Vad i h-ete pågår? Åka snowboard med en genusvetare gör dig till matematiker!

Det kan man ju fråga sig, efter att ha hört detta mycket intressanta radioreportage – lyssna här (15 min): Lektorer larmar: ”Studenter kan inte svenska”. (eller direktlänk här). Relaterad debattartikel i UNT: ”Våra studenter kan inte svenska” Verklighetens folk gör sig ibland hört i media – och det är oftast det enda läsvärda. Verkligheten ses nämligen nuförtiden som sensationsjournalistik – för journalister och politiker har ju svårt att tro på att verkligheten finns, den sticker ut, verkligheten ger läsare eftersom den så sällan beskrivs. Ju mer verklighet desto fler läsare – kanske dags för tidningarna som håller på att gå under att vakna upp ur sin dvala?

Min katt Tommy brukar göra slarvsylta av PK-tidningarna jag tar hem – de rivs sönder på nolltid i en prasslande glädjeyra och se hur nöjd han är efteråt!

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, KTH-kursen jag undervisar på har tentamen den 8 mars, och först efter det kommer jag att kunna frigöra den tid vi alla väntat på, eller åtminstone jag. Vad ni väntar på vet jag inte, ni sitter säkert bara och latar er och väntar på bättre tider 😉 (nejdå, jag vet att ni är väldigt aktiva, och att det är jag som latat till mig på bloggfronten, men jag kan ju inte erkänna det öppet så ni får ta det här) och delvis sköter ju utvecklingen sig själv, med tanke på att galenskaperna eskalerar och PK-media är hemmablind och inte ser hur det är den själv som bidrar till att förstärka kritikernas världsbild, och inte, som vissa hävdar, alternativa medier, där i dagsläget även professorer läser sina nyheter – alltså inte de högintelligenta professorerna på Expo, utan vanliga professorer som studerat, doktorerat, forskat i decennier och bidragit till att civilisationen ännu inte gått under på ett flertal områden, och inte heller den andra typen av professorer (tex genusprofessorer) som gjort karriär på floskler och genererat sina artiklar med POMO  (The postmodernism generator) – klicka på F5 för att generera ny vetenskaplig artikel.

Läkare undersöker patient som konsumerat PK-media i flera år. Som synes verkar hjärnan ha försvunnit. Forskning pågår.

Myten om det motsatta är just en myt – prova själva att lyssna på P1, se nyheter på TV och läsa Metro varje dag i en månad och notera hur er bild av en galen värld förstärks. Till och med läkarkåren vet att hjärt- och kärlsjukdomar och högt blodtryck idag inte beror så mycket på salt som på TV, tidningar och radio. Mina morföräldrar fick faktiskt rådet att sluta se nyheter efter kommunismens fall i Östeuropa – som en blodtryckssänkande åtgärd (inget skämt). ”Sluta se på TV och läsa PK-tidningar på recept” är den nya flugan efter ”motion på recept” – det har nämligen visat sig att vissa sitter framför TV:n på sin motionscykel, vilket bara förvärrar skadan. Detta börjar alltfler svenska professorer inse såhär på ålderns höst. Det ska till en doktor som jag för att våga träda fram och berätta vari det egentliga problemet ligger, som vanligt. 😉 PK-maffian har blivit totalt fartblind och hemmablind, vilket betyder att de sociala ingenjörerna antingen gjort en allvarlig strategisk missbedömning av det kollektiva psyket, eller att de verkligen är så korkade som vi alltid trott. Eller så består den av en union av dessa två mängder som i samverkan banat vägen för sin egen undergång.

Några citat ur UNT-artikeln:

”Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat. Det är vår uppgift att lära ut historia, och vi kan anpassa vår undervisning efter studenternas kunskapsnivå. Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket.

Det gäller att börja i tid

Språkproblemen yttrar sig i alla tänkbara undervisningssammanhang. Studenter missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen, och förstår inte tentafrågorna. Men allra tydligast blir problemen då studenterna själva måste uttrycka sig i skrift. Utan hjälp av ordbehandlare är stavningen över lag eländig. Detta brukar vi emellertid överse med, eftersom man i de flesta situationer i arbetslivet har tillgång till datorer. Mer beklämmande är att studenterna har ett oerhört begränsat ordförråd, och verkligt oroväckande är att ordförståelsen är grund eller direkt felaktig.

I viss mån kan vi även skönja en utveckling där studenter i mindre grad än tidigare studentkullar är villiga att åtgärda sina kunskapsluckor genom självstudier. Man ser sig själv mer som kund än som student, och förväntar sig att ”skolan” ska leverera. Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt.

