Nu lämnar jag akademin

Jag kände att min hjärna behövde ett litet miljöombyte och nya utmaningar

Jag vet att ni hoppades att jag skulle skriva att jag blivit statsminister, men det kommer. Posten är ju som bekant upptagen just nu, och under tiden måste jag sysselsätta mig med något utvecklande, lärorikt och intellektuellt utmanande för att hålla hjärnan i form. Sedan några veckor tillbaka är jag anställd och verksam som forskare (matematiker) vid Avdelningen för Försvars- och säkerhetssystem vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut). Akademin förmår inte länge förse mig med de kunskaper jag behöver för att störta Genusväldet. Ha ha, nejdå jag skojar bara! 🙂 Fast att säga att jag lämnar akademin är kanske en sanning med modifikation. FOI har ca 1250 anställda varav 900 är forskare och av dessa är en tredjedel disputerade. Vid min avdelning är 88% forskare varav 41% är disputerade, vilket innebär att jag även fortsättningsvis kommer att vara omgiven av doktorer och professorer och därför känna mig väldigt hemma. Jag hoppas förresten att ni alla inser vad detta betyder? Förutom att jag byter arbetsplats då. Det betyder att min blogg klarade SÄPO-kollen! 🙂 (Ja jag fick skriva så för min chef). Men nu var det ju min matematiska kompetens som var intressant för FOI, inte min bloggverksamhet eller min konstnärliga verksamhet. Jag vill inte gå in på detaljer, har ju sekretessavtalet att tänka på osv, men jag kan ändå säga att den verksamhet jag är involverad i är av förebyggande karaktär.

När jag letade bilder på katterna till mitt förra inlägg fann jag en gammal bild från min doktorandtid (2002) - den äldsta digitala bild jag har på mig själv.

År 2000 när jag avslutade mina studier i matematik vid Lunds Universitet stod valet mellan att doktorera på signalspaning vid FOA (som det hette då) i Linköping och att doktorera i ren matematik vid Stockholms Universitet, och jag valde som bekant det senare, men meddelade FOA att jag kanske kommer tillbaka senare. Jag ville ägna mig åt ren tankeverksamhet, utan att bli störd av verkligheten, ungefär som en genusforskare kan man säga. Sedan min disputation 2007 har jag varit varit verksam som matematiker vid KTH, SSHL, återigen Stockholms Universitet och nu senast vid Uppsala Universitet. Men nu har jag alltså sökt mig till en ny miljö, och jag blev själv väldigt positivt överraskad vid mina inledande besök där – det är en kreativ miljö som heter duga! Som jag skrev i senaste numret av Axess: miljön är fantastisk, dels den intellektuella miljön med en fantastisk flora av människor med olika utbildningsbakgrund som tillsammans löser komplexa tillämpade problem som kräver kompetens inom flera olika områden (vilket innebär att man själv lär sig en hel del om allt möjligt), men också den fysiska miljön är en nostalgitripp för mig som vuxit upp med att rita mina teckningar på hålkort, löda kretskort, ha trebenta transistorer som dockor och programmera BASIC som 8-åring, men så blir det ju när båda föräldrar är fysiker (de möttes som radioamatörer, vilket väl var 60-talets Internet) – då står ELFA-katalogen i sagobokshyllan och man kommer inte undan, mamma gick från laserfysik till programmering och pappa var den som fixade och underhöll de tekniska apparaterna på Atomfysik i Lund. Därför var huset alltid fullt med elektroniska komponenter och konstiga apparater. Min lillebror disputerade i elektroteknik vid KTH, och jag inser nu att Genusmaffian har rätt – man blir påverkad av sin omgivning!

