Nytt genusprojekt: "Jag kan inte tänka abstrakt!"

Om jag är lite borta från bloggen beror det på att jag föreläser eller planerar inför framtiden 🙂

Ibland får jag mail från mediefolk och proffstyckare som undrar om jag inte ska dra igång något snart så att de får något roligt att skriva om och tycka till om, och givetvis ska jag dra igång något, vi har ju inget val med tanke på allt vansinne, eller förvisso har vi det, om drygt två veckor närmare bestämt, men jag tänkte vänta tills efter det eftersom jag såg i stjärnorna med mitt teleskop (jag kan förresten se Jupiters fyra galileiska månar med mitt teleskop och en av månarna ser helt beboelig ut så jag har funnit den perfekta tillflyktsorten ifall allt går åt h-ete på Jorden) att det är bättre att inleda ett organisationsbygge efter valet eftersom alla journalister då kommer att vara upptagna med det hönshus som kommer att råda i Riksdagen pga SD och under tiden kan jag jobba ostört med en liten förening eller kanske ett parti där genusfrågan är central. Jag tänkte att partiet kunde heta Folk mot hetsgrupp, där hetsgruppen utgörs av det imperialistiska genustalibanväldet som är kulmen på den fördumningsindustri som lett till att medelsvensson i det här landet inte längre kan beräkna kapacitansen hos en cylinderkondensator, alltså förmågan att lagra elektrisk laddning hos en komponent med två koaxialt placerade cylindrar med längd L, inner-och ytterradier a och b, med ett dielektrikum med permittivitet mellan cylindrarna, alltså . För 30 år sedan kunde var man inte bara beräkna detta värde utan också bygga en dylik kondensator.

Givetvis kan flera av mina kommentatorer, som Matte Matik, Dr Jonsson och Lennart W detta, liksom mina 150 civilingenjörsstudenter (hej på er och glöm inte att träna på vektorprojektion och se exempel 5 på sidan 575 i Calculus, 7:e upplagan, och roa er sedan med att lösa några av uppgifterna inför lektion 1 på sidan två här innan ni försöker lägga in en fyrdimensionell yta i ett femdimensionellt ON-system som ni byggt av spaghetti från studentkorridorens kök. Vad händer förresten med koordinataxlarna om ni kokar spaghettin och hur påverkar detta ytans ekvation? Kan man koka ett femdimensionellt system i en kastrull som ligger i det vanliga rummet eller hur tänkte ni lösa det? Extrauppgift för den som redan löst övriga uppgifter. Jag ska själv titta närmare på denna uppgift under kvällen. Kanske nudlar är att föredra, de är ju ihopkrullade liksom de 8 extra dimensionerna i strängteorin? Ni kan föreställa er en extra ihopkrullad dimension genom att tänka er att en lina på andra sidan campus ser ut att vara endimensionell från föreläsningssalen medan den ju uppenbarligen blir tvådimensionell när ni kommer närmare genom att skolka från föreläsningen och gå fram till linan som naturligtvis har en yta och därmed inte ser så endimensionell ut längre på nära håll som ni trodde. På samma sätt är det med nudlarna – det är bara att koka dem så att de sväller upp så träder alla elva dimensioner fram och allt blir klart som korvspad. Formlerna för de kvadratiska ytorna i kapitel 10.5 ska ni förresten kunna som ett rinnande vatten).