Dessa studenter är emellertid en minoritet, om än högljudd. Majoriteten av våra studenter kämpar på – men uppnår inte de resultat de borde utifrån sin begåvning och det arbete de lagt ner. Vi som undervisar kan inte se annat än att dessa studenter svikits av de beslutsfattare som skapat dagens skolsystem. Varför har dessa studenter inte fått grundläggande kunskaper i vårt officiella språk?

Vi som undervisar på universitetsnivå har inga möjligheter att täcka upp för de brister som uppstått redan i grund- och gymnasieskolan. Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.”

Och missa som sagt inte det relaterade radioinslaget.

Politiker pratar om att lärare ska ”kompetensutvecklas” (hur kommer det sig att det inte räckte med åren på Lärarhögskolan?) och att Sverige ska vara en ”kunskapsnation” (numera så överanvänt begrepp att det hamnar i floskelhögen pga oklar innebörd). Så här är det, tyvärr: äldre lärare (och nästan alla som redan pensionerats) innehade ordentliga kunskaper men det var en trend många omfamnade att inte fokusera på faktakunskaper utan ”eget lärande” (googla eller rita en teckning, låt det du har i huvudet ploppa upp så blir du garanterat en Nobelpristagare), ”kreativitet” (tro mig som forskat i ett antal år – det blir inga kreativa forskningsgenombrott utan faktakunskaper. Detta kan alla forskare i åtminstone alla naturvetenskapliga ämnen intyga). Nu har vi en lärargeneration som, även om det fattades ett politiskt beslut om fokus på kunskaper, faktiskt inte innehar de kunskaper som ska läras ut (gäller långt ifrån alla ska tilläggas, men tillräckligt många för att det ska vara ett samhällsproblem uppenbarligen – se även citat längre ner från forskare på området). Det är inte jag som säger detta – det är det evigt återkommande ”kompetensutveckling” som inte kan betyda något annat.

En förstklassig produkt från svensk skola.

Om nu inte ”kompetenshöjning” betyder kurser i demokrati, värdegrund, genus, mänskliga rättigheter och sex och samlevnad – som väl redan genomsyrar alla ämnen genom sk ämnesintegration (glöm inte att metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer i anatomiundervisningen där NO-lärarna samarbetar med kommunens genusstrateg!) men det kan ju aldrig bli nog med sådan ”kompetensutveckling” i ett modernt svenskt ”kunskapssamhälle”, ty genus är ju också kunskap, och inte vilken som helst, utan Kunskapen som kommer att fördumma den uppväxande generationen, något som är makthavarnas egentliga önskedröm, eftersom det är just detta som kommer att garantera deras eviga maktinnehav och det enda som faktiskt KAN garantera det. Det är dock nog fler än jag som noterat det språkliga förfallet i skolan. Och jag syftar inte på ordet hen, som man ju kan ha åsikter om, personligen är jag inte så oroad över det ordet, som flerspråkig är jag bekant med det mesta, och det används redan i skolorna idag, utan det finns betydligt värre saker att oroa sig för.

Syftningsfel kan få ganska fatala följder.

En sådan sak är allvarliga syftningsproblem som både journalister i dagstidningar liksom lärare som undervisar (gärna även i svenska) har. Vad sägs om en matteläxa där man kan läsa ”Peter har fem hästar i hans stall” (istället för sitt stall), eller rapporter om att barnen lär sig viktenheter och att de plockat stenar och därefter ”vägde de deras stenar” (istället för sina stenar). Detta är inga tillfälligheter utan det är satt i system. Man kan argumentera med all god vilja i världen att ”språk förändras” men frågan kvarstår – hade Peter fem hästar i någon annans stall? Vägde barnen någon annans stenar? Fullständigt vansinne. Och ändå vill lärarna ha flera tusen kronor mer på deras lönekonto i månaden? Inte på sitt konto då får man förmoda. 😉 Det går bra att lägga de högre lönerna på mitt paypal-konto så jag kan blogga bort genusmaffian – tack på förhand!