Genusforskarna har studerat de universella patriarkala strukturerna på nära håll

För att ge alla samma förutsättningar borde man givetvis ha plockat bort mig och min bror från denna indoktrinerande miljö; vi borde båda ha placerats på en genuscertifierad anstalt utan skadliga intryck från omgivningen, så att vi hade kunnat ”vara oss själva” som det heter. Utan ett enda skadligt sinnesintryck som skulle kunna leda i den ena eller andra riktningen, hade vi haft bättre förutsättningar att med avstannad hjärnfunktion göra medvetna val fria från de skadliga strukturer som genomsyrar hela Universum och som under den inflationistiska fasen strax efter Big Bang blåstes upp till de patriarkala strukturer vi ser i dag. Hade vi haft den excellenta genusforskningen redan på den tiden hade genusforskarna i samarbete med Fysikum i Lund kunnat justera värdet på den kosmologiska konstant jag undersökte i mitt exjobb och därmed förhindrat den här utvecklingen. Men nu står vi här, och det är för sent. Både jag och min bror doktorerade i tekniska ämnen, när det istället hade kunnat bli så att min bror blev sjuksköterska och jag brandman, som genusvetarna blir – de vet ju att själva leva som de lär för att förbättra den statistik de förfasas över (hur ser det egentligen ut med könsfördelningen på de genusvetenskapliga institutionerna?), strävan efter 50/50-fördelningen kan vi bland annat spåra till antagandet av prop 2005/06:155 som jag skrev om här där det lagstiftas om att alla ska ha samma möjlighet och förmåga (man skiljer alltså på dessa två), och då måste ju även kvinnliga brandmän kunna dra en 100-kilos säck.

Standardprototypen är gjord av en legering av 90 % platina och 10 % iridium, en blandning som ska minimera risken för att massan förändras på grund av oxidation eller slitage. Prototypen och sex stycken systerkopior förvaras i Paris under sträng bevakning. Detta är Patriarkatets påfund.

Att dra, lyfta och släpa är dessutom bara sociala konstruktioner, och det är ju dessutom patriarkatet som konstruerat den internationella kilogramprototypen i form av en metallcylinder som förvaras i ett valv i källaren till BIMP (Internationella Byrån för mått och vikt) utanför Paris. Här skriver exempelvis chefingenjören om hur ”de fysiska kraven har sänkts medan värdegrunds-kraven höjts” inom försvaret. Detta är, liksom inom polisväsende, brandkår mm ett led utvecklandet och implementerandet av en demokratisk värdegrund på arbetsplatserna. Innan det här arbetet påbörjades, tex på 80-talet, brukade folk slåss öppet på arbetsplatserna. Vad själva styrelseskicket har med brandsläckning att göra är för övrigt oklart, men det är helt klart odemokratiskt att en man ska kunna lyfta mer än en kvinna. Genom gediget värdegrundsarbete kan man komma ifrån den fördom som kallas för Verkligheten. Verkligheten kommer som bekant i olika skepnader, och min verklighet är inte din verklighet och den är definitivt inte genusforskarnas verklighet.  Det finns lika många verkligheter som människor och därför är det meningslöst att prata om eller ta hänsyn till verkligheten. Verkligheten måste ignoreras, det är inte teorierna det är fel på utan i så fall verkligheten – det insåg redan Einstein,  och på tal om Einstein – i Luce Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 ”analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

FOI står bakom flera viktiga tekniska innovationer

För att återgå till FOI. FOI är det forskningsinstitut vars rapporter man ska ladda ner för att få ett hum om utvecklingstendenser i världen, förslagsvis ”Strategisk utblick 2010 – Säkerhetspolitisk nattorientering” – det är matnyttigt material för de politiker som ska fatta beslut, liksom för de journalister som ägnar sig åt att såga politikerna och deras beslut i dagstidningarna. FOI står dessutom bakom flera viktiga tekniska innovationer, som rening av lokalt vatten så att det kan drickas var man än befinner sig, forskning inom sensorteknik som resulterat i ett världsunikt varningssystem för fotgängare i mörker, forskning som gör det möjligt att ”se genom väggar” vilket gör att flera överlevande kan hittas under rasmassor vid olyckor eller jordbävningar. Och på FOI finns även det svenska forskarlag som är världsledande på området detektion av explosivämnen, och som leder utvecklingen av den teknik som möjliggör detektion – innan ämnet hamnat nere i T-banan. Forskarlagets verksamhet uppmärksammades stort i media i samband med händelsen den 11 december.