Plattkondensatorn med ett lagrat genusperspektiv som ska urladdas på Patriarkatet

För att återgå till kondensatorn: till och med genusvetarna håller på att konstruera en genuskondensator, som är en sorts plattkondensator där permittiviteten för materialet (i form av genusavhandlingar avlagda mellan 2005 och 2009) mellan plattorna är oändligt för att öka kapacitansen. Denna kondensator ska sedan kortslutas och urladdas på Patriarkatet. Se bild till vänster. Det är också hög tid att urladda det kollektiva folkvett som vi alla lagrat i över ett decennium med genusförtryck nu och rikta det mot alla genusinfiltrerade myndigheter. Detta ska vi enligt mina beräkningar påbörja ganska snart och sedan slutföra under valrörelsen 2014 då vi kommer omstrukturera hela det politiska landskapet för all framtid. Vi är så många nu att Genusväldet lever på lånad tid, och denna lånade tid kan förkortas på flera olika sätt som jag inte ska gå in på nu, men det är alltså inte någon lånad tid av Heisenberg eftersom Genusväldet ju inte uppstod ur ingenting utan snarare genom ett intensivt lobbyarbete under lång lång tid, och så lång tid tillåter inte Heisenbergs osäkerhetsrelation att man lånar med tanke på all den energi som lagts ner på uppbyggandet av genuscertifierade strukturer, och detta beror som ni alla vet på värdet på Plancks konstant. Men det finns alltså andra sätt, som att strypa tillflödet av pengar och så vidare.

Professor i genus, gas och sociala relationer?

På tal om pengar och fysik så beslutade Vetenskapsrådet i höstas att under 2010 bevilja 693.453 kronor för projektet ”Jag kan inte tänka abstrakt!”:Genusperspektiv på hur F-5 lärare konstruerar identiteter som lärare av naturvetenskap i spänningen mellan det ”kvinnliga” lärarskapet och den ”manliga” fysiken.  Den som beviljats projektmedel är samma person som 2009 disputerade med avhandlingen ”Doing Physics – Doing Gender”: Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv… ”Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik”. Är det detta politikerna menar med att ”satsa på skolan”? I dagens Sverige kan man som bekanta vara professor i ämnet genus, människa och maskin (vid avdelningen för Genus och Innovation (!) vid Luleå tekniska universitet) och vi kommer att få se ett växande antal professurer i stil med professor i genus och mätteknik, professor i genus och hållfasthetslära (håller genusargumenten?), professor i genus och värmeledning, professor i genus, identitet och kvantmekanisk tunnling, professor i genus, gas och sociala relationer, professor i könsuttryck, genuttryck och masspsykos, professor i genus, vansinne och celldöd, professor i genus och svarta hål, professor i genus och halvledare med inriktning på maskulinitetskonstruktion hos kiselatomer och slutligen givetvis professor i genus och genus.

För att återgå till VR-projektet ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

Beskrivning:

Fysik: en identitetsskapande process och mer än ämneskunskap. Är atommodellen förenlig med elevernas syn på sig själva och med vilka de vill vara?

”Jag kan inte tänka abstrakt!” Detta är ett av många tydliga avståndstaganden från fysikämnet jag mött i min undervisning av lärarstudenter inriktade mot grundskolans tidigare år. Min erfarenhet från undervisning av lärarstudenter i fysik är att många av dem tydligt distanserar sig från fysikämnet och dessutom upplever det som svårt och irrelevant för sitt framtida yrkesutövande. Forskning har visat att lärare i grundskolans tidigare år känner sig osäkra på att undervisa i naturvetenskap, till följd av bristande kunskaper i ämnet. Men lärande av ett ämne handlar om mer än om den rena ämneskunskapen inhämtas eller inte, det handlar om att på olika sätt förhålla sig till en ämneskultur och skapa en egen identitet som är förenlig med ämnets normer och förväntningar. Ett sådant synsätt på lärande som ett identitetsskapande menar jag att kan ge nya och viktiga insikter i hur lärarstudenter hanterar både sitt eget och sina framtida elevers lärande av naturvetenskap. Ser de naturvetenskapen, dess kunskapssyn och världsbild som något som är förenligt med vilka de ser sig själva som och vilka de vill vara? Detta projekt utforskar hur lärarstudenter, inriktade på grundskolans tidigare år, skapar sig identiteter som lärare av naturvetenskap. I synnerhet fokuseras på mötet mellan de två starkt könskodade verksamheterna ”fysik” och ”lärare för yngre barn”. I projektet undersöks hur lärarstudenterna ser på de naturvetenskapliga ämnena och vilket deltagande i naturvetenskap de ser som möjligt för sig själva och för sina framtida elever. Till exempel, hur de hanterar att vara auktoriteter på naturvetenskap i klassrummet, samtidigt som de själva är marginaliserade deltagare i naturvetenskapen som helhet.