I samband med det av några svenska centerpartister bevittnade och troligen iscensatta mordförsöket  på en partiledare i Bulgarien roade jag mig med att läsa och lyssna på bulgariska nyheter på riks-TV-kanalen bnt.bg (där analytiker ansåg att det uppenbara skälet till att en helt okänd partisympatisör utan någon ställning eller maktanspråk i partiet lyckades, till skillnad från alla andra, passera kontrollen med ett vapen på sig samt springa upp på podiet trots säkerhetsvakter, och genomföra det mest amatörmässiga man sett (se videon), berodde på att det stundade en inrikespolitisk kongress där man skulle ta ställning till vilka bulgariska politiker som kan anses vara i extra behov av beskydd. Behov av mer EU-pengar anses också ha spelat in och det var då extra lämpligt att man bjudit in en massa utländska, bland annat svenska, politiker. Det hade heller aldrig förekommit någon hotbild mot politikern som varit partiledare i 23 år, enligt uppgift. Intressant att man bara kan säga sådant rakt ut i riksmedia, i Sverige hade man aldrig torgfört en sådan ”konspirationsteori” i riksmedia genom att lägga ihop några enkla pusselbitar, utan snarare hade man talat om en rasistisk attack, vilket antagligen också var så de utländska åskådarna uppfattade saken, alternativt att det skulle råda brist på yttrandefrihet och att det skulle vara farligt att vara öppet politiskt engagerad i Bulgarien, något som ju absolut inte förekommer i det perfekta landet Sverige, där var och en är fri att ställa sig på Mynttorget och torgföra sina åsikter utan den minsta risk) och, för att komma till saken, då började jag läsa bulgariska läsarkommentarer och upptäckte i all min genusmedvetenhet att bulgariskan ju innehåller genusstrukturer!

Och då menar jag inte saker som att månen är feminin (även en bil är feminin – är inte det ett tecken på genusmedvetenhet?) och att en sten är maskulin och att solen är neutrum (dvs som alla ord i detta neutralitetens lyckorike) utan att man genom att skriva helt enkelt MÅSTE avslöja sitt kön för att ens kunna prata/skriva bulgariska. En kommentar som lyder ”Nikoga ne sam vizdal” (= jag har aldrig sett, ska egentligen vara på kyrilliska men jag gör det enkelt för er i min oändliga omsorg och godhet) avslöjar att kommentatorn är (eller uppger sig vara) man, medan en kvinna måste skriva ”Nikoga ne sam vizdala” – alltså VIZDAL eller VIZDALA – man alltså måste identifiera sig med ett av könen för att ens kunna prata bulgariska. Denna genusorättvisa borde rapporteras till framstående svenska genusforskare, som borde kunna pumpa EU på miljarder och åter miljarder av skattpengar från hårt arbetande européer som ju i dagsläget inte har några andra reella problem i sina liv än att bekymra sig om det här och därför mer än gärna, hellre än att rädda banker till och med, skänker sina matpengar och tilltänkta räntekostnader på bostäder och gärna även blir hemlösa (fysisk såväl som mental hemlöshet är ju även det ett mål i dagens genusmoderna samhälle) för det allmännas bästa – vilket alltså är att införa en queer verbböjelse (i dubbel bemärkelse) i bulgariskan.

Johnny Skalin är en frisk fläkt under riksdagsdebatterna i EU-frågan.

Jag är säker på att jag hade fått ett jättestipendium om jag hade varit lika korkad som genusmaffian, och det var verkligen dumt att uppmärksamma dem på det här, men gjort är gjort, nu ligger detta faktum på bloggen för allmän beskådan och vi får leva med den risken. Om pengaflödet till det här påskyndar EU-vansinnets kollaps är det bara bra. Att vara motståndare till en bankunion, och därefter en politisk union för att rädda en valuta ingen vill ha, är inte att vara ”antieuropeisk” – så låt inte politikerna lura er likt genusvetarna med sin begreppsförvirring där genusprojekt av alla de slag jämställs med jämställdhet, för det behövs inget parlament och 40.000 byråkrater och lobbyister för att bedriva handel med andra länder. I dagarna (13 feb) såg jag en riksdagsdebatt (Utrikespolitisk debatt, se på riksdagens hemsida HÄR där man kan lyssna till debatten eller läsa alla anföranden, väldigt bra ordnad sida, notera hur ni kan klicka på just de ledamöter ni vill höra och ignorera eventuella galningar – fast det är lika nyttigt att lyssna till dem) och i anförande 34 av Johnny Skalin (SD) (mycket duktig EU-debattör att döma av de debatter jag sett = nästan alla) kan vi läsa:

”Om Sverige ska kvarstå som medlem i den europeiska unionen menar jag därför att medlemskapet rimligen också måste bygga på en respekt för riksdagens rätt att hävda sin nationella suveränitet. Därför måste riksdagen utlysa en folkomröstning där väljarna direkt får ta ställning till om vi vill omförhandla det svenska EU-medlemskapet eller i stället bygga vidare på den ekonomiska och politiska unionen genom att låta EU-kommissionen, vilket har delgetts i deras arbetsprogram för 2013, föreslå ytterligare överstatlig lagstiftning, fortsätta vägen mot en gemensam arbetsmarknadspolitik, fortsätta att försvaga de nationella parlamentens utrikespolitik och inte minst låta de svenska skattebetalarna i än högre grad än tidigare betala avdemokratiseringen av Europa.”