En inverterad könsmaktsordning ska tillintetgöra patriarkatet

Konstigt nog har SÄPO ännu inte klassat Genusväldet som ett inre hot mot rikets säkerhet (minns att Nationella Sekretariatets föreståndare ser på genusvetenskapen som ”en krigsmaskin”)  så jag får även fortsättningsvis avhandla de mest absurda inslagen av denna verksamhet (det jag kallade för ”kulmen på en fördumningsindustri” i P1 förra våren)  på bloggen,  tillsammans med andra aktiva bloggare (som ni alla redan följer så klart, tex Genusnytt, Pelle Billing, Matte Matik, Aktivarum, David Holman m fl som alltid hittar nya intressanta nyheter). Det är ju tråkigt att man inte verkar för jämställdhet utan istället ägnar sig åt att skriva instruktionsmanualer, varav många publiceras löpande i SOU-serien, för hur varje medborgare ska bete sig ”genusmedvetet” och hur i synnerhet män ska dekonstruera sin maskulinitet (som bekant visade man i SOU 2009:64 att det är manlig identitet som är boven i dramat: ”I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”) Dock hinner politikerna inte alltid läsa det beställda vansinnet själva, och då är det tur att jag kan komma till undsättning och lyfta fram innehållet i ljuset. Och SACO:s ordförande Anna Ekström sade sig som bekant ”stå bakom ord i rapporten” när jag citerade detta och annat, men Ekström är också vice ordförande i konsistoriet som är styrelse för Uppsala Universitet, där jag själv var var verksam fram tills nyligen.

Naturvetare är ovana vid vetenskapsteori och -kritik, vi behöver genuskunskap för att klara vår forskning!!!

Snart tillträder dessutom en ny rektor och ryktet gör gällande att det kan bli Margaretha ”10.8 miljoner för genusmöten” Fahlgren som anser att (se projektansökan i länken) ”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar, problematisera dem och undersöka möjligheterna till kunskapsutveckling genom ytterligare överskridande av ämnesgränser mellan natur- och kulturvetenskaper. Att skapa överskridande möten, där natur/kultur-distinktionen utmanas, är därför av största vikt för genusvetenskapens framtida utveckling. Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.” Så nu vet vi vart Uppsala Universitet är på väg. Jag blev förvisso erbjuden fortsatt vikariat på några kurser som stod lärarlösa, och jag borde kanske ha accepterat för att kunna söka tjänsten som rektor, men risken för att jag som Fanbärare för Folkvett och Förnuft skulle bli socialt isolerad och utmobbad av Genusmaffian (trots att den deltar aktivt i utformandet av antimobbingverksamheten) skulle tära hårt på mitt av Patriarkatet socialt konstruerade psyke – bara tanken på att inte få följa med ledande genusforskare på kafferep skulle krossa mitt hjärta. Jag vill ju också delta i den svenska spjutspetsforskningen. Det var därför jag sökte mig till FOI.  FOI deltog som bekant på Folk och Försvar, den som missat kan se om cyberhot minut 34 och framåt i denna video .

För att återgå till genusfrågan: läkaren Pelle Billing uppmärksammade och kommenterade nyligen följande video från Skolverkets hemsida:

Info, varsågod: en närbild på Snezinka. Hon är en sköldpaddsfärgad halvperser-halvbirma.

Det finns tre filmer till. Notera att genuskonsulten (Kristina Henkel) i filmen ovan själv tycks lägga en värdering i olika egenskaper (det hon anklagar alla andra för att göra) när hon menar att det att kalla en flicka med ny klänning för söt och pojke med ny skjorta för tuff är “ojämställt”. Givetvis ska flickan vara tuff och pojken söt, eftersom det som traditionellt uppfattas som manligt (tuffhet) i genuskonsultens hjärna är det som bör eftersträvas  – man förkastar det ”manliga” samtidigt som man själv har det som norm. Allt beror paradoxalt nog på vilket kön man tillhör. På samma sätt förhåller det sig som bekant med andra saker. Varför är det mindre värt att vara söt än tuff kan man ju för övrigt fråga denna fördomsfria genuskonsult som predikar allas och allts lika värde – det är ju en klar fördel för kvinnor ur reproduktions-synpunkt att vara söta. Eller det kan ju vara en förlegad fördom som lever kvar från stenåldern att killar tar utseendet i beaktande vid partnerval, verkligheten kan alltid konstrueras om med en dos genusvansinne (vi vet ju tex att metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer – något man börjat ta i beaktande vid anatomiundervisningen i svensk skola).  Dessutom gör det faktiskt inget om hela mänskligheten dör ut, det viktiga är att den sista rest som blir kvar av denna sociala konstruktion är genusmedveten.

Jag kom just på att det idag är det exakt två år sedan jag startade den här bloggen (så här gick det till)! 🙂 Tiden går fort…