Fysikundervisning i Sverige: en identitetsskapande process där man "gör genus"

Vilka faktiska klassrumskonsekvenser får deras syn på naturvetenskap och på genus? Jag menar vidare att kunskap om hur dessa lärare, från sin marginaliserade position, på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot naturvetenskap kan ge viktiga insikter i naturvetenskapernas ämneskulturer. Teoretiskt tar projektet sin utgångspunkt i en förståelse av lärande som ett identitetsskapande och en förståelse av genus som något som görs, i förhållande till de ramar som sätts av bland annat kropp och samhälle. Detta dubbla teoretiska angreppssätt tillåter mig att analysera hur görande av genus, naturvetenskap och undervisning av yngre barn på olika sätt kopplas samman i lärarstudenternas förhandlingar av vad det innebär att undervisa i naturvetenskap. I analysen fokuseras vidare frågeställningar kring makt, auktoritet och status. Datainsamlingen kommer att ske genom intervjuer och klassrumsobservationer, där jag observerar lärarstudenterna i undervisningsaktiviteter associerade med både fysik, kemi och biologi. Detta är särskilt betydelsefullt då tidigare forskning om naturvetenskapligt lärande i grundskolan ofta behandlat naturvetenskapen som en enhet. Vid klassrumsobservationerna kommer jag att föra fältanteckningar (och spela in mindre sekvenser) och dessa kommer sedan att ligga till grund för mer detaljerade intervjuer där jag låter lärarna reflektera kring specifika klassrumssituationer.

Hur kan man producera så mycket nonsens och sedan få 700.000 kronor?

Målet med projektet är att skapa ny och fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande, samt av hur lärare för yngre barn förhåller sig till naturvetenskap. Båda dessa komponenter är viktiga för en naturvetenskaplig utbildning för blivande lärare som utvecklar inte bara deras kunskap i ämnet, utan också om ämnet. Det senare är i synnerhet viktigt för deras möjligheter att kritiskt kunna analysera naturvetenskapen och den egna positionen i relation till naturvetenskapen. Detta är kopplat till läroplanens mål beträffande kunskapens användning, men också till att ge lärarstudenterna ökade möjligheter att analysera sitt eget och sina elevers deltagande i, och kanske även motstånd mot, naturvetenskap. I förlängningen kan en fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande vidare bidra till att utveckla en mer inkluderande naturvetenskaplig undervisning, för lärarstudenter likväl som för skolelever. Projektet ger även teoretiska och empiriska bidrag till forskningsfältet kritiska studier av naturvetenskap, lärande och genus.”

Vad intressant – jag ska också söka VR-pengar till genusintegration!

Sökt belopp: 16 miljoner, men helst hela statskassan

Tidsåtgång: 1 år

Metod: genusintervju av kurslitteratur i matamatik.

Ämne: genus och identitetsskapande  processer i flerdimensionell analys

Titel: ”Jag kan inte tänka konkret – om genus- och lärandeprocesser i det n-dimensionella rummet”

Nytt forskningsprojekt på gång!