Avdemokratisering är just vad det handlar om, och ändå kan vi höra Birgitta Ohlsson mfl  prata på om demokrati hela dagarna trots att de sysslar med raka motsatsen. Krig är fred, diktatur är demokrati osv (en del intressanta nyheter och fakta om EU-utvecklingen, eller EU-invecklingen, finns att läsa på denna sida – ordföranden är för övrigt docent på KTH). Men avdemokratisering är säkert en demokratisk rättighet, det finns säkert en demokratisk förklaring på allt det här som vi är garanterade enligt konventionen om de mänskliga rättigheterna osv. Lita på allt ni läser och hör. Och tro på genusvetarna. ”Hur blir man matematisk?” är tex en fråga de nyligen ställde sig och som vi måste ta på stort allvar. Särskilt jag ju, som själv doktorerat och även utbildar blivande matematiker och civilingenjörer. Jag vill gärna veta hur jag kan kompetenshöja mig och bli genusmedveten  – man är aldrig fullärd så låt oss läsa detta om hur man blir matematisk med ett öppet sinne.  Citat:

”Vi är redan matematiska och det vi gör är redan matematiskt. Det gäller bara att få syn på det. Det sade forskaren Anna Palmer i den workshop om matematik, genus och dans som Genusskolan.se anordnade på Skolforum.

Anna Palmer forskar och utbildar i pedagogik vid Stockholms universitet. Hon har skrivit boken ”Hur blir man matematisk? Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn” utifrån sin avhandling. Enligt henne gäller det att komma bort från synen på matematik som något man först tänker ut och sedan tecknar ned på ett papper och istället utgå från kroppen och synliggöra vad barn gör som redan är matematiskt. Genom aktiviteter där barnen är fokuserade, engagerade och deltar med hela kroppen blir det lättare att förstå vad matematik är och vad det kan användas till.

Träning inför nationella provet i matte.

Som exempel tog hon en förskoleklass där några killar använde pulkorna för att åka snowboard. Pedagogen såg att det de försökte åstadkomma var rotationer och utifrån det spann samtal om matematik och om vad killar, respektive tjejer förväntades kunna göra. För att överbrygga könsstereotypa gränser prövade pedagogen bland annat att tillsammans med barnen göra en ”snowboarddans”. Barnen kom fram till att det var en dans som inte kunde betraktas som vare sig ”killig” eller ”tjejig” och att snowboarddans nu var ”det nya coola”. Samtidigt hade de använt sig av matematiska beräkningar som form, vinklar, hastighet och rotationer. – Lärande och identitet skapas i samspel med snowboards, snön, backen, dansen, musiken och med matematiken, det går inte att dra gränser utan det skapas samtidigt, sade Anna Palmer.”

(Klicka på bilden för tydligare text). Använt sig av matematiska beräkningar?! Med kroppen? Ja, varför teckna ner på ett papper när man kan åka snowboard? Och Allianspartierna låtsas undra (de sponsrar ju ytterst den här idiotin) hur resultaten kan sjunka. Ja huuuuuur kan det komma sig att svenska elever blir allt sämre i matematik?  Nåja, om en dryg vecka är det nationellt prov för alla tredjeklassare i landet – det blir intressant att se om provet består i att åka snowboard och dra genusgränser, fundera över sitt kön, och över vad man förväntas göra. Kanske förväntas man kunna de fyra räknesätten, kanske förväntas man dansa runt och åka snowboard med en genusvetare – vem vet?  Här ligger vi stormsteg före i idioti, det är en sak som är säker. Det hade inte gjort mig något om de höll på med det här som ett skämt, men det är dessa personer som alltså utbildar på lärarutbildningen.

Snart rasar hela bygget menar alltfler insatta.

