Nya svenska skolinsikter

Mina utprintade blogginlägg, det blev ju en rejäl hög...

Jag vet inte om ni hann komma till slutet på förra inlägget där jag länkade till seminariet Feminsim vs Family?  Det var alltså meningen att ni skulle se det, så därför lyfter jag fram det en extra gång, eftersom viktig information tycks gå förlorad för mina läsare när mina inlägg sväller upp, något de tenderar att göra någon gång då och då, åtminstone ibland, eller ganska ofta, eller kanske alltid man ska säga i ärlighetens namn. Några kommentarer kring detta seminarium skrev jag längst ner i förra inlägget och missa inte infon om prop 2005/06:155 med de nya jämställdhetspolitiska mål som antogs våren 2006 och som ligger till grund för 50/50-fixeringen: ”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle.” (Under ”Skälen för regeringens förslag” sid 43-44, se länkar i förra inlägget).

Jag doktorerade vid Stockholms Universitet (bild från 2002)

Vilket resultat som ska nås genom att kvinnor och män har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter! Det var alltså här den fria viljan lagstiftades bort, någon gång under våren 2006 medan ni låg och jäste på en picknickfilt lyckligt ovetandes om att Genusmaffian just skaffat sig en livslång försörjning (själv var jag inne i mitt avhandlingsarbete och hade inte tid att ta tag i detta då). Inte minst genom att den själv måste eftersträva en jämn könsfördelning, något som inte lär uppnås på ett bra tag att döma av den statisktik vi finner under Genusstudier i Sverige där vi kan undersöka könsfördelningen vid varje genusvetenskaplig institution, vilket räcker eftersom en institution är just vad man tycks hamna på om man läst tillräckligt mycket genusvetenskap så det mest representativa urvalet bör finnas där (genusforskarna kan dock dekonstruera sitt genus till ett mer passande när SCB kommer på besök antar jag). Detta ska inte förväxlas med situationen vid en matematisk institution, där alla är hur normala som helst, i synnerhet jag, som till och vågat mig ut i det omgivande samhället där logiken brister lika mycket som mitt ömtåliga matematikerhjärta varje gång jag öppnar en svensk dagstidning och stöter på en massa motsägelser.

Jag under studietiden vid Lunds Universitet

För att inte tala om hur hjärnan deformeras. Alla år av hårt arbete med studier och doktorsavhandling, dvs elva-tolv års arbete (jag tog ju även en fil kand i slaviska språk som ni minns, och så läste jag ju mest fysik först tills jag insåg att varje teoretisk fysiker med nödvändighet även måste vara matematiker, och jag minns med sentimental glädje hur man, när man flyttade sitt liv från Fysicum (som nu håller på att genuscertifieras!) till Matematicum, inte längre behövde låsa in sig varje helg och skriva labbrapporter från fredag kväll till måndag morgon, men jag har ändå sparat två års labbrapporter som ett kärt arbetsminne, utan istället låste in sig med ett tio sidor långt bevis som tog en hel helg att förstå), alltså, nu tappade jag nästan tråden här, så går det när man börjar läsa annat än matematik – poängen var att tolv års hjärntillväxt med logik som grund och evolution av det mänskliga förnuftet genom oavbrutna matematikstudier kan raseras på en enda dag, om landet man bor i bara är tillräckligt ”genusmedvetet”, och här kom jag på två saker jag vill ta upp, dels det här med matematik och dels hur genusvansinnet kan gå så långt att det blir omöjligt att skilja fantasi från verklighet.

Det är den här apan i Nationella Sekretariatets källare som skrivit alla genusartiklar

Nu kanske ni säger att jag är inne på två olika ämnen igen och att det är därför mina inlägg sväller upp, men så är det inte – allt hänger ihop, i detta fall hänger matematiken ihop med genusvansinnet genom det som kallas Satsen om oändligt många apor  som säger att oändligt många apor som trycker slumpmässigt på ett tangentbord oändligt länge kommer att producera alla kända texter, fast att kräva både oändligt många apor och oändlig tid behövs inte, det duger med det ena för att producera allt, och då kan man fråga svenska politiker, och jag ska göra det i ett öppet brev snart som jag ska publicera på Wendela i Aftonbladet, varför vi både ska ha oändligt många genusvetare och att dessa dessutom ska jobba med genusfrågor i all oändlighet, när det räcker med det ena. Det är ju aporna i satsen om oändligt många apor som skrivit alla genusartiklar. Som bekant har man försökt bevisa satsen i praktiken – några forskare vid Paignton Zoo och Plymouths universitet ska ha lämnat ett tangentbord i en bur med sex makaker under en månad (med följande resultat: ”Det enda som faktiskt skrevs var ungefär fem sidor av bokstaven ‘S’, dessutom urinerade och exkrementerade aporna på tangentbordet.”).

