlighet med den senaste genusforskningen.

Mvh Tanja, bloggare, mattedoktor, genusamatör, tvärvetenskaplig expert  och framtidsforskare i genusvansinnets tjänst undergångsåret 2012.

Men nu måste ni läsa SVT-debattartikeln om jämställdhet (som också går att kommentera)!

Jag inser plötsligt att jag genom mitt inlägg just bevisat att min blogg inte alls är kapad som jag trodde i början av inlägget eftersom det ändå inte blev så kort, och det här bevisar ju även min existens. Vilket inte är helt irrelevant i ett postmodernt samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet och där livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten, då känns det bra att veta att man fortfarande existerar som samma person genom att kunna påvisa att man fortfarande driver samma blogg och ältar samma genusvansinne. Och nu ska jag själv läsa debattartikeln för att förvissa mig om att det verkligen är jag som skrivit den, man vet ju aldrig. 😉

Uppdatering: det blev inget aprilskämt i år, så ni får hålla tillgodo med ett gammalt!

Uppdatering 2: Correns ledare Var e brudarna? Marika Formgren om att om att kvinnor som kritiserar feminismens världsbild medvetet osynliggörs.

Uppdatering 3: Fler inlägg i feminismdebatten på SVT Debatt HÄR.