Läs artikeln ”Lärarutbildning – bygge i förfall?” i Lärarnas Nyheter (tipstack till någon kommentator  – minns inte vem det var, som lade länk i något kommentarsfält i något äldre inlägg som skulle ta mig en hel dag att leta upp, jag printade artikeln och läste och nu passar det att uppmärksamma den). Citat:

” Mindre känt är att dagens lärarstudenter, jämfört med såväl tidigare år som andra utbildningar, har lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska. Dessutom lägger lärarstudenterna ned minst tid på självstudier av alla. Det är, kort sagt, inte längre lärarnas, läkarnas eller kulturarbetarnas barn som blir lärare.”

” Forskargruppen Sociology of Education and Culture (SEC) vid Uppsala universitet har under ledning av professor Donald Broady tagit fram ett omfattande statistiskt underlag som visar på en tydlig förskjutning av lärarstudenternas förutsättningar. De så kallat lågpresterande har ökat markant. Andelen lärarstudenter med gymnasiebetyg under meritvärdet 12 har tredubblats sedan början av 1990-talet, och utgör numera mer än en femtedel.”

— Lärarutbildningen blir sämre. Lärosätena anpassar utbildningen till studenterna och sänker ribban. Eftersom i stort sett alla som söker tas in vill man få dem igenom utbildningen på något sätt, säger han.

Politikerna jobbar hårt för att alltfler ska kunna skriva och läsa efter 9 år (nio år!) i svensk skola.

— Ett växande antal skolor kommer att framstå som oacceptabla för överklassen och en stor del av medelklassen när de fylls med lärare som framstår som alltför okunniga. Så snart föräldrarna får hem det första felstavade veckobrevet kommer de att gå till rektorn och säga: »Denna lärare får inte komma i närheten av mitt barn.« Konsekvensen blir att den svenska skolan klyvs socialt.

— Min förutsägelse är att de bemedlade finner egna utbildningsvägar, särskilda skolor för eliterna, som egentligen är det normala i de flesta andra länder.

Jan Sjunnesson är skolledare och lärarutbildare vid Stockholms universitet. Han anser att huvudproblemet inte är studenterna utan den utbildning de möter. Han framhåller det orimliga i att studenter med allt sämre förkunskaper och utan en stabil teoretisk grund möter en »progressivistisk” lärarutbildning, som väjer för en kunskapssyn där betoningen av grundfärdigheterna sätts i förgrunden.

— Dessa studiesvaga studenter ska tillgodogöra sig skollärarens elementa, det vill säga en utvecklad läs- och skrivkunnighet samt förmågan att organisera och leda. Samtidigt som de av lärarutbildarna förväntas ta avstånd från dessa grundfärdigheter. Ofta hoppar de över det första steget och går direkt på att kritisera katederundervisning, säger Jan Sjunnesson, inte utan sarkasm i rösten.

— Högskolorna vräker ut massutbildade, halvdåliga lärare i stället för att satsa på kvalitet.

— Över hälften av eleverna i Skolverkets undersökning uppger att de aldrig har arbetsro i skolan. Det är hårresande siffror. Och i stället för handfasta råd om hur man får ordning i klassrummet får lärarstudenterna lära sig om identitetskonstruktioner och att det är fel att säga till stökiga elever.”

Okej, så här ligger det till: jag har inte ens kommit till saken!!! 🙂 Saken var den att jag skulle lägga upp två Axesskrönikor från 2012, som jag ännu inte lagt upp och där den ena handlar om utbildningsväsendet och den andra om matematik – men jag noterar att mitt inledande förord till detta redan blivit för långt! Jag inser att det inte blir så bra om jag nu lägger upp dem nu, eftersom ni kommer att gnälla i kommentarsfältet över ett för långt inlägg – så jag lägger upp de två krönikorna i nästa inlägg om några dagar och bara klistrar in dem utan förord – så får det här inlägget förbli så här kort. 😉 Och utan att jag fick komma till saken och tala till punkt – alltid ska ni stoppa mig från att blomma ut i min fulla potential genom att påstå att mina inlägg är långa. Ja ja, vad gör man inte för att hålla sig på god fot med sina kära läsare. Kom dock ihåg att en relation alltid består av kompromisser  – det här avkortade och skoningslöst avklippta inlägget ger mig rätten att skriva ett 10 A4-sidigt inlägg någon annan gång – utan att ni gnäller!

Läs även Därför floppar satsningarna på skolmatematiken (Newsmill) och Satsningar på matematiken långt ifrån tillräckliga (SVD) och Därför är matematiken så¨viktig (SVD) . Lästips för mer genus på aktivarum-bloggen och GENUSDEBATTEN. Läs även Matte Matiks inlägg om näthatsdebatten.