Men givetvis har även Nationella Sekretariatet ett hemligt forskningsprojekt på samma tema. Hemligt och hemligt – inte nu längre när jag tar upp det på bloggen, men fram tills nu visste ingen det. Alltså: under Nationella Sekretariatet för genusvansinne, i källaren, har man utvecklat en förbättrad metod för att testa satsen, nämligen en apa, eller kanske det var en Homo Sapiens av manligt kön – genusvetarna gör som bekant ingen skillnad här – och ett tangentbord med alla tangenter avmonterade utom knappen F5 där apan/mannen fått trycka på F5 medan man öppnat The Postmodernism Generator på nätet och på så sätt har man i Sverige lyckats publicera en stor mängd genusartiklar på kort tid.

Det gäller att läsa noga, The Differential of a Map är viktiga saker, som behövs i kampen mot idiotin

Men låt mig nu komma till matten. För i mina ”lästips” längst ner i förra inlägget så tipsade jag om en artikel i SVD, men den tycks ni inte heller ha läst, att döma av kommentarerna (som jag ska läsa igenom imorgon), så jag får ta och lyfta fram det separat här också (ska ni fortsätta att hålla på sådär och inte läsa allt jag skriver eller tipsar om så kommer det all sluta illa, varje bokstav och tecken är lika viktig som i ett matematiskt bevis – missar ni ett enda kommatecken, semikolon eller annat så missar ni helheten, men det kan bara en matematiker förstå – se bara hur vällästa mina matteböcker är här på bilderna i ”Mitt bidrag till den moderna konsten”). I vilket fall, SVD har ju många artiklar och jag kan inte hålla reda på alla, det måste däremot ni göra eftersom ni måste sålla ut de bra artiklarna till mig, men den här hittade jag alldeles själv, och det var ju den dagens hjärtstillestånd, och så undrar ni varför jag är borta från bloggen ibland, jag tror det tog mig tre dagar att hämta mig bara från den.

SVD – ELEVER EFTERLYSER MER MATTE, ENGELSKA OCH SVENSKA

”När eleverna själva svarar på vad de vill i grundskolan efterlyser de mer av kärnämnena. Det framgår av en ny undersökning där 1000 elever i trean på gymnasiet har fått svara på en enkät, skriver Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, och Samir El-Sabini, Sveriges Elevråds Centralorganisation. Politiker, debattörer, journalister, lärare och föräldrar och har i decennier debatterat den svenska skolan. Men vad tycker egentligen eleverna? Hur vill de att undervisningen ska se ut och innefatta för att klara av att nå sina drömmar och mål?”

Så typiskt svenskt – att eleverna ska bedöma vad undervisningen ska innefatta. Hur ska de veta vilka områden inom fysiken som ska tas med i fysikundervisningen när de ännu inte läst fysik? Nåja, i detta fall visar det sig dock att eleverna förstått mer än vuxenvärlden gjort, uppenbarligen.

”Vilka ämnen som prioriteras och hur de lärs ut har en betydelse för elevens framtid och framtidsmöjligheter. Den kunskap som eleven kan samla på sig i skolan kan spela en avgörande betydelse för personens vägval och livsval.”

”Kan spela en avgörande roll” – kan!? Jag orkar inte kommentera det där, men jag antar att skolan kan spela en roll, som det komplement den utgör till den hemundervisning allt fler föräldrar ägnar sig åt. Annars kan det ju vara så att den atomfysik som förmedlas på TV3 på kvällarna räcker för eleven.