Tidigare forskning inom det tvärvetenskapliga området genusvetenskap, astrologi och matematiska modeller har visat att studenter som går på det kombinerade matematik-genusprogrammet är förvirrade avseende tillämpningen av vektorer som fallossymboler i det n-dimensionella rummet kopplat till den kritiska maskulinitetsforskningen. Många känner sig alienerade i rummet, tiden och den könade kroppen i dimensioner utöver de tre rumsliga och vet inte hur de ska konkretisera genuskunskapen med matematiska metoder. I sitt försök till upprätthållande av en hegemonisk maskulinitet i klassrummet och i förlängningen i världen och hela Universum, har studenter med manligt genus dessutom kommit att anamma en annan metod för beräkning av vektorprodukten än de med kvinnligt genus och då har vi ännu inte lämnat den vanliga tredimensionella världen. Vissa studenter missar helt genusperspektivet i uträkningen och lärarna saknar ofta den genuskompetens som behövs för att tillgodose behovet som finns och därmed garantera en demokratisk utveckling i studentens lärandeprocess i enlighet med kursplanen och Sveriges grundlag.

Ingen har analyserat vektorprodukten ur ett genusperspektiv!

Kunskap om hur forskare och universitetslärare i matematik, från sin marginaliserade position, på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot matematiken och dess genuskärna kan ge viktiga insikter på vägen mot raserandet av en hierarkisk kunskapsstruktur inom akademin där professorn sitter i toppen och anser sig kunna mer än en nybörjarstudent, detta då den ”manliga rationaliteten” i sekler präglat och förstelnat tänkandet och reducerat rummet till ett stelt och opersonligt koordinatsystem. Men maktstrukturer kan plattas till precis som man kan projicera ner alla vektorer som sticker ut i högre dimensioner ner på ett plan. Denna analogi är viktig för att bli genus-matematiker eller genuskonsult i matematikämnet. Ramarna för verksamheten i föreläsningssalen sätts av samhället, den könade kroppen och kurslitteraturens ensidiga fokus på uträkningar i konkreta situationer som inte relaterar till varje students unika vardagserfarenhet av högre dimensioner. Föreläsaren tenderar att fokusera på definitioner och teorem medan gränsområdet matematik-genus är så oändligt mycket rikare och man glömmer ofta att tillföra de osynliga dimensioner som behövs för att utvecklas som fullvärdig människa. Det är viktigt att undersöka vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i dessa skilda vektorrum utan att för den skull göra avkall på planeternas positioner. I sitt skapande av en oändlig identitetsmatris ser vi olika könskodade varianter som tyder på att lärandeprocessen tar sin utgångspunkt i läroboken istället för planeternas omloppsbanor eller i genusteorin vilket måste betecknas som en högst oroande tendens eftersom inneboende mönster och strukturer är laddade med föreställningar om kvinnligt och manligt vilket präglar kunskapsprocessen från vaggan till graven, trots att det råder ett kontinuum av gränsöverskridande identiteter som kan illustreras med en utvidgning i flera dimensioner av Butlers heterosexuella matris (se första stycket här). Butlers heterosexuella matris problematiseras inte ens i kurslitteraturen och inte heller den inverkan vektorn som en förtäckt fallossymbol har på studenter med icke-manligt genus, eller hur vektorprodukt, skalärprodukt och andra produkter av sekler av manligt förtryck förvränger studenternas verklighetsuppfattning. Detta projekt kan ses som ett första steg på den trappfunktion som på sikt ska revolutionera hela utbildningsväsendet i enlighet med den senaste genusforskningen.

Ska jag skicka till VR? Det var ju ett tag sedan jag skickade in min senaste ansökan! 🙂 PS! Missa inte nya videos jag lagt ut på bloggen! Och glöm inte följa Genusnytt för dagliga uppdateringar i genusvansinne samt de andra bloggarna på min bloggrulle!

Relaterat (genus coh fysik): Genusväldet intar Södertörns högskola, Von wright och tekoppen, Filosofiska rummet imorgon söndag kl 17, Grattis skattebetalare (VR-projekt i genus och lärande), Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle, Ingen panik i genusfrågan (ang kärnbränslet).

Lästips: Lämna besked om tvångskvoteringen, Sahlin, Amatörens bästa tid är nu, Båda blocken måste ge besked om vilken forskningspolitik Sverige ska driva.