Eleverna efterlyser mer matematik

”Resultaten i undersökningen talar sitt tydliga språk. Hälften av alla tillfrågade gymnasieelever uppger att det finns ämnen man borde läsa mer av i grundskolan för att klara av studierna i gymnasieskolan. Undersökningen visar att eleverna vill läsa mer av matematik, engelska och svenska. Anmärkningsvärt flest, 26 procent lyfter fram matematik, det ämne där resultaten försämrats mest de senaste decennierna. Vi efterlyser därför att eleverna ska få mer tid med sina lärare i matematik, engelska och svenska. En viktig del i detta är att grupperna i klassrummen blir mindre, så att varje elev kan bli sedd och utveckla sina färdigheter och kunskaper.”

Det där med mindre grupper och att ”bli sedd” har det tjatats om i tjugo år nu. Hur funkar det med 40 elever per klass och en lärare i andra länder? Och bättre resultat än i svensk skola? Läs gärna ”Det är dags att göra upp räkningen”!

Allt fler vill kunna bygga den rymdfarkost som behövs för att kunna avlägsna sig från galenskaperna

”I gymnasieskolan lyfter eleverna framför allt fram behovet av främmande språk men också fysik, kemi och biologi på fler program, vilket får tolkas som att andra program än det naturvetenskapliga bör ha kurser i dessa ämnen eller att eleverna vill ha större möjlighet att fördjupa sig. Resultaten ger en intressant inblick i hur elever skulle vilja att grundskolan respektive gymnasieskolan skulle förändras i framtiden. Det är lätt att dra slutsatsen att eleverna är kloka och inser själva att de behöver mer ämneskunskaper. De värdesätter kunskaper och vill öppna dörren till framtiden. Men det är också ett underbetyg till den skola som finns i dag…  Eleverna i undersökningen tar rätten till kunskap på stort allvar och har tydliga ståndpunkter kring vad som behövs för att de ska kunna lära sig mer. Eleverna är mycket måna om att skaffa sig kunskap som i framtiden kan leda till jobb eller högre studier.”

Detta behövde man göra en elevenkät för att förstå. Givetvis, och här kommer förklaringen: ”För att nå målet om en likvärdig skola där elever får den kunskap de har rätt till behöver vi lyssna på vad elever har att säga.”

Man börjar ju få hopp för den unga generationen, men den måste visst visa vuxenvärlden var skåpet ska stå, att det är faktiskt färdiglekt nu, ungefär som i ett genusdagis. Så här avslutar man artikeln:

”Med bredare lösningar får fler chansen att lyckas. Om detta är elever och lärare överens.”

Utan att precisera ”bredare lösningar”. En bred lösning vore om jag fick ta över skolväsendet, hela rubbet från förskola till universitet. Eller åtminstone låta mig lämna en lista över några konkreta förslag. Jag vet ju exakt vilken väg man måste gå för att bli doktor, och hur omgivningen ska vara utformad. Min bror blev ju också doktor (i elektroteknik, fusionsplasmafysik), och så känner jag en doktor – nämligen min egen, som säger att jag är en helt ny diagnos, och så har jag en massa doktorskollegor som doktorerat i de ämnen eleverna vill ha mer av, så låt oss skrida till verket och fastställa en läroplan som heter duga.

Alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år ska ställas längst ner i anställningshierarkin, anser presschefen för Lärarnas Riksförbund

På Lärarnas Riksförbunds hemsida här nämner man undersökningen (”På spaning efter framtidens skola – 1000 elever om skolan”)  och för upplysningar ska man kontakta Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund. Alagic minns vi från artikeln ”Ställ de självklara sist i rekryteringen” i Sydsvenskan: ”De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna.” Mycket förtroendeingivande måste jag säga. Måste inte rasbiologiska institutet rustas upp för att Alagics förslag ska kunna genomföras? Hur lång ska man vara för att vara lång, och hur är det med blå ögon som har en insprängd gråaktig ton? Här krävs förfinade mätinstrument, trettiotalets duger inte – nu talar vi om ett gensumedvetet och solidariskt Sverige på 2000-talet. Hur undersöker man förresten sexuell läggning? Oroa er inte för det? Lärarnas Riksförbunds högsta företrädare klargjorde detta på Aftonbladet för ett tag sedan – man ska uppge den: ”Man kan tycka att alla lärare har en skyldighet att vara öppna med sin sexuella läggning. Man kan fråga sig om det är möjligt att vara en bra lärare om man inte är sann mot sig själv och öppen med sin sexuella läggning”. Det är många intressanta idéer man har, men hur vore det att fokusera på skola och utbildning med fokus på elevernas framtid?

Hur ska man lösa det här?

Uppenbarligen har eleverna nu sagt ifrån nu i en undersökningen, vilket visar att det kanske finns hopp. Trots allt är man i Sverige noga med att följa FN:s barnkonvention, och här, i artikel 28, fann jag rätten till utbildning där vi också kan läsa att ”2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan upprättshålls”. Bryter inte Sverige mot det här? Med ”alla lämpliga åtgärder” kan inte endast avses en genusåtgärd som dekonstruktion av den hegemoniska maskulinitet som gör att pojkarna tar för sig på bekostnad av flickorna genom att prata utan att räcka upp handen. Ni vet, situationen där man i andra länder, istället för att initiera en femårig jättegenusutredning + en tioårig värdegrundsdialog mellan Hem & Skola, RFSL, Nationella Sekretariatet för genusforskning, nationella insatsstyrkan och SÄPO, skulle säga rakt av att här får man inte ordet om man inte fått ordet av läraren genom att räcka upp handen. Det funkar inte så i Sverige,
här krävs nämligen ett avancerat strategiskt samarbete mellan flera tunga aktörer och kontinuerliga internutbildningar för all personal med Genusmaffian i spetsen. ”Inte prata utan att räcka upp handen” – vad är det för nonsens? Tro att det bara ska gå att säga sådär, som det gjorde på 80-talet när jag gick i grundskola.Snälla nån, man kan inte återgå till stenåldern bara för att det funkade då. Då är då och nu är nu, det är nya tider – detta intressanta faktum, att tiden tycks vara linjär, kan man läsa om i flera genusrapporter.

Det integrerade genusperspektivet måste sopas bort redan på trappfunktionen

Och nu till något ni alla väntat på: pga platsbrist så utelämnar jag andra halvan av det här inlägget, eller nåja, så kan jag ju inte skriva, då skulle det ni nu läser inte kunna vara med ju, men jag menar andra halvan av det som skulle utgöra det här inlägget, nämligen en exemplifiering av hur det med genusvansinnet som grund för samhällsbygget börjar bli allt svårare att skilja mellan fantasi och verklighet. Den textmassan lägger jag upp snart i ett nytt inlägg. Jag tänkte att jag skulle släppa det kanske några sekunder efter det här, men jag antar att ni skulle genomskåda mig och att jag då lika gärna kunnat ha med allt, så jag släpper det i övermorgon. Som ni märker gör jag stora framsteg när det gäller den personliga utvecklingen. Debatten om mina blogginläggs längd måste upphöra omedelbums, den tar energi från kampen. Ibland är det tufft med den dagliga kampen, och ibland innebär det att ni måste läsa ett jättelångt inlägg för att vi ska kunna ta ytterligare ett steg upp för den mänskliga trappfunktionen (den här) som ska leda till den slutliga befrielsen från Genusväldet, men eftersom ni tycks vara barn av er tid och vill att jag ska curla er genom kampen så får det väl bli så… med korta inlägg.

Relaterat: Hur många aprilskämt?, Skolgenus, Från DEJA till Rismodellen,DEJA, genuspedagoger och Perssons motionsrunda i studion, Mattegenus i det Butlerska vektorrummet, Dejas matteproblem, Konsensuskultur och genusfysik, 4-årsjubileum och Sverige går under av idioti, Ström och Billing resonerar och genusforskare vill separera teoretisk genusforskning från jämställdhetspolitik! (och mer genusfysik), Machofabriker, män och kärnbränsle,Vad var det jag sa?, Lösningen på skolproblemen?, Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer!, Är genusvetarnas verksamhet laglig? , Det nya yrket: förändringsagent!, Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket, Hur många miljarder? Det går utför… , Här är filmen och 10.8 miljoner till genusmöten, Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”, Repris på genusperspektiv, svensk skola och snälla apor, Grattis skattebetalare,  Grattis skattebetalare – del 2.

OBS! Missa inte Sveriges radio om strängteori!  och glöm inte att läsa Det är dags att göra upp räkningen (och för den som missat: